Skattefinansierade Expo är inte alltid särskilt användbara då deras granskare hyllas när de stundtals lyckas träffa en ladugårdsvägg på ett par meters håll, men denna gång har skattebetalarnas väntan på en fin rock faktiskt blivit åtminstone en tummetott, vilket är bättre än vad vi har vant oss att få för våra surt förvärvade pengar.
Jag ifrågasätter inte att svensk politik har problem med extremism, för det är helt uppenbart. Vi kommer ihåg hur Sveriges bostadsminister 2016, Miljöpartiets Mehmet Kaplan, hade samröre med den högerextrema ultranationalistiska organisationen Grå vargarna. Jag lastar inte Miljöpartiet för det idag, eftersom flera partier har haft högerextrema kopplingar som de lämnat bakom sig, och 9 år är väldigt lång tid i sammanhanget. Inte ens Socialdemokraterna såg några problem med att sin relativt unga socialminister heilade i sin ungdom. Att man går vidare är något som bör uppmuntras, för det för landet framåt. Det bidrar till förbättring.
Jag såg däremot ett problem med hur Miljöpartiet hanterade frågan. Sveriges utbildningsminister vid den tiden var en 34-årig miljöpartist (Fridolin) som bedyrade att hans 20-åriga professionella samarbete med Kaplan inte avslöjat några tecken på högerextremism. Partiet sparkade honom på grund av sitt samröre med högerextremismen, samtidigt som de bedyrade att han inte var högerextrem. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Miljöpartiet.
Historien upprepar sig år 2024 då Jamal ”Hajen” El-Haj avslöjades med samröre med terrororganisationen Hamas. Oppositionsledaren Magdalena Andersson bedyrade att Hajen ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas, och uteslöt honom på grund av samröre. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Socialdemokraterna.
Skattebetalarna granskar även minderåriga anhöriga till maktinnehavare via Expo, och efter ett års spionage på en ministerson kunde man konstatera att han kanske är nynazist eller har bekanta som är nynazister. Ministern erkände problemet och tog tag i det. Media, som själva är skattefinansierade, pratade om bristande ansvar. Men förtroendet för ministern ökade bland allmänheten och allmänhetens stöd för hans parti vände uppåt. Varför?
Att vända sig mot kameran, spärra upp ögonen och ljuga är något vi länge har krävt av våra politiker, och där tar både S och MP sitt ansvar. Så varför gynnas man i opinionen genom att smita från detta ansvar? Den systematiska lögnen kan ha börjat trötta ut vissa människor. Visst, ingen vill gräva i 9 år gamla nazistkopplingar, men en ganska stor del av väljarna vill att man tar avstånd från dem.
Lämna ett svar