Anders Hesselboms blogg

Kategori: Politik

  • Nittiotretusenkronorsrishög och frihandel

    Det finns många blindspår i historien som beskriver skandalen med rishögen i Open Art i Örebro. Först har vi kostnaden. En siffra som nämns är 93.000:-, men det är bara inköpskostnaden, alltså konstnärens ersättning. Det är en försvinnande liten del av rishögspengarna, och dessutom inte en del av problemet: Den som lyckas sälja en rishög för 93.000:- förtjänar varma gratulationer och en gratis öl på Bishop’s arms!

    Först har vi enprocentsregeln, som innebär att när kommunen bygger något, ska en procent av kostnaden reserveras för konst. Bygger kommunen ett kulturkvarter för 600 miljoner kronor, så måste man stoppa in 6 miljoner kronor i sin konstbudget. Hänt och gjort, skattebetalarna lägger alltså en hel del pengar i en konstbudget som kan användas för t.ex. en rishög, så det är finansierat och klart, med skattebetalarnas välsignelse. Rishögen kostade alltså inget extra, utöver vad vi redan är överens att vi ska betala, och nu har vi ett konstverk som alla talar om. Men låt oss titta på vad konstverket i fråga faktiskt kostar skattebetalarna!

    De som betalar inkomstskatt i Örebro betalar 8,4 miljoner kronor för Open Art vartannat år, och 4 miljoner kronor per år för övriga år. Utöver detta stöttar Region Örebro och Svenska staten med pengar genom projektstöd. Detta täcker kostnaden för projektledare, konstnärliga ledare, curatorer, administratörer, kommunikatörer, produktionsledare, konstguider och värdar. 93.000:- som ändå var öronmärkta till konst är alltså en struntsumma i sammanhanget, och beslutet att dessa pengar skulle gå till en rishög, ligger alltså inte hos konstnären, utan hos nyss nämnda stab som kostar oss miljoner, från år till år.

    Det har varit gott om hänvisningar till Kejsarens nya kläder. Kvalitén på den konst som ställs ut på Open Art i Örebro vartannat år, har aldrig varit särskilt bra, och den har blivit sämre och sämre. Ett privilegium som tillfaller den som får sina pengar gratis, är att man inte behöver prestera något som folk vill ha, för att man ska få betalt. Kanske att konstnären som kom på tanken att sälja sitt skogsgallringsavfall som konst, ville veta om kejsaren var naken?

    Och nog var kejsaren så naken som en man kan vara! Aldrig har någon svalt ett bete så hårt som Open Art slukade prospektet med rishögen! Hatten av!

    Men det viktiga är inte hur mycket välfärdspengar som läggs på fejkad konst, det allvarliga är att man handskas med andras pengar på ett helt annat vis än man handskas med sina egna. Nästan vem som helst i personalgruppen för Open Art köper hellre en miniatyr av Rodins Kyssen i marmor för 1.800:- i stället för en slyhög för 93.000:- när finrummet därhemma ska inredas. För att man värdesätter det man äger! Sina pengar, sitt finrum, sin konst! Det är denna princip som gör att man ska vara väldigt försiktig med att låta det gemensamma få ökat mandat för flera samhällsfunktioner. Men vi förväntas tro att det ansvar som vilar på det gemensamma är ständigt växande.

    Och när vi väl har lärt oss att det som inte finansieras av skattemedel inte över huvudet taget kan finnas, går det inte att vända skutan. Skär man ner på konst så påstås man inte gilla kultur. Skär man ner på bidragen till studieförbunden så påstås man inte vilja att källarbanden ska få ha någonstans att repa. Skär man ner på anslagen till Svensk Filmindustri så påstås man inte vilja ha ny film. Det går inte att vända skutan! Att bereda ekonomiska förutsättningar för marknaden att skapa film är otänkbart, för det skulle gynna bra film. Film som folk vill se. Då är den sista nittiotretusenkronorsslyhögen ett minne blott.

    Minns ni när det var olagligt för Svensken att köpa sin alkohol av någon annan återförsäljare än Systembolaget? Då fanns det 7 sorters dålig öl på sortimentet! Typ Tuborg, Three Towns, Pripps, Carlsberg, Arboga, Spendrups och Norrlands Guld. Utbudet på Systembolaget ökade rejält när det blev lagligt för privatpersoner att välja en annan återförsäljare. När butiksmonopolet ifrågasätts så förväntas vi tro att om jag öppnar en liten vinbutik i Edsberg, så kommer Systembolaget bara sälja Carlsberg, och därför måste Systembolaget ha kvar sin monopolställning. När den föreställningen är inmarinerad, kommer nästa rishög för 93.000:- att köpas in för gemensamma medel. Och där är vi nu.

  • Vänstern förstår inte nationalekonomi

    Vänstern brukar skryta om sin kompetens och höga utbildningsnivå, men har väldigt svårt att påvisa den.

  • Varför granskar högermedia endast högern?

    Det verkar råda något slags konsensus bland både experter och tyckare att Sveriges Television, och svensk public service i allmänhet, har en slagsida åt höger.

    Jan Guillou, under rubriken ”SVT blir allt mer tydligt högervridet”: ”SVT har inte haft minsta vänstertendens på 40 år”

    Melinda Kandel, Flamman: ”I bästa fall är strävan efter opartiskhet en jakt på den politiska mitten. Men public service hamnar redan i dag ofta en bra bit till höger om den.”

    Anders Lindberg, Almedalsveckan 2018: ”Public service är inte vänster!”

    Tankesmedjan Katalys har räknat huvuden i tv-programmet Agenda, och finner att högerlutningen är 70%.

    Därmed råder det inga tvivel om den saken.

    Vi kan också konstatera att när omvärlden granskas, är man ganska sträng mot högern. Att Ulf Kristersson inte visste huruvida hans städerska hade kollektivavtal eller ej (vilket hon hade), skapade större rubriker på SVT:s sida än att Magdalena Andersson köpte svart städhjälp.

    När Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna år 2012, publicerade SR en punktlista på vad Löfven åstadkommit hittills i sin karriär. När Ulf Kristersson blev partiledare för Moderaterna år 2017, publicerade samma SR en punktlista i samma format över vad Kristersson har anklagats för eller misslyckats med under sin karriär.

    Högermedia tenderar att granska högern.

    Ett dagsfärskt exempel är faktiskt riktigt iögonfallande:

    Nu i början av juli var polisen Christian Zesig i Danmark för att titta på fotboll (Sverige-Frankrike) på storbilds-tv på en krog. När han försökte avstyra ett bråk, blev han mördad. Han misshandlades till döds av Elfenbenskustens fotbollsfans. De stampade på honom tills han dog.

    Två dagar senare, under Prideparaden skanderade Vänsterpartiet från pridetåget: ”Hela Malmö hatar poliser!”, vilket såklart inte behöver vara relaterat till mordet på den svenske polisen. Kommunister hatar poliser, helt oavsett. Men det är väldigt olämpligt med tanke på ett lik som inte har kallnat! Jag erkänner att detta blev en notis i vissa medier, men ta en funderare på vad Teodor Koistinen skrev om saken på X igår:

    ”Lek med tanken att Moderater i Sveriges tredje största stad skrikit ’Hela Malmö hatar socialsekreterare’ samma vecka som en socialsekreterare blivit ihjälslagen på gatan några mil därifrån. Jag tror vi hade sett ett extrainsatt Agenda, DN hade gått upp i stabsläge och SR hade sänt live från Köpenhamn. Kopplingen (inte nödvändigtvis korrekt) hade uppfattats som så uppenbar mellan händelserna att den inte ens hade behövt nämnas. I veckor hade det diskuterats om Ulf Kristersson kan sitta kvar. Nu händer inget av det här.”

    Nej, partiledaren Nooshi Dadgostar kommenterade att skanderandet kanske var lite olämpligt, och därmed är saken utagerad. Rapport ägnade några sekunder åt frågan, utan att nämna att det skedde i samband med ett polismord – man vill ju inte ställa kommunisterna i dålig dager!

    Vi har konstaterat att svensk public service är höger, vi har konstaterat att svensk public service hellre granskar högern än vänstern. Givet att båda premisserna är korrekta, är det inte helt orimligt att tänka: Eftersom media är höger, så tar media högern på allvar. Sveriges Television vill ställa krav på högern, för att man vill högern väl? Sveriges Television förväntar sig inget annat än kaos från vänstern?

    Det är inte omöjligt att så är fallet, men jag tvivlar. Jag tror att experter bedömer svensk public service utifrån sin egen slagsida, som bara råkar vara ännu mer vänster.

  • Regeringsfrågan enligt nuvarande opinionsmätningar

    Om dagens opinionsmätningar skulle utgöra ett valresultat så skulle vi få en vänsterriksdag. S (115 mandat), V (32) och MP (29) får tillsammans 176 mandat av de 175 som krävs för att vara en majoritet. Det innebär att de superrika kommer att beskattas. De superrika med bostadslån kommer att få finansiera en bankskatt. De superrika med hyresrätt kommer att få finansiera en fastighetsskatt. De superrika undersköterskorna kommer att få betala en marginalskatt. De superrika i hemtjänsten kommer bli av med sitt jobbskatteavdrag, vilket också gör att det blir dyrare att anställa de superrika arbetslösa.

    Det är riksdagen, och inte regeringen, som väljer vilken budget som ska användas, och således vilka skatter som ska införas denna gång. När man tittar på regeringsalternativen, så ser det ganska mörkt ut.

    En socialistisk/kommunistisk regering som består av C (21 mandat), S (115) och MP (29) kan inte tillträda, eftersom deras 165 mandat inte når upp till de 175 mandat som krävs. MP driver en kommunistisk politik, utan att erkänna att de är kommunister.

    En marknadsliberal och frihetlig regering som består av KD (18 mandat), M (67) och SD (också 67) kan inte tillträda, eftersom deras 152 mandat inte heller når upp till de 175 mandat som krävs. SD är en ytterst tveksam samarbetspartner, med sina socialistiska tendenser.

    En socialistisk/kommunistisk regering som består av V (32 mandat), S (115) och MP (29) har som sagt en riksdagsmajoritet med sina 176 mandat, och kan därmed tillträda som regering, utan hänsyn till C. Men det bygger på att Socialdemokraterna behöver svika sitt löfte om att aldrig släppa in Vänsterpartiet i en regering. De socialdemokrater som hatar kommunismen (och därmed V), börjar på att bli så pass gamla att de dör i rask takt, och utgör därmed några som S kan svika till ett ganska lågt pris. Lite som när de låtsas att juden Hédi Fried var vänster och nöjd med vänsterns Israel-politik, hennes vittnande om motsatsen till trots.

    Men varför ska de superrika bekämpas? Jo, socialism påstås utgöra lösningen på problemet med fattigdom, och utan extrema skatter har vi inga fattiga som ska räddas. Och kan man dessutom övertyga medborgaren att hon är fattig för att hon betalar för lite skatt, så har man ett självspelande piano. SVT:s vd Anne Lagercrantz, som står i den mottagande sidan av skattepengar, har en årslön på fyra miljoner kronor!

    Den som använder RUT-avdraget för att klippa gräset hemma hos någon som inte klarar det på egen hand, kan knappast drömma om sådana pengar. Men det är RUT-avdraget som kritiseras från vänsterhåll! Den som orsakar problemet som man säger sig lösa, har vunnit!

    Ungdomarna, som inte får sin information från SVT, är inte vänster. I det senaste skolvalet vann M och SD i samtliga regioner i hela landet. Inte i de flesta, utan i samtliga. Jag tror att de bildar sin uppfattning om hur samhället ska skötas utifrån sina egna intryck, inte från SVT:s rapportering. Och därmed finns det faktiskt en chans att den positiva utveckling med minskad kriminalitet och ökad tillväxt, faktiskt fortsätter.

    Om du vill veta hur det kommer sig att det gemensamma får in mera pengar när skatten sänks, så är du mer intellektuellt driven än Amanda Lind, och så har du en text att läsa här.

  • Tidö-regeringen har gjort för lite

    Varningarna för hur dyrt allt ska bli och hur dåligt ekonomin kommer att gå om svensk höger vinner valet om 122 dagar fortsätter att komma in, i ljuset av att både tillväxten ökar och den grova kriminaliteten minskar efter deras första mandatperiod. Jag är inte nöjd med vad Tidö-regeringen har åstadkommit, men det går åtminstone åt rätt håll. Vi har fortfarande en alldeles för stor offentligt finansierad cirkus med myndigheter, byråkrater, biståndsprojekt som säger sig sprida demokrati, och en massa annat trams, som konkurrerar med välfärden och det sociala skyddsnätet om gemensamma medel. Har man väl börja röra sig åt det hållet, så märker man att offentligt finansierade verksamheter alltid ökar i både antal och i storlek, medan samhällets kärnverksamheter, infrastruktur, sjukvård, skola, och så vidare, blir lidande. Men det är väl bara att höja skatten? Tar vi mer pengar från arbetarna och lägger på byråkraterna, så kan vi låta dessa drakar växa utan att få några negativa konsekvenser? Myten att hög skatt leder till mer gemensamma pengar sprids av företrädare för organisationer som jag själv har varit medlem i, och bl.a. därför valt att välja, som t.ex. Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning, vilket är extra beklagligt när det sker i ljuset av att det är det motsatta är sant.

    Om en arbetsgivare betalar 50 anställda en nettolön på 25.000:- i månaden, innebär det att bruttolönen är 32.000:- och att arbetsgivaravgiften är 10.000:-. Varje anställds lön på 25.000:- netto kostar alltså arbetsgivaren 42.000:-, så för dessa 50 anställda betalar arbetsgivaren 2.100.000:- i månaden, varav drygt hälften landar i arbetarnas fickor. Anledningen att arbetaren får behålla drygt hälften av de pengar han jobbar in, beror på jobbskatteavdraget.

    Höjer vi inkomstskatten (tar bort jobbskatteavdraget, höjer arbetsgivaravgiften, regionsskatten eller den kommunala skatten) finns det två alternativ. Antingen måste den som jobbar, acceptera en lägre nettolön, och därmed få mindre pengar till mat och hyra, eller så måste färre personer göra fler personers jobb.

    Låt säga att vi inte har något jobbskatteavdrag och inkomstskatten är på 30% så kostar en nettolön på 25.000:- hela 36.000:- för arbetsgivaren, och det gör att arbetsgivaravgiften (som är procent på bruttolönen) sticker iväg till 11.300:-. Kostnaden per anställd är nu inte längre 42.000:- utan 47.300:-. Lönekostnaden på 2.100.000:- som nyss gav 50 personer jobb, försörjer nu bara 44 personer, men de där dryga två miljonerna finns ju bara om dessa 44 personer klarar att göra 50 personers jobb. För vissa företag kanske det fungerar, för andra kommer det inte fungera. Så varför kostar skatt pengar för det gemensamma?

    Vissa företag klarar att betala in lika mycket skatt, trots att skatten har blivit dyrare. På vissa företag kan 44 personer göra 50 personers jobb. Vissa företag kommer inte klara sig lika bra, vilket innebär att personalstyrkan minskar mer, och pengarna in till det gemensamma försvinner. I båda fall ökar bidragsberoendet. Bruttonationalprodukten (BNP) är alltså inte statisk, utan påverkas av de ekonomiska förutsättningarna som råder just nu. Det är därför vi ser att både tillväxt och skatteintäkter ökar i Sverige när skatterna sänks.

    Men varför är välfärden fortfarande underfinansierad? Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tar från arbetaren, om de inte läggs på rätt saker. Det är viktigt att hemtjänstpersonal får rimliga förutsättningar att hinna utföra sitt arbete, men Northvolt är också kul. Det är viktigt att lärare får rimligt betalt, men ett vätgasdagis som inte har några barn i sig är också roligt. Det är viktigt att sjukvården är bemannad, men det är också spännande att Region Skåne försökte klona en gran. Det är bra att polisen får resurser till brottsbekämpning, men myndighetspoddar utan lyssnare är också trevligt att ha! Och så vidare. Det räcker alltså inte att sänka skatterna, vi måste välja fram politiker som kan prioritera korrekt. Tidö-regeringen har gjort för lite, och vänstern lockar fortfarande med höjda barnbidrag och garantipensioner, för vänstern vet att om man tar 5000:- från en person och delar ut 1000:- till fem, så har man förlorat en väljare men tjänat fem. Att det kommer till ett pris, är inte intressant.

  • Problemen med vindkraft som måste lösas

    Vindkraft kan vara bra på många sätt, särskilt om den används som komplementärel av den som konsumerar el. Att ha en vindsnurra på tomten eller solceller på taket, kan minska elräkningens kostnad rejält, och kanske rent av göra räkningen negativ, så att du tjänar en slant på den el som produceras.

    Som det ser ut idag, kan inte vindkraft ersätta kärnkraften eller vattenkraften som baskraft, för produktionen är för ojämn. Systemet måste producera och konsumera ungefär lika mycket. Så om Sverige behöver producera 150 TWh, behöver kärnkraften och vattenkraften producera det, oavsett hur många vindparker vi bygger. Vindkraften kan generellt sett inte ersätta baskraften, men vindkraften gör elen dyr.

    När vindkraften inte levererar el, måste konsumenten ändå ta kostnaden för den. När vindkraften levererar el, betalar Svenska kraftnät ersättning till vindkraftsägarna för att stänga av sina kraftverk, eftersom elsystemet hamnar i obalans om man tillför mer el än vad som förbrukas, vilket innebär att vindkraften bidrar till höjda elpriser även när det blåser. Elen blir billigare när det blåser, tack vare elöverskottet, men den hade varit ännu billigare om vi inte behövde betala för att en massa vinkraftverk som måste stängas av. Du som levde på 1980-talet har upplevt en värld med mycket kärnkraft, utan vindkraft.

    I dagsläget är det mer rationellt att satsa på kärnkraft som baskraft, och betrakta vindens roll som potentiell baskraft som ett område som kräver mer forskning. Men redan idag kan både el och vind göra stor nytta om man betraktar det som komplement. En vindsnurra på tomten eller solceller på taket, kan göra stor nytta!

    Det stora problemet med vindkraften är fortfarande att den inte är utrymmeseffektiv. En vindkraftpark som producerar lika mycket el som Forsmark skulle vara 200 mil i kvadrat, utan att kunna ersätta Forsmark, eftersom vindkraften inte kan ta rollen som baskraft. Om vi bulldozar bort hela Blekinge och bygger en vinkraftpark där, har vi inte vunnit något.

    Och fortfarande, det är sorgligt att en och annan havsörn får sätta livet till på grund av vindsnurrorna, men där kan man ju tänka att huskatter dödar miljontals finkar varje år, vilket alltid påpekas när man uttrycker oro för örnen. Att en fink och en örn är helt olika djur ska man däremot inte tänka på, för båda är ”fågel”.

  • Källmaterial ska tydligen vara hemligt

    Idag söker vänstern sina visdomar hos 2010-talets höger. Martin Aagård (som i ärlighetens namn inte företräder den förnuftiga vänstern, utan har sin hemvist i yttervänstern på Dagens ETC) har valt att gå i strid med medborgarnas rätt till källinformation. Ett liknande exempel är när Henrik Hammar anklagades för omfattande vidlyftig representation och korruption inom Region Skåne, och ansåg att källmaterialet skulle vara hemligt för att det är stöldgods. Lite bakgrund:

    Dagens Nyheter (DN) blev irriterade på att tidskriften Kvartal skojade om deras objektivitet, genom att insinuera att deras ledartexter har en udd riktad åt höger. Strax efter belönade DN en Edvin Törnblom för sitt uttalade stöd för Magdalena Andersson på sociala medier, med att få ansvara för deras partiledarintervjuer. Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, uttryckte att han anser att DN snart är mer vänster än vad Dagens ETC (där Aagård har sin tjänst) är.

    Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tackade naturligtvis nej till att medverka i DN:s samtalsserie, och Svenska Dagbladet (SvD) ville veta från Bohlin varför M inte var intresserade.

    Personligen anser jag att man har mycket att vinna på att möta sina meningsmotståndare i samtal, men jag vet att många har varit irriterade på mig för att jag pratar med ”fel” personer. Det normala är att man tackar nej till att befinna sig i en situation där man blir ifrågasatt offentligt. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Lawen Redar har en stående inbjudan till podcasten God Ton för att diskutera hur tvångsblandningen av medborgare ska gå till, men eftersom God Ton har en frihetlig syn på medborgarens rätt att bo som de önskar, så vet hon att hon kommer att bli kritiserad, och tackar därmed självklart nej. En annan faktor, som jag själv skulle ta i beaktning, är att om DN, i all sin objektivitet, låter en uttalad socialdemokrat, Törnblom, sköta sin objektiva journalistik, så ger man legitimitet åt något man inte kan stå för.

    Om DN, innerst inne i själen, inte är ärliga med sin påstått agendasättande ambition, utan verkligen vill vara objektiva, så faller deras eget argument om att svensk public service behövs för att det är dem som är objektiva – och detta förmildras knappast av att Aftonbladet nu driver linjen att Sveriges Television består av en samling högerjournalister som försöker vinna det kommande valet åt Tidöregeringen. Aftonbladets politiske chefredaktör skriver 27/3: ”Halva folket röstar på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Men i public service har röster från höger en gräddfil.”

    Liberalerna har tackat ja till att närvara i DN:s Törnblomsledda samtalsserie med partiledarna, vilket inte S tog lätt på. Ledamot Annika Strandhäll skriver direkt till L:s partiledare Simona Mohamsson: ”Och alla fattar att du tackar ja till allt bara du och ditt sönderfallna parti får medieutrymme.” Och till dem som tackat nej (M, KD, SD) skriver Strandhäll mer indirekt: ”Tänk om jag skulle tackat nej till alla journalister jag inte känt stod på min sida politiskt. Vilket antidemokratiskt trams.” Förmodligen har svensk höger en idealistisk bild av journalister som sanningssökare med ambitionen om att sträva efter objektivitet.

    Det är mot denna bakgrund som Carl-Oskar Bohlin intervjuas av SvD, och lägger ut den oklippta versionen på nätet. Komikern Özz Nujen, som kanske inte var anklagad för att ha tackat nej till DN, men väl för att ha finansierat terrorattacken på Drottninggatan år 2017, valde att göra detsamma. Varför gör man så?

    Journalister har ett narrativ. De vill berätta något. Om man inte delar deras narrativ eller om man vill låta den som vill fördjupa sig, att få tillgång till mer material och därmed bättre förutsättningar att bilda sig en egen kvalificerad uppfattning, kan man tillgängliggöra källan. De som vill tugga i sig mediabilden kan göra det, de som vill bilda sig kan göra det. Men det är tydligen helt oacceptabelt enligt Aagård: ”Ministern för civilt försvar fortsätter undergräva förtroendet för media. Här genom nålstick mot DN, Dagens ETC och även SvD när han misstänksamt och på lätt rättshaveristiskt manér lägger ut sin egen version av en intervju”.

    En helt oväntad kuriosa: Martin Aagård är gift med Natalia Kazmierska, vars främsta merit är att ha lyckats bli avstängd från gymkedjan Sats, efter att ha beskrivit dem som ytliga, exkluderande och hetsiga.

  • Robert Conquests politiska lagar

    Den fenomenale författaren och historikern Robert Conquest (1917-2015) påstås ha formulerat tre politiska lagar, som han identifierat under sina verksamma år. Det finns en viss osäkerhet kring lagarnas ursprung, för det går inte att hitta något äldre belägg för dessa lagar än att journalisten John Derbyshire tillskriver dessa till Conquest år 2003. Men oavsett vem lagarnas faktiska upptäckare är, så är de väl värda att känna till och ha i sitt medvetande när man försöker förstå sin omvärld.

    1. Alla är konservativa avseende de ämnen som de kan bäst

    Detta är förmodligen helt okontroversiellt om man har hört talas om Dunning-Kruger-effekten. Progressivitet bygger i princip alltid på okunskap. Människor som aldrig varit verksamma inom ett område, ser nästan alltid i det närmaste en övernaturlig förbättringspotential som vetenskapen ännu inte har upptäckt. Inom politiken är inte beprövad erfarenhet rörande socialism ”riktig” socialism, för nästa stegrande stjärna har kommit på något som ingen annan har tänkt på. Men icke.

    2. Varje organisation som inte är uttryckligen högerorienterad blir förr eller senare vänsterorienterad

    Detta är något som odiskutabelt sker framför våra ögon. Biståndspengar som ska sprida ”demokrati”, sprider socialdemokrati. Vetenskap och Folkbildning argumenterar för att 13-åriga mördare inte ska avlägsnas från samhället, företrädare för Humanisterna påstår att välfärd inte kan existera utan att arbetaren beskattas till tänderna. Sveriges Televisions existensberättigande kommer från att de, till skillnad från t.ex. DN, kan vara sakliga och objektiva, men när en bias påvisas, kommer en LO-finansierad rapport om att SVT är högervridna. Ingen tror på deras objektivitet! SVT är bara ytterligare en NPC i ett kulturkrig, även enligt vänstern. En dyr NPC, men en NPC.

    3. Det enklare sättet att förklara beteendet hos en byråkratisk organisation är att anta att den kontrolleras av en kabal av sina fiender

    Jag tror inte att Conquest har rätt i sitt sak påstående, men jag, precis som alla andra som analyserar organisationers uppgång och fall. I länder där socialismen slagit rot i opinionen, är det ett politiskt självmord för en politiker att försöka göra något åt situationen. Skära ner på SVT:s anslag, sänka skatten för enkla jobb (RUT), göra det billigare att anställa, att deklarera alla skatter på lönebeskedet, och så vidare. Det saknar stöd i opinionen, och därför är dålig politik cementerad i det svenska samhället!

  • Sanningen bakom Nooshi Dadgostars morot

    Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar visade med hjälp av en morot i gårdagens Aktuellt vart pengarna du spenderar i en matbutik tar vägen. På varje spenderad hundralapp påstods 3-4 spänn gå till matleverantören, vilket illustrerades med att hon bröt av en tunn bit. På varje spenderad hundralapp påstods 2-3 spänn gå till staten genom matmomsen. Resten försvinner rakt ner i fickorna på ägarna (LO och Svenskt näringsliv äger ICA, Coops medlemmar äger Coop).

    Man behöver inte ha särskilt mycket kunskap för att förstå att Dadgostar ljuger. Jag har inget emot att politiker ljuger, för jag anser inte att politik ska vila på vetenskaplig grund. Politik ska sträva efter frihet, och vila på väljarnas åsikter. Väljarna däremot, har ett ansvar att vara pålästa, och därför vill jag presentera en mer korrekt ”morot” här.

    För varje hundring du spenderar i mataffären, fördelas pengarna ungefär så här:

    Leverantören tar ungefär 60:-, men har i sin tur de största utgifterna. De äger maskiner, kanske mark, kanske djur, de kan ibland ha personal, de betalar skatt, och så vidare.

    Den näst största delen tar butiken, ungefär 22:-. Butiken är ett eget företag som betalar skatt, lön till personalen, för lokalhyra, el och svinn.

    Koncernen tar ungefär 4:-, vilket täcker lagerhållning, marknadsföring, datasystem, varudistribution, med mera.

    Ungefär 11:- tar staten oavkortat. Matmomsen är 12% (tillfälligt sänkt till 6%).

    Verksamhetens vinstuttag är ungefär 3:-, vilket egentligen är svagt för att företaget ska vara stabilt, och det är betydligt mindre än vad staten tar bara genom matmomsen. Till detta har vi arbetsgivaravgifter och andra skatter. Och såklart, de tar även 20% av de 3:- som verksamheten genererar i vinst.

    Nooshi Dadgostars morot skulle egentligen ha delats på ett helt annat sätt än vad hon gjorde, men hon vänder sig inte till personer som bryr sig om hur företag fungerar, vilket ger ett väljarstöd på knappt 10% i Sverige.

  • Vindkraftens baksida för miljön

    Att bygga ett vindkraftverk är en ganska dyr affär. På land kostar ett stort kraftverk ungefär 80 miljoner, men om det byggs avsides så kan kostnaden för infrastruktur och anslutning till nätet dra iväg rejält. Det är mer ekonomiskt försvarbart att bygga på land, eftersom havsbaserad vindkraft kan kosta en halv miljard per snurra. En stor del av kostnaderna för byggandet läggs på skattebetalarna, för om inte energibolagen kan göra vinst på vindkraftverken, så byggs de inte. Huvudägare för svensk vind är det statliga kinesiska bolaget China General Nuclear.

    De stora vindkraftsverken som finns idag har en förväntad livslängd på ungefär 20 år, vilket innebär att investeringen kostar 4 miljoner per år. Med en driftskostnad på 3 miljoner landar det på sju miljoner kronor per år, alltså 140 miljoner ovanpå bygget, totalt 220 miljoner för en snurra på land. Räknar man med att få ut 15.000 kilowattimmar per år, kostar elen 21 öre/kWh, plus skatter och avgifter. Det innebär att vinden ser ut att stå sig bra mot kärnkraften, men då måste man ta i beaktning att elen kommer när det blåser, och då har vi redan el från andra snurror, så det är svårt att tjäna pengar på vind. Det är därför skattebetalarna måste finansiera diverse bidrag.

    Men det stora problemet är avfallet. För dessa 20 år har enorma mängder mark röjts för att bygga infrastruktur (200 gånger mer mark än vad kärnkraften kräver), en grund bestående 800 kubikmeter betong och 100 ton armeringsjärn, ett torn, ett maskinhus och tre rotorblad. Rotorbladen är glas- och kolfimer, epoxi, PVC-skum och koppar för blixtskydd. Slutligen har vi ett par ton av sällsynta jordmetaller för generatorn. Detta avfall kräver miljoner år för att försvinna, och epoxi är egentligen oförstörbart – det omvandlas till miljöfarliga mikroplaster, vilket är ett av vår tids stora miljöproblem.

    Så nu när vår vindkraftspark börjar på att bli föråldrad och behöver bytas ut, så räcker det inte att låta skattebetalarna göra att China General Nuclear faktiskt kan tjäna pengar på att bygga ut vår infrastruktur, vi måste lösa avfallsproblematiken. Att som idag, gräva ner snurrorna, är inte hållbart, eftersom avfallet kommer att vara farligt i miljontals år. Avfallet från kärnkraft behöver hundratusen år på sig innan det är lika ofarligt som när det bröts, men bara 1000 år innan det är hanterbart av människan. Avfallet från vindkraft, främst epoxin, förgiftar faunan långsamt genom att ta sig in i organismer och skada dem över tid. Och här är volymen mycket större! Det största problemet med vinden är alltså inte att el inte kan lagras till när det är vindstilla, utan det är frågan om hur vi ska hantera vindkraften rent miljömässigt. På den punkten verkar ingen vilja ta ansvar idag.

  • Ytterligare en hittepå-artikel från Expressen

    I går publicerade Expressen en påhittad nyhet om att Sverigedemokraterna har haft ett möte med ett ryssvänligt parti i Storbritannien. Jag skiter i att det inte är sant, det är förjävligt ändå. Efter att ha läst Expressen så kanske man vill veta vad som faktiskt hände?

    Partiet i fråga är Reform UK (Ref), alltså det gamla Brexit-partiet, som numera är Storbritanniens största parti, med god marginal. Förmodligen kommer Ref bli ett regeringsparti och partiledare Nigel Farage premiärminister, men det är långt till nästa parlamentsval.

    Brittiska sosse-partiet, Labour Party (Lab), har traditionellt sett haft 45% av väljarstödet, men rasade rejält bara några månader innan parlamentsvalet 2024, och har fortsatt att rasa sedan dess. Syftet med resan var att fördjupa utskottets kunskaper genom besök och utbyten med representanter för parlament, regeringsföreträdare, tankesmedjor och näringsliv. Ref är viktiga representanter för parlamentet, och kommer förmodligen bli ännu viktigare. Övergripande fokus för resan var utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor, t.ex. Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, Kina och Nato.

    Med på resan var:

    • Två tjänstemän från utrikesutskottets kansli
    • Linnéa Wickman och Alexandra Völker som representanter för Socialdemokraterna
    • Fredrik Ahlstedt som representant för Moderaterna

    Suppleanter var Magdalena Thuresson (Moderaterna) och Markus Kauppinen (Socialdemokraterna), och delegationsledare var Mattias Karlsson (Sverigedemokraterna). Partiet Ref är inte särskilt ryssvänligt, men ett stort parti har ofta ryssvänliga företrädare, vilket är särskilt sant i Sverige. Men syftet med delegationen var alltså inte att frottera sig med ryssvänliga politiker, och Socialdemokraterna var det mest representerade partiet i delegationen.

    Vi har haft en del incidenter av ryssvänlighet i Sverige. I januari 2026 deklarerar f.d. moderata statsministern Fredrik Reinfeldt, under Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina att det är Trump och inte Putin som är världens farligaste man. F.d. socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven har flera gånger uttalat sig positivt om Vladimir Puti, och i Sveriges Radio kunde han 2018 inte välja mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin.

    Och när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick samma fråga, svarade med att han föredrar USA med sin marknadsliberalism framför Ryssland med sin kommunism, vilket media tolkade som ryssvänligt, och något som socialdemokratiska politiker fortfarande raljerar om. Senast idag skriver Socialdemokraternas Anders Ygeman om Sverigedemokraternas rysskopplingar, med hänvisning till denna delegation, där främst Socialdemokrater närvarade.

    En nyhet behöver inte vara sann för att skapa intryck, för nästan ingen som läser tidningen kontrollerar att det som skrivs är sant. Men i Sverige deklareras riksdagens aktiviteter på nätet, så vem som helst kan granska det Expressen skriver. Väldigt få bryr sig, speciellt inte när det som skrivs gagnar deras narrativ.

  • Därför är välutbildade personer vänster

    Jag läste idag en välartikulerad kommentar till ett politiskt inlägg på Facebook. Kommentaren förklarade att vänstersympatier kommer med mental mognad och högre utbildning, men lyckades inte riktigt reda ut varför. Vad har egentligen arbetare för glädje av den ekonomiska frihet som kommer av att få förvalta sina egna pengar? Varför är akademiker vänster medan arbetarklassen är höger?

    Höginkomsttagare betalar mer i skatt i kronor, då skatt är en procentsats. Med jobbskatteavdragen betalar höginkomsttagare dessutom en större andel av sin lön i skatt, för syftet med jobbskatteavdragen är att göra det mer lönsamt att jobba, även om lönen är låg. För att det gagnar samhället! Men den som har en månadslön på 60.000:- har råd att skänka bort 30.000:- utan att det svider särskilt mycket, samtidigt som den som har en månadslön på 25.000:- drabbas ganska hårt av att avstå 15.000:- i månaden, trots att det är ett lägre belopp!

    En privat och konkurrensutsatt sjukförsäkring kostar mindre än regionens sjukförsäkring, som även finansierar en komplicerad byråkrati och rika människors nöjen, som t.ex. opera. En högavlönad akademiker som tolererar en dyr försäkring och som gagnas av billiga biljetter till operan, har inte samma behov av konkurrenskraftiga alternativ.

    Mottagaren av skatten är i slutändan ofta den som redan är rik. Statliga Vattenfalls VD tjänar 1.600.000:- i månaden, vilket motsvarar 35 privata tjänstemäns månadslöner! Journalister på SR har en bättre anställning än de privata alternativen. Mainstream-artister marknadsförs av statliga SVT i Melodifestivalen medan garagebanden lämnas till sitt öde.

    Så givetvis blir man ju mer vänster desto mer borgerlig man är. Socialdemokraterna är ett parti som genom sina koncernkonstellationer drar in mer än dubbelt så mycket pengar som alla andra riksdagspartier tillsammans gör! Arbetarklassen spelar inte i den ligan, och är därmed hänvisad till höger.

  • Har regeringen bestämt att BB ska ha hårt papper?

    Magdalena Andersson talar till väljarna på sociala medier om att det är regeringens fel att bäbisar torkas av med hårt papper på BB. Hon säger:

    Hej allihopa! Har ni hört att i Skåne, ja då kommer inte längre nyfödda bäbisar torkas av med mjukt papper, utan med hårt och strävt papper. För pengarna, ja de räcker inte inte till. Jag tänker på första gången jag låg där med en nyfödd bäbis på bröstet. Tänk om den där mjuka och goa klumpen skulle torkas av med hårt och strävt papper! I Sverige, ett av världens rikaste länder.

    Magdalena Andersson talar till folket om hårt papper på BB.

    Men så här ser det ut eftersom Sverigedemokraterna och regeringen har valt att sänka skatten för höginkomsttagare, de allra rikaste, med många miljarder, i stället för att se till att det finns en ordentlig förlossningsvård och omsorg om våra nyfödda bäbisar.

    Det har smugit sig in en hel del missuppfattningar här.

    1. Regeringen är inte huvudman över förlossningsvården, det är regionen.

    2. Att pengarna inte räcker till allt, betyder inte att pengar inte räcker till mjukt papper. Under den Moderatledda mandatperioden har det statliga bidraget till regionerna ökat, de pengar som kommer in via statligt bidrag och regionskatten måste användas korrekt. T.ex. driver Region Skåne en opera, vilket kanske kan vara rimligt om bäbisarna får sitt mjuka papper.

    3. Med ett BNP per capita på 58.000 dollar är Sverige ett av världens rikaste länder. Som jämförelse har Danmark ett BNP på 72.000 dollar och Norge 87.000 dollar, medan Estlands BNP per capita är blygsamma 31.000 dollar. Men kostnaden för mjukt papper är inte en utmaning för Estland, det är en prioriteringsfråga. I Sverige är det inte regeringen som gör den prioriteringen.

    4. M-regeringen har sänkt inkomstskatten, och eftersom inkomstskatt är en procent av lönen, blir det fler kronor för de med hög inkomst. Men regeringen har också sänkt matmomsen, som är en regressiv skatt. Låginkomsttagare betalar mer moms som del av lönen än vad höginkomsttagare gör, så sänkningen av matmomsen gynnar låginkomsttagare mer.

    5. Rimliga skattesatser ger inte mindre pengar till vården. Faktum är att sänkta skatter ger mer pengar till det gemensamma, eftersom fler kan vara med och betala. Hur mycket pengar som går till vården, beror på hur skatteintäkterna prioriteras. De pengar som läggs på annat, t.ex. på opera, kommer inte vården till godo.

    Magdalena Anderssons upprördhet över att regeringen bestämt att BB ska använda hårt papper, bygger alltså på några enkla missförstånd.

  • Sänkt skatt på inkomst, höjd skatt på arbete

    År 2026 sänks skatten på inkomst av arbete. En region och femton kommuner höjer skatten en aning, men fler sänker den. Dessutom infördes ytterligare ett jobbskatteavdrag vid årsskiftet, som kommer att ge mer pengar i plånboken för den som arbetar, och vi får en sänkt skatt på pensionen. För att det ska vara lönsamt att ha en anställd, måste denne dra in mer pengar än vad lönen plus alla skatter kostar arbetsgivaren, och en stor del av dessa pengar behöver inte redovisas på lönespecifikationen. Den del som inte behöver redovisas kallas för arbetsgivaravgiften, men är en skatt i procent på bruttolönen. Det mesta av denna skatt betalar arbetstagaren som försäkring till sig själv. Det är ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, föräldraförsäkringsavgift, arbetsmarknadsavgift (som bl.a. finansierar arbetslöshetsförsäkringen) och arbetsskadeavgift. Att dessa avgifter måste betalas in av arbetsgivaren gör självklart att det är dyrt att ha anställda, men pengarna går till skydd för den anställde som inte täcks av den vanliga inkomstskatten.

    Den största delen av arbetsgivaravgiften är den s.k. allmänna löneavgiften som är en statlig inkomstskatt som arbetstagaren betalar utöver regionsskatten och kommunalskatten. Från och med årsskiftet så höjs den allmänna löneavgiften från 11,6% av bruttolönen till 12,6% av bruttolönen. Så även om den anställde får behålla mer av pengarna som redovisas på lönespecifikationen, så kompenserar staten sig själv genom att lägga en skatteökning på den del av lönen som inte behöver redovisas på specifikationen.

    Och det finns andra sätt att smyghöja skatten. När du tankar bensin så betalar du energiskatt på bensinen, och moms på energiskatten, vilket innebär att när energiskatten höjs, så höjs även momsen i rena pengar räknat. Även när du köper el till ditt hem så måste du betala moms på energiskatten. Dessutom kan man se till att mindre och mindre av det du betalar skatt för faktiskt ingår i den skattefinansierade välfärden. Som bilägare måste du betala en extra skatt för bl.a. vägunderhållning. Om du använder välfärden, t.ex. behöver allt ifrån sophämtning till ett serviceboende eller åka ambulans, så måste du betala för det.

    Det är inte bra. Höginkomsttagare har råd att betala sin skatt. Och även om skatt drabbar låginkomsttagares ekonomiska frihet hårdare, så betalar de åtminstone mindre i kronor, eftersom inkomstskatten är en procent av inkomsten (som dessutom minskar om man tjänar mindre tack vare jobbskatteavdraget). Men avgifter kostar lika mycket för alla. En tjänsteman som tjänar 65.000:- i månaden har inget emot att slänga ut några tusenlappar på ambulans, tandvård, sophämtning eller avlopp. Men en barnskötare som tjänar 26.000:- månaden kan tycka att det svider.

    Svensk välfärd är dyr, men det behöver inte vara så. Svenska skattemedel går till väldigt mycket mer än till svensk välfärd. Jag är inte särskilt rädd för pseudovetenskap, men i vissa fall inser jag att den gör mer skada än nytta, och att det är ett argument för att civilsamhället gott och väl kan finansiera sin egen pseudovetenskap, som t.ex. Thomas Erikson (”Omgiven av idioter”) gör. Nu senast beviljade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor 3,5 miljoner kronor till Victoria Kawesa för att forska om rasism inom förlossningsvården. Detta är ett exempel på pseudovetenskap som snarare kan vara till skada än till nytta, och det är mer pengar än vad många riktiga forskare ens kan drömma om att få i stöd. Så samhällsapparaten behöver verkligen inte vara så dyr som den är, och om man faktiskt sänker skatten så får det gemensamma faktiskt in mer pengar att använda till just välfärd. Det beror på att fler får råd att arbeta och färre behöver bidrag, för fem myror är fler än fyra elefanter, många bäckar små, och så vidare. Den allmänna löneavgiften bör därför tas bort, inte höjas. Och när man tar ut skatt för trams, så slösar man inte bara bort andra människors pengar, man utarmar välfärden.

  • ”Invandrare tvingas försörja svenskar”

    ”INVANDRARE TVINGAS FÖRSÖRJA SVENSKAR. Ja, du läste rätt. Enligt en rapport, gjord av Konjunkturinstitutet, är svenskfödda en förlust för stat, kommuner och regioner.” /Lars Ströman, Facebook 2025-11-18.

    Ja, detta har varit känt länge. Facket och Socialdemokraterna har under hela 1970- och 1980-talet drivit frågan att svenska jobb ska gå till svenskar. Det innebär att den som kommer till landet och vill göra rätt för sig, utsätter sig för en risk som den som väljer att leva på välfärdssamhällets generositet (bidrag) inte utsätter sig för:

    Tar du ut för lite semester, tjänar du för lite, har du fel försäkring, eller vad det nu kan vara, så åker du ut, obeaktat humanitära skäl! Utan dessa regler skulle svenska arbetare, som mycket riktigt ofta är olönsamma, förlora jobbet till förmån för utländsk arbetskraft som är beredd att jobba för lägre lön, eller så behöver de sänka sin lön för att vara anställningsbara! För när man utvisar den invandrare som inte är lönsam, blir gruppen invandrare lönsam. Känner jag Ströman rätt, ser han detta som en ytterst lukrativ tanke! Är det bra för statistiken att utvisa arbetare, så ska vi utvisa arbetare! Personliga tragedier till trots, är det bra för statistiken.

    Och vänsterns önskan att utvisa den som jobbar för låg lön är ekonomiskt lönsam, för höginkomsttagare bidrar med mer skatt än de kostar välfärden, men är den önskan samhällsbyggande?

    Högern vill utvisa den som begår grova brott. Då överfallsvåldtäkter, gängskjutningar och förnedringsrån också kostar mycket pengar för samhället, så kan det vara ekonomiskt gynnsamt att avlägsna även dessa, men det beror på vilket samhälle man vill ha. Vi kan vara en fristad för dessa, på bekostnad av procentuellt sett ganska få offer. Men de invandrare som ingår i Strömans urval, sysslar inte med överfallsvåldtäkter, gängskjutningar eller förnedringsrån!

    Om man inkluderar asylflyktingar i ekvationen så är inte invandrare längre lönsamma. Om Ströman använder invandrares positiva ekonomiska påverkan för att legitimera flyktingmottagande, så har han uppenbara problem – då är han inte ärlig. Flyktingmottagande handlar inte om att tjäna pengar, det handlar om humanism. Man kan inte, som Lars Ströman gör, värdera människors värde i kronor och ören – då är man inte bättre än en miljöpartist! Att invandrare bidrar mer, beror på politik. Om det motsatta hade varit sant, hade då Ströman skrivit att svenskar bidrar mer? Nej, för han förstår inte principer, han driver en agenda – en mörk agenda.

  • Ta inte ansvar genom att fly fältet, BBC!

    Nyligen klippte BBC om ett tal av Donald Trump för att styrka tesen att Trump uppmuntrade stormningen av Kapitolium år 2021. Detta avslöjades givetvis, och kläddes såklart i förmildrande ordalag av den krympande skara som fortfarande anser att staten ska agera mediabolag. Det har till och med sagts klippningen var en olyckshändelse i arbetet, orsakat av en redigerare. Jag har jobbat med mediaredigering på ett par dagstidningar under podd-boomen, och jag kan inte se att sådana olyckor kan ske, men eventuellt har BBC enklare utrustning än vad jag har, så att misstagen ligger närmre till hands för dem.

    Till detta finns det dem som säger att misstagsklippningen är en ”extrem avvikelse”, som t.ex. journalisten Emanuel Karlsten, vilket inte är omöjligt eftersom extrema avvikelser sker ganska ofta på BBC – särskilt svårt har de haft att vara objektiva i Gaza-kriget, där de under den senaste veckan har varit tvungna att ta bort två artiklar från sin hemsida. Så rent statistiskt kan vi anta att detta är en s.k. extrem avvikelse.

    Om vi antar att organisationen BBC inte har några onda avsikter, och att redigeraren råkar sätta sig och klippa om ett tal, så borde detta hanteras genom att han avskedas. En organisation som syftar till att representera sanningen på ett korrekt vis, borde inse att deras redigerare behöver vara ganska skickliga. Kanske kom han åt sin jog shuttle med armbågen när han skulle fylla på sin kaffekopp? Låt honom jobba med tv-programmet Let’s dance i några år! Eller ännu bättre, sparka honom! Men nej, BBC:s nyhetschef och BBC:s vd avgår. De som vi antar står för sanningen avgår för att en redigerare har råkat göra fel! Detta kallar Emanuel Karlsten för att ”ta ansvar”, men det är att fly ansvar.

    Såvida inte agendan att ha en negativ ton mot Donald Trump kommer från de chefer som nu avgår. Om man är den som inte gjort något fel, och har en chans att ta tag i en redigerare som antingen av slarv eller av illvilja klipper om tal så att innebörden ändras helt, tar inte ansvar genom att avgå, utan genom att hantera den redigeraren. Hela historien ger sken av att rapporteringen om skandalen inte är helt ärlig, för det normala är inte att man tar ansvar genom att avgå när man är oskyldig – det gör man när man är skyldig.

  • Frågan om yttrandefrihet är en fråga om principer

    I Storbritannien finns inte någon grundlag på samma sätt som i Sverige. Det innebär att det skydd som svensken har från juridiskt ingripande så länge man följer lagen, i princip saknas i Storbritannien. Där väger praxis mycket tyngre, och man tittar gärna på tidigare domar som vägledning. Detta behöver inte vara en nackdel, så länge de som förvaltar lagen är principfasta. Begår man gärning som inte är kriminell, så ska man inte straffas för gärningen. Finns det däremot exempel på att människor har blivit dömda för gärningen, så kan man bli dömd för gärningen.

    Men hur ser samhället på människor med vidriga åsikter, som skriver fruktansvärda saker på Internet, på rasister eller på kommunister? I Sverige är det inte så mycket snack om den saken. Grundlagen syftar till att skydda den som går emot strömmen. Här behöver ingen idka självcensur av rädsla för repressalier, och den som talar har rätt till anonymitet, om så önskas. Ingen politiker och ingen tjänsteman kan sätta stopp för detta. Även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har antagit, skyddar den svenska medborgaren som vill uttrycka vidriga åsikter.

    Så varför vill man skydda en person som t.ex. skriver fruktansvärda saker på nätet? Varför vill man skydda en rasist eller en kommunist? Vad som anses vara fruktansvärt, beror ofta på makten. I ett kommunistiskt samhälle är det marknadsliberalismen som är fruktansvärd, så där kanske en marknadsliberal inte får kritisera kommunismen. Skulle någon nazistisk organisation få makten, så kanske det är trans-communityt som är fruktansvärt. Skulle fascister ta makten, kan samma verktyg vändas mot anonyma opinionsbildare. Skulle Sverigedemokraterna ta makten, kanske man bara får säga att det finns två kön. Principen att man inte får skrämma en medborgare till att inte tala fritt från hjärtat, anonymt om så önskas, får man inte nagga på i Sverige, för det är konstitutionsvidrigt.

    Idag har vi en kulturpolitisk agenda som vilar ganska tungt över västländerna. För att nämna två exempel så anses muslimer behöva särskilt skydd, och dragshow-artister anses vara utsatta för särskilda för hat. Visst vore det skönt om osaklig och elak kritik mot dessa grupper kunde bemötas med juridik? Svarar man ja, har man lämnat principerna bakom sig – principer som vore bra att ha när en ond kraft har tagit makten. Som kanske använder juridiken för att bemöta andra opinionsbildare.

    I Storbritannien grips ungefär 30 personer om dagen på grund av inlägg på sociala medier. De allra flesta släpps efter förhör, men det finns inget egentligt skydd för den som vill utmana rådande ordning. Man måste följa strömmen för, annars kan man råka illa ut. ”Check your thinking” får den obekväme höra. Står man stadigt i yttrandefrihetens läger, skulle dessa polisiära resurser i stället kunna användas till att minska kriminaliteten, så som i Sverige.

    Men även här finns ett mörkt moln på himlen. Sverige kan inte stifta lagar i strid med grundlagen, och kan inte åtala personer i strid med grundlagen. Men svensk grundlag är underordnad EU-lagar, och en EU-lag som står i strid med svensk grundlag, gäller i Sverige. Det är därför onda krafter som vill avlyssna eller kontrollera det fria ordet, går via sina EU-mandat. Och för att få igenom dessa, vädjar man med känsloargument till parlamentet för att få igenom sina lagförslag. Chat Control, som innebär automatisk avlyssning på all aktivitet på Internet, såldes in som ett slags verktyg för att jaga pedofiler. Den nationella nätpolisen som Socialdemokraterna nu föreslår, ska ”säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot”. Man vill ”inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism”, och vem kan försvara kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism? Men igen, fundera alltid på vilka konsekvenser som kommer av att detta verktyg hamnar i händerna på en regering man inte sympatiserar med. Fundera på om detta verktyg kan vändas emot personer vars regimkritiska åsikter faktiskt kan vara relevanta i skapandet av en hoppfylld framtid.

    Är du besvärad av att någon missaktar islam, så borde du vara besvärad av att det kanske är ett framtida påbud. Är du besvärad av att någon missaktar HBTQ-personer, så borde du vara besvärad av att det kan bli ett framtida påbud. Och beträffande barns säkerhet: Barn ska inte hänga på Internet, och om så sker, ska det vara med vuxet sällskap! Hur förhatligt föräldraansvar än är, så behöver man engagera sig i att de miljöer man knuffar ut sina barn i, är trygga och säkra. Det som var en självklarhet när jag hade småbarn, förväntas idag betraktas som en svåruppnåelig lyx! När du ser en rasistisk eller transfobisk åsikt uttryckas, kan du gå i debatt, blockera avsändaren eller gå någon annan stans. När du ser ett kriminellt beteende som t.ex. olaga hot eller grooming, kan man ta hjälp av polisen, som i sin tur förhåller sig till svenska lagar. Att skapa ett EU-mandat för att polisa det öppna Internet, är en förförande tanke i godhetens tecken, men det är att öppna Pandoras ask, för är det något historien har lärt oss, så är det att makt inte alltid korrelerar med godhet.

  • Wicanders testamente sade inget om spritfester, nakenbad och otrohetsaffärer

    Aftonbladets nyhetsredaktion jobbar på heltid för att vinna riksdagsvalet 2026, och det i sig är inte konstigt, för det är deras uppdrag. Det som oroar mig, är att människor som annars verkar veta vad som är upp och ned på det mesta, har börjat hugga deras spinn helt okritiskt.

    Lite bakgrund. Herrgården Harpsund i Flens kommun har tilldelats sittande statsminister som rekreationsbostad för Sveriges statsminister och familj, enligt testamente från affärsmannen Carl August Wicander. Här skulle man slappna av, här skulle man festa, och festats har det gjort, med besked. En höjdare måste nog vara när Erik Åsbrink och Ylva Johansson, båda gifta på var sitt håll, inledde en romans efter en blöt kväll med nakenbad. Vänner till statsministern har gift sig där, barnbarn till statsministern har Harpsund som sitt smultronställe. Vuxna socialdemokrater dricker sprit och vänsterprasslar, barn till socialdemokrater fiskar och badar. Och som tonåringar skolas blivande socialdemokratiska politiker in i det extensiva levernet via SSU – jag minns särskilt SSU-kongressen som slutade med timmar av bajssannering på hotellets heltäckningsmatta och möblemang. Som någon klok människa en gång sade: Socialister predikar vatten och dricker vin.

    Så nu när Aftonbladet gör ett nummer av att nuvarande statsminister har låtit sin dotter ha en middag på Harpsund, så trodde jag att vänsterns moralpoliser skulle kunna hantera den informationen med värdighet. Men icke. Trots att nyheten alltid återpubliceras med fotnoten att detta är i sin ordning, och själva tanken med Harpsund, så har folk av någon märklig anledning tagit Aftonbladet på allvar i denna fråga. Varför? Aftonbladet är ju Aftonbladet även denna gång! Vi läser dem för att kittla fantasin, alltså av samma skäl som folk läste ”News of the World”, för att vi vill ha spänning i vardagen. Inte för att vi tror på vad de skriver.

    Men denna gång, när pressetiken tvingar dem att lägga till klausulen att allt är i sin ordning, jamsar folk med. Ni sossar som är bekymrade över att en statsminister på högersidan offrar trovärdigheten genom att låta sin dotter äta middag i en rekreationsbostad ämnad för statsministerns familj att äta middag i, varför anser ni inte att inte att en statsminister på vänstersidan gör något fel när det blir alkoholstinnade nakenbad och vänsterprassel, vilket inte nämndes som tanken i Wicanders testamente?

    Högern förväntas följa sin hjärna, men att släppa in sin dotter i rekreationshem kan faktiskt vara kompatibelt med det. Vänstern förväntas följa sina impulser, men det kan man göra faktiskt inom anständighetens gräns. Jag har inget emot att man lever ett extravagant liv, men om man gör det, borde man tillåta att en dotter ordnar en (städad) middag.

  • En stad full med bilar gynnar inte handeln?

    Jag funderar på att hoppa av den studiecirkel jag tillhör i Örebro. Det kostar för mycket att köra dit, det finns ingen kollektivtrafik och till årsskiftet chockhöjer man priset på parkeringsplatserna igen. Ibland får jag kommentaren att det visst finns kollektivtrafik, men det är bara sant inom stan och från vissa givna platser utanför Örebro. För att kollektivtrafik ska fungera, måste den finnas både där man vill starta och där man vill landa, och så är det inte alltid. Då tvingas man att ta bilen.

    I torsdags publicerade Nerikes Allehanda en märklig insändare. Den påstod att om vi inför parkeringsskiva, kommer boende i stan att flytta sina bilar till Örebros kundparkeringar, och så går handlare i konkurs.

    Därför ska vi inte ha några parkeringsplatser. Men om det blir så bra för handeln att få bort bilismen, varför bygger inte Marieberg bort sina parkeringsplatser, så att även de får njuta av samma framgångsrika kommers som Örebro redan har? Om den som vill besöka Marieberg inte kan ställa och kliva ur bilen, kommer kunder att strömma in från när och fjärran. Ställ en padelhall på parkeringen där i stället. Och eftersom folk då inte längre kan köra bil till Marieberg, kan man drämma till med en vinbar också.

  • Äntligen sänks skatten i Lekeberg!

    Min kommun har en av Sveriges högsta skatter, och nu sänker äntligen den moderatledda kommunen skatten med en hel krona, rakt av. Vi landar fortfarande på en högre kommunalskatt än min förra kommun, Örebro, men det är en klar förbättring. Sveriges Radio, som har ideologiska skäl att vilja beskatta arbetare, intervjuar socialdemokraten Hanna Österby i egenskap av undersköterska. Bilden kommer från Österbys Instagramkonto.

    Hennes argument att beskatta kommunens invånare är att sjukvården är ansträngd i kommunen. Österby missar samma poänger som Sveriges Radio själva ofta förbiser.

    Högre ekonomisk frihet har positiva effekter som ligger utanför sådant som ligger utanför politikens intresse, t.ex. att fler får känna den glädje det innebär att faktiskt kunna klara sig på egen hand. Sannolikheten att ytterligare en person klarar sig på sin lön utan att behöva ta mössan i handen, ökar för varje extra krona folket får behålla.

    Österby påpekar att högavlönade får behålla mer pengar i kronor räknat, eftersom skatten är en procent av lönen. Detta är något bra, eftersom det ger ett incitament att utbilda sig och göra svårare eller mer värdeskapande jobb, vilket också behövs. Österby exemplifierar med att kommunstyrelsens ordförande får behålla mer pengar än ett vårdbiträde, och den uppenbara läxan av det konstaterandet är att kommunen inte ska betala ut för höga löner, inte ens till kommunstyrelsens ordförande. Varje krona kommer nämligen från någon som har jobbat!

    Slutligen, om kommunen tar ut ännu mer pengar från sina invånare, så får man garanterat se på beskattningens baksida. Men vårdpersonalens förhållanden påverkas fortfarande av hur skattepengarna prioriteras, inte av hur hög skatten är. Faktum är att det inte ens är säkert att lägre skatt per automatik betyder att kommunen får in mindre pengar, men det viktiga är vad man lägger pengarna på. Vi ser att kommuner med ännu högre skatt, kan ha ännu sämre villkor för sin vårdpersonal, för gemensamma pengar måste prioriteras korrekt för att vara till nytta.

  • Greta seglar under falsk flagg

    Inom svensk media finns en överenskommelse om att vara lojal och okritisk mot Greta Thunberg. Man bevakar henne och rapporterar det som inte missgynnar henne, men man ställer inga motfrågor. Hennes berättelse om sin båtresa (Global Sumud Flotilla) till Gaza innehåller inslag av fysiskt våld, svält och tortyr. Men tittar man på individuella sakrapporter, blir man som journalist nästan tvungen att ställa frågor.

    Har Utrikesdepartementet subventionerat inresor till Gaza? Har Greta varit beredd att ta hjälp från svenska myndigheter i frågan om resmål? För att citera UD: ”Åk inte dit över huvudet taget.”

    Var båtresan en humanitär insats? Det visade sig att båtarna inte hade några förnödenheter att leverera. Resan var en PR-stunt. Även om de hade proppat båtarna full av mat, skulle det på sin höjd motsvara en någon lastbil per båt med förnödenheter. Samma dag körde Israel in 1200 lastbilar med förnödenheter till Gaza. Resan hade varit ett PR-stunt även om de faktiskt hade tagit med sig förnödenheter!

    Varför fick inga homosexuella vara ombord? Låter det som en moralisk plattform som vi känner igen? Det väcker direkt nästa fråga:

    Vem finansierar kalaset? Frivilliga donationer från allmänheten i all ära, men även Muslimska Brödraskapet och Hamas. Alltså PR. Alltså inga homosexuella.

    Avslutningsvis vill jag presentera myndigheten Palestinian National Authoritys vapen, och Wehrmachtsadler som bars av tyska armen på bröstet.

    Och som referens vill jag visa symbolerna som används av IDF och Svenska Försvarsmakten:

    Här finns ett pussel att lägga.

  • Hatt-pusslet går inte ihop

    Anna-Karin Hatt tog uppdraget som partiledare i Centerpartiet som den enda personen i modern historia utan kunskap om att tjänsten är utsatt. Jimmie Åkesson har varit partiledare i 20 år, och har under den tiden varit ständigt utsatt för hot om, och försök till, fysiskt våld. Är man partiledare så känner man till detta. SÄPO kan förutsäga vilka yrken som är utsatta. Mannen på gatan vet att partipolitik skakar liv den lilla del av samhället som inte klarar den intellektuella debatten, och är beredd att ta till våld. Även om extremhögern, Kalashnikov-Daniel och kommunisterna är få, så vet alla att de finns.

    Prospektet att Hatt å ena sidan skulle vara den förste som aldrig har hört talas om Den Svenska Situationen, men å andra sidan uppfattas som världsvan nog att leda det barnkära Centerpartiet, är helt orimligt. Särskilt för den som såg partiledardebatten i söndags.

    Centerpartiet vill sänka skatten rejält. De vill att även vanliga arbetar ska kunna stå på egna ben. De vill klippa navelsträngen mellan vuxna människor och makten. Samtidigt vill partiet ha en regering som beskattar folk till tänderna. Beträffande kulturkriget är den populära tanken att svensk vänster ska uppfostra, föda och forma medborgarnas barn, och beträffande Centerpartiets frihetliga ådra (ja, samma som attraherar pedofiler, men det är en annan historia) så kan de inte förlika sig.

    Saker och ting ställdes på sin spets efter att Nooshi Dadgostar inte kunde visa någon lärdom från sina fem år som partiledare. En sinnesförvirrad världsbild skulle försvaras med sinnesförvirrade skrik under andras talartid. Samtidigt behövde Anna-Karin Hatt stå där som en idiot och förklara varför hennes skattesänkningar skulle realiseras av kryptokomminister som inte kan föra sig i möblerade rum, eller ens äta en måltid med bestick.

    Givetvis har inte Hatt levt i ett vakuum, givetvis visste Hatt att Sverige har en säkerhetspolis och att de visste att hon kommer att vara utsatt. Men hon låtsas som att så inte är fallet, eftersom hon faktiskt inte visste att hon skulle behöva förhålla sig mot Vänsterpartiet samtidigt som hon förvaltar de mandat som vill ställa Dadgostar på gatan. Från samma sida som galningen Dadgostar! Som inte ens kan förstå hur en debatt fungerar!

    De som tror att Hatt nyss trillat in politiken från en kokosnötpalm förhåller sig såklart till att hon aldrig tagit del svensk politik förr, men den som är bekant med svensk politik, känner lukten av en nödlögn lång väg. Och deras enda livlina är att Hatt är lika obildad som dem.

  • Den politik jag skulle vilja se

    Inför kvällens partiledardebatt frågade en anhörig vad jag själv vill ha ut av politiken. För mig är det en enkel fråga att besvara. Jag vill att vi hjälps åt i samhället. Dagens höga skatter gör att färre har råd att arbeta eller är lönsamma att anställa, vilket gör att en krympande samling arbetare ska försörja en växande skara bidragsberoende. Och om låginkomsttagare inte beskattades så hårt, skulle de ha bättre förutsättningar att stå på egna ben, och slippa vara tyngd av sitt bidragsberoendet, och om det är billigare att anställa, skulle fler företag ha råd att anställa. En positiv bieffekt av det är blotta lyckan av att få uppleva möjligheten att få klara sig själv, och under de senaste mandatperioderna, då riksdagen har haft en högermajoritet (under Löfven-regeringarna och Kristersson-regeringen), har dessa minskat i antal.

    Och jag skulle vilja att frihet och lycka skulle prioriteras mer, till att stå i proportion med hur samhället prioriterar trygghet. Jag tycker inte man ska ta körkortet för någon som ibland tar en öl, utan möjligtvis från den som faktiskt påvisat nedsatt förmåga eller har gjort en allvarlig överträdelse. Jag ogillade dansförbudet, och jag tycker att straffskatt på fulkultur ska bort (t.ex. dansband) eftersom var man har rätt att vara sin egen lyckas smed. Jag tycker att det var hög tid att avskaffa skrattskatten år 1963, mycket tack vare Karl Gerhard, och pomperipossaskatten år 1976, mycket tack vare Astrid Lindgren. Jag läste idag på Socialstyrelsens hemsida att polisen vill kunna ta jaktvapnet från en jägare som drabbats av prostatacancer. För att trygghet. För att han inte ska ta livet av sig. I verkligheten kommer det skälet bli allvar först när sjukdomsbeskedet kommer med att man dessutom tar hans livsglädje, som för någon faktiskt kan vara att få sitta på ett älgpass och lyssna på en avlägsen gök. Låt en frisk människa få känna glädjen att själv ansvara för sin egen trygghet, och få behålla sitt gevär trots sin cancer. Låt en person som alltid kör nykter få behålla sitt körkort trots att han ibland tar en öl. Och för all del, låt mig få köpa en öl på en söndag, som helst inte är såld av staten!

    Den bästa politiken är den som skapar förutsättningar för människan att stå på egna ben. Jag har full respekt för att inte alla håller med, och jag vet att många vill ha en vänsterpolitik som säkrar välstånd genom bidrag och fördelningspolitik, men jag ser det som en återvändsgränd. Inte bara för att färre och färre då kommer att behöva försörja fler och fler över tid, utan för att det är svårt att backa från en sådan politik. När skattepengar väl kommer in, tenderar dessutom korrupta politiker att använda dem till allt möjligt. Allt från kommunikatörer till chefer utan chefsansvar, och tillslut måste man skära ner på kärnverksamheten trots att medborgarna redan betalar för den via skatten. Valet om drygt 300 dagar handlar om det minst dåliga alternativet för mig, för jag tror inte att något riksdagsparti vill ha frihet på riktigt, för med frihet kommer ansvar, och ansvar är jobbigt.

  • Det stora transferiatet

    Under de tre senaste mandatperioderna har Sverige haft en borgerlig riksdag, och under den tiden har skatten sänkts ganska rejält, successivt genom åren. För ett hushåll med två vuxna kan det vara så mycket som tusenlappar varje månad! Men folk är inte nöjda, och det är inte självklart att vi får en borgerlig riksdag under nästa mandatperiod (2026-2030), för svensken gillar att betala skatt. Motiven är lite olika beroende på, och stödet för höga skatter är inte lika stort hos låginkomsttagare, men det finns där1.

    Låginkomsttagare är typiskt arbetare, och arbetare tenderar att vara mer benägna att rösta höger. Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Åtminstone Moderaterna anser att skatterna ska sänkas försiktigt, men fortfarande ligga på en väldigt hög nivå i förhållande till jämförbara2 länder (ofta tillsammans med Danmark). Men det är inte ovanligt att knegare röstar på Vänsterpartiet, som snarare vill höja skatterna ytterligare.

    Låginkomsttagarens motiv att vilja betala mindre skatt är såklart en önskan att kunna klara sig på sin lön, och att få en mer signifikant effekt av en löneförhöjning. Drivkraften är att kunna stå på egna ben, och att få behålla lite av eventuella extra pengar man tjänar, för att ha möjlighet att ibland skapa en guldkant i vardagen.

    Bland höginkomsttagare, som typiskt är akademiker eller högre tjänstemän, är man mer benägen att rösta på Socialdemokraterna och gilla höga skatter. Höginkomsttagare som är entreprenörer tenderar att vara undantagna från tendensen att gilla höga skatter, och luta lite mer åt M eller SD, eller möjligtvis Centerpartiet om man är jordbrukare. Men generellt sett är förvärvsarbetare med hög lön positiva till S och positiva till skatt.

    Den mest prominenta skattesänkningen som skett genom åren är att inkomstskatten på arbete (som är väldigt hög i Sverige) har gjorts mer progressiv. Ju lägre lön du har, desto lägre skattesats har du. Högern, som har sina väljare bland låginkomsttagare, har drivit denna fråga, tillsammans med RUT- och ROT-avdrag som gör att fler privatpersoner har möjlighet att ta hjälp av vita och skattebetalande leverantörer.

    Historien är densamma när det gäller byråkrati. Högern vill ha mycket hög byråkrati, vänstern vill ha skyhög byråkrati. Högern avskaffade dansförbudet, vilket gjorde att polisens dansavdelning kunde göra nytta inom andra områden, vänstern klagade över att högern lagade små problem när det finns stora. Det finns inget riksdagsparti som vill att staten ska fokusera på sitt kärnuppdrag, men olika riksdagspartier tävlar om exakt hur ointressant kärnuppdraget är.

    Höginkomsttagarens motiv att vilja betala mycket skatt handlar om en känsla om att legitimera sitt privilegium av att tjäna mycket pengar på ett jobb som egentligen inte behövs, genom att ”dela med sig” till det gemensamma, som till viss del tillfaller en arbetarklass som inte alls vill bli försörjd av den tantokrati3 de finansierar via skattsedeln.

    Idag finns två tydliga alternativ. Vänstern, vars övre klass vill göra gott genom att betala skatt, och vars undre klass vill ha deras allmosor. Och högern, vars övre klass vill förverkliga sina drömmar och undre vill kunna leva på sin lön. Svensk media, som till stor del är skattefinansierad, innehåller väldigt många från kategorin anställda höginkomsttagare, och tenderar att rapportera med ett narrativ att skatt är bra, och ekonomisk frihet är dåligt – för arbetarens frånvaro av ekonomisk frihet är ofta en viktig del i dennes försörjning!

    Det är detta som är ”det stora transferiatet”, den fattiga arbetarens finansiering av den rika tjänstemannen.

    1) Av någon anledning ökar skatteintäkterna när skatten sänks, och det kan ha att göra med att fler väljer ”vita” lösningar när de har råd att betala skatten.

    2) Anglosaxiska länder, som t.ex. USA, Storbritannien, Kanada och Australien, har ungefär hälften så hög skatt som Sverige. Frankrike har haft en stegrande skatt på grund av politiska problem, men var förr ett lågskatteland.

      3) ”Tantokratin” hänvisar till politiskt tillsatta höga tjänstemän, företrädelsevis korkade och inkompetenta medelålders kvinnor med en ideologisk drivkraft, som t.ex. Cilla Benkö, Petra Lundh, Anna Borg eller Anne Lagercrantz.

    1. Vänsterns önskelista för nästa avrättning

      Sedan Charlie Kirk mördades har det firats på vänsterkanten. Rød Ungdoms ordförande Amrit Kaur lade ut en sarkastisk video om mordet, där hon var uppenbart lycklig över beskedet. TikTok svämmar över med videos från liberaler (i den amerikanska betydelsen, alltså vänsterextremister) som hyllar att en ”nazist” har mördats. Ordet ”nazist” används numera för att beskriva liberalkonservativa, och har ingen koppling den politiska inriktningen med samma namn. Även om jag var imponerad Kirks intellekt och verbala förmåga, delade jag inte hans åsikter. Han var alltså en typisk ”svår fiende”, eftersom han hade politiska åsikter jag inte delar, som han försvarade med bravur. Typiskt den sortens människa som en svagsint person skulle vilja se mördad.

      För att få reda på vad som pågår i vänstermänniskors huvud kan man gå till appen Bluesky, det det nu skrivs önskelistor på nästa offer.

      Joe Rogan: Amerikansk komiker och poddare. Är både hyllad för sina öppna samtal och kritiserad för att ibland sprida kontroversiella idéer. Hans podcast är en av de mest populära i världen.

      Elon Musk: Sydafrikansk entreprenör och företagsledare. Är medgrundare till flera välkända företag, bl.a. SpaceX och Tesla. Känd för sin vision om att göra mänskligheten multiplanetär och att driva på övergången till hållbar energi. Äger X (Twitter) och har på senare tid blivit en kontroversiell figur i sociala medier.

      J.K. Rowling: Brittisk författare som blev världsberömd genom bokserien om Harry Potter. Är engagerad i välgörenhet och har grundat flera stiftelser. Kontroversiell på grund av sina åsikter om kön och identitet.

      Ben Shapiro: Jurist, politisk kommentator och författare. Grundare av medieföretaget The Daily Wire.

      Matt Walsh: Poddare, författare och filmmakare. Jobbar på The Daily Wire.

      Chaya Raichik: Konservativ aktivist som publicerar bisarra TikTok-klipp från liberaler (i den amerikanska betydelsen).

      Donald Trump: Affärsman och medieprofil. Sedermera konservativ amerikansk politiker.

      Tim Pool: Amerikansk journalist, kommentator och poddprogramledare. Han fick först uppmärksamhet som livestreamande medborgarjournalist under Occupy Wall Street-protesterna 2011. Hyllades i här för sina reportage om Sverige, men blev non-grata här för att han visade både positiva och negativa aspekter av det svenska samhället samhället.

      På X (Twitter) är samtalet lite mer civiliserat än det är på Bluesky, men jag har faktiskt sett kommentarer om att man ska ta Carl-Oscar Bohlin som nästa offer.

      Och eftersom Kirk mördades med ett skjutvapen har givetvis den debatten blomstrat upp igen. Både i Sverige och i USA finns en föreställning om att hård reglering av skjutvapen, minskar tillgången till vapen. Men väljer vi ut ett samhälle med låg reglering (t.ex. USA) och ett samhälle med hög reglering (t.ex. Sverige) säger empirin något annat. Att skjutvapen är hårt reglerade i Sverige, betyder inte att vi är befriade från skjutvapenmord. Det betyder att de kriminella väljer vapen från den svarta marknaden i stället för den vita. Vapen från den svarta marknaden har dessutom vissa fördelar för en kriminell. Myndigheterna vet inte vem som äger vilket vapen, det finns inget krav på vapenlicens eller några särskilda krav på hantering, och de är befriade från moms. Svarta vapen är lättare att få tag på, och mer lämpliga för kriminella aktiviteter. Om tilliten till sina medmänniskors förmåga att hantera vapen blir för låg, försvinner inte vapnen, de lämnar bara den vita marknaden.

    2. När högern också ville ha en kulturkanon gick allt över styr

      Jag har länge varnat för kulturpolitik. I stället för att beskatta teater, journalistik, litteratur, konst, film och musik, till den grad att de behöver ha bidrag för att klara sig, bör man låta kulturskaparna behålla de pengar de genererar, för så snart det finns ett behov av bidrag, behöver vi ha kulturpolitik. Vem ska lyftas fram? Vem ska få pengar?

      En kulturkanon antogs under socialdemokratiskt styre under den första halvan av 1940-talet, men avskaffades innan 1940-talet ens hade tagit slut. Det handlade om en uppsättning s.k. stamsånger, där vi kunde hitta ”Du gamla du fria”, ”Kungssången”, ”Uti vår hage” och ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Eventuellt var det ”Frihet är det bästa ting” som fick bägaren att rinna över. Jag, född i början på 1970-talet, är ung och har därför aldrig upplevt något annat än ett Sverige som föraktar frihet. Oavsett om vi diskuterar avkriminalisering av dans eller gårdsförsäljning av alkohol, så blir svensken kränkt, ända in i själen. ”Hur kan man lägga tid på att öka frihet? Tänk på alla danspoliser som nu istället måste jaga gängkriminella! Hur kul är det, tror du?”

      Sedan Socialdemokraterna väl etablerat sin makt, har kulturstyrningen varit central. Myndighet efter myndighet efter myndighet har instiftats för att deklarera vad som är ”god kultur”. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Kungliga biblioteket, Institutet för språk och folkminnen, Myndigheten för kulturanalys och Riksarkivet för att nämna några. När det var som värst, hade vi en skattefinansierad nämnd för hemslöjdsfrågor! Jag som kulturskapare har svårt att inte känna ett visst obehag!

      Och först när Sverige, likt våra grannländer, antar en kulturkanon, som ett stöd för att sammanställa en läslista, rinner bägaren över. En kravlös lista, en lista som inte berättigar vissa människor pengar som andra inte har. En västanvind i jämförelse med vad Sverige har sysslat med i flera årtionden! Det är då som det är dags att bli kränkt. Det är nu kultureliten diskrimineras – för denna gång fanns det inga pengar foten av regnbågen. Och verket som ”jag” gillar fanns inte med! Hur tror ni alla andra har haft det i alla år?

      Men jag vill gärna göra reklam för kultur som jag har skapat utan bidrag.

      Här är min inspelning av Martin Galways verk ”Arkanoid”: https://www.youtube.com/watch?v=dqgbLVHVuz8

      Här är jag dumdristig nog att spela gitarr på en låt som jag skrev tillsammans med Tommy Deile (ursäkta att inspelningsutrustningen inte är på topp, jag hade inget annat än de billigaste tänkbara mikrofonerna att förfoga över), ”Apart”: https://www.youtube.com/watch?v=TVDE7g-G8lE

      Jag lyfter gärna ”Interstellar Excursion” som Erik Molnar från Hyperion skrev, där jag fick den stora äran att spela keyboard: https://www.youtube.com/watch?v=9zZyCIDhg7Q

      Stort tack till Patrik Silvén som regisserade videon!

      Sist men inte minst, innan jag hoppade av mitt hårdrocksband som jag spelat i sedan 1980-talet, har denna amatörvideo fångats, där jag spelar elbas, för 30 år sedan: https://www.youtube.com/watch?v=_Ot5Ey2UkdQ

      Jag är stolt trots att jag varken nått någon kulturkanon eller någon position för att ta emot bidrag från arbetare, men jag hade gärna sett att jag fick behålla en lite större del av pengarna min kulturgärning har genererat.

    3. Det brittiska socialdemokratiska partiet är en trafikolycka i slow motion

      Det brittiska socialdemokratiska partiet, Labour, är en trafikolycka i slow motion. Detta diagram visar hur många som gillar deras partiledare (och således landets premiärminister) i lite ljusare rosaaktig färg, och hur många som ogillar densamma i lite mörkare lilaaktig färg.

      Bilden säger oss att omkring 60-70% av väljarna ogillade deras partiledare (då Rishi Sunak) mellan augusti 2023 och juli 2024. I juli 2024 (linjen) lyckades man lösa problemet genom att ersätta Sunak med Keir Starmer, vilket direkt resulterade i att partiledaren gillades av 61% och ogillades av blott 33%. Denna succé lyckades vara i över en månad innan väljarnas omdöme återgick till det normala.

      Under det senaste halvåret har förtroendet för Starmer rasat kraftigt, men under de senaste två månaderna har de väljare som gillar honom faktiskt minskat en aning, även om den trenden nu avtagit.

      I Storbritannien har den största pedofilskandalen i västvärlden någonsin utspelat sig under 1990-talet fram till 2010-talet. 18 män från ”Halifax child sex abuse ring” fick fängelsestraff på totalt 175 år, men samhället vågade aldrig riktigt kalla en spade för en spade i detta fall, och Labour fick (till stor del med rätta) bära hundhuvudet för detta. Premiärminister Sunak tog upp problemet med att vara politiskt korrekt, alltså att påstå att man har vissa åsikter som man egentligen inte står för, för att det är gynnsamt för karriären. Då gärningsmännen primärt röstade Labour, försökte ersättaren Starmer rädda situationen genom att hävda att den politiska motståndaren, Conservatives, drog politiska poäng från tragedin. Därmed lyckades även Starmer förlora sitt anseende, och det är här vi står idag.

      Labour har fått betala med att tappa 1/3 av sin väljarkår på ett år och brexit-partiet Reform UK är nu med mycket god marginal det största partiet i landet. Brittisk media har nästan blivit tvungna att rapportera väljarnas syn på saken, men i Sverige är nyhetsbevakningen fortfarande väldigt selektiv. Är du som får din information från svensk public service medveten om tillståndet i Storbritannien?

    4. Så länge vi lägger makt i händerna på korkade människor, behövs Piraterna

      Vi behöver åtminstone i stället ha personer med en liberal syn integritetsfrågor i maktposition.

      Petra Lundh har varit rikspolischef i ett och ett halvt år, och nu när hennes insats på ämbetet har börjat uppmärksammas av media, är det ytterst tveksamt om hon har ytterligare ett och ett halvt år på posten. Skenet av att hon kanske inte riktigt behärskar sitt jobb planterades av SVT i programmet ”Morgonstudion”, där hon gråtande konstaterade att Sverige behöver ”vakna” för att, underförstått, förstå att vi nu lever bland kriminella.

      Sedan dess har hon föreslagit ansiktsigenkännande kameror för att kunna spåra hur civilbefolkningen rör sig i samhället. Antalet gånger man har fått påpeka att Orwells ”1984” var en dystopi och inte en manual borde minska, inte öka.

      Och så rapporterar SVT nu senast 15/8 att applikationen Signal inte har något normalt användningsområde enligt polischefen. All privat kommunikation mellan medborgare som inte godkänns av en myndighet, är onormal. Ett samhälle där kvarterspoliser verkligen är närvarande, behöver inte förbjuda privata samtal. Men nej, kontakta polisen om ditt barn använder Signal, för den står bortom myndigheternas räckhåll! Det är vad som nu gäller. För svenska skattepengar ska ju gå till så mycket annat än en närvarande polis, så nu ska privatsamtal polisanmälas! Du har väl inte talat i smyg, lille vän?

      Tjänstemannaansvar kanske är en naiv tanke i en avlägsen dröm om ett bättre samhälle, men att ställa Petra Lundh på gatan borde vara prioriterat. Hon tjänar nästan tvåhundratusen kronor i månaden för ett jobb en gråterska kan göra för trettiofemtusen kronor – och Lundh gör det inte lika bra.

    5. Jag är tveksam till avskaffandet av mobilförbudet i skolan

      Alla som, likt mig, gick i grundskolan på 1980-talet har upplevt ett extremt strikt mobilförbud. På den tiden handlade inte skolpliktens närvarokrav bara om att befinna sig på en fysisk plats (skolan), utan även om att aktivt delta på lektionerna, att utföra arbetsuppgifterna som tilldelades, och att ta med sig elektronisk utrustning som konkurrerade med utbildningen accepterades inte. Den som lyckades komma undan med det, var den som hade sin enhet i fickan helt okommenterat, och tog fram den på rasten, på behörigt avstånd från någon lärare eller rastvakt. Man var tvungen att räkna ut hur man hanterar sin mobila utrustning, annars blev den beslagtagen till hemgång. TL;DR: Man lär sig att vara utan den.

      Det går givetvis att kritisera denna linje. Precis som jag som statstjänsteman måste lära mig att hantera mikropauser (nej, jag kan inte bara åberopa rätten att sträcka på ryggen för att sedan gå hem från jobbet) måste en student lära sig att hantera mobiltelefonen – han kan inte bara åberopa rätten till en micropaus för att sedan spendera resten av dagen på Snapchat.

      Utgångspunkten som influencern Troed Troedson tar, handlar om beroende. När en mobiltelefon finns i bilden, finns också tvångsmässiga beteenden i bilden. Jag erkänner att många har problem, eftersom jag är medveten om att många förhåller sig till sin mobiltelefon som narkomaner förhåller sig till narkotika. På 1980-talet fanns det en föreställning om att en människa vänder sig till en maskin när hon har behov av att exploatera de fördelar maskinen kan ge. Och det fanns också en medvetenhet: Du förväntades vara medveten om att maskinen ska vara din slav – du ska inte vara maskinens slav. Idag antar man att all relation med elektronisk utrustning kommer från tvångshandlingar, och att utgångspunkten är att människan är maskinens slav.

      Troedson påpekar att även vuxna kan distraheras av sin mobiltelefon på arbetet. Jo, det är sant. Det är betydligt bättre att konsumera text på papper än i mobilen, för papper är mindre distraherande. Ser man utrustningen som verktyg, så kan man lugnt konstatera att mobiltelefonen är bättre på att köra kommunikationsinriktad programvara än vad papper är, medan papper är bättre på att isolera textinformation än vad mobiltelefoner är. Om jag lämnar arbetet i vetskapen att jag behöver kunna ett nytt ärende dagen efter, så gör jag en utskrift – inte för att jag ”behöver lära mig hantera mobilen”, utan för att jag har lärt mig att hantera mobilen tack vare mobilförbudet – var sak har sin plats, och snuttefilten kan inte alltid vara med i vuxenvärlden!

      Det första steget i resan mot att lära sig att hantera sin mobiltelefon är att lära sig att vara utan den, vilket jag gissar inte är lättare än vad det är för en alkoholist att vara utan spriten.

      I Sverige är ”digitalisering” trend sedan 1960-talet. Någon gång på 1990-talet valde man att ersätta ”det papperslösa samhället” med ett nytt ord, och runt 2010 blev elektroniken så pass billig och bra att gemene man blev en del av förändringen, och under tiden tappade ordet ”nörd” sin negativa klang – kanske för att de som tidigare hånade ingenjörer nu frivilligt lade sitt liv i deras händer. Digitaliseringen kommer inte att stanna av – som datorprogrammerare kommer du aldrig behöva gå hungrig i slitna kläder. Kartongbruket i Frövi kommer inte sälja sina maskiner och anställa 50.000 nya pappersarbetare. Digitaliseringen (”det papperslösa samhället”) är här för att stanna. Men den som programmerar dessa maskiner är inte den som hängde på Snapchat under skoltiden i stället för att studera, så det kan faktiskt vara nyttigt att lära sig att hantera sin mobiltelefon. Och det första steget är klara att vara utan den. En alkoholist har säkert egna idéer om vägen framåt, men är inte nödvändigtvis bäst rustad att lösa problemet. Han kommer förmodligen inte föreslå att han ska vara utan alkohol.

    6. Kanske att den lilla människan har tröttnat på dreven?

      Det kommer alltid att finnas människor som är beroende av medhåll för att stötta sin bräckliga självbild. Oförmögna att förstå att man kan betrakta olika frågor på olika sätt utvecklar dessa personer en föreställning om att bristen på medhåll beror på dumhet eller rent av ondska. Dessa personer anser sig vara omgivna av idioter och fascister, och i kontrast till sin omgivning utvecklar de föreställningen att de själva skulle vara särskilt goda.

      I all sin godhet söker sig dessa ofta till skattefinansierade yrken med ett visst inflytande. Man betraktar skatt som något gott, för skatt flyttar pengar från arbetarna, som inte vet sitt eget bästa, till de goda, som tjänar åtminstone dubbelt så mycket som arbetarna som försörjer dem via skatten. Och så används skattepengar till att granska potentiella fiender.

      I ett år spionerade skattefinansierade Expo på en minderårig anhörig till en borgerlig minister och lyckades producera skäl att misstänka samröre med en potentiellt högerextrem rörelse. Etablissemanget jublade. TV4 ägnade två hela avsnitt av sitt program Kalla fakta åt att misstänkta SD-sympatisörer postade så kallade ”memer” på sociala medier, vilket sedan fyllde nyhetsmedierna med moralpanik, dag ut och dag in i flera veckor.

      Sedan dess har förtroendet för ministern ökat och sedan dess har SD ökat i opinionen. Vad är det som hatarna missar?

      I England är islamkritiska inlägg på sociala medier polisärenden, även när det inte finns någon målsägande. Man kunde ju tro att engelsmännen skulle visa tacksamhet för att deras skattepengar används för att hindra dem från att begå tankebrott, men icke.

      När självrättfärdighet blir ett välbetalt yrke och medkänsla förvandlas till en lukrativ skattefinansierad affärsmodell, då är det inte längre fråga om idealism utan om karriär. Det handlar inte om att hjälpa, det handlar om att signalera godhet. Ju fler fiender man utmålar, desto mer framstår man som en hjälte i sin egen berättelse, och desto bättre motiveras anslagen. Och i bakgrunden står alltid någon annan och betalar notan – oftast en vanlig arbetare, som förmodligen inte röstat vänster på länge.

      Det är kanske dags att återvända till en grundläggande insikt om demokratins villkor. Makt kräver ödmjukhet. Pengar som tas från folket måste användas med största respekt. Frihet förutsätter tolerans, även för det som skaver. När institutioner blir politiska, när granskning riktas nedåt istället för uppåt, och när yttrandefrihet villkoras av rätt åsikter, förlorar vi det som skulle hålla oss fria. Svensken bryr sig inte om frihet, men kommer att göra det när den är borta. En sund samhällsordning vilar inte på en elit som definierar godhet åt andra, utan på en mångfald av röster, ett ansvarstagande medborgarskap och en maktutövning som förstår sin gräns.

      Jag ser en tydlig väg framåt, och det första vi måste göra är att låta media spela på lika villkor, utan statlig inblandning och utan skatter och bidrag. Om media behövde betala så mycket skatt (främst för sin personal) så skulle de inte heller behöva så mycket bidrag. Och när arbetare får behålla mer av sina pengar och journalistiken inte är lika hårt beskattad, kommer fler ha råd att abonnera på en dagstidning. Och är det något som nyhetsjournalistik och sosselotterier har gemensamt, så är det att skatter skadar lönsamheten.

    7. Vindkraft hör inte hemma i naturen

      Kostnaden för att bygga vindkraft ser bra ut på papper. Enligt praxis ingår projekteringskostnader i kalkylen för kärnkraft, men inte för vindkraft. Kärnkraft är belagd med straffskatt, vindkraft med bidrag. Dessutom tenderar vindkraft att bli beroende av infrastruktur (lastbilar som fraktar reservdelar måste kunna ta sig fram) vars kostnader inte heller ingår i jämförelserna. Jag är beredd att försvara vindkraften som alternativ energikälla, som rentav har positiva miljöeffekter, men jag anser inte att Sverige ska ha några vindkraftsparker.

      Ett vindkraftverk som byggs i t.ex. en skog, kräver att man skövlar skog för att skapa vägar för lastbilarna som bygger och servar kraftverket. Det kräver en gigantisk mängd mineraler för att bygga ledningar som ansluter kraftverket till nätet. Det har en epoxyfinish som slits ner av friktionen och ger ett utsläpp. Det kräver både olja för smörjning och glykol för att hålla frosten borta. Delarna som behöver bytas ut bryts inte ner av naturen. Och så vidare.

      På inkomstsidan ser det inte heller särskilt bra ut. Vindkraften förväntas sälja sin el när det blåser, alltså när elen är som allra billigast, så ur en kommersiell synpunkt är vindkraftsparker dödfödda trots att vanliga arbetare får avstå en del av sin lön för att hosta upp bidrag till att få kraftverken byggda.

      Det som engagerar mig mest är fågellivet, men när jag påpekat att 30 havsörnar per år dör på grund av vindkraften, brukar jag få höra att huskatter fäller sextiomiljoner havsörnar per år (eller om det är sparvar som ska kompensera för vindkraftens skörd av örnar, det vet jag inte).

      Om du ställer ditt vindkraftverk på din tomt, kommer ingen skog att skövlas för särskild infrastruktur och inga örnar kommer att dö. Din elräkning kommer att minska och du kan få betalt för det elöverskott du inte använder. Vindkraft hör inte hemma i naturen, vindkraft hör hemma där ström behövs.

    8. Opartiskhet handlar inte om att inte bry sig

      Cecilia Uddén är mellanösternkorrespondent på Sveriges Radio. Hon skrev nyligen under en debattartikel som gick ut på att medias bevakning av Israel-Palestina-konflikten är alldeles för Israel-vänlig, och att Israels krigsföring ska beskrivas som ett folkmord. Ett erkänt folkmord är Förintelsen, där sex miljoner judar dödades för sin etniska tillhörighet. De omkring sextiotusen civila palestinier som dödats i Israel-Palestina-konflikten, har inte avrättats för att de är palestinier, de har dödats i krig på grund av att deras företrädare, Hamas, krigar i skydd av civilbefolkningen. Det är alltså inte självklart att Israel bedriver ett folkmord, och det kan rent av vara ett förminskande av ordet att kalla Israels agerande för folkmord. Jämför med Mao Zedong, Josef Stalin, Förintelsen, Rwanda 1994, Osmanska riket 1920 eller Kambodja 1975, så ser man gärningar av en helt annan karaktär än Israels idag. Men Cecilia Uddén håller inte med mig, vilket framgår i texten hon skrev under.

      I Public service-handboken (som finns att läsa på Sveriges Radios hemsida) står det, på sidan 37 i kapitlet om opartiskhet: ”Medarbetare som i offentliga sammanhang har tagit ställning i en fråga får inte delta i bevakningen av den i sitt arbete. Detta gäller även om ställningstagandet skett utanför arbetstid och i privatlivet.” Owe Nilsson, som fick sluta som journalist på TT efter 35 år, på grund av sina partipolitiska ställningstaganden på Twitter, menar att åberopandet av kravet på opartiskhet handlar om att man inte bryr sig om de civila som dör. Men det är en illasinnad tolkning. Hade Owe varit förmögen förhålla sig till att folk resonerar olika, hade han kanske inte behövt lämna sin tjänst på TT. Jag gissar att Cecilia Uddén är en av de journalister som kommer att sättas i karantän under valet 2026.

    9. Ordet ”hyckleri” betyder inte vad de flesta tror

      En svensk minister har uttryckt den impopulära åsikten att föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Det visade sig att ministern själv har en nära anhörig som potentiellt hyser otillåtna åsikter, och när ministern fick kännedom om detta tog han tag i situationen och sökte den hjälp som behövdes. Gemene man uppfattade detta som hyckleri, men jag anser att det är precis vad ordet ”ansvar” betyder. Gemene man anser sig ha felfria barn, och kopplar deras perfektion till sitt eget ansvar, och uppfattade ministerns (enligt rådande normer) icke felfria barn vara ett bevis för hyckleri. För hur kan man påstå att någon tar ansvar för sina barn, när han var tvungen att gripa in för ett barn som hamnat snett?

      Ordet ”hycklare” betyder inte att man är felfri, men Sverige är ett land där envar betraktar sig själv som felfri. Alla har barn som aldrig gjort något misstag och alla har barn som aldrig har hamnat i fel sällskap. Skulle man råka ha ett barn som trampat snett, så är det statens fel, inte förälderns. Skulle man råka ha ett barn som inte kan simma, så är det statens fel, inte förälderns. Skulle man råka skaffa fler barn än man kan försörja, så är det statens fel, inte förälderns. Tanken att inte staten vet bäst, är främmande.

      Om någon som anser att föräldrar ska sörja för sina barns förmåga att simma, skulle visa sig ha ett barn som inte kan simma, är denne förälder en hycklare även om han agerar på situationen genom att lära sitt barn att simma. Eller som i ministerns fall, om någon som anser att föräldrar ska sörja för att sina barns åsikter är acceptabla (oavsett om de bor med barnet eller ej) skulle visa sig ha ett barn som hamnat snett, är denne förälder en hycklare även om han agerar på situationen genom att ta den hjälp som situationen kräver.

      Jag personligen anser att man som förälder har ansvar för sina barn. Om inte barnet borstar tänderna, är det inte bara statens fel. Om mitt barn skulle smita från tandborstningen, så räcker inte det för att jag ska identifiera mig som hycklare – särskilt inte om jag agerar på informationen som jag nås av (att mitt barn inte borstar tänderna). Därför har jag väldigt svårt att förstå varför gemene svensk anser att det är hyckleri att anse att man ska ta ansvar för sina barn, när man själv inte har perfekta barn.

      Min åsikt är den motsatta, och därför vill jag stötta ministern. Jag har aldrig trott att mitt föräldraskap är perfekt, jag har aldrig förväntat mig att mina barn skulle vara övermänniskor, men jag var ändå beredd att anse att jag har ett visst ansvar för dem. Deras karaktär är till största delen genetisk, men jag viIl ändå givetvis peka i rätt riktning efter bästa förmåga. Enligt dagens samhällsklimat gör det mig till en hycklare, men det rustar mig med en viss förståelse för ministern i fråga. Det mest svenska ministern hade kunnat göra, är att gråtande hävda att sin anhörig spenderat hela sitt liv med att bekämpa otillåtna åsikter. Det hade imponerat på gemene man. Det hade uppfattats som ansvarstagande. Men den strategin leder alltid till en återvändsgränd, och fungerar bara tack vare medias väldigt korta minne (lex Hajen, lex Kaplan, och så vidare).

      Följer man gemene svensks logik är människan i grunden inkapabel att ta hand om sina barn. Det ska helst vara obligatorisk förskola från tre års ålder och staten ska helst tillhandahålla ett tryggt Internet under uppväxten. Vem som helst som insinuerar att man bör sällskapa sitt barn på Internet eller lära sitt barn saker, antas hota välfärdssamhället. Och när jag läser den totalitära ideologins försvarare, har jag svårt att skaka av mig känslan att de företräds av idioter. Personer som inte har en aning om hur verkligheten fungerar, eller hur den ens kan fungera i länder där inte Magdalena Andersson är statsministerkandidat, lägger ut texten tidningar som kapitulerat från allt som kan klassificeras civiliserat. Personer som Isobel Hadley-Kamptz, som senast igår utmålade ministern som hycklare i en DN-ledare. Personer som slänger sig med ord de inte har en aning om vad de betyder. Personer som förmodligen är betydligt sämre människor än de medborgare de försöker karaktärsmörda för sitt dagliga bröd. Men frågar vi henne själv så kommer hon att klara sig, för antingen är hennes barn felfria, eller så är det statens fel om så inte är fallet – i min bok är det hon som hycklar.

    10. Det finns ett kompetensgap mellan högern och vänstern

      Jag har hört många högerdebattörer klaga över Socialdemokraternas vision om folkblandning. Folkblandningen beskrivs i deras idéprogram inför valet 2026, men nyanseras av deras företrädare. Kommunpolitikern Jonas Attenius accepterar konceptet rakt av och ställer sig frågan om den som jobbar, gör rätt för sig och köper ett hus, kanske har värderingsproblem. Riksdagsledamoten Lawen Redar hävdar att folkblandning är nödvändig, men att det inte kommer att ske. Den klassiska judaskyssen, som svenska väljare attraheras av. Inte för att inte idéprogrammet hävdar något annat än att det kommer att ske en påtvingad folkblandning, utan för att vissa reformer gör sig bäst i att drivas efter ett genomfört val. Frågan lyckades väcka en sakkunnigs uppmärksamhet som pratar om sjunkande fastighetsvärden och tomma överprisade hyresrätter (eftersom Sverige är det enda landet på jorden som inte har marknadshyror).

      På ganska kort tid bubblade även andra pikanta detaljer upp, gällande kunskap. Enligt en Timbro-undersökning är högern extremt överrepresenterade i (den korrekta) föreställningen att arbete skapar värde, medan vänstern är extremt överrepresenterade i (den felaktiga) föreställningen att värde skapas genom skatter och fördelningspolitik.

      Det amerikanska partiet Demokraterna publicerar en graf som visar hur Joe Biden-administrationen förstört matmarknaden i USA, med en kommentar som insinuerar att det är Donald Trumps fel.

      Innan du ens hinner tänka på Lafferkurvan och cirkusen kring när den bubblade upp på sociala medier, dyker en förklaring upp i horisonten. Hur kan socialister vara immuna mot kunskap? Det visar sig att personer som röstar vänster tycker att medhåll i politiska åsikter från partnern är viktigare än vad personer som röstar höger tycker detsamma. Man skyddar sig! En extrem tolkning (och nu vet jag att jag riskerar att överdriva) skulle kunna vara att fler som utesluts från sin familj har högersympatier än vänstersympatier – låt vetenskapen ha sin gång!

      Och samtidigt som vänstern (och SVT) hyllade Venezuela för sin socialism medan svälten infann sig i landet, visade det sig att Argentina kunde minska fattigdomen genom att låta arbetarna behålla mer av sina pengar! ”Men välfärden då? Den är ju skattefinansierad!” Apropå Lafferkurvan så visar det sig att Sveriges skattesänkningar under de fyra senaste mandatperioderna har ökat landets skatteintäkter! Vetenskap var återigen det skarpaste vapnet!

      Men samtidigt vill jag betona att politik inte är, och inte ska vara, vetenskap. Om folket vill ha kommunism så ska vi ha kommunism. Om folket vill ha antroposofism, så är det antroposofism vi ska ha. Litar man på vetenskapen, ska man inte tysta sina kritiker utan förmå dem att rösta till vetenskapens fördel. Och om kunskap är bättre än ”valfri avfärdad ideologi”, så är det upp till kunskapens advokater att vässa sina pennor, för ingen kan kräva att få något gratis – inte ens den goda sidan. Put up or shut up!

      Slutligen har vi frihetsaspekten. Svenska väljare värderar frihet väldigt lågt, eftersom de är fria. Det är inte konstigare än att fiskar värderar vatten väldigt lågt, eftersom de har vatten. Men varje frihetsinskränkning tar oss närmare till en brytpunkt där folk faktiskt vill vara fria, likt fisken som börjar efterfråga vatten först efter att ha blivit strandad.

    11. Martin Aagård hycklar

      Opinionsbildaren Henrik Jönsson skrev 19/7 i GP att svenska journalister betalade ett pris i form av minskad trovärdighet när granskar åsikter tillhörande makthavares anhöriga. Jag vet att många makthavare själva hyser direkt vidriga åsikter, så personligen tycker jag att man ska börja där. Hur som helst fick Jönssons text Martin Aagård att reagera, och för att förstå varför Aagård reagerar som han gör, måste man veta vem han är och vad han refererar till.

      Barbara Bergström är företagare inom friskola (Internationella Engelska Skolan). Hon betalar både inkomstskatt (30%) och vinstskatt (20%) samt de skatter som alla andra betalar (t.ex. 25% MOMS vid konsumtion).

      Martin Aagård är en s.k. Swish-journalist. Han skriver texter åt Dagens ETC som försöker försörja sig på att tigga Swish-pengar. Allmänheten tuggar inte i sig vilken hundskit som helst så av förklarliga skäl går det inte särskilt bra för varken Aagård eller Dagens ETC att leva på frivilligfinansiering. De kan inte leva på sina abonnenter, de kan inte leva på sina annonsörer och de kan inte leva på frivilliga bidrag. Det är därför svensken betalar väldigt mycket pengar i skatt. Aagård kommenterar Jönssons artikel:

      ”Tips: ta inte råd om journalistik från YouTubers som betalas av Barbara Bergström. Inte ens om de publiceras i GP”

      Kom ihåg att den som ger detta tips finansieras av Barbara Bergström, via tvång. Hade Martin Aagård kunnat leva på sin journalistik skulle inte pengar behöva tvångsförflyttas från folk som arbetar för sitt dagliga bröd, till en överklass som vill sitta vid sin ordbehandlare och kommentera sin upplevda omvärld.

      Men vill Barbara Bergström betala för Aagård? Den som inte vill finansiera Henrik Jönsson slipper, men jag måste, likt Bergström, betala för Martin Aagård, trots att ingen i sitt sinnes fulla bruk kan se någon verkshöjd över huvudet taget i hans arbete! Hade så varit fallet, hade han inte behövt vara tvångsfinansierad!

      Och för att vara en person som, i brist på egen förmåga, behöver ta emot pengar från Barbara Bergström (och faktiskt även Henrik Jönsson) kanske lite ödmjukhet hade varit på sin plats! Men även det är ett karaktärsdrag som man oftast hittar hos folk som klarar att försörja sig på egen hand, och dit kommer aldrig Martin Aagård nå – allt hänger på skatter och bidrag, inget kommer från begåvning, personlig insats eller kompetens. Så nästa gång Martin Aagård slår sig för bröstet, kom ihåg hur hans egen s.k. karriär ser ut – han har ingen rätt att klaga på personer som gör rätt för sig!

    12. Låst läge om senaste Sentio blir valresultat

      Om senaste Sentio blir valresultat får högersidan (M/KD/SD) 44,3% och vänstersidan (S/MP) får 38,1% (troligen ett resultat av Forssell-effekten). Centerpartiet och Liberalerna hamnar utanför riksdagen och Vänsterpartiet (8,6%) kommer inte stötta någon sida. Det skulle innebära låst läge, då högern (M/KD/SD) får 170 riksdagsmandat (fem för lite för regeringsbildning) och vänstern (S/MP) får 146. Det ger ett låst läge, men att Vänsterpartiet blir vågmästare om de backar från sitt krav att sitta i en regering. Vänsterpartiets 33 mandat skulle räcka till att ge båda sidorna de 175 mandat som krävs.

    13. Vissa väljare har tröttnat på slentrianmässiga lögner

      Skattefinansierade Expo är inte alltid särskilt användbara då deras granskare hyllas när de stundtals lyckas träffa en ladugårdsvägg på ett par meters håll, men denna gång har skattebetalarnas väntan på en fin rock faktiskt blivit åtminstone en tummetott, vilket är bättre än vad vi har vant oss att få för våra surt förvärvade pengar.

      Jag ifrågasätter inte att svensk politik har problem med extremism, för det är helt uppenbart. Vi kommer ihåg hur Sveriges bostadsminister 2016, Miljöpartiets Mehmet Kaplan, hade samröre med den högerextrema ultranationalistiska organisationen Grå vargarna. Jag lastar inte Miljöpartiet för det idag, eftersom flera partier har haft högerextrema kopplingar som de lämnat bakom sig, och 9 år är väldigt lång tid i sammanhanget. Inte ens Socialdemokraterna såg några problem med att sin relativt unga socialminister heilade i sin ungdom. Att man går vidare är något som bör uppmuntras, för det för landet framåt. Det bidrar till förbättring.

      Jag såg däremot ett problem med hur Miljöpartiet hanterade frågan. Sveriges utbildningsminister vid den tiden var en 34-årig miljöpartist (Fridolin) som bedyrade att hans 20-åriga professionella samarbete med Kaplan inte avslöjat några tecken på högerextremism. Partiet sparkade honom på grund av sitt samröre med högerextremismen, samtidigt som de bedyrade att han inte var högerextrem. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Miljöpartiet.

      Historien upprepar sig år 2024 då Jamal ”Hajen” El-Haj avslöjades med samröre med terrororganisationen Hamas. Oppositionsledaren Magdalena Andersson bedyrade att Hajen ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas, och uteslöt honom på grund av samröre. Att säga en sak och göra en annan kostade en del i opinionen för Socialdemokraterna.

      Skattebetalarna granskar även minderåriga anhöriga till maktinnehavare via Expo, och efter ett års spionage på en ministerson kunde man konstatera att han kanske är nynazist eller har bekanta som är nynazister. Ministern erkände problemet och tog tag i det. Media, som själva är skattefinansierade, pratade om bristande ansvar. Men förtroendet för ministern ökade bland allmänheten och allmänhetens stöd för hans parti vände uppåt. Varför?

      Att vända sig mot kameran, spärra upp ögonen och ljuga är något vi länge har krävt av våra politiker, och där tar både S och MP sitt ansvar. Så varför gynnas man i opinionen genom att smita från detta ansvar? Den systematiska lögnen kan ha börjat trötta ut vissa människor. Visst, ingen vill gräva i 9 år gamla nazistkopplingar, men en ganska stor del av väljarna vill att man tar avstånd från dem.

    14. Höga skatter flyttar makten från folket till eliten

      Det finns ett konsensus inom svensk media att Socialdemokraterna för en god politik och att Moderaterna (som för en snarlik politik, med aningen lägre skatter) för en ondskefull politik. Jag tror egentligen inte att skillnaden mellan god och ond ligger mellan två så pass lika partier som S och M, utan att god och ond handlar om att S är bättre representerad inom etablissemanget (public service-media, generaldirektörer, statstjänstemän, med mera), och att beroendet till etablissemanget är högt när skatter och avgifter gör det svårt att leva för egen maskin, och bidragen blir viktiga. För hos etablissemanget beslutas vem som får bidrag. Svenska Filminstitutet bestämmer vilka filmer som ska finansieras av skattebetalarna, Myndigheten för stöd till trossamfund beslutar vilka religiösa församlingar som ska finansieras av skattebetalarna, och så vidare. Detta illustreras tydligt av flera mediabolag, som är beroende staten via Mediemyndigheten som beslutar vilka tidningar som skattebetalarna måste finansiera.

      När Nerikes Allehanda levde på reklam och intäkter från abonnenter var de liberala, men så snart de beviljades skattefinansiering blev de socialister. Tre av fyra public service-bolag (SVT, SR och UR) finansieras via skattsedeln, endast ett (TV4) finansieras via reklam och abonnemang, men TV4 har den svenska staten att tacka för sin särställning mot andra medier. Ett vänsternarrativ vid innehållsproduktion en vänsterlutning vid anställning är fullkomligt självklart inom skattefinansierad media, för man biter inte den hand som föder en. Det bästa exemplet är fortfarande Sveriges Radios hyllningsgrafik när Stefan Löfven blev partiledare för S, kontra karaktärsmordet på Ulf Kristersson när han blev partiledare för M.

      Vi har lärt oss att socialism är förkastligt. Inte ens Socialdemokraterna tänker någonsin släppa in Vänsterpartiet i en regering. Vi har sett hur marxism-leninismen havererade på 1990-talet i Sovjet, hur maoismen havererade i Kina på 70-talet, hur Nordkorea och Venezuela är dysfunktionella idag, och hur Kambodja kollapsade ungefär samtidig som kina under sin version av maoismen. Nej, Socialdemokraterna är ett marknadsliberalt parti, fast med skatter. Riktigt höga skatter. Medborgarna berövas sin ekonomiska frihet, maten blir svindyr, företagen har inte råd att anställa. Och så sker under mantrat att vi får välfärd med en utväxling av hela 50%.

      Region Stockholm har styrts av vänstern i tre år nu, och har redan hunnit krascha både välfärden och ekonomin. I Örebro kommun lägger man ner skolor för att kunna satsa mer pengar på konst. Så den 50-procentiga utväxlingen är förmodligen en chimär. Tanken är denna:

      Om du betalar 8000:- i månaden i skatt till regionen, så får du en sjukförsäkring värd 4000:- (alltså 50%). Att pengar försvinner i administration, kommunikation, byråkrati och slarv, är ett lågt pris att betala för en solidarisk sjukförsäkring som innefattar alla. Skulle sjukförsäkringen vara frivillig och privat, skulle den förvisso ge konsumenten mer pengar i plånboken, men den skulle samtidigt kunna väjas bort av den med dålig ekonomi, och det är den med dålig ekonomi som antas ha störst nytta av att någon annan bestämmer över hennes pengar – annars blir det rosévin och Gul Blend för hela slanten och så kan vi inte ha det.

      Men med alla extra tjänstemän, alla extra myndigheter, alla extra kommunala bolag, alla extra guldkanter, försvinner inte arbetarens pengar bara till administration, kommunikation, byråkrati eller slarv, utan till mycket annat. Att utväxlingen av dina skattepengar faktiskt är 50% är osannolikt. Knegaren får förmodligen inte mycket välfärd för sina surt förvärvade pengar, men många tjänstemän får mycket pengar som kommer från frukten av arbetarens insatser. Men han betalar gärna under förevändningen en del pengar faktiskt kommer till sitt gagn. Till utbildning, sjukvård, bidrag, infrastruktur och annat matnyttigt. Hur liten den delen än är, rationaliserar knegaren sin betalningsvilja med den, gärna medan han tittar på ett skattefinansierat underhållningsprogram om bisexuell dejting på skattefinansierad tv, avnjuter den 23 skattefinansierade filmen om Göta kanal på bio eller besöker en skattefinansierad vegansk musikfestival någonstans långt västerut.

      Ett perspektiv som aldrig riktigt får den uppmärksamhet är den empiriska aspekten. Vi vet att mer socialism korrelerar med mer misär för fattiga (även om mottagaren av skattepengarna sällan klagar). Men vi vet också att marknadsliberala länder lyfter folk ur fattigdom. Sedan Argentinas folk gav sitt mandat till den förhatlige Javier Milei har fattigdomen minskat, inflationen minskat och BNP ökat. Att arbetaren faktiskt gynnas av att få behålla mycket pengar och låta resten gå till välfärd, är inget man gärna pratar om. Åtminstone inte om man är en skattefinansierad journalist.

      Om jag hade haft något att säga till om, skulle journalister stöttas genom slopad moms, inte genom bidrag. Men flyttar man pengar från staten till näringsidkaren, så flyttar man även makten i samma riktning, och svensken vill inte ha det så. Tvärt om, man hävdar gärna att själva demokratin bygger på att makten skor sig på knegare.

      Varje krona du får gratis har någon annan jobbat för.

    15. 10 skandaler vi minns, kan du gissa partifärgen?

      Ibland är det inte särskilt lätt att veta vilken incident inom politiken som fångar medias uppmärksamhet eller vilken hantering som är bäst för det politiska parti som råkar ut för en skandal. Här är 10 exempel:

      1. Juli 2025. En oppositionsledare och tidigare statsminister avslöjas med att ha en myndig son som gjort sig skyldig till bedrägeri och med att ha samröre med vänsterextremistiska rörelser. Media lyfter inte frågan trots att oppositionsledaren har chans att bli statsminister igen, och allmänheten får inte en chans att reagera.

      2. Juli 2025. En minderårig nära anhörig till en minister, som faktiskt träffar ministern var 14:e dag, är under statsfinansierad bevakning i ett år. Övervakarna identifierar högerextrema sympatier, och när året har gått och ministern fått kännedom via media, tar ministern tag i situationen. Media fyller nyhetssändningarna i tre dagar och allmänheten anser att han ska avgå.

      3. Mars 2025. Den nationelle säkerhetsrådgivaren glömde hemligstämplade dokument på ett hotell, som hittades av en städerska. Media och allmänhet upprördes till den grad att han behövde avskedas för att regeringsarbetet skulle kunna gå vidare.

      4. Oktober 2024. En landshövding har avslöjats med att rekrytera vänner, alltså sett till att hennes kompisar fått en fördel i rekryteringsprocesser till exklusiva jobb. Både media och allmänheten upprörs.

      5. Maj 2023. En riksdagsledamot avslöjas med Hamas-kopplingar. Media uppmärksammade detta, men statsministern försvarade ledamoten upprepade gånger och gick i god för att ledamoten ägnat sitt liv till att bekämpa Hamas, samtidigt som hon uteslöt honom på grund av samröre med Hamas. Allmänheten var imponerad över statsministerns ärlighet och konsekvens.

      6. Januari 2023. En skicklig och uppskattad statssekreterare avslöjas med att vid ett par tillfällen ha tjuvfiskat ål, som han ätit med kokt potatis. Media är skärrade över korruptionen och piskar upp ett starkt ogillande hos allmänheten, och statssekreteraren får sparken.

      7. December 2021. En oppositionsledare anlitar ett städbolag utan att kontrollera att kollektivavtal fanns. Media försökte skapa ett drev, och en viss upprördhet piskades upp. Kollektivavtal fanns.

      8. December 2021. En statsminister släpper in en efterlyst person i sitt hem som städpersonal, eftersom bolagets trixande gör det billigt för statsministern. Media gör skapar en rubrik om oppositionsledarens städning, och allmänheten bryr sig inte nämnvärt om varken nyheten eller medias rökridå för att skydda statsministern.

      9. Januari 2019. Ett svenskt politiskt parti finansierar Hamas-vänliga DFLP, vilket skapade en del dispyter på ledarsidorna, utan att röra varken journalister eller allmänheten i ryggen.

      10. April 2016. En riksdagsledamot avslöjas med samröre med en ultranationalistisk, nyfascistisk, islamistisk terrorgrupp, Grå vargarna, media tog upp saken, partiet förnekade. Till slut behövde partiet utesluta extremisten, och valde att hävda att man inte kunde begripa vad problemet egentligen var.

      Med dessa 10 exempel kan du göra ett litet quiz: Är skandalen röd eller blå? Här är facit:

      1. Röd. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson son har gjort sig skyldig till bedrägeri och samröre med vänsterextrema organisationer.

      2. Blå. En borgerlig minister hjälpte sin son bort från en extrem politisk rörelse, vilket fick Nerikes Allehanda att prata om IS-resenärer.

      3. Blå. Den moderata statsministern agerade genom att avskeda rådgivaren.

      4. Blå. Avgångsvederlag slog ut och konstruerad välbetald tjänst på elefantkyrkogården anordnades. Och det är det fjärde exemplet som är jokern, för denna historia är väldigt sossig.

      5. Röd. Hantering genom förnekelse följt av diskret uppstädning, i sann röd anda.

      6. Blå. Medborgarna berövades en kompetent och skicklig medarbetare på grund av moralism – ålfiske säger inte mycket om värdegrunden i övrigt.

      7. Blå. Ulf Kristerssons motiv stannar vid att det ska vara bra villkor och legalt, och sträcker sig inte till kollektivavtal, men anlitade en städerska som hade kollektivavtal.

      8. Röd. Magdalena Andersson anser att kollektivavtal är viktigt, men att hon ska få billig städning är viktigare. Medias tystnad tolkar jag som medhåll.

      9. Röd. Vänsterpartiet stöttar kommunism och motarbetar medvetet utvecklingen av demokrati, för att kommunismen är så bra att man inte kan låta folk välja den frivilligt.

      10. Röd. En miljöpolitisk riksdagsledamot visade dig vara ultranationalist och fascist, vilket partiet inte såg några problem med. Men det blev lite arga över att media tog upp saken.

    16. Åsiktsgranskning av makten

      En minister har vid ett antal tillfällen pratat om föräldraansvar när ungdomsbrottslighet har diskuterats. EXPO har spionerat på ministerns 15-årige plastson, och har avslöjat att denne har hängt på två chattar för nazister, och att han rent av kan ha postat memes där. Vi har alltså en minister som är nära anhörig en 15-åring som kan vara (eller kan ha varit nazist) och som rent formellt alltså har ett konto i två nazistiska chattar. Hur kan en minister både anse att föräldrar har ett ansvar när barn begår brott, och samtidigt ha en nära minderårig anhörig som han träffar nästan varannan helg, som är nazist?

      Åsiktsgranskning av makten är viktigt, och makten är inte bara tjänstgörande ministrar. Riksdagen har makt, journalister har makt och kändisar har makt. Dessa kommer att jagas för åsikter som avviker från åsiktsgranskaren och de ska jagas för åsikter som vi fört i bevis är negativa. Maoism, kommunism, islamism, nazism, antisemitism, apartheid eller fascism (plus övriga icke nämnda förkastliga åsikter) ska aldrig accepteras hos personer med inflytande över allmänheten. Har du en minister, en popstjärna, en public service-programledare, en riksdagsledamot, eller vad det nu kan vara, som har tagit ställning för Palestina, tagit ställning för Ryssland, ifrågasatt marknadsliberalismen eller suttit på E4 för markägare inte gör våtmark av sin egendom, ska du hängas högt. Då har du inget att göra i maktposition i ett civiliserat välfärdssamhälle. (Palestinarörelsen har kopplingar till både Hamas, nazismen och islamismen, Palestina accepterar inte homosexualitet och håller inte allmänna val.)

      Har du som minister en nära anhörig som är, var eller kan ha varit nazist, är det inte heller självklart att du blir förlåten, ens om du agerar när du nås av informationen – speciellt inte om du anser att föräldrar har ett visst ansvar över sina barn – en tanke som snart är lika kontroversiell som maoismen, kommunismen eller nazismen.

      I Sverige är det främst islamismen och nazismen som granskas. Doku (som granskar islamismen) finansieras av civilsamhället och Expo (som granskar nazismen) finansieras via skatten, så det är främst dessa åsiktsöverträdelser som kommer att hittas. Men frågan är vad man ska göra när man hittar något? Att man ska avsättas för sina åsikter är helt okontroversiellt, men ska du avsättas om en telning har hamnat snett? När jag studerar debatten så verkar det som att personer som lutar åt vänster tenderar att säga ja, medan personer som lutar åt höger tenderar att vilja titta på hur situationen hanteras.

      Och hur långt sträcker sig detta. Ska man titta på partnerns åsikter? Föräldrarnas? Barnens partner? Kusiner? Givet att plastbarn är ett solklart ja, så är det inte självklart att man ska kunna ha ett jobb som utgör en maktposition om svärdottern är kommunist. Socialdemokraterna har åtminstone en hedervärd position, och det är att aldrig släppa in Vänsterpartiet i en regering (vilket de inte heller har gjort). Men givet det vi nu har diskuterat, vad är man för slags person om man röstar på Sociamdemokraterna? Deras partiledare har haft en illegal flykting som städerska från ett skumraskföretag (utan kollektivavtal) i sitt hem, deras justitieminister är gift med en person dömd för dataintrång, en kommunpolitiker sköt ihjäl sin fru medan hon sov, för att inte tala om oräkneliga rattfyllerister och våldtäktsmän. Till detta blev riksdagsledamoten Erik Brandt så imponerad av Mein Kampf att han nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris och man var inte särskilt glad i att utesluta islamister med koppling till allt från Grå Vargarna till Hamas. Så vad är man för slags person om man röstar på detta parti?

      Jag tror inte att dåliga värderingar är vad svensken uppfattar som ett problem, jag tror att allt handlar om hantering när dåliga värderingar uppdagas att göra. Moderaterna är naiva. De erkänner och agerar, vilket gemene man verkligen inte tar lätt på. Socialdemokraterna tar ansvar. De förnekar och skjuter budbäraren, vilket skapar ett rosa skimmer av ”koll på läget” och personlig styrka. Det lämnar allmogen helt förstummad av beundran, vilket syns i opinionsmätningen.

    17. Sedan V kastade in handsken ligger makten (kanske) hos Anna-Karin Hatt

      År 2010 hade Sverige en borgerlig riksdag och regering. M/C/FP/KD/SD hade 193 mandat och V/S/MP 156, under statsminister Fredrik Reinfeldt.

      År 2014 hade Sverige en borgerlig riksdag. M/C/FP/KD/SD hade 190 mandat, V/S/MP hade 159. Eftersom C röstade mot högerregeringen kunde Socialdemokraterna regera med borgerlig riksdag (och därmed en borgerlig budget).

      Historien upprepade sig år 2018, då Sverige igen hade en borgerlig riksdag. M/C/L/KD/SD hade 205 mandat, V/S/MP hade 144. Igen röstade C mot högerns regeringsalternativ, så Stefan Löfven kunde fortsätta som statsminister – under de sista 11 månaderna var Magdalena Andersson statsminister. C hade 31 röster, vilket gjorde att högeralternativet endast nådde 174.

      År 2022 var högersidan starkare. M/C/L/KD/SD fick 200 mandat, V/S/MP fick 149. Även om C inte stöttade en högerregering denna gång heller, så räckte inte deras 24 mandat att fälla Kristersson, och därmed har vi en borgerlig riksdag för fjärde mandatperioden i rad, och den andra borgerliga regeringen.

      Idag är vänstern stark. Om nuvarande opinionsmätningar speglar valresultatet får M/C/KD/SD 174 mandat (L blir utan mandat) medan vänstern (V/S/MP) får 175 mandat. Flyttar vi återigen Centerpartiet (21 mandat) till vänstersidan i regeringsfrågan står 153 mot 196. Men något annat har hänt också. V går starkt framåt, och ser ut att kunna kamma hem 27 mandat, men de har också gått ut hårt med att säga att de inte längre kan stötta en vänsterregering. En högerregering lär de såklart inte heller stötta, så dessa 27 mandat kan räknas till motståndssidan oavsett regeringsförslag.

      Detta gäller alltså om nuvarande opinionsläge blir valresultat, och det är inte säkert, men om så är fallet skulle en högerregering kunna stöttas med 153 röster (M/KD/SD), vilket inte räcker. En vänsterregering skulle kunna stöttas av 169 röster (C/S/MP), vilket inte heller räcker. Centerpartiet saknar inflytande helt under detta valresultat. Flyttar de sina 21 mandat till högers regeringsförslag, landar antalet röster som sagt på 174, vilket alltså är en röst från majoritet.

      Men sedan V vänt vänstersidan ryggen skulle C kunna bli vågmästare om högern ökar i opinionen. Låt säga att det är högersidan som får 175 mandat och vänstersidan som får 174 i valet 2026. V kommer inte stötta en vänsterregering, så i denna situation är Magdalena Andersson uträknad som statsminister, men då har C möjligheten att släppa fram en högerregering. Sveriges framtid kan ligga i Anna-Karin Hatts händer.

    18. Är marknadsskolan dålig för att vi är ensamma om den?

      Ett argument som används mot den s.k. marknadsskolan är att Sverige är ensamma om den. Det som avses med marknadsskola är friskolor som man kan gå i, oavsett ekonomiska förutsättningar, för att den är finansierad av det gemensamma. Det finns rimlig kritik mot marknadsskolan. Att företagen som driver dem gör vinst är inte rimlig kritik, för privata företag måste göra vinst, och pengarna som går dit är försvinnande lite. Ett exempel på rimlig kritik skulle kunna vara att skolor tävlar om elever genom betygen vilket kan skapa betygsinflation.

      Jonas Vlachos: ”Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment.”

      Åsa Plesner: ”Sverige är ensamma i världen om att helfinansiera privat drivna skolor med skattemedel utan att begränsa vinstuttag.”

      Åsa Plesner: ”Sverige är unikt i världen med att ha skattefinansierade och vinstdrivande friskolor.”

      Björn Åstrand: ”…expansionen av dessa koncerner håller på att flytta makten över den svenska skolan bortom demokratisk kontroll.”

      Så visst, Sverige är nästan ensamma om att ha en marknadsskola, men det i sig självt betyder inte att marknadsskolan är dåligt.

      Även om en begränsad version av allemansrätten finns i Finland och Norge, är Sverige i princip ensamt om den, åtminstone i den generösa form vi har.

      Den nordiska modellen i frågan om sexköp, alltså att det ska vara lagligt att sälja men olagligt att köpa, kan kritiseras av många skäl, men inte för att endast en handfull länder använder den.

      Väldigt få kritiserar att endast staten får sälja starköl utifrån det faktum att det i princip bara är i Sverige, Norge och Island där så är fallet.

      Sverige är ensamma om att ha pappadagar i stället för föräldradagar, vid föräldraledighet. Om det är dåligt att vara ensam om något, så är det dåligt med pappadagar.

      Sverige är i princip ensamt om att inte tillåta regelrätta barer, och låter alkoholtillståndet komma med möjligheten att servera mat. Det kan man tycka är dåligt, men det är inte dåligt för att Sverige är ensamt om det.

      Sverige, Norge, Finland och Danmark är de enda länderna med skattefinansierad public service-media, så det måste vara dåligt.

      Endast Sverige använder ordet ”papperslösa” om illegala invandrare i ett ett förmildrande syfte.

      Och så är Sverige det enda landet på jorden där hyra (kostnad för hyresrätt) regleras och kallas för ”marknadshyra” om den inte är det. Skulle hyrorna vara marknadsmässiga i Sverige, skulle det bli billigt för den som bor i Vivalla och svindyrt för den som bor på Östermalm, därför vill vi reglera dem.

      Och så vidare, och så vidare. Så det finns rimlig kritik mot den s.k. marknadsskolan, men att vi är ensamma om den, är inte rimlig kritik. Även om man är för marknadshyror, för att papperslösa flyktingar ska kallas för illegala, mot ett skattefinansierat public service, mot barer, mot pappadagar, mot Systembolaget, mot sexköpslagen och mot allemansrätten, så kan inte marknadsskolan slinka med för att vi i princip är ensamma även om den, för goda argument adresserar sakfrågan.

    19. Vem ska integreras hur, Lawen Redar?

      Lawen Redar har aldrig jobbat på i den privata sektorn. Hon har suttit i riksdagen för Socialdemokraterna ända sedan hon var 25 år gammal, och är kulturpolitisk talesman för partiet. Redar är mer av en broiler än Lawrence Tovatt och Gustav Fridolin. Hennes föräldrar är kurder och kom till Sverige på 1980-talet. Kurderna är en stor folkgrupp (över 30 miljoner personer) som har ett eget språk, men inte något eget land. De flesta finns i Turkiet, men någorlunda många kommer från Iran och Irak, och Lawens föräldrar kommer från Iran och Irak. Hon har under den senaste tiden vunnit mycket medial uppmärksamhet och har blivit en uppskattad person bland unga S-väljare.

      År 2022, under Magdalena Andersson, pratade S om att Sveriges integrationsproblem skulle lösas med folkblandning. Då var det utbildningsminister Anna Ekström som tog täten i en lösning som kallades för ”bussning”, och gick ut på att stökiga elever skulle köras till välfungerande skolor, så att ordningsamma elever kunde vara ”kuddflickor” åt bråkstakarna. Därmed skulle de störande elementen assimileras och allt skulle bli lugnt. Social ingenjörskonst i sin ädlaste form! Socialdemokraterna regerade med en minoritet, så deras proposition hamnade i papperskorgen, och en ny plan behövdes.

      Den unge Lawen Redar har visat sig vara välartikulerad och folklig, och dessutom har hon utseendet för sig. Så nu är det hennes tur att sälja in folkblandningen, så att S-rösterna kommer in, för vilken väljare vill inte bli folkblandad? Fungerande hushåll ska placeras i ghetton, gängkriminella ska placeras på Danderyd, Duvnäs Udde och Lidingö. Unga par som siktar på ”Volvo, villa, vovve” ska köpa en tomt i Rosengård, Vivalla eller Biskopsgården och förverkliga sin dröm om ett stillsamt familjeliv där, samtidigt som deras närvaro lugnar ner kriminella – alla vinner. Den som köpt en 12-miljonersvilla i Nacka, och som helt plötsligt får en hyreskasern som närmsta granne, kommer glömma husets värdeminskning i blotta glädjen att få förklara för sina kriminella grannar att brott är fel – alla vinner. Den svenska demografin består av varannan gängkriminell och varannan kuddflicka, lite som uranbränsle och kylvatten i en kärnreaktor.

      Bland Lawen Redars svagheter hittar vi frågor. Hon blir irriterad om någon ställer frågor kring hur hon resonerar. Redar angrep direkt Alice Teodorescu Måwe person när hon kritiserade bussningspolitikeken (”hon fattar ju inte politiken”, ”hon har ju bara köpt populistiska talking points”). I en intervju i Fokus säger hon att Socialdemokratiska politiker (Anders Österberg) redan jobbar som kuddflicka i Akalla, att hennes eget val av boende är irrelevant, och att det är dålig människosyn att fundera på om problemen flyttar med när den kriminelle flyttar.

      Och blir hon ifrågasatt så blir hon riktigt arg. En stolt människas påståenden ska alltid hanteras som sanningar, vilket Sveriges Television tar på stort allvar. Av de cirka 310 artiklar de har om vad Socialdemokraterna vill åstadkomma, är de flesta positiva. Men Adam Cwejman, politisk redaktör Göteborgs-Posten, var inte lika följsam. Han reagerade på X att Lawen sagt att S anser att befolkningen behöver blandas ”i en skala vi tidigare inte sett” genom att skriva: ”Storskaliga försök att blanda befolkningen i Sverige efterfrågas inte av någon och kommer inte rätta till migrationspolitikens misslyckanden.” Lawen Redar tog inte lätt på det. Rent tekniskt har hon rätt. En skala man inte tidigare sett, behöver såklart inte vara en stor skala. Det påminner oss om det förra sociala experimentet där Anna Ekström blev irriterad över att hennes förslag uppfattades som ”bussning” när bussen blott var färdmedlet för transporten, inte dess syfte.

      Även om inte jag låter mig imponeras av Lawen, så tror jag att hon är rätt ute. Jag tror att Socialdemokraterna säger det folk vill höra, och kommer att vinna riksdagsvalet nästa år. Inte minst gillar folk att bli beskattade, vilket S verkligen går till val på denna gång.

      ”Volvo, villa, vovve”-problematiken kommer förmodligen öka i framtiden, vilket gör att Socialdemokraternas tillgång på kuddflickor kommer att minska. Höga arbetsgivaravgifter och inkomstskatter gör att byggarbetare kostar mycket pengar, vilket i sin tur gör att färre nya familjer vill skaffa hus. Denna insikt skaver med en av sosseriets propagandamaskiners slutsats: Anders Lindberg menar att den som ska integreras är ”snickarens dotter” – det är alltså återigen den vanliga arbetaren som är sosseriets problem. Herre gud…

    20. Antisemitism får inte avfärdas som ”legitim kritik mot staten Israel”

      När jag känner mig riktigt cynisk kan jag känna att den svenska vänstern inte hade haft så starka band till palestinarörelsen om inte palestinarörelsen hade haft så starka band till Hamas, och om Hamas inte hade haft så starka band till Adolf Hitler och nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Det som i de facto förenar palestinarörelsen med nazismen är just synen på judar. Man brukar säga att ”legitim kritik mot staten Israel inte får avfärdas som antisemitism”, helt utan att peka ut någon legitim kritik. Självklart kan demokratiska och HBTQI+vänliga stater som Israel kritiseras. Självklart är inte alla illdåd som begås av terroristerna i Hamas omotiverade.

      Israel har blivit sämre på att försörja Palestina med mat på grund av terroristattackerna som riktas mot dem, och det får konsekvenser för Israel. Kanske med rätta. Men låt oss studera hur påstått ”legitim kritik mot staten Israel” har avfärdats som antisemitism.

      Under Eurovision Song Contest gav den svenska juryn 0 poäng till Israel, trots att deras bidrag var riktigt bra. Tittarna gav Israel högsta (12) poäng. Sveriges Television, som producerar Sveriges sändning, tänkte inte tanken att de kan ha nominerat antisemiter till att sitta i juryn, utan påminde istället om att en judisk konspiration styr världen.

      Socialdemokraternas utrikesminister Margot Wallström gjorde nyligen ett offentligt uttalande om att den svenska regeringen styrs av Israel.

      Dagens Nyheter har precis delat sin åsikt att judar i Sverige har ett särskilt ansvar att kritisera Israel för att deras hjälpsändningar till Gaza försvåras av Hamas.

      Är detta legitim kritik mot Israel? Kan Socialdemokraterna eller Dagens Nyheter verkligen skilja på nazism från legitim kritik? Jag tror det när jag ser det. My heart goes out to you.

    21. Några svåra och främmande ord som används om Israel-Palestina-konflikten

      På sociala medier används ett par svåra och/eller främmande ord i diskussioner om kriget mellan Israel och Palestina, som jag tänkte försöka förklara efter bästa förmåga. Dessa är Genèvekonventionerna, folkrätten och folkmord.

      Genèvekonventionerna
      Genèvekonventionerna är internationella regler som beskriver hur människor ska behandlas under krig. Dessa formulerades i sin nuvarande form år 1949 (med några senare tillägg) och gäller under krig (oavsett om parterna är överens om att det pågår krig eller ej) och ockupation. De beskriver att civila (som inte deltar i striden) måste skyddas, att fångar ska behandlas väl och att sjukvården måste skyddas. Palestina, som företräds av terrororganisationen Hamas, bryter mot detta när de attackerar civila mål (inte minst massakern vid musikfestivalen i Re’im 2023-10-07). De bryter även mot detta när de skyddar sin militär bakom civila mål. De orsakar därmed att civila dör, för rätten att attackera militära mål försvinner inte när civilbefolkningen används som mänskliga sköldar (som i sig är viktiga i propagandakriget, eftersom de används för att vinna sympatier hos journalister och nyhetskonsumenter). Israel följer Genèvekonventionerna, men inte Hamas.

      Folkrätten
      Folkrätten är en dynamisk uppsättning av regler som formas av Genèvekonventionerna, av internationella domar och av internationell sedvana. Israel följer ofta Folkrätten, trots dåliga förutsättningar att göra det, och Hamas följer inte folkrätten över huvudet taget. Detta tar sig uttryck genom att raketer riktas mot civila mål, att civila tas som gisslan, genom användandet av sexuellt våld på gisslan och genom brukandet av självmordsattacker riktade mot civilbefolkningen.

      Folkmord
      FN:s medlemsländer (bl.a. Israel, men inte Palestina) förvaltar definitionen av ordet, och definitionen används av bl.a. ICJ, ICC och de olika tribunalerna (som t.ex. Rwanda eller f.d. Jugoslavien). Ett folk är en nationell, etnisk eller religiös grupp, och folkmord syftar till att döda människor baserat på någon sådan tillhörighet. Palestinier är en grupp som inte anammat västerländsk marknadsliberalism, och som därför står i starkt beroende till Israel för sina förnödenheter, inte minst maten. Israels attacker mot Palestina handlar inte om att Israel vill utrota palestinierna, för om det vore målet skulle det vara mycket enkelt att bara strypa försörjningen till dem. Anfallen är en nödvändighet som kommer av att palestinierna låter sig företrädas av våldsamma terrorister som råkar hata judar. Svälten i Gaza kommer från att det är svårt att leverera förnödenheter till ett krigiskt folk som vill döda dig. Även om judarna i princip utrotats från hela Mellanöstern, undantaget Israel, så lever inte de sju miljoner som finns kvar för att Palestina vill ha dem där, de lever för att Israel har ett luftvärn. Olika islamistiska grupperingar dödar fler araber var och en för sig, än vad Israel gör i kriget. Och enligt just folkrätten, bär Hamas skulden för detta.

      Så jag stöttar inte ett fritt Palestina. Jag står ganska långt ifrån dem i frågan om homosexuellas rättigheter, kvinnors frihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Ett fritt Palestina kommer inte skapa marknadsliberala palestinier som driver företag, låter kvinnor lämna hemmet, eller lära sig läsa, eller som slutar göra underhållning av att döda homosexuella. Palestinas framtid kommer vara ljus om de antingen anpassar sig till västerländska värderingar eller lär sig att leva sida vid sida med personer som har västerländska värderingar. Det är deras val, men vissa val gör man av nödvändighet. Det är inte konstigare än att Sverige måste begränsa sina medborgares demokratiska rättigheter för att inte provocera islamister – det är ett val vi gör av nödvändighet.

    22. Lite funderingar kring Israel-Palestina-konflikten

      Man måste alltid närma sig frågor kring Israel-Palestina-konflikten ganska försiktigt, för när man tar parti för eller emot något läger, kommer man (i bästa fall) att klistras på en svartvit samling åsikter som man kanske inte nödvändigtvis har. Mer troligt är att man blir idiotförklarad. Det mesta jag har att säga varför jag inte stöttar ett fritt Palestina är summerat här: Jag stöttar inte ett fritt Palestina (2025-04-27).

      Jag har lovat att svara på några frågor som dykt upp i sociala medier, vilket jag gör här, efter bästa förmåga – jag har inte alla svar och min slutsats kan vara felaktig.

      Till att börja med är Palestina ett högerextremt och nazistiskt projekt (se länken ovan). Från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar (”Hamas är en kvinnofientlig, auktoritär och högerextrem terrorgrupp…”) till författaren och journalisten Göran Greider (”…trött på alla slappa påståenden om att vänstern på något sätt delar världsbild med ett högerextremt Hamas!”) har uttalat sig om detta, så om den saken råder det inga tvivel. Hamas har ett grundmurat stöd i palestinarörelsen. I samband med den lyckade massakern vid musikfestivalen i Re’im 2023-10-07 ökade stödet för Hamas till över 40% i både Västbanken och Gaza, samtidigt som stödet för Fatah minskade. 72% av palestinierna ansåg att massakern var något positivt. Bland de som inte stöttar Hamas, Fatah eller PLO finns dem som tycker att Hamas är för snälla mot västerländska värderingar som demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet.

      Varje palestiniers död är en tragedi, men jag skyller det på Hamas och på deras anhängare, inte på Israel, som trots allt försörjer Palestina med mat och kläder. Palestina är som bekant inte en marknadsliberal demokrati som använder företagande för att skapa värde och tjäna pengar till sin försörjning, Palestina är ett islamistiskt polis- och angiverisamhälle som behöver födas av utomstående. Och att Israels förnödenheter inte tryggt kan levereras till palestinierna, är Hamas fel. Och deras anhängare. Och den åsikten anser jag att man kan ha, utan att det ska betyda att man ska försvara varje israelisk gärning någonsin, för verkligheten är komplicerad.

      När jag går till mig själv, landar jag på Israels sida i synen på vetenskap och bildning, på marknadsliberalism, homosexuellas rättigheter, demokrati, transpersoners rättigheter samt religionsfriheten och yttrandefriheten. Om inte Palestina försörjdes med vapen, kunde Israels försörjning av den palestinska befolkning kunna fortgå, och över tid skulle man kunna vända tillbaka den muslimska Mellanöstern till den forna högkultur den en gång var. Men idag är det svårt. Idag har vi ett ofrivilligt fysiskt krig.

      Summerat landar jag på Israels sida i konflikten, men det kan ändras och har ändrats. Innan jag studerade konflikten, så stod jag på samma sida som media, nämligen den Palsetinska. (Svensk medias relation till Palestina är ett ganska stort ämne, som jag gärna utvecklar i framtiden.) Vill du kritisera, utmana eller ifrågasätta? Här är du välkommen att kommentera precis hur mycket du vill – jag publicerar allt. Vill du i stället utmana mig på X, ställ en fråga i taget och undvik personangrepp. Eftersom X är en gigantisk plattform för politikintresserade personer, riskerar informerade och relevanta inlägg, kommentarer eller utmaningar att drunkna bland förolämpningar, hot och personliga påhopp.

    23. Återigen, matpriserna beror på sosseriet, inte på ICA!

      Matpriserna beror på andra och fler faktorer än att ICA tar ut vinst. Ryska varor är en del i svensk matproduktion och vi har ingen beskattningsrätt i Ryssland (tullavgiften är en skatt). Om vi sätter upp tariffer (strafftullar) mot Ryssland, vilket vi har gjort på grund av deras krigsföring, är det den svenska köparen som betalar tullen, till svenska staten. Tariffer på ryska varor gör konstgödsel vi köper därifrån dyrt. Bönderna bjussar inte detta, utan lägger det på sin kund, t.ex. ICA.

      ICA bjussar inte heller på det, utan lägger det på slutkunden, den som vill köpa mat. ICA gör 3% vinst, men skulle behöva göra minst 7% för att vara solitt. Det är lätt att tänka att den som inte klarar att göra vinst har starkare ekonomiska muskler att sälja varor billigt (”om ICA inte genererade några pengar, skulle de kunna kränga varor för inga pengar alls”) men det stämmer inte. I så fall skulle COOP, som går back, ha råd att sänka priserna ännu mer. Och dessutom finns det annat att titta på.

      När priserna går upp ökar, t.ex. på grund av tarifferna mot Ryssland, så ökar matmomsen ganska mycket. Eftersom matmomsen är en procent på varans slutpris, så blir en liten prisökning en liten momsökning, men en stor prisökning en stor momsökning. Multiplikation är svårgreppat, eftersom ”en tiodubbling” kan innebära att inget egentligen har förändrats, medan ”en ökning med 4%” kan vara en gigantisk förändring – allt beror på hur de siffror som går in i ekvationen ser ut. När det gäller matmomsen är siffrorna betydande, och precis som med tarifferna så landar pengarna hos staten.

      Jag har två räkneexempel för att illustrera poängen.

      1) 0,000005% av alla barn som föds lider av Hutchinson-Gilford Progeria-syndromet, vilket gör att de kommer att dö redan under sina tonår. Skulle detta tiodubblas, skulle fortfarande nästan ingen (0,00005%) drabbas.

      2) Ett paket kaffe som kostar 60 kronor skulle kunna öka med 10% på grund av en dålig skörd. När kaffet kostar 66 kr, är momsen på kaffet inte längre 5,50 kr utan 6 kr. Det innebär att hela prisökningen skulle försvinna om det inte vore för momsen. Det innebär också att staten inte har något incitament att förändra matpriserna, för matens prisökning är statens vinst!

      Till detta är bönder ganska tungt belastade redan innan vi satte upp strafftullar mot Ryssland, för diesel är ganska dyrt, personal är ganska dyrt och maskinerna är dyra. Och att det är dyrt att anställa gör inte bara att drängen är dyr, det gör att veterinären är dyr. Just kor kräver ganska mycket veterinärvård.

      Maten är alltså inte dyr för att du köper den från ICA. Hade så varit fallet hade du kunnat hämta i-princip-gratis-mat på COOP, men det kan du ju inte. Maten är dyr för att (till och med nuvarande regering) är alldeles för sossiga, har alldeles för mycket skatter och avgifter i de olika stegen.

      Till detta betalar matkonsumenten dessa skatter med skattade pengar. Hade knegaren haft dubbelt så mycket på fickan, hade han kanske blivit mindre irriterad över att släppa ifrån dig den höga summan som mat numera kostar. Så egentligen är man rånad redan innan man gått till ICA, och väl där är det snarare sosseriet än ICA (eller COOP) som är skurken vi måste göra upp med.

      En lösning på detta föreslås vara en ny punktskatt, en bankskatt. Vi får väl hoppas att det inte läggs på kunderna, som t.ex. ICA och COOP, för de kanske lägger det på slutkunden, vilket gör att räkneexempel 2 slår in.

    24. SVT ljuger med statistik

      I det senaste avsnittet av SVT:s intervjuprogram 30 minuter var det Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons tur att ställas mot väggen. Angående att Åkesson påstår att många med invandrarbakgrund inte är anställningsbara, vill programledare Anders Holmberg visa hur siffrorna ser ut, och konfronterar Åkesson med en bild som förklarar att 243.300 utrikes födda är arbetslösa, och 242.400 inrikes födda är arbetslösa. Därmed anser Holmberg att han gjort gällande att det är lika vanligt att inrikes- som utrikes födda är arbetslösa i Sverige. Åkesson förstår såklart vad som pågår, och när han påpekar det förtydligar Holmberg att detta är de faktiska talen.

      För att tv-tittaren ska förstå vad som händer behövs lite mer siffror. I skrivande stund är 485.700 personer arbetslösa (8,5% av arbetskraften), och trenden går för tillfället åt fel håll. Att siffrorna stämmer exakt (243.300+242.400 är 485.700) kan bero på att både jag och SVT har läst den senaste sammanställningen på Ekonomifakta. Jag vet inte exakt hur SVT kom fram till att det är just 243.300 utrikes födda och 242.400 inrikes födda som är arbetslösa, men siffrorna går ihop om man räknar på det: 5,7% av alla inrikes födda är arbetslösa och 16,2% av alla utrikes födda är arbetslösa, vilket motsvarar 243.300 respektive 242.400 personer. Att utfallet är att 50% av de arbetslösa är inrikes födda, och 50% av de arbetslösa är utrikes födda, beror på att det helt enkelt finns fler inrikes födda på arbetsmarknaden! SVT:s resonemang kan jämföras med följande påstående:

      Eftersom alkohol är en faktor i 20% av alla trafikolyckor, är alkohol inte en faktor i 80% av fallen. Därför har du 80% chans att klara dig från en trafikolycka om du super dig full innan du sätter dig bakom ratten.

      Siffrorna säger inget om man inte vet hur många nyktra resor och hur många onyktra resor som görs. Rimligtvis kan det fortfarande vara så att en större andel av de resor som görs av alkoholpåverkade slutar med en trafikolycka, eftersom fler personer sätter sig i bilen i nyktert tillstånd. Gissningsvis behöver SVT mer anslag igen, för deras inkompetens påstås alltid bero på att de får för lite pengar gratis av skattebetalarna.

      Dessutom finns det utrikes födda som har lägre arbetslöshet än inrikes födda (5,7%), och därmed drar ner skillnaden mellan inrikes och utrikes födda. Arbetslösheten bland nordamerikaner i Sverige är 5,2%. Arbetslösheten bland utrikes födda som inte ingår i de stora grupperna (Afrika, Asien, Europa, Nordamerika och Sydamerika) är 3,7%. Men det finns andra grupper som drar upp skillnaden. 28,7% av alla svenskar födda i Afrika är arbetslösa. Det vi inte får glömma är att människor är olika. Det finns olika bildningskulturer, olika attityder, olika förhållningssätt. Det är ju inte att att man är född i Afrika som gör att man är svår att anställa, men den bildningskultur man vuxit upp i, påverkar ganska mycket. Dessutom har Sverige råd med en ganska hög grad av arbetslöshet, tack vare den förlåtande attityden bland landets arbetare. Många arbetstagare har inga problem att lämna ifrån sig sina pengar i skatt. Inte ens den som har svårt att få det lilla som fås behållas av sin inkomst att räcka till, vill gärna betala ännu mer. Socialdemokraterna vet detta, och Magdalena Andersson har gått till val på att höja skatterna ännu mer.

      Men om man vill få in personer med lägre utbildningsnivå i arbete, behöver man göra det billigare att anställa, så att företagen helt enkelt har råd. Och för varje person som får ett jobb, skapar vi en person som bidrar till det gemensamma genom att av avstå en del av sin lön, i stället för en person som belastar det gemensamma genom att ta bidrag som finansieras av att du avstår från din lön. Att människor jobbar, gagnar alla.

    25. Jag stöttar inte ett fritt Palestina

      Idag pågår intensiva demonstrationer om att Palestina ska befrias, och det låter fint, för vem vill inte vara fri? Men vad ska de befrias från, och hur ser ett fritt Palestina ut?

      Palestinierna var traditionellt ett stolt krigiskt folk, en kolonialmakt att räkna med, en kolonialmakt att frukta. För att påminna om detta använder palestinarörelsen sig av en flagga som har fyra färger. Dessa är röd, vit, grön och svart. Den röda färgen symboliserar blodet på Hashim-klanens svärd när intog och beskyddade Mecka på 900-talet. Den vita symboliserar klanen Umayyadernas ädla gärningar, när de lyckades utvidga det muslimska imperiet i Asien och Afrika på 700-talet. Den gröna färgen representerar den fatimidiska dynastin som etablerade fatmidkalifatet på 900-talet, ledd av Abu Abdallah al-Shi’i, ”den imam som vägleddes av Allah”. Den svarta färgen är representerar Abbasidkalifatet, och deras oskadliggörande av islams fiender under 700-talet.

      Idag finns ungefär 13 miljoner palestinier, hälften bor i Västbanken, Gazaremsan och Israel, drygt 40% bor i olika arabländer, främst Jordanien, och resten bor i olika västländer, bl.a. Tyskland, Kanada, Sverige och Storbritannien. Sist Palestina befriades och tilldelades ett eget land var år 2006. Genom ett demokratiskt val tillsatte man terrororganisationen Hamas som ledare över det palestinska folket. Hamas har starka sympatier för nazismen och detta uttrycks genom den spontana hälsningen, heilandet, alltså en s.k. Hitlerhälsning flera gånger har fastnat på film av uniformerade Hamassoldater. Redan under 1930-talet skickade Muslimska brödraskapet delegationer till nazisternas möten i Nürnberg, och än idag är Hitler ett populärt varumärke i Palestina och Min kamp på arabiska är en populär bok även i svenska bibliotek.

      Sedan Hamas rättmätiga maktövertagande, har inte mycket positivt lämnat landet. Inga internationella företag har etablerat sig där, inga handelsavtal har upprättats med omvärlden. Biståndsfinansierade raketer har dock lämnat Palestina i stor skala. Och det är den oförmågan att prioritera, som fått Israel att sluta skicka pengar till Palestina. De skickar mat, kläder och andra förnödenheter istället, för pengar i Hamas händer går till fel saker. Dessutom har något annat hänt. Den stolta kolonialismen som flaggans färger representerar tycks ha ersatts av feghet. Varför ser man inte den palestinska armen annat än under vapenvila? Under pågående krig, tycks alla vara civila, men så snart en vapenvila är inledd, poserar Hamas med sina svarta dräkter och gröna pannband i drivor?

      Generellt sett utökar inte islamister sina territorier med våld längre. Hamas krigar i civila kläder, i skydd av civila, för att det ger dem en offerroll att profitera på. ”Israel dödar civila!” Detta är folkrättsvidrigt. Hamas bryter mot distinktionsprincipen, som bygger på att båda parter måste skilja på civila och stridande. Hamas bryter mot principen att använda civila som mänskliga sköldar. Och enligt folkrätten så behåller Hamas ansvaret för de civila som dör i kriget, på grund brotten mot de två tidigare nämnda principerna. Men gemene man bryr sig inte om folkrätten. Gemene man ser att civila palestinier dör, och köper narrativet att Israel därmed måste vara fienden. Hamas vinner propagandakriget, och Hamas anhängare välkomnas med öppna armar av västvärlden, som fortfarande har dåligt samvete för Storbritanniens och Frankrikes kolonialism, USA:s slavhandel och för Sveriges industriella framgångar och från det kommande välfärdssamhälle vi har idag.

      Det är endast palestinierna själva som kan befria Palestina. Om vi ger palestinierna ytterligare ett nytt land, kommer deras sympatier för Hamas att förråda dem igen. Utan en grundläggande attitydförändring, kommer de inte att prioritera samhällsbygge före krig denna gång heller. Ett fritt Palestina kommer inte vara en demokrati. Ett fritt Palestina kommer reflektera palestiniernas åsikter och värderingar, precis som ett fritt Syrien reflekterar Hay’at Tahrir al-Shams värderingar. Utan en grundläggande attitydförändring, kommer de inte att prioritera samhällsbygge före krig denna gång heller. Vi kommer få se mer av offentliga avrättningar av homosexuella, fler begränsningar för kvinnor och fortsatt intellektuellt förfall. Det bästa som kan hända en palestinier är att hamna i t.ex. Sverige, där man får ta del av det välfärdssamhälle vi har skapat, få ett intresse för kunskap, konst och kultur, där man kan skaffa sig ett hedervärt yrke, och där man få demonstrera för ett fritt Palestina på sin fritid. Men att i detta läge faktiskt befria Palestina, kommer innebära samma misstag som de senaste gångerna.

    26. Frågan är om ”Systembolaget skyddar liv – gårdsförsäljning riskerar allt!”

      Uppdatering 2025-04-26: Här är inlägget från Nerikes Allehanda. Scrolla ner för att se ursprungsinlägget och mitt manus till svaret.

      I dagens Nerikes Allehanda fick lära oss att planekonomi och monopol är bra för hälsan. Men är det verkligen sant? Fredrik Persson, som är distriktsordförande för IOGT-NTO skriver under rubriken ”Systembolaget skyddar liv – gårdsförsäljning riskerar allt!”:

      Den 23 april står riksdagen för ett avgörande beslut för folkhälsan, då ska frågan om gårdsförsäljning av alkohol behandlas, och konsekvenserna av ett ja kan bli förödande. Gårdsförsäljning må låta som ett charmigt stöd till småskaliga producenter, men i praktiken innebär det början till slutet för Systembolagets monopol. Därmed riskerar vi att förlora den mest effektiva alkoholpolitiska åtgärden vi har – en åtgärd som varje år räddar tusentals liv, skyddar barn och minskar alkoholens enorma kostnader för samhället.

      Systembolaget bygger på en unik modell som gör det möjligt för Sverige att undvika alkoholens värsta skadeverkningar. Försäljningen sker utan vinstintresse, vilket effektivt minskar tillgängligheten och skyddar folkhälsan. Men enligt EU-rätten tillåts detta monopol endast om det är heltäckande. Om gårdsförsäljning införs upphävs undantaget, och Sverige tvingas till en privatiserad alkoholmarknad. Alkoholindustrin har en lång historia av att driva på för ökade rättigheter och minskade regleringar. Deras mål är alltid detsamma: sälja mer, oavsett konsekvenserna för individen eller samhället, och det är barnen som drabbas hårdast.

      Redan i dag växer tusentals barn upp i hem där alkoholens skugga gör deras vardag otrygg. Forskning visar att barn som lever med vuxna som har alkoholproblem löper högre risk att misslyckas i skolan, drabbas av psykisk ohälsa och dö i förtid. Varje steg som ökar tillgången till alkohol innebär fler barn som far illa. Är det verkligen en utveckling vi vill se?

      Sedan finns den ekonomiska verkligheten. Alkoholens skador kostar det svenska samhället hisnande 103 miljarder kronor årligen – en siffra som kommer att skjuta i höjden om konsumtionen ökar.

      Förespråkarna hävdar att gårdsförsäljning endast skulle omfatta små volymer och exklusiva produkter. Men detta är en falsk trygghet. När marknaden väl öppnas upp blir det svårt att sätta gränser.

      Sveriges alkoholpolitik är inte till för att gynna näringslivet – den är till för att skydda människor från alkoholens skador. Systembolaget är en åtgärd som sätter människors hälsa före vinstintresset, och det är en modell som fungerar. Våra politiker borde vara stolta över att Sverige är ett föredöme i världen när det gäller alkoholpolitik.

      Den 23 april har riksdagen möjlighet att stå upp för sina medborgare och säga nej till gårdsförsäljning. Det är ett beslut som i förlängningen räddar liv, skyddar våra barn och minskar alkoholens konsekvenser.

      Valet är enkelt – för människors skull, rösta nej till gårdsförsäljning.

      Jag har skickat in ett svar, men eftersom NA:s finansiär är S och deras påstådda liberalism mest har handlat förbud mot vadhelst IOGT-NTO säger är dåligt, så räknar jag inte med någon publikation – svenska liberaler hatar liberalism och Lars Ströman är deras kuttersmycke. Detta skickade jag in:

      Svar till Fredrik Persson, distriktsordförande IOGT-NTO, 17/4.

      Jag uppskattade Fredrik Perssons text om Systembolaget, men tyvärr hade det smugit sig in några faktafel i texten som jag gärna bemöter. Först påstås att Systembolaget (som finansierar IOGT-NTO) ”gör det möjligt för Sverige att undvika alkoholens värsta skadeverkningar”. Sedan recenseras Systembolagets insatser i extremt negativa termer. Tusentals barn är otrygga och skolsystemet har havererat. Dessutom, som sista poäng, antas läsaren tro att till skillnad från länder utan Systembolaget betalar vi hundratals miljarder för alkoholrelaterade skador. Jag korrekturläser gärna din nästa debattartikel, Fredrik, för att lyfta blicken från sin egen filterbubbla kan gynna den poäng man vill göra!

      Sedan får vi läsa att ”Systembolaget är en åtgärd som sätter människors hälsa före vinstintresset, och det är en modell som fungerar.” En ”modell som fungerar” kostar alltså hundratals miljarder? Fredrik Persson levererar ett pussel som inte går ihop. Kan det kanske vara så att Fredrik Persson poserar som en lösning på ett problem vars vinst – den som Systembolaget genererar – gagnar honom personligen?

      Jag är gammal nog att minnas tiden då staten hade tillverkningsmonopol. Då tog man ingen hänsyn till vad folk ville ha, då producerade man Pripps Blå, Three Towns och Tuborg. Idag fullkomligt exploderar mångfalden av företag som vill ha vinst, helt utan att försöka kränga partier av Pripps Blå – marknaden vill ha kvalitet, inte volym. Och med tillverkningsmonopolet ur vägen efter EU-inträdet, har svensken lärt sig en hel del nya ord: ”IPA”, ”mikrobryggeri”, ”självrunnen” och ”spontanjäst”.

      Och eftersom Perssons skräckvision redan har uppenbarat sig i ett land där statligt spritmonopol redan är instiftat, kanske det kan vara läge att lyfta blicken från den ekonomiska vinst IOGT-NTO gör på nuvarande planekonomiska lösning. Slutpoängen, att man ska rösta nej till gårdsförsäljning, är inte styrkt, men lobbyismen är redovisad utan anmärkning, vilket jag tackar Fredrik Persson för.

      Mitt svar publicerades 2025-04-26.