Om en vecka så går Sverige till val. Medierna är nu ännu mer fyllda av namn på ideologier som olika grupper beskriver sig själva eller sina meningsmotståndare med, så det kan vara bra att veta hur dessa förhåller sig till varandra. I Sverige handlar det främst om fascism, nazism, kapitalism, socialism och liberalism.
Fascism och nazism
Fascism och nazism används som om de vore utbytbara. De som inte gillar Sverigedemokraterna brukar kalla dem för fascister eller nazister. Och visst finns det likheter mellan ideologierna. Inom både fascismen och nazismen är staten viktig. Skatten ska vara hög, kulturen finansieras av staten, journalistiken finansieras av staten, yttranden från folket reduceras till ”alternativmedia”. Skillnaden mellan fascism och nazism handlar bl.a. om relationen till den katolska kyrkan och om rasbiologi.
Socialism och nazism
De som inte gillar Socialdemokraterna slänger sig också gärna med ordet nazism, och även socialism eller till och med kommunism. Socialismen och nazismen har en del kontaktytor. Båda ser till kollektivet, båda ogillar alternativmedia och båda har en hemlig polis. (Som kuriosa är Sveriges underrättelsetjänst världens näst äldsta!) Att kulturen ska vara statligt finansierad är också viktigt för socialismen och kommunismen. Skillnaden mellan socialismen och nazismen är att socialismens narrativ bygger på konflikten mellan klasser medan nazismen fokuserar på ras. Nazismen kunde acceptera privat egendom, vilket socialismen inte accepterar.
Socialdemokrati, Socialism och Kommunism
Socialdemokrati och kommunism är i grund och botten olika grenar på samma ideologiska träd, och båda vill ha en stark offentlig sektor och en stark reglering av marknaden. Samtliga dessa tre vill ha en generös välfärd oavsett betalningsförmåga, samtliga dessa tre vill att staten ska sörja för arbetstillfällen, samtliga dessa tre saknar tolerans för medborgarnas näringsverksamhet – vill folk betala för dina tjänster så är du persona non grata! Socialdemokratin distanserar sig på ett par punkter från sina syskonideologier, och det är att man har en viss acceptans för privat ägande (om det inte går för långt) och för demokratiska val (om det inte går för långt).
Kapitalism och liberalism
Dessa ideologiers mest förhatliga egenskap bland socialister är längtan efter frihet. Man vill vara kostnadseffektiv och generera vinst. Sinsemellan är liberalismen mer intresserad av att reglera marknaden för att förhindra monopol, medan kapitalismens mål handlar om att dominera marknaden. Att exempelvis ha ensamrätt att sälja alkohol till Sveriges medborgare är vad man kan kalla en enhörning som staten gärna behåller för sig själv.
Kapitalism och socialism
Det är här vi har den stora skiljelinjen. Kapitalismen vill inte veta av vare sig nazism, fascism, socialism eller kommunism, och väljer därmed att ta avstånd. Socialdemokratin vill egentligen inte veta av ekonomisk frihet, yttrandefrihet eller demokrati, men underkastar sig motvilligt vissa värden för att kvalificera sig att delta i demokratiska val i länder man ännu inte helt har vunnit. Kapitalismen och socialismen har helt olika syn på äganderätt, helt olika syn på hur resurser ska fördelas, helt olika syn på värdeskapande och mest av allt, helt olika syn på statens roll.
De olika systemen har lyckats lite olika bra genom åren.
Flyktingar rör sig alltid från socialistiska samhällen till kapitalistiska.
Bistånd rör sig alltid från kapitalistiska samhällen till socialistiska.
Men i länder som redan har välstånd handlar inte valen om vad som är bäst för den svaga människan, utan om vad som känns bäst för den starke.
Lämna ett svar