Magdalena Andersson kritiserar media, Markus Allard utmanar media och Carl-Oskar Bohlin kritiserar en intervju. Kan du gissa när etablissemanget spärrar upp ögonen?
Nättidningen Kvartal gjorde en granskning av Socialdemokraterna som avslöjade att partiet sålde ekonomiska förmåner, som t.ex. bidrag, till föreningar mot att föreningen betalade med partilojalitet. Granskningen publicerades 2025-12-15. Eftersom detta var ett ganska extremt fall av maktmissbruk kom frågan upp i riksdagen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson tog lätt på frågan och sade i riksdagen (2026-01-07):
”Herr talman! Eeeehhhh…. Jag känner inte till det som har skrivits i Kvartal. Eh. Jag vet däremot att man inte alltid ska ta allt som står i Kvartal för en direkt sanning.”
Att inte allt som står i tidningen är sant må vara hänt, men att använda det som förevändning för att bortse från en granskning är ganska korkat. Hur går en granskning till i Anderssons huvud? Är det grävande journalister som sitter och hittar på saker? Och i egenskap av partiledare för Sveriges största parti, har hon inget ansvar för att inte misstänkliggöra fri media? Hon är Sveriges Donald Trump i det att hennes utsagor är så märkliga att de endast skapar beundran hos de redan frälsta — de som skiter i det maktmissbruk som sker till sosseriets försvar.
Den 15 augusti 2026 åkte tre journalister från Dagens Nyheter (DN) till Örebro för att intervjua Markus Allard i Örebro rådhus. Allard filmade intervjun och lade ut den på nätet direkt. Där får vi bevittna hur han hårt sågar mainstream-journalistiken och anklagar representanter från DN för att vara dumma i huvudet. Till och med Håkan Juholt skulle bli generad över klägg-anklagelserna! Allt är helt i sin ordning. Reportaget publicerades den 29 augusti och beskrev en invandringskritisk populist. Att reportaget faktiskt var bra vet jag för att jag hade tillgång till källmaterialet. Allard siktar medvetet på att vara populist, och han vill inte ha någon invandring till Sverige – rentav utvisa många av dem som är här. Utan källmaterialet hade jag haft en svag misstanke om att DN bara inte gillade Allard, men nu vet jag att reportaget var rättvisande.
Den 3 september 2026 kommer en journalist från SVT för att intervjua statsrådet Carl-Oskar Bohlin. I vanlig ordning lägger Bohlin ut råmaterialet på nätet, men denna gång visade det sig att journalisten misslyckades med att skapa ett reportage enligt tänkt narrativ. En skicklig journalist kan arbeta runt det och anpassa narrativet, men så skedde inte här. Och det är här skon klämmer: Journalisten var anställd på ett statligt mediebolag och är därmed en viktig representant för just klägget. Bohlin ifrågasatte såklart intervjun, men hade inte ett ont ord att säga om SVT.
Bohlins svordom i kyrkan går dock inte obemärkt förbi, särskilt inte så här nära ett val. Svenska Dagbladet rapporterade (10/9) att civila försvarsministern inte bara kritiserat journalister, utan själv lagt ut intervjun i sin helhet på Youtube:
– Det är extremt farligt att en politiker, en minister och en civilförsvarsminister gör så, säger Åsa Wikforss.
Det Wikforss säger är fullkomligt vettigt när man talar från en maktposition som vill ha lugn i leden, helt oaktat tidigare händelser. Ett bildat folk hotar en korrupt makt, och exemplet med DN och Allard visar med all tydlighet att mer kunskap (t.ex. tillgång till råmaterial) är ett problem för klägget. Så jag ställer frågan tillbaka till Åsa Wikforss: Har Bohlin, likt Andersson, ifrågasatt konceptet med fri media? För jag misstänker att kraftuttrycken uppstår för att han förväntades vara tyst när makten blir lite stött i kanten.
Lämna ett svar