Helt plötsligt bubblar ett gigantiskt problem upp till ytan

2025-06-19

4/6 publicerar Konjunkturinstitutet en text som visar att svenska arbetare är en belastning för landet. De skapar värde genom att jobba och betala skatt, men deras insats räcker inte till. Kommun, region och stat, förbrukar mer pengar per år än vad arbetarna jobbar ihop. Är man högavlönad så betalar man mer i skatt rent procentuellt, så de högavlönade tjänstemän är inga problem. Men arbetarna utgör ett samhällsproblem enligt Konjunkturinstitutet.

När man börjar gräva lite, tonar en annan bild upp. Du som lägger asfalt eller lägger om tak, kanske inte är det stora samhällsproblemet. Räknar man in moms och ägande så betalar svensken ungefär 52% av sin inkomst i skatt. Det innebär att den som jobbar och skapar värdet X, inte får kosta samhället mer än X/2 om han ska vara en tillgång för samhället. Levertransplationer är dyrt, men gemene man gör inte jättemånga sådana. Kejsarsnitt är dyrt, men gemene man gör inte jättemånga sådana heller under en vanlig arbetsvecka. Så varför är svenska arbetare ett ekonomiskt problem?

Du betalar inte bara för din sjukförsäkring, utan även för alla andras. Det blir billigare av att alla är med och betalar, men dyrare av den låga utväxlingen som kommer av att något är skattefinansierat – det kommer lite administrativa krav från att sätta sprätt på andra människors tillgångar. Men att 8000:- i månaden ger dig en sjukförsäkring värd 4000:- är ganska okontroversiellt. Ökad administration kommer bl.a. från att man måste vara transparent när man spenderar skattepengar, och den kostnaden tar vi för tillgänglighet oavsett ekonomisk styrka. Och att sjukvården ska vara tillgänglig för alla är inte en höger- eller vänsterfråga – alla i Sverige anser att det ska vara så.

Detsamma gäller för alla andra välfärdsposter – de må bli lite dyrare om de går genom skatten, men det är okontroversiellt. Arbetslöshetsersättning, socialbidrag, bostadsbidrag, utbildning, polis och domstol, infrastruktur och försvar. När det gäller utbildning är det inte skattefinansieringen som gör den dyr, utan de administrationskrav som ställs på alla institutioner, privata eller ej. När det gäller försvaret är inte utväxlingen särskilt dålig, och det jämnar ut sig något sånär i långa loppet. Höger eller vänster, grundläggande välfärd är bra. Offentlig verksamhet kommer aldrig bli lika effektiv som privat, men kan ändå motiveras av skäl som kanske inte alltid är ekonomiska.

Så varför ställer Konjunkturinstitutet frågan om du är lönsam, lille vän? (Är du knegare, kommer de svara åt dig: Nej.)

Eftersom du som jobbar och försöker göra rätt för dig, faktiskt har pekats ut som ett samhällsproblem, så är frågan legitim. När man skrapar lite på ytan, så visar det sig att det inte är den som betalar kalaset (snickaren, rörmokaren, städaren eller kocken) som är problemets orsak. Behovet av garantipensioner (för den som inte lyckats spara ihop till en egen) är bra. Sjukförsäkring, föräldraförsäkring, arbetslöshetsersättning, sjukvård, utbildning, domstolar, polis, migration och infrastruktur, gör knegaren dyr. Men är han för dyr för att vara lönsam? Visst 40-50% av pengarna som reserveras till hans välfärd försvinner ut i tomma intet, på grund av den dåliga utväxlingen på skattepengar (byråkrati, administration, slarv eller slöseri) men ändå: Är han verkligen för dyr?

Den skattebetalande arbetaren lägger extremt mycket pengar på Socialdemokraterna. Städpersonal och målare driver fruktansvärt dyra propagandainstitutioner, vilket jag inte ens kände till framtill nu! Jag vet att offentligt finansierade tjänster åtnjuts av socialdemokrater till 95%, vilket är ok. Inte optimalt ur en demokratisk synpunkt, men ok för att det kan förändras. Men när det visade sig att politiskt färjade skattefinansierade biståndsorganisationer sysslade med inhemsk politik i stället för internationellt bistånd, öppnades ett kaninhål som jag inte visste fanns.

Socialdemokraterna drar årligen in mer än dubbelt så mycket pengar än vad alla andra riksdagspartier drar in tillsammans. Det låter som mycket, men då är inte SAP-koncernen inte ens inräknad. När gängkriminella säljer S-lotter så är det skattefritt. Den fackliga avgiften är skattefri, så fackförbundens finansiering av S blir skattefri via den vägen. I sin naivitet ansåg Sveriges högerregering att UNRWA:s terroristkopplingar var ett problem, så de flyttade sina biståndsutbetalningar från UNRWA till UNICEF. Eftersom UNICEF saknar koppling till SAP, blev det socialdemokratiska narrativet att regeringen stryper biståndet till Gaza (trots att de dubblat det, i jämförelse med vad Socialdemokraterna betalade ut).

Där fick jag en första inblick i hur stor den socialistiska skattefinansierade koncernen faktiskt är. När en organisation förlorar sina skattepengar, kommer nästa till dess försvar. Direktörer med en lön på över 70.000:- per månad (och förmåner på det dubbla) gör musikvideos om hur arbetarnas ekonomiska frihet är diktatur. Även om t.ex. arbetarnas behov av ForumCiv bara kostar dem några hundra miljoner kronor per år, så är ForumCiv ändå en ledtråd bakom varför Konjunkturinstitutet ser svenska arbetare som oduglingar. För ForumCiv är i sin tur även finansierade av 60-70 andra skattefinansierade S-märkta organisationer som ”bara” kostar arbetaren några undra miljoner kronor. Och så vidare, i ganska många led. Momsen på oxfilén ska täcka ganska mycket lobbyism.

Visst, vi fick en bra regeringskritisk popvideo, och det tänker jag inte kritisera, för det är verkligen värdeskapande. Det är implikationerna som följer, och de övriga budgetposterna som får mig att fundera på om det inte är så att det är bra att svensken försöker bidra, Konjunkturinstitutets analys till trots? För när UNRWA förlorat sin finansiering så dök ForumCiv upp som gubben i lådan. De i sin tur är skattefinansierade till 98,5%. Om vi stryper deras skattefinansierade försörjning, kommer 60-70 andra skattefinansierade organisationer göra sina popvideos om hur hemskt det är att inte få leva ett liv i lyx genom att exploatera arbetarna. Och så vidare.

Så varför är svenska arbetare oönskade? De behöver ha ForumCiv som kostar över 300 miljoner kronor per år. De behöver ha Islamic Relief och We Effect. De behöver Skolverkets GD-pod. De behöver ha kommunikatörer, de behöver icke-fungerande IT-system från 1990-talet i sin region, och skolplattformer som inte fungerar. Svenska arbetare har alltså ett fruktansvärt taskigt omdöme när det gäller prioriteringar av pengar. Hade det varit så om de själva fick inflytande över det värde de genererar? Nej, men det hade hotat demokratin – specifikt då socialdemokratin. Svenska arbetare måste lära sig att prioritera pengar, och att inte ge bort det ansvaret till SAP, som badar i guld på deras bekostnad.

Kategorier: Sosseriet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.