Denna gång var det organisationen Verdandi som slank igenom filtret och publicerade följande smörja i dagens NA:
Detta svar är inskickat:
Verdandi är nästa skattefinansierade organisation som har ett ekonomiskt intresse av att sprida myter om svensk alkoholpolitik, och gjorde det helt ogenerat i Nerikes Allehanda, 27/12. Nej, låg tillgång är inte bra för folkhälsan, det leder till bunkring, och bunkring ökar risken för ett supabeteende. Hög tillgång minskar risken för bunkring, och gör att inköpen blir mindre och risken för supande minskar. Södra Sverige, där det har varit lättare att köpa alkohol, har ett mer kontinentalt drickande, medan norra landet har i högre utsträckning bunkrat och supit. Med alkohol i kroppen försämras omdömet, så alkoholkonsumentens upplevda bunkringsbehov bör undvikas.
Och så har vi klassföraktet. Om man ska dricka alkohol, måste man dricka olika sorter, och det får absolut inte vara en volymtillverkad lager. Vill jag ta en enkel stor stark efter jobbet, så gör jag det helt utan att tänka på hur Verdandi vill att jag ska leva mitt liv, men jag måste ändå betala skatt för att finansiera deras existens (miljontals kronor). Dessutom, premissen att enfald ger mångfald, stämmer inte. Jag är gammal nog att minnas det statliga tillverkningsmonopolet och ett systembolag som sålde varor över disk, och på den tiden var utbudet på allvar dåligt. Med tillverkningsmonopolet ur vägen har utbudet ökat drastiskt, och med EU-inträdet och deras ögon på hur bolaget sköter sig, har kundservicen ökat drastiskt. Men det är fortfarande så att små tillverkare inte kan leva upp till bolagets krav, och det är fortfarande så att Danmarks största vinbutik har fler vinsorter än Systembolaget, och är du inte nöjd kan du gå till en konkurrent. Visst har små butiker få sorter nere på kontinenten, men ett monopol gör att de får 0 sorter.
Det som påverkar hur mycket man dricker på befolkningsnivå är priset på alkohol, där det säljs mindre av en dyrare produkt, men skatt på alkohol är en regressiv skatt, där du betalar en större del av lönen ju mindre du tjänar, och det är de ekonomiskt svagas frihet som begränsas starkast. Och deras frihet är faktiskt värd mer än Verdandi någonsin kan vara för någon.
Jag har faktiskt blivit publicerad lite då och då, trots att jag varit tydlig med vad jag tycker om tidningens åsikter, men om det inte sker denna gång, så finns mitt svar här.
Lämna ett svar