Kvällspressen som bevakar rösträkningen har visat en stapel som traditionellt varit vänster (röd) och höger (blå). Men eftersom Sverige är höger (på den höger-vänster-skala som vi har här) är det meningslöst. Högern har vunnit varje riksdagsval från 2006 och framåt. Så denna gång skiljer man inte på höger och vänster, man skiljer på Tidö eller inte Tidö. Den blå stapeln, som verkar hamna strax under vad som krävs för att få bilda regering, får företräda Tidö, och den röda stapeln företräder de som inte vill ha en Tidö-regering, oavsett om de är höger eller vänster.
Den blå stapeln är summan av stödet för Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den röda stapeln är summan av stödet för övriga partier. Den röda stapeln är lite längre/högre/större, och det beror på att den preliminära rösträkningen säger att Tidö inte får förnyat förtroende hos 50 procent av väljarna. Det är nära, så det kan ändras när den slutgiltiga rösträkningen är klar. Så Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist kan eventuellt få ta tillbaka sin utsaga att Ulf Kristersson förlorade, men låt oss anta att hon har rätt och att valresultatet blir ungefär som den preliminära räkningen säger.
Kristersson förlorade. Hans regeringsalternativ får 173 mandat av de 175 som krävs. Men vann Centerpartiet? Hennes regeringsalternativ med Andersson i spetsen (S, MP och C) ser ut att få 147 mandat, vilket faktiskt också är färre än 175.
Socialdemokraterna har två regeringsalternativ. Magdalena Andersson är statsministerkandidat i både C-alternativet och V-alternativet, som är aningen större. Andersson kan få 151 mandat att leda en kommunistisk regering, vilket är bättre än 147, men det är också färre än 175. Moderaterna må ha förlorat, men Centerpartiet har förlorat ännu mer.
Centerpartiet har redan före valet varit tydligt med att Magdalena Anderssons statsministerpost väger tyngre för dem än att genomföra den politik som väljarna röstade fram dem för. Om du har köpt aktier i AcadeMedia, och därför röstade på C för att du skulle kunna få avkastning på dina aktier, så gör C bedömningen att du gärna förlorar dina pengar, så länge inte Tidö får förnyat mandat.
Och nog drömmer vänstern om att högern inte ska driva sin politik, utan stötta vänstern! Amanda Sokolnicki (DN) säger i SVT att ett rimligt regeringsalternativ vore att M stöttar en S-regering. Men om M-väljare vill ha en S-regering, varför röstar inte moderater på S? C har säkert ganska många väljare som inte gillar C-politik, som marknadshyror, skattesänkningar och vinstuttag ur välfärden – de röstar C för att C inte är Tidö eller V. Men de som röstar M för att S ska vinna valet är nog ganska lätträknade. För många på Tidö-sidan har varit med förr. De vet vilken shit-show det blir varje gång Socialdemokraterna får luft under vingarna. Även PM Nilsson uttalade sig i SVT:
”Men det är så här det kommer låta i värsta fall i fyra år. Det [den röda sidan] är ju en samling partier som inte är eniga om något, och förra gången Andersson förhandlade fram en regering med det här gänget, då förhandlade hon om pensionssystemet med Vänsterpartiet, skogen med Centerpartiet, strandskyddet med Miljöpartiet, och ekonomiskt och politiskt stöd till en kurdisk gerillagrupp i norra Syrien. Och så fick hon ihop det, och så föll hon direkt, och så föll hennes budget. Och det är ungefär så jag tror att det kommer se ut framöver, men jag tror hon kommer försöka, jag tror att hon kommer att lyckas bli godkänd i riksdagen. Möjligen med sin första budget, men sen kommer det vara det här käbblet som hon kommer trassla in sig i.”
Jag delar Nilssons oro över att S är S, men jag delar definitivt inte Sokolnickis förhoppning att M är S.
Lämna ett svar