Jag har lyssnat på det 99:e avsnittet av Fredrik Ahlgrens podcast Coordinated, The Outsider’s mirror, som spenderar de första minuterna med att prata om en expedition till sydpolen i början på 1990-talet. Det som följer, är en timme som handlar om Sverige och om mjuk totalitarism.
Boken The New Totalitarians (som jag alltså inte har läst – tipstack!) är skriven farligt nära IB-affärens avslöjande, så nog fanns åsiktsregistrering allt. Men det var socialdemokraternas rädsla för kommunismen som spelade in, och egentligen inget som drabbade vanligt folk. Ironiskt nog frotterade sig Palme gärna med den internationella extremvänstern (Castro, Mugabe, Arafat). Jag inbillar mig att under min ungdom på 1980-talet, kändes samhället mycket friare, men det beror förmodligen på att det var underförstått att man skulle vara socialdemokrat, och vi var socialdemokrater. Jag tänker mig att den som bor i ett stort slott, men som har en stark vilja vistas i ett särskilt rum, varken känner sig ofri eller brydd av att bli inlåst i rummet. Tänker på det varje gång någon ställer den retoriska frågan om varför det ska vara så viktigt att kunna köpa en flaska vin på en söndag? Någon influenser-kvinna petade i detta getingbo genom att helt enkelt posera i sociala medier drickandes ett glas vin medan hon ammade.
Det historiska arvet sitter nog ganska hårt i våra rötter. Ett nutida exempel på detta, som jag fastnade i helt ofrivilligt, är PEth-debatten: Om man påvisar höga halter av fosfatidyletanol i blodet, så dricker man ofta mycket alkohol, och därför är man inte pålitlig som chaufför, eftersom den kommande rattfyllan står i farstun. Det som skaver för mig är inte att PEth-testerna har låg precision, utan ett folk som ställer rättsmedvetandet så extremt högt (man kritiserar gärna Dumpen för sina metoder, man får inte ens kalla en spade för en spade om det fäller en skugga över den som står i skottlinjen) är så snabba på att slänga rättsmedvetandet överbord när frågan om trygghet läggs på bordet – trygghetsfrågan är alltid spader äss i Sverige!
Det som gör att man kan använda tryggheten som ett vapen är att svenskens trygghetshunger inte stannar vid icke-begränsade åtgärder som att använda cykelhjälm eller bilbälte, utan sträcker sig långt över sådant som begränsar den egna och andras frihet. En alkoholkonsument ska inte ens få köra bil när han är nykter, ingen sprit på sjön, regionerna levererar obligatoriska sjukvårdsförsäkringar och pappamånaden säkerställer att de förtryckta kvinnorna som skaffar barn när de inte vill något annat än att slippa ungar och bygga en karriär, ska kunna göra det. Kollektiva preferenser ska gärna trumfa individuella val, eftersom möjligheten att göra individuella val inte är något som kollektivet efterfrågar. Med fler eller färre mellansteg så landar det i tryggheten.
Angående just alkoholkonsumtion så håller jag helt med om det som sägs i podcasten om att hälsa inte handlar om självförverkligande eller ens psykisk hälsa (såvida inte den psykiska hälsan går via den fysiska) utan om fordonets – kroppens – hälsa.
Och angående vad som sägs i podden om kriminalitet, så har den snöbollen också rullat vidare sedan tidigt 1970-tal. På den tiden hade varje brott två brottsoffer – gärningsmannen och den utsatte. Men idag verkar ett brott endast ha ett brottsoffer – gärningsmannen. Dagens ETC har t.ex. lyft att en handfull barnvåldtäktsmän har valt att avsluta sitt liv, vilket de rapporterat om helt oberörda av att självmord är sju gånger så vanligt bland de minderåriga som utsätts för sexuella övergrepp i jämförelse med förövarna. Barnet är sedan länge borta ur badvattnet, men de samhällskonformativa har inte ens märkt det!
Jag kan inte bjuda på någon begåvad förklaring till vad som har hänt. Den vänster jag själv tillhörde som ropade ”jag vägrar att anpassa mig till vad etablissemanget kräver”, ropar nu ”gör som tv:n säger”!
Lämna ett svar