Anders Hesselbom

Stefan Gustavsson menar att anekdotbevisning för guds existens är fullgott enligt följande resonemang: Eftersom människan har fel om så mycket när hon håller något för sant på emotionell grund allena, borde det rent statistiskt bli rätt ibland, och detta ”ibland” skulle kunna vara gud. Därför menar Gustavsson att man specifikt måste bevisa att anekdotisk bevisföring inte räcker som skäl att tro på gud. ”Så vilket är det faktiska argumentet för att alla våra religiösa upplevelser är vanföreställningar?” frågar sig Gustavsson. Upplevelserna är inte vanföreställningar, upplevelserna skulle kunna vara just ”upplevelser” (?) istället. Förklaringen till upplevelserna finns att hämta på flera ställen, och man väljer att hämta den från kristen mytologi, är det förmodligen mytologi man får.

Gustavsson menar att endast polyteistiska gudar behöver en orsak, på grund av orsaker som är ytterst hemliga för icke-kristna, och således, får man förmoda, ganska tveksamma. Om man istället tänker på en oändlig gud blir guden i fråga oändlig. Man kan alltså tänka sig till ett slags frikort från logik och förnuft! Det verkar finnas en viss underton av att darwinism som förklaring till universums varande, och att. Stefan Gustavsson anser att en förklaring som inte innefattar Universums uppkomst måste avfärdas, oavsett vad den påstår sig förklaras. Det är ett resonemang man stöter på hos kreationister, och Stefan Gustavsson är förmodligen inget undantag.

Eftersom Gustavsson inte kan bemöta Dawkins så avfärdar han utsagan som dålig retorik (igen). Genom att recensera utsagan kan han svara utan att svara, avfärda utan att avfärda. Istället för att förklara varför Pascals vad är giltigt, påminner Gustavsson om att det är kartan som bestämmer hur verkligheten ser ut: Gudarna Tor och Baal finns endast om någon seriöst diskuterar deras existens, jag känner inte till någon sådan diskussion, alltså finns inte Tor eller Baal. Förutom att Gustavsson har fel i sitt resonemang om han hävdar att gud faktiskt finns, så svarar han inte på Dawkins. Men ironiskt nog har han rätt om man tittar på hur verkligheten faktiskt ser ut: Gud finns för att vi pratar om honom, eftersom gud blott är en mänsklig föreställning. Accepterar man det, så pratar man inte om vad som rent objektivt finns, utan om föreställningar som i sin tur kan finnas. Och då finns även Tor och Baal.

Men förmodligen är det inte denna definition av ”finns” som Gustavsson avser när han säger att hans gud finns, eftersom den definitionen av ”finns” träffar både Tor, Baal, Darth Vader, Bumbibjörnarna och Mary Poppins.

Stefan Gustavsson antar utmaningen att ge skäl att tro på gud. Han nämner argument from reason och argument from morality, som båda egentligen inte argumenterar utan blott rationaliserar en tro som redan finns. Därefter säger han att Jesus förmodligen talade sanning om natur, vilket bekräftas av gud själv, och avslutar med att säga att det är tack vare Jesus han kan önska Dawkins en god kristusmässa.

Spontant kan man tänka att britterna skulle få stå ut med jul istället, men det räcker med en föreställning om Jesus för att kristusmässan ska kunna firas – han behöver inte vara guds son på riktigt. Du behöver inte veta vad som är sant eller falskt, du behöver bara tro, vilket räcker gott för gemene man.