Det finns ett naturligt incitament att arbetare ska beskattas så lite som möjligt. Forum Civ är en influensergrupp som släppt ifrån sig en ganska charmig popvideo om hur dåligt allt är när högern regerar, vilket jag såklart uppskattar. Men det finns en oroande bild om att offentligt finansierat pynt inte drabbar välfärden, eftersom man alltid kan beskatta medborgarna mer, och mer, och mer. När Malmö Opera behöver mer anslag, så höjer man skatten. När nästa del i filmserien om Göta Kanal ska spelas in, så höjer man skatten. När nästa Lagercrantz vill ha svenska folkets uppmärksamhet för en semester eller en god middag, så höjer man skatten. Men arbetaren vill mest betala sin mat och hyra, och därmed gagnas av att få behålla en del av pengarna han jobbat ihop.
Lafferkurvan påstår att säcken av pengar är begränsad – att man inte kan skapa pengar genom höjda skatter i all oändlighet. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind avfärdade detta bestämt under den senaste partiledardebatten i SVT – gratispengar är en oändlig resurs enligt henne, men många av hennes väljare verkar anse att resursen är begränsad, men att vi bara inte råkar vara där än. Samma personer blir ganska personligt engagerade i att opponera sig mot det data vi har tillgänglig: Att observationerna stämmer med teori kan inte bero på att teorin är korrekt. Att Sveriges skatteintäkter ökat under tiden vi har haft en borgerlig riksdag (2006-2026) som sänkt skatten, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit bra. Att New York körts i botten på några få år, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit dåligt. Att fattigdomen i Argentina minskat beror på bra konjunktur, och att den ökat i Venezuela beror på dålig konjunktur. Det finns alltid en förklaring till varför vetenskapen har fel.
Men även om Lafferkurvan är fel, och välståndet ökar i takt med hårdare beskattning av arbetaren, varför är man inte beredd att utforska det faktum att evidensen talar för det motsatta? Finns det något självändamål i att folk inte ska kunna stå på egna ben och att välfärden ska vara underfinansierad? För det parti vars existensberättigande är att bota fattigdom kan det faktiskt vara så.
Lämna ett svar