Kategori: Kommunism

  • En liten del av dina pengar tillhör dig och ingen annan

    Idag skrev Vänsterpartiet i Stockholm följande övertygande meddelande på Facebook:

    Håller ni med om att miljardärerna i Sverige kan betala för sin egen städning?

    Det som avses är RUT-avdraget, och det man menar med ”betala för sin egen städning” är att en städerska (som tjänar 23.000:-) ska betala samma skatt på sitt arbete som t.ex. en statligt anställd programmerare (som kanske tjänar 65.000:-).

    Kommunisterna anser att den som blir gammal och/eller rörelsehindrad är att betrakta som superrik. Därmed ska den gamle och/eller rörelsehindrade betala dyrt för eventuell hjälp han eller hon behöver i hemmet. Det låter rimligt vid första ögonkastet, men det finns problem i det sättet att resonera. Jag har noterat att många människor på Twitter inte förstår hur pengar fungerar, och jag är rätt säker på att Twittrare har gott sällskap av kommunister, då de verkar lida av samma åkomma.

    Sänkt skatt är inte bidrag. Den som arbetar har egentligen rätt att betrakta de pengar som han jobbar ihop som sina. Till viss del (ungefär 54%) är det etablissemanget som bestämmer hur dessa ska spenderas, eftersom vi antas försörjas av personer som dricker öl och röker Gul Blend, hellre än de lägger sina pengar på vad som är dem gynnsamt, och därför behöver att myndigheter hanterar det mesta av pengarna som de drar in.

    Det konstiga i detta resonemang är att den som ska förvalta arbetarnas pengar aldrig någonsin skulle kunna tjäna egna pengar, men ändå är den vi betraktar som klok nog att veta hur den som drar in pengar i systemet egentligen borde hantera dessa pengar. Själva förståelsen av pengar placeras på sin spets av Birthe Olsson, som skriver:

    Dags att sluta prata om bidragsberoende invånare i vårt land o istället fokusera på alla avdragsberoende miljardärer.

    Just Olsson är väl ett av de högerextrema trollen som TV4 missade i sin granskning, likt Urban Glidefjäll eller Patrik Gabrielsson. Men när till och med aspiranter till poster i kommunfullmäktige i Sveriges huvudstad kämpar med dessa triviala frågor, så har den svenska kommunistiska rörelsen en chans att erhålla nya mandat. Om än inte kloka av tidigare erfarenheter.

  • Sanningen bakom Nooshi Dadgostars morot

    Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar visade med hjälp av en morot i gårdagens Aktuellt vart pengarna du spenderar i en matbutik tar vägen. På varje spenderad hundralapp påstods 3-4 spänn gå till matleverantören, vilket illustrerades med att hon bröt av en tunn bit. På varje spenderad hundralapp påstods 2-3 spänn gå till staten genom matmomsen. Resten försvinner rakt ner i fickorna på ägarna (LO och Svenskt näringsliv äger ICA, Coops medlemmar äger Coop).

    Man behöver inte ha särskilt mycket kunskap för att förstå att Dadgostar ljuger. Jag har inget emot att politiker ljuger, för jag anser inte att politik ska vila på vetenskaplig grund. Politik ska sträva efter frihet, och vila på väljarnas åsikter. Väljarna däremot, har ett ansvar att vara pålästa, och därför vill jag presentera en mer korrekt ”morot” här.

    För varje hundring du spenderar i mataffären, fördelas pengarna ungefär så här:

    Leverantören tar ungefär 60:-, men har i sin tur de största utgifterna. De äger maskiner, kanske mark, kanske djur, de kan ibland ha personal, de betalar skatt, och så vidare.

    Den näst största delen tar butiken, ungefär 22:-. Butiken är ett eget företag som betalar skatt, lön till personalen, för lokalhyra, el och svinn.

    Koncernen tar ungefär 4:-, vilket täcker lagerhållning, marknadsföring, datasystem, varudistribution, med mera.

    Ungefär 11:- tar staten oavkortat. Matmomsen är 12% (tillfälligt sänkt till 6%).

    Verksamhetens vinstuttag är ungefär 3:-, vilket egentligen är svagt för att företaget ska vara stabilt, och det är betydligt mindre än vad staten tar bara genom matmomsen. Till detta har vi arbetsgivaravgifter och andra skatter. Och såklart, de tar även 20% av de 3:- som verksamheten genererar i vinst.

    Nooshi Dadgostars morot skulle egentligen ha delats på ett helt annat sätt än vad hon gjorde, men hon vänder sig inte till personer som bryr sig om hur företag fungerar, vilket ger ett väljarstöd på knappt 10% i Sverige.