Anders Hesselboms blogg

Kategori: Ekonomi

  • Lafferkurvan verkar attrahera ideologer

    Det finns ett naturligt incitament att arbetare ska beskattas så lite som möjligt. Forum Civ är en influensergrupp som släppt ifrån sig en ganska charmig popvideo om hur dåligt allt är när högern regerar, vilket jag såklart uppskattar. Men det finns en oroande bild om att offentligt finansierat pynt inte drabbar välfärden, eftersom man alltid kan beskatta medborgarna mer, och mer, och mer. När Malmö Opera behöver mer anslag, så höjer man skatten. När nästa del i filmserien om Göta Kanal ska spelas in, så höjer man skatten. När nästa Lagercrantz vill ha svenska folkets uppmärksamhet för en semester eller en god middag, så höjer man skatten. Men arbetaren vill mest betala sin mat och hyra, och därmed gagnas av att få behålla en del av pengarna han jobbat ihop.

    Lafferkurvan påstår att säcken av pengar är begränsad – att man inte kan skapa pengar genom höjda skatter i all oändlighet. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind avfärdade detta bestämt under den senaste partiledardebatten i SVT – gratispengar är en oändlig resurs enligt henne, men många av hennes väljare verkar anse att resursen är begränsad, men att vi bara inte råkar vara där än. Samma personer blir ganska personligt engagerade i att opponera sig mot det data vi har tillgänglig: Att observationerna stämmer med teori kan inte bero på att teorin är korrekt. Att Sveriges skatteintäkter ökat under tiden vi har haft en borgerlig riksdag (2006-2026) som sänkt skatten, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit bra. Att New York körts i botten på några få år, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit dåligt. Att fattigdomen i Argentina minskat beror på bra konjunktur, och att den ökat i Venezuela beror på dålig konjunktur. Det finns alltid en förklaring till varför vetenskapen har fel.

    Men även om Lafferkurvan är fel, och välståndet ökar i takt med hårdare beskattning av arbetaren, varför är man inte beredd att utforska det faktum att evidensen talar för det motsatta? Finns det något självändamål i att folk inte ska kunna stå på egna ben och att välfärden ska vara underfinansierad? För det parti vars existensberättigande är att bota fattigdom kan det faktiskt vara så.

  • Sanningen bakom Nooshi Dadgostars morot

    Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar visade med hjälp av en morot i gårdagens Aktuellt vart pengarna du spenderar i en matbutik tar vägen. På varje spenderad hundralapp påstods 3-4 spänn gå till matleverantören, vilket illustrerades med att hon bröt av en tunn bit. På varje spenderad hundralapp påstods 2-3 spänn gå till staten genom matmomsen. Resten försvinner rakt ner i fickorna på ägarna (LO och Svenskt näringsliv äger ICA, Coops medlemmar äger Coop).

    Man behöver inte ha särskilt mycket kunskap för att förstå att Dadgostar ljuger. Jag har inget emot att politiker ljuger, för jag anser inte att politik ska vila på vetenskaplig grund. Politik ska sträva efter frihet, och vila på väljarnas åsikter. Väljarna däremot, har ett ansvar att vara pålästa, och därför vill jag presentera en mer korrekt ”morot” här.

    För varje hundring du spenderar i mataffären, fördelas pengarna ungefär så här:

    Leverantören tar ungefär 60:-, men har i sin tur de största utgifterna. De äger maskiner, kanske mark, kanske djur, de kan ibland ha personal, de betalar skatt, och så vidare.

    Den näst största delen tar butiken, ungefär 22:-. Butiken är ett eget företag som betalar skatt, lön till personalen, för lokalhyra, el och svinn.

    Koncernen tar ungefär 4:-, vilket täcker lagerhållning, marknadsföring, datasystem, varudistribution, med mera.

    Ungefär 11:- tar staten oavkortat. Matmomsen är 12% (tillfälligt sänkt till 6%).

    Verksamhetens vinstuttag är ungefär 3:-, vilket egentligen är svagt för att företaget ska vara stabilt, och det är betydligt mindre än vad staten tar bara genom matmomsen. Till detta har vi arbetsgivaravgifter och andra skatter. Och såklart, de tar även 20% av de 3:- som verksamheten genererar i vinst.

    Nooshi Dadgostars morot skulle egentligen ha delats på ett helt annat sätt än vad hon gjorde, men hon vänder sig inte till personer som bryr sig om hur företag fungerar, vilket ger ett väljarstöd på knappt 10% i Sverige.

  • Sänkt matmoms är bra, all moms borde tas bort

    Sveriges Television (SVT) rapporterar att regeringen tillfälligt sänker matmomsen under större delen av 2026 och hela 2027, från 12% till 6%. Mycket kritik från medborgarna har handlat om att det är en dyr förändring som bara ger några futtiga tusenlappar till matkonsumenten1. SVT säger att det kostar 16 respektive 21 miljarder kronor. Hur kan sänkt moms kosta pengar, och för vem kostar det?

    Eftersom SVT har profilerat sig som ett vänsterlutande mediebolag, handlar kostnaderna antagligen om att staten får förvalta lite mindre av medborgarnas pengar, och på vänstersidan brukar man se medborgarnas pengar som statlig egendom. Får medborgarna större bestämmanderätt över sina pengar, är det en påstådd kostnad för staten.

    Socialdemokraterna hejar på sänkningen momsen, och hade själva gjort detsamma. Men deras långsiktiga lösning på problemet med dyr mat är höjt barnbidrag. Bidrag är omallokering av pengar, och ger inte riktigt lika mycket värde till konsumenten, för det kostar pengar att administrera andra människors pengar. Men det gör barnfamiljer mer köpstarka. Åtminstone om man jämför med de som inte är mottagare av barnbidrag.

    Och det som verkligen kostar är bidrag. Men, som jag brukar behöva påpeka, så är den viktigaste aspekten de positiva effekter som kommer av att inte behöva bidrag för att kunna köpa det man vill ha. Om samhället betalar ut mindre bidrag, behöver inte skatten vara lika hög. Om skatten inte är lika hög, behöver färre ha bidrag. Om färre behöver bidrag, behöver inte lika många kommunalare och statstjänstemän betala ut bidrag, vilket gör att vi kan sänka skatten. Och allt resulterar i att fler arbetare får åtnjuta ekonomisk frihet.

    Jag anser att mindre skattepengar ska samlas in, och att större andel av skatten som faktiskt samlas in ska gå till välfärd. Dessutom befinner sig Sverige i en ganska märklig situation, då sänkta skatter under de senaste åren har ökat inkomsten till det gemensamma – nästan som om Lafferkurvan är något att ta på allvar! Och skulle vi helt slippa moms, skulle vi slippa en regressiv skatt, där du betalar en mindre andel av din lön i skatt ju mer du tjänar!

    1) Företag som inte genererar vinst kan inte existera, men det är en fråga som kräver en egen text.

  • Man kan räkna på hitan och ditan

    Redan 2017 drev Feministiskt Initiativ (F!) det hedervärda initiativet att jag inte ska behöva ha längre arbetsdagar än 6 timmar. På den tiden var SR illojala mot den populära åsikten, och räknade på saken. Det skulle aldrig hända idag, men på den tiden blev faktiskt F! ifrågasatt för att matematiken inte gick ihop. Partiledaren Gudrun Schyman konstaterade att ”man kan räkna på hitan och ditan”, vilket underförstått deklarerar att kunskap om den ekonomiska verkligheten är högerextremism. Och hitan och ditan är verkligen något man kan räkna på! Men år 2025 har förslaget lämnat extremvänstern och etablerat sig i den svenska socialdemokratin. Pensionsåldern måste höjas, för även om man faktiskt kan räkna på hitan och ditan så måste pengarna komma in.

    Min faster har jobbat som frisör i hela sitt liv. Jag frågade henne hur hon skulle kunna jobba mindre med bibehållen lön, men jag fick inget vettigt svar. Man kan räkna på hitan och ditan, men det imponerar tydligen inte på arbetarna.

  • Återigen, matpriserna beror på sosseriet, inte på ICA!

    Matpriserna beror på andra och fler faktorer än att ICA tar ut vinst. Ryska varor är en del i svensk matproduktion och vi har ingen beskattningsrätt i Ryssland (tullavgiften är en skatt). Om vi sätter upp tariffer (strafftullar) mot Ryssland, vilket vi har gjort på grund av deras krigsföring, är det den svenska köparen som betalar tullen, till svenska staten. Tariffer på ryska varor gör konstgödsel vi köper därifrån dyrt. Bönderna bjussar inte detta, utan lägger det på sin kund, t.ex. ICA.

    ICA bjussar inte heller på det, utan lägger det på slutkunden, den som vill köpa mat. ICA gör 3% vinst, men skulle behöva göra minst 7% för att vara solitt. Det är lätt att tänka att den som inte klarar att göra vinst har starkare ekonomiska muskler att sälja varor billigt (”om ICA inte genererade några pengar, skulle de kunna kränga varor för inga pengar alls”) men det stämmer inte. I så fall skulle COOP, som går back, ha råd att sänka priserna ännu mer. Och dessutom finns det annat att titta på.

    När priserna går upp ökar, t.ex. på grund av tarifferna mot Ryssland, så ökar matmomsen ganska mycket. Eftersom matmomsen är en procent på varans slutpris, så blir en liten prisökning en liten momsökning, men en stor prisökning en stor momsökning. Multiplikation är svårgreppat, eftersom ”en tiodubbling” kan innebära att inget egentligen har förändrats, medan ”en ökning med 4%” kan vara en gigantisk förändring – allt beror på hur de siffror som går in i ekvationen ser ut. När det gäller matmomsen är siffrorna betydande, och precis som med tarifferna så landar pengarna hos staten.

    Jag har två räkneexempel för att illustrera poängen.

    1) 0,000005% av alla barn som föds lider av Hutchinson-Gilford Progeria-syndromet, vilket gör att de kommer att dö redan under sina tonår. Skulle detta tiodubblas, skulle fortfarande nästan ingen (0,00005%) drabbas.

    2) Ett paket kaffe som kostar 60 kronor skulle kunna öka med 10% på grund av en dålig skörd. När kaffet kostar 66 kr, är momsen på kaffet inte längre 5,50 kr utan 6 kr. Det innebär att hela prisökningen skulle försvinna om det inte vore för momsen. Det innebär också att staten inte har något incitament att förändra matpriserna, för matens prisökning är statens vinst!

    Till detta är bönder ganska tungt belastade redan innan vi satte upp strafftullar mot Ryssland, för diesel är ganska dyrt, personal är ganska dyrt och maskinerna är dyra. Och att det är dyrt att anställa gör inte bara att drängen är dyr, det gör att veterinären är dyr. Just kor kräver ganska mycket veterinärvård.

    Maten är alltså inte dyr för att du köper den från ICA. Hade så varit fallet hade du kunnat hämta i-princip-gratis-mat på COOP, men det kan du ju inte. Maten är dyr för att (till och med nuvarande regering) är alldeles för sossiga, har alldeles för mycket skatter och avgifter i de olika stegen.

    Till detta betalar matkonsumenten dessa skatter med skattade pengar. Hade knegaren haft dubbelt så mycket på fickan, hade han kanske blivit mindre irriterad över att släppa ifrån dig den höga summan som mat numera kostar. Så egentligen är man rånad redan innan man gått till ICA, och väl där är det snarare sosseriet än ICA (eller COOP) som är skurken vi måste göra upp med.

    En lösning på detta föreslås vara en ny punktskatt, en bankskatt. Vi får väl hoppas att det inte läggs på kunderna, som t.ex. ICA och COOP, för de kanske lägger det på slutkunden, vilket gör att räkneexempel 2 slår in.