Anders Hesselbom

Aborträttens vara eller icke vara reflekterar folkviljan

2024-12-22

I oktober i år lämnade fyra socialdemokrater (Linnéa Wickman, Lena Johansson, Sanna Backeskog och Inga-Lill Sjöblom) in en motion om att grundlagsskydda aborträtten. Motiveringen är att kvinnors reproduktiva hälsa och rätt till sin egen kropp inte är förhandlingsbar, och den höll faktiskt på att bli en icke-förhandlingsbar fråga på riktigt när det var på tal om att flytta rätten att bestämma över abort från Sverige till EU. EU-lag står som bekant över svensk grundlag. Hamnar abortfrågan där, kan alltså aborträtten försvinna i Sverige, helt oavsett svensk grundlag.

Men nu är det grundlagen som ska husera aborträtten enligt Socialdemokraterna.

Sverige har fyra grundlagar som syftar till att definiera landet och till att skydda medborgarna från staten eller en korrupt regerings önskan att begränsa medborgarnas fri- och rättigheter. Grundlagarna är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Man skulle kunna tänka sig en femte grundlag, typ ”abortförordningen”, men motionens författare föreslår regeringsformens andra kapitel. Den texten gör gällande att:

• Människor ska behandlas lika av staten
• Den enskildes välfärd är offentlig verksamhets mål
• Främja god miljö, demokrati, den enskildes privatliv och familjeliv
• Samerna har rätt till sin kultur

Ett tillägg skulle kunna vara att man får göra abort, eftersom det är en så pass viktig behandling man har rätt till. Liv kan förstöras om rättigheten inskränks. Det finns fler behandlingar som är lika viktiga, men som kanske inte är relevant för lika många. Den som drabbas av nekros kan behöva få ett ben amputerat för att klara livhanken, och för den personen kommer rätten till amputation vara lika viktig som någon annans rätt till abort. Skillnaden är att antalet personer som står i behov av en abort är större än antalet personer som står i behov av benamputation.

Men grundlagen ska inte skydda grupper, den ska skydda individer. Och det gör aborträtten till en fråga för regering och riksdag, som i sin tur representerar folkviljan.

Tänk om yttrandefrihetslagen skulle uttrycka att man har rätt att argumentera för sänkt skatt, med motivationen att de flesta skulle gagnas av det. Att skatten ska sänkas, ska inte vara förhandlingsbart! Har man inte då infört just olika behandling? Yttrandefrihetslagen säger inget om vilka åsikter som ska skyddas från censur eller andra hinder, den säger att åsikter inte får censureras eller hindras.

Vi har Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen, Vårdgarantin, med mera, som reglerar patientens rätt till vård, och om vårdbehovet är abort, har vi Abortlagen som reglerar vad man får göra (precis som vi har både Patientsäkerhetslagen och Brottsbalken när frågan handlar om amputering av kroppsdelar).

Alltså, de begränsningar som finns i yttrandefrihetsgrundlagen (t.ex. lagen om hets mot folkgrupp), de begränsningar som finns i frågan om amputation, eller de begränsningar som finns i frågan om abort (Abortlagen) ska reflektera medborgarens åsikter i dessa frågor, vilket sker genom riksdagsmandat. Förmodligen är det islams ökade inflytande i Sverige som fått Socialdemokraterna att vilja ta till grundlagen, men om man i stället kan kommunicera vikten av abort, behöver ingen grundlagsändring göras. Precis som vi inte behöver grundlagsskydda de rättigheter som regleras av Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen och Vårdgarantin. Vi behöver bara ha en befolkning som förstår poängen med vissa vårdformer, och det ansvaret ligger på oss. På medborgaren. När vi valt att möta andra kulturer så möter vi också andra värderingar, och vi kan inte både kasta inflytande över dessa kulturer och strunta i att engagera oss i dem. Det är det stora hotet mot aborträtten.

Kategorier: Politik

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.