Under den senaste tiden har väldigt mycket kriminell verksamhet bland svenska politiker avslöjats i media. Hur benägna är de olika politiska partierna att skilja sig från sina rötägg?
Anna Kinberg Batra (M) delade ut toppjobb till sina vänner. Några dagar efter att det uppdagats, sparkas hon från sin post som landshövding i Stockholms län.
Sidas politiskt tillsatte generaldirektör Karin Jämtin (S) använde sina sista dagar på jobbet till att grusa regeringens planer och avtal bort skattemedel till socialdemokratiska organisationer efter eget tycke. En månad har passerat sedan detta lyftes i media, och hon är nu landshövding i Västernorrlands län.
Socialdemokraterna avslöjades (för 6:e gången under de senaste 30 åren) med att lura pensionärer på pengar via lotteriverksamhet. Partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin förde väljarna bakom ljuset på flera punkter, inte minst skyllde hon felaktigt hela saken på det telemarketingbolag som partiet instruerat att utföra illdåden. Inga åtgärder mot dem från partiet.
Vänsterpartiet i Angereds ordförande Kristofer Lundberg misshandlar och rånar en undersökande journalist som han identifierar som politisk motståndare. En månad senare stängs han av som ordförande men styrelsen i Angered avgår i protest mot avstängningen.
Statssekreterare PM Nilsson (M) avslöjas med svartfiske av ål 2021, vilket media rapporterar när domen föll 2023. En vecka senare sparkas han från sin tjänst.
Jag ser fram emot att läsa om nästa skandal, och hur den hanteras! Kanske att någon journalist börjar gräva i den gröna Northvolt-bubblan?
Lämna ett svar