Varningarna för hur dyrt allt ska bli och hur dåligt ekonomin kommer att gå om svensk höger vinner valet om 122 dagar fortsätter att komma in, i ljuset av att både tillväxten ökar och den grova kriminaliteten minskar efter deras första mandatperiod. Jag är inte nöjd med vad Tidö-regeringen har åstadkommit, men det går åtminstone åt rätt håll. Vi har fortfarande en alldeles för stor offentligt finansierad cirkus med myndigheter, byråkrater, biståndsprojekt som säger sig sprida demokrati, och en massa annat trams, som konkurrerar med välfärden och det sociala skyddsnätet om gemensamma medel. Har man väl börja röra sig åt det hållet, så märker man att offentligt finansierade verksamheter alltid ökar i både antal och i storlek, medan samhällets kärnverksamheter, infrastruktur, sjukvård, skola, och så vidare, blir lidande. Men det är väl bara att höja skatten? Tar vi mer pengar från arbetarna och lägger på byråkraterna, så kan vi låta dessa drakar växa utan att få några negativa konsekvenser? Myten att hög skatt leder till mer gemensamma pengar sprids av företrädare för organisationer som jag själv har varit medlem i, och bl.a. därför valt att välja, som t.ex. Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning, vilket är extra beklagligt när det sker i ljuset av att det är det motsatta är sant.
Om en arbetsgivare betalar 50 anställda en nettolön på 25.000:- i månaden, innebär det att bruttolönen är 32.000:- och att arbetsgivaravgiften är 10.000:-. Varje anställds lön på 25.000:- netto kostar alltså arbetsgivaren 42.000:-, så för dessa 50 anställda betalar arbetsgivaren 2.100.000:- i månaden, varav drygt hälften landar i arbetarnas fickor. Anledningen att arbetaren får behålla drygt hälften av de pengar han jobbar in, beror på jobbskatteavdraget.
Höjer vi inkomstskatten (tar bort jobbskatteavdraget, höjer arbetsgivaravgiften, regionsskatten eller den kommunala skatten) finns det två alternativ. Antingen måste den som jobbar, acceptera en lägre nettolön, och därmed få mindre pengar till mat och hyra, eller så måste färre personer göra fler personers jobb.
Låt säga att vi inte har något jobbskatteavdrag och inkomstskatten är på 30% så kostar en nettolön på 25.000:- hela 36.000:- för arbetsgivaren, och det gör att arbetsgivaravgiften (som är procent på bruttolönen) sticker iväg till 11.300:-. Kostnaden per anställd är nu inte längre 42.000:- utan 47.300:-. Lönekostnaden på 2.100.000:- som nyss gav 50 personer jobb, försörjer nu bara 44 personer, men de där dryga två miljonerna finns ju bara om dessa 44 personer klarar att göra 50 personers jobb. För vissa företag kanske det fungerar, för andra kommer det inte fungera. Så varför kostar skatt pengar för det gemensamma?
Vissa företag klarar att betala in lika mycket skatt, trots att skatten har blivit dyrare. På vissa företag kan 44 personer göra 50 personers jobb. Vissa företag kommer inte klara sig lika bra, vilket innebär att personalstyrkan minskar mer, och pengarna in till det gemensamma försvinner. I båda fall ökar bidragsberoendet. Bruttonationalprodukten (BNP) är alltså inte statisk, utan påverkas av de ekonomiska förutsättningarna som råder just nu. Det är därför vi ser att både tillväxt och skatteintäkter ökar i Sverige när skatterna sänks.
Men varför är välfärden fortfarande underfinansierad? Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tar från arbetaren, om de inte läggs på rätt saker. Det är viktigt att hemtjänstpersonal får rimliga förutsättningar att hinna utföra sitt arbete, men Northvolt är också kul. Det är viktigt att lärare får rimligt betalt, men ett vätgasdagis som inte har några barn i sig är också roligt. Det är viktigt att sjukvården är bemannad, men det är också spännande att Region Skåne försökte klona en gran. Det är bra att polisen får resurser till brottsbekämpning, men myndighetspoddar utan lyssnare är också trevligt att ha! Och så vidare. Det räcker alltså inte att sänka skatterna, vi måste välja fram politiker som kan prioritera korrekt. Tidö-regeringen har gjort för lite, och vänstern lockar fortfarande med höjda barnbidrag och garantipensioner, för vänstern vet att om man tar 5000:- från en person och delar ut 1000:- till fem, så har man förlorat en väljare men tjänat fem. Att det kommer till ett pris, är inte intressant.
Lämna ett svar