Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist. Författare till bok om C64 och senbliven lantis. Röstar pirat.
2025-10-12
Inför kvällens partiledardebatt frågade en anhörig vad jag själv vill ha ut av politiken. För mig är det en enkel fråga att besvara. Jag vill att vi hjälps åt i samhället. Dagens höga skatter gör att färre har råd att arbeta eller är lönsamma att anställa, vilket gör att en krympande samling arbetare ska försörja en växande skara bidragsberoende. Och om låginkomsttagare inte beskattades så hårt, skulle de ha bättre förutsättningar att stå på egna ben, och slippa vara tyngd av sitt bidragsberoendet, och om det är billigare att anställa, skulle fler företag ha råd att anställa. En positiv bieffekt av det är blotta lyckan av att få uppleva möjligheten att få klara sig själv, och under de senaste mandatperioderna, då riksdagen har haft en högermajoritet (under Löfven-regeringarna och Kristersson-regeringen), har dessa minskat i antal.
Och jag skulle vilja att frihet och lycka skulle prioriteras mer, till att stå i proportion med hur samhället prioriterar trygghet. Jag tycker inte man ska ta körkortet för någon som ibland tar en öl, utan möjligtvis från den som faktiskt påvisat nedsatt förmåga eller har gjort en allvarlig överträdelse. Jag ogillade dansförbudet, och jag tycker att straffskatt på fulkultur ska bort (t.ex. dansband) eftersom var man har rätt att vara sin egen lyckas smed. Jag tycker att det var hög tid att avskaffa skrattskatten år 1963, mycket tack vare Karl Gerhard, och pomperipossaskatten år 1976, mycket tack vare Astrid Lindgren. Jag läste idag på Socialstyrelsens hemsida att polisen vill kunna ta jaktvapnet från en jägare som drabbats av prostatacancer. För att trygghet. För att han inte ska ta livet av sig. I verkligheten kommer det skälet bli allvar först när sjukdomsbeskedet kommer med att man dessutom tar hans livsglädje, som för någon faktiskt kan vara att få sitta på ett älgpass och lyssna på en avlägsen gök. Låt en frisk människa få känna glädjen att själv ansvara för sin egen trygghet, och få behålla sitt gevär trots sin cancer. Låt en person som alltid kör nykter få behålla sitt körkort trots att han ibland tar en öl. Och för all del, låt mig få köpa en öl på en söndag, som helst inte är såld av staten!
Den bästa politiken är den som skapar förutsättningar för människan att stå på egna ben. Jag har full respekt för att inte alla håller med, och jag vet att många vill ha en vänsterpolitik som säkrar välstånd genom bidrag och fördelningspolitik, men jag ser det som en återvändsgränd. Inte bara för att färre och färre då kommer att behöva försörja fler och fler över tid, utan för att det är svårt att backa från en sådan politik. När skattepengar väl kommer in, tenderar dessutom korrupta politiker att använda dem till allt möjligt. Allt från kommunikatörer till chefer utan chefsansvar, och tillslut måste man skära ner på kärnverksamheten trots att medborgarna redan betalar för den via skatten. Valet om drygt 300 dagar handlar om det minst dåliga alternativet för mig, för jag tror inte att något riksdagsparti vill ha frihet på riktigt, för med frihet kommer ansvar, och ansvar är jobbigt.
Kategorier: Politik
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Lämna ett svar