Anders Hesselbom

Intelligens och Gudstro?

2024-08-02

Jag såg en s.k. mem idag. Termen instiftades av Richard Dawkins, och används här i betydelsen Internet-fenomenet. Bilden föreställer tre personer, en troende avbildad med liten hjärna (som därmed är ganska aggressiv), en agnostiker med aningen större hjärna (och aningen mindre aggressiv) samt en ateist med stor hjärna (som verkar vara tillfreds med sig själv).

Det hela är lite korkat. Religiositet är viktigt i länder med en sämre bildningskultur. De som bor i ett sådant land, tenderar att prestera sämre på IQ-test, mestadels beroende på att hjärnan inte får samma träning som den hade fått om samma person växt upp i ett samhälle med en stark bildningskultur. Jag förnekar inte att det finns bättre och sämre genetiska linjer, men den viktigaste anledningen till att trummisen i Queen har en son som spelar trummor i The Darkness, är förmodligen att sonen växte upp i en överklassfamilj som hade nära till att lära sig spela instrument, och att det fanns bra faciliteter för den som är nyfiken på slagverk.

I väst är religiositet inte så mycket en fråga om bildningskultur som det är en fråga om religionskultur. Det går ganska enkelt att hitta exempel i USA där detta inte stämmer, och det går hyfsat enkelt att hitta exempel i Sverige där detta inte stämmer. Men det är också väldigt enkelt att hitta exempel på personer har en fungerande tillvaro, som är intelligenta och bildade, och som tror på Gud. Jag accepterar att ”jag vet inte bättre”-skälet finns här, jag accepterar att ”jag har gått igenom en livskris och värderar inte längre endast det rationella”-skälet finns här. Men igen, många rationella personer i väst, tror på Gud. Dessa har aldrig kommit till tro för att de ”funnit Gud”, de har växt upp i en tillvaro omgiven av folk som tror på Gud, och inte valt att applicera sina vetenskapliga principer och sitt kritiska tänkande på Gud.

Det innebär att det, för oss som bor i ett kunskapsdrivet samhälle, är ganska enkelt att hitta intelligenta och bildade personer som tror på Gud. Personer som inte är det minsta aggressiva på grund av bristande hjärnkapacitet, tror på Gud.

Sen har vi användandet av orden i memen ovan. En agnostiker tror sig vara ovetande. Det innebär att agnostisk troende ”hoppas” att Gud finns. Förmodligen är dessa väldigt få, för min uppfattning är att många troende har kommit att tro på Gud utan att lägga en minut på att studera de evidens som säkerställer att några gudar finns över huvudet taget.

Det innebär också att ateister i väst förmodligen är agnostiker. De saknar gissningsvis inte gudstro för att de levt under en sten och aldrig hört talas om konceptet med gudar, de saknar gudstro för att de lärt sig att bilda sin verklighetsuppfattning på vad vi vet om vår gemensamma yttervärld. Bildat och intelligent folk i väst tenderar att bilda sin uppfattning utifrån vad andra tror och vad bevisen säger. Om man inte får sin gudstro med bröstmjölken, så går man på vad bevisen säger.

Eller möjligtvis på vad bevisen inte säger.

Därför är jag inte någon agnostisk ateist. Jag tror mig veta att inga gudar finns (i någon rimlig definition av ordet finns) på riktigt. Jag förnekar alltså inte att månens baksida är proppfull av enhörningar, eller att något parallellt universum är proppfullt av gudar. Standarddefinitioner av ordet, brukar innefatta sådant som kan upplevas i vår gemensamma yttervärld. Därför skulle jag säga att jag inte är agnostiker i frågan om Gud av exakt samma skäl som jag inte är agnostiker i frågan om det är slut på kaffefilter. Utan att förneka magiska osynliga kaffefilters existens, är det helt enkelt tomt i förpackningen enligt mig och mina gemensamma granskare av kaffefilterstillgången.

Och vetenskap fungerar.

Det kommer förmodligen vara mer praktiskt att förstå att det inte finns kaffefilter i lådan, än att tänka att jag har fått magiska och osynliga kaffefilter, som jag förvarar bortom räckhåll från vetenskapen. Men för att göra en lång historia kort, så är agnosticism kontra gnosticism en fråga om kunskap. De flesta ateister (om än inte jag) är agnostiker i frågan om Gud. Teism kontra ateism är en frågan om vad man tror gällande guds existens. De som tror att Gud finns är teister, övriga är ateister.

Ateism behöver inte vara rationellt. Det är den rationella hållningen i frågan om Gud, men orsaken behöver inte vara rationell. Ett spädbarn är inte ateist för att den vigt 20 år åt att studera evidensläget, den är ateist av samma skäl som en person som aldrig någonsin fått gudshypotesen presenterad för sig. Om det är något gettierproblemet lär oss, så är det att man inte vet mest för att man har rätt. Och när det gäller frågan om Gud, finns det gudstroende som är betydligt mer kunniga, kompetenta och intelligenta än vad jag är – trots att jag har rätt och de har fel i frågan om Guds existens.

Kategorier: Teologi

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.