Ett musikalbum eller en film som köps på fysisk media står dig fritt att konsumera precis när du vill, men idag stannar ofta det fysiska mediet hos säljaren. Det innebär att du inte bara behöver ha din utrustning utan också nödvändiga abonnemang för att kunna konsumera musiken eller filmen du köpt, och detta är så länge upphovsmannen behagar tillåta det. Helt plötsligt kan det du köpt dras tillbaka, i bästa fall med möjligheten att köpa en ny upplaga.
Detta är en ganska naturlig utveckling i kölvattnet av de koncept som Netflix och Spotify har utvecklat. År 1986, när man stod i kö för att köpa Queens nya LP, var bandets enda chans att få mer pengar av just dig, att släppa ytterligare ett tillräckligt bra album några år senare. Idag kan bolagen dra in det du köpt, erbjuda omköp eller rent av upprätta egna abonnemangstjänster: Du får lyssna på ditt favoritalbum gratis på Spotify, så länge som du betalar en abonnemangsavgift även till Spotify!
Den som sitter i samma båt som kapitalet, är den som tar emot moms när du köper tjänster, och bolagsskatt när den du betalar pengar till gagnas:
Staten.
Om du hade äganderätt till en större del av dina pengar, så skulle du själv i större utsträckning kunna välja hur de ska användas. Om du får behålla mer, har du råd med dyrare nöjen. Vill du gå på opera, kan du köpa en biljett till en opera utan problem. Och om du har större makt över de pengar du inte får behålla, skulle inte välfärdens arbetare inte ha de usla villkor de har, inte minst hemtjänsten. För anledningen till att vanliga knegare köper politiska popvideor av Forum Civ, att personer som nätt och jämt har råd med mat lägger sina pengar på att föreningen MÄN ska föreläsa om islams förträfflighet, och att personer som ligger efter med hyran ska betala för att familjen Lagercrantz gör tv-underhållning av sina semesterresor, är för att de inte kan välja.
Ekonomisk frihet leder till kloka prioriteringar. Ingen, hur fattig man än är, har några problem med att kasta bort 5000:- som man inte fått känna på. Många, även de som inte ens är särskilt fattiga, blir irriterade när de behöver kasta bort 1000:-. Betalningsviljan ligger i mörkläggningen, och därför är dolda skatter en stor sak.
Bruttolönen är inte de pengar du jobbar in och ska betala skatt på. De pengar du jobbar in är bruttobruttolönen. Om din bruttolön är 40.000:- i månaden så är din bruttobruttolön närmare 60.000:-. Där hittar vi arbetsgivaravgift, försäkringar och en allmän statlig inkomstskatt, som är ytterst olämplig att redovisa, för den som har en lön på 40.000:- skulle säkert gärna ha åsikter om 60.000:- som bruttobruttolönen utgör, bör användas. De har ju trots allt jobbat.
Bara arbetarens inkomstskatt är hälften av bruttobruttolönen, och då har vi knappt börjat!. Den som tjänar 40.000:- måste jobba ihop 60.000:- och får behålla 30.000:- (vilket hade varit ännu mindre utan jobbskatteavdragen).
För det får vi konst för maskar och svampar, vi får lätt underhållning om Sveriges fetaste hundar från SVT, vi får batterifabriker från Northvolt som inte producerar batterier och 25 år gamla journalsystem från Oracle som inte fungerar. Och den lilla del som används till välfärd, behöver du ändå betala för när du väl tänker använda den. När du själv är utsatt, gäller nämligen helt andra regler. Då ska du glömma att du redan lämnat ifrån dig hälften av det du jobbat ihop för att få välfärd.
Med bibehållen äganderätt till pengar, skulle utgifterna se helt annorlunda ut. Ingen normal människa vill att hembiträden ska ha minutscheman medan EU-parlamentariker ska ha kristallkrona på tjottan. Problemet är bara att förmånstagarna av skattepengarna är samma personer som säger sig lösa dina problem åt dig om han bara får dina pengar.
Men behöver du el? Moms på energiskatten! Behöver du sophämtning? Öppna plånboken! Behöver åka ambulans eller blir du inlagd? Pengarna som blev över när du betalar för sjukvården ska du nu använda för att betala för sjukvården! Behöver du ett serviceboende? Sådant är inte gratis, och pengarna som gick Kirunas badhus eller Sandvikens räkodling lär inte magiskt återuppstå – det är du som jobbar som ska betala, utan att bestämma till vad! Men vi är uppfostrade att tro att mer skatt gör oss rika, och det är Socialdemokraternas största trick!
Före WWII utgjordes etablissemanget av högerpolitiker, och vänstern klagade på att skatten var hög. Man skrålade om att ”båd’ stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner”, men så snart vänstern lyckades bli den rörelse som utgjorde etablissemanget förväntades vi anta att motstånd mot ökad skatt kommer av girighet. Detta är Socialdemokraternas bästa tick någonsin.
Lämna ett svar