Inte allt som skrivs i media är sant. Ibland beror det på att man vill vara snabb, som när man rapporterade att en busschaufför i Västerbotten visat porr för de skolbarn som var bussens resenärer. Ibland beror det på socialistisk aktivism, som när SVT påstår att Migrationsverket på regeringens uppdrag utvisar en 8-månadersbäbis på grund av saknat arbetstillstånd.
”Jag skiter i att det inte är sant, det är förjävligt ändå.”
Lögner kan ha flera skäl, men lögner går inte att undvika. Svensken tenderar att lita på auktoriteter och delar precis vad som helst när det är sensationellt, men med X (tidigare Twitter) som aktör i informationsbranschen har vem som helst tillgång till det källmaterial som media använder för att skriva sina artiklar. Därmed kan den som bryr sig om sant och falskt hellre läsa på om vad som faktiskt har hänt, i stället för att tanklöst sprida vidare de berättelser man av olika anledningar gillar.
Till detta, vad som är vetenskapligt korrekt, beror på vilket narrativ man har. Föreningen Vetenskap och Folkbildning har klagat på att regeringen undanröjer unga mördare från gatan, med hänvisning till ”experter”, vilket endast är rimligt om man, som vanligt, utelämnar brottsofferperspektivet. Att det faktiskt kan vara bra att färre oskyldiga medborgare blir pistolmördade, har man inte ens tänkt på. Nivån av förvirring gör det svårt att säga om det är skolan som har misslyckats eller om det är public service som har lyckats!
Och Dagens ETC blir förfärade över att några barnvåldtäktsmän som hängts ut av Dumpen har tagit livet av sig, utan en enda tanke på att barnvåldtäktsoffer tar livet av sig på löpande band. Det är nästan så att även centerpartister besväras över ETC:s barnintresse, och det säger en hel del! Det enda brottsoffer man ser är gärningsmannen. Det finns muslimska länder där straffet för att ha blivit våldtagen är offentlig avrättning, något som Dagens ETC förmodligen inte ärligt kan tycka något om, utan att hamna i väldigt dålig dager.
Men om vad skriver media inget alls? Är man verkligen intresserad av att hitta narrativ, så ska man titta på vad som aldrig når journalisternas uppmärksamhet alls.
Styrelseproffset Anne Ramberg har engagerat sig djupt i MEK/MKO, eller ”Folkets mujahedin”, en kommunistisk terrorstämplad Saddam Hussein-vänlig rörelse som spelade en aktiv roll i islamiseringen av Iran. En socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn Annika Strandhäll gick på X till hårt angrepp mot en journalist som vågade lämna det vedertagna journalistnarrativet och faktiskt kritisera Ramberg och ifrågasätta det faktum att MEK tillåts driva HBV-hem i Sverige, i syfte att rekrytera ”heliga krigare”.
Det slutade i en koordinerad attack mot journalisten, som blev avstängd från Facebook.
Vänsterns intolerans mot fri journalistik har inte uppstått i det tomma intet, och en journalistkår som är beskattad till den grad att de har blivit bidragsberoende, kommer att vara vänstern följsam. För att bidrag. En fri marknad skulle flytta makten från sosseriet till folket, och i Sverige kan inte det accepteras!
Lämna ett svar