Höga skatter flyttar makten från folket till eliten

2025-07-15

Det finns ett konsensus inom svensk media att Socialdemokraterna för en god politik och att Moderaterna (som för en snarlik politik, med aningen lägre skatter) för en ondskefull politik. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan god och ond ligger mellan två så pass lika partier som S och M, utan att god och ond handlar om att S är bättre representerad inom etablissemanget (public service-media, generaldirektörer, statstjänstemän, med mera), och att beroendet till etablissemanget är högt när skatter och avgifter gör det svårt att leva för egen maskin, och bidragen blir viktiga. För hos etablissemanget beslutas vem som får bidrag. Svenska Filminstitutet bestämmer vilka filmer som ska finansieras av skattebetalarna, Myndigheten för stöd till trossamfund beslutar vilka religiösa församlingar som ska finansieras av skattebetalarna, och så vidare. Detta illustreras tydligt av flera mediabolag, som är beroende staten via Mediemyndigheten som beslutar vilka tidningar som skattebetalarna måste finansiera.

När Nerikes Allehanda levde på reklam och intäkter från abonnenter var de liberala, men så snart de beviljades skattefinansiering blev de socialister. Tre av fyra public service-bolag (SVT, SR och UR) finansieras via skattsedeln, endast ett (TV4) finansieras via reklam och abonnemang, men TV4 har den svenska staten att tacka för sin särställning mot andra medier. Ett vänsternarrativ vid innehållsproduktion en vänsterlutning vid anställning är fullkomligt självklart inom skattefinansierad media, för man biter inte den hand som föder en. Det bästa exemplet är fortfarande Sveriges Radios hyllningsgrafik när Stefan Löfven blev partiledare för S, kontra karaktärsmordet på Ulf Kristersson när han blev partiledare för M.

Vi har lärt oss att socialism är förkastligt. Inte ens Socialdemokraterna tänker någonsin släppa in Vänsterpartiet i en regering. Vi har sett hur marxism-leninismen havererade på 1990-talet i Sovjet, hur maoismen havererade i Kina på 70-talet, hur Nordkorea och Venezuela är dysfunktionella idag, och hur Kambodja kollapsade ungefär samtidig som kina under sin version av maoismen. Nej, Socialdemokraterna är ett marknadsliberalt parti, fast med skatter. Riktigt höga skatter. Medborgarna berövas sin ekonomiska frihet, maten blir svindyr, företagen har inte råd att anställa. Och så sker under mantrat att vi får välfärd med en utväxling av hela 50%.

Region Stockholm har styrts av vänstern i tre år nu, och har redan hunnit krascha både välfärden och ekonomin. I Örebro kommun lägger man ner skolor för att kunna satsa mer pengar på konst. Så den 50-procentiga utväxlingen är förmodligen en chimär. Tanken är denna:

Om du betalar 8000:- i månaden i skatt till regionen, så får du en sjukförsäkring värd 4000:- (alltså 50%). Att pengar försvinner i administration, kommunikation, byråkrati och slarv, är ett lågt pris att betala för en solidarisk sjukförsäkring som innefattar alla. Skulle sjukförsäkringen vara frivillig och privat, skulle den förvisso ge konsumenten mer pengar i plånboken, men den skulle samtidigt kunna väjas bort av den med dålig ekonomi, och det är den med dålig ekonomi som antas ha störst nytta av att någon annan bestämmer över hennes pengar – annars blir det rosévin och Gul Blend för hela slanten och så kan vi inte ha det.

Men med alla extra tjänstemän, alla extra myndigheter, alla extra kommunala bolag, alla extra guldkanter, försvinner inte arbetarens pengar bara till administration, kommunikation, byråkrati eller slarv, utan till mycket annat. Att utväxlingen av dina skattepengar faktiskt är 50% är osannolikt. Knegaren får förmodligen inte mycket välfärd för sina surt förvärvade pengar, men många tjänstemän får mycket pengar som kommer från frukten av arbetarens insatser. Men han betalar gärna under förevändningen en del pengar faktiskt kommer till sitt gagn. Till utbildning, sjukvård, bidrag, infrastruktur och annat matnyttigt. Hur liten den delen än är, rationaliserar knegaren sin betalningsvilja med den, gärna medan han tittar på ett skattefinansierat underhållningsprogram om bisexuell dejting på skattefinansierad tv, avnjuter den 23 skattefinansierade filmen om Göta kanal på bio eller besöker en skattefinansierad vegansk musikfestival någonstans långt västerut.

Ett perspektiv som aldrig riktigt får den uppmärksamhet är den empiriska aspekten. Vi vet att mer socialism korrelerar med mer misär för fattiga (även om mottagaren av skattepengarna sällan klagar). Men vi vet också att marknadsliberala länder lyfter folk ur fattigdom. Sedan Argentinas folk gav sitt mandat till den förhatlige Javier Milei har fattigdomen minskat, inflationen minskat och BNP ökat. Att arbetaren faktiskt gynnas av att få behålla mycket pengar och låta resten gå till välfärd, är inget man gärna pratar om. Åtminstone inte om man är en skattefinansierad journalist.

Om jag hade haft något att säga till om, skulle journalister stöttas genom slopad moms, inte genom bidrag. Men flyttar man pengar från staten till näringsidkaren, så flyttar man även makten i samma riktning, och svensken vill inte ha det så. Tvärt om, man hävdar gärna att själva demokratin bygger på att makten skor sig på knegare.

Varje krona du får gratis har någon annan jobbat för.

Kategorier: Politik, Socialism

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.