”Legitim kritik mot staten Israel”?

Efter massakern vid musikfestivalen i Re’im 2023-10-07 skriver The Guardian om australiensiska Hamas-anhängares firande utanför Sydneys operahus dagen efter det lyckade attentatet. Man påpekar att ”fuck the jews” användes som slagord, och jag som tittat på filmklipp från firandet kan intyga att det mest var ”gas the jews” som ropas, även om det ibland slank in några ”fuck the jews”. Totalt hade man lyckats döda 1200 personer, varav 364 var civila deltagare på musikfestivalen, så stämningen bland Hamas-anhängare i Australien var på topp.

Det pratas gärna om att man måste acceptera legitim kritik mot staten Israel, men jag har aldrig sett att någon vill förbjuda kritik mot Israel, legitim eller ej. Tidningen Dagens ETC har tagit en tydlig jude-fientlig hållning, men det har inte kommit till högre pris än några glåpord och prat om att skattebetalarna inte ska behöva betala för Dagens ETC, men något tal om förbud har mig veterligen aldrig förekommit. Detta trots att undertonen verkligen handlar om ”radikala judar”, och inte bara om ”staten Israel”. Judar har inget vidare våldskapital, så samhället behöver inte sätta stopp för judehat för att t.ex. förhindra hämndaktioner.

I Australien, två år senare, i samband med att judar samlats på Bondi Beach (en strand nära Sydney) för att fira Chanukka, sköt två Hamas-anhängare ihjäl 15 judar, och skadade betydligt fler, vilket problematiserar påståendet om s.k. ”legitim kritik mot staten Israel”. Frågan om legitim kritik är inte det som kritiseras. Avrättning med gevär kan inte betraktas som legitim kritik, och det är knappast staten Israel som firar Chanukka på Bondi Beach. Och verbal kritik (med stark betoning på ordet verbal) mot staten Israel är det ingen som ifrågasätter. Man kanske har invändningar emot den, men invändningar mot kritik är lika självklart acceptabelt som kritiken i sig.

Som hårdrockare vill jag önska glad Chanukka till några judar vars musik jag gärna lyssnar på: Billy Joel. Paul Stanley, Gene Simmons och Bruce Kulick i Kiss. Geddy Lee i Rush. Trevor Rabin i Yes. David Lee Roth i Van Halen. Mark Knopfler i Dire Straits. Adam Lambert i Queen. Och inte minst Paul Simon och Art Garfunkel.