Jag anser att Humanisterna borde kunna få samma statliga projektbidrag som muslimska och kristna församlingar, vilket nu inte är fallet. Naturalismen ska inte beskattas med tystnad, och frånvaron av en gudstro ska aldrig innebära närvaron av en ekonomisk bestraffning. Men den större frågan ligger djupare:
Frågan är varför staten över huvud taget ska väga människors livsåskådningar på religiösa vågar? SST borde avvecklas och de ansvariga politikerna ställas till svars inför KU. Gud är inte folkvald! Ingen övernaturlig varelse har har stått på valbar plats i modern tid. Ingen demon har fått ett mandat. Ingen himmelsk makt har fått svenska folkets förtroende att förfoga över arbetarnas pengar.
I en demokrati ska makten stiga underifrån – från människorna – inte sänkas ovanifrån från himlen. Vanligt folk är inte statister i demokratin. De är dess uppdragsgivare.
Och där finns den avgörande principen: Ett samhälle som inte förmår dra en orubblig gräns mellan folkets makt och den makt som gör anspråk på gudomlig auktoritet, har också gjort själva demokratins gräns suddig. För när vi väl accepterar att makt kan hämtas från något som står över människan, återstår frågan om vem står näst på tur att göra anspråk på den? Vem har Gud på sin sida?
Lämna ett svar