Manus till min föreläsning på temat ”rätten att slippa religion”

Under Mänskliga rättigheter-dagarna som arrangerades av Örebro kommun år 2020 föreläste jag, i egenskap av ordförande för Humanisterna Örebro under rubriken ”rätten att slippa religion”. Här är manuset till föreläsningen.

För oss sekulärhumanister är religionsfriheten extremt viktig. Rätten att få tro vad man vill, och att få praktisera sin religion är en grundläggande mänsklig rättighet, precis som yttrandefriheten. Möjligheten att vara sin tro trogen är beroende av att det inte finns några krav, varken från samhället eller familjen, på att man bör eller inte bör följa någon specifik religion.

Jag tänker mig en familj som praktiserar bordsbön. Å ena sidan kan det vara något fint som man gör tillsammans, å andra sidan kan det uppfattas som ett bekännelsekrav. För det kan ju vara så att någon familjemedlem, t.ex. ett barn, växer upp och upptäcker att hon är ateist. Eller att hon tror på något annat än vad familjen i övrigt tror på.

Religionsfrihet innebär att du själv bestämmer, och den som har en far eller någon annan som besväras av din avvikande tro (eller din icke-tro) åtnjuter inte religionsfrihet. Alla bestämmer själv vilken religion de tillhör, om någon.

Tyvärr leder religionsfrihet till konflikter, vilket vi nyligen sett exempel på i Malmö. Där uppstod upplopp i samband med att en koran skändades. Och så gror tanken på att rätten att häda bör begränsas. Ute på den svenska högerkanten är inte det här något nytt. Kristdemokrater har motionerat för hädelseförbud med hänvisning till att religiösa ska få slippa att utsättas för provokationer. Men det är just provokationer som håller religionens makt över folket i schack. Vi har alla ett ansvar att inte böja oss för religiösa företrädares krav på privilegier.

Det som möjligtvis är tidsandan idag, är att samma personer som anser att det ska vara lagligt att bränna koranen eller den svenska flaggan, anser att man ska välja att avstå på grund av det sociala tryck som kommer från samhällsklimatet. Man vill få bort yttrandefriheten och religionsfriheten, samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att man är för att både yttrandefrihet och religionsfrihet ska vara lagligt. Stolt tystar man avvikande åsikter genom att säga att något får sägas, men att de inte ska sägas, och högmodigt försvarar man bara de friheter som inte utnyttjas.

Men hur ska religion kunna existera i ett sekulärt samhälle där alla har samma rättigheter, om religiösa betraktas som en grupp som inte får kränkas, som alltid måste få som de vill och som aldrig får utmanas? Vad händer med allas lika värde om endast religiösa önskemål är de önskemål som ska tillgodoses?

Det som gör att ett modernt samhälle har utrymme för religion är att man inte kopplar religionen till några särskilda privilegier. I religionens namn får man, inom lagens gränser, göra vad man vill, praktisera vilka riter man vill, tro vad man vill, och så vidare. Denna frihet kan vi ha för att den inte bara gäller religiösa.

Man får inte börja diktera vilka provokativa konstverk Lars Vilks ska avstå att skapa, för att nämna ett exempel. Ett modernt samhälle har endast utrymme för den religion som inte kräver att allmänheten, som inte delar deras tro, ska underkasta sig deras regler.

Så vad händer om vi inte har någon rätt att slippa religion? Förr eller senare kommer man i religionens namn att göra saker mot andra som de inte ens har bett om, eller kanske inte ens alls vill. Vi humanister är bestämda motståndare till omskärelse som inte är medicinskt motiverat. Vi tror att envar ska ha rätt att bestämma över sin kropp, speciellt när det gäller irreversibla ingrepp och ingrepp som stämplar individen med en tillhörighet.

Jag har inget emot att omskärelse utan medicinska skäl sker, men den som ska omskäras måste ge sin tillåtelse. Det innebär att jag delar uppfattningen att man inte ska omskära spädbarn som inte kan ge sin syn på saken (vilket kan förekomma t.ex. inom judendomen) och att man inte heller ska omskära ungdomar som uttryckligen säger att de inte vill (vilket kan förekomma t.ex. inom islam).

Försvaret för religiöst motiverad omskärelse återfinns ofta (men inte alltid) i grupper som inte själv praktiserar det, och jag vill bemöta två försvarsaspekter som brukar vara aktuella.

Förbud mot omskärelse innebär att judar inte längre kan leva i Sverige.

Detta stämmer inte. Omskärelse är inte speciellt populärt bland judar, och den judiska religionen och kulturen är så pass mångfacetterad att den inte raderas med omskärelsen. Att judar trakasseras på öppen gata om de bär judiska symboler är ett större problem.

Förbud leder till att omskärelsen sker ändå, utanför sjukvården.

Förbudet är för barnets skull, och det är om möjligt ännu viktigare att vårdnadshavare till de som omskärs av någon annan än sjukvården kan ställas till svars (vilket redan idag är de flesta). Ibland används detta argument så slarvigt att man får intryck att många verkligen tror att religiösa personer inte går att resonera med, vilket naturligtvis inte stämmer.

Som liberal vill jag inte stå i vägen för den som tänker klippa av sin förhud, men varje individ måste äga makten att bestämma över sin egen kropp. Min kropp, mitt val, mina rättigheter. Religionsfriheten är alltså inte ett skydd för det religiösa kollektivet, utan ett skydd för individen.

Absolut viktigast är att staten inte företräder någon religion. Tänk dig om en person som flytt från muslimskt förtryck kommer till det svenska migrationsverket och möter en handläggare som bär en muslimsk symbol. Kommer den personen att känna att vi ens är intresserade av att hjälpa till? Kanske kommer den personen känna att handläggaren tillhör fienden? De grundläggande mänskliga rättigheterna, som bl.a. innefattar yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet, har varit självklara i Sverige under en längre tid, även om det blivit lite mer komplicerat den senaste tiden.

På det europeiska planet är läget betydligt värre. Där håller vi humanister långsamt på att förlora kampen mot yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet. Ibland är det småsaker som läkaren som får sparken från ett av Katolska kyrkans sjukhus för att han gifte sig borgerligt. Men ibland är det riktigt allvarligt.

Mitt under Örebros vecka för mänskliga rättigheter för två år sedan nås vi av beskedet att en kvinna i Österrike får böta 480 euros efter en dom i Europadomstolen, för att hon har förolämpat islam. Att praktisera sina mest fundamentala fri- och rättigheter är alltså straffbart på vissa platser i Europa! Men framför allt vill jag slå ett slag för möjligheten att tänka själv och tänka fritt. För vårt eget välmående och för vår gemensamma framtids väl, är det helt elementärt. Bara du själv har rätt att bestämma vilken religion du tillhör, om någon.