Anders Hesselbom

Public Service skyddar oss inte mot mediaankor. Medborgaren förväntas vara skeptisk. Svensk Public Service förväntas använda de finansiella muskler de erhållit genom tvångsfinansiering för att sprida nyheter. Att nyheter som sprids vind för våg inte alltid är korrekta, eller inte alltid ens på något vis har någon koppling till verkligheten, har gett upphov till uttrycket mediaanka. Problemet är naturligtvis att Public Service (i detta fall SVT och SR) sprider nyheter som helt saknar förankring i verkligheten som om det vore sanning.

En SVT-klassiker är busschauffören som visade porr, där ”kontrollera aldrig en bra story” fick ganska stora ringar på vattnet, till den grad att chauffören fick sparken. Lite skamset kände sig SVT tvingade att påpeka att berättelsen inte var sann, vilket naturligtvis aldrig någonsin hade hänt om inte den betalande medborgaren blivit uppfostrad i att ifrågasätta påståenden! Så varför inte journalister? Så varför inte tvångsfinansierade journalister?

SVT skapar även egna nyheter. Efter VM-matchen mellan Marocko och Belgien slog marockanska supportrar sönder Bryssel, vilket rapporterades högt och lågt. Både SVT:s nyhetsprogram och sportprogram rapporterade, i strid med all annan media, att det var belgiska supportrar som förstörde sin egen stad. Dagen efter levererade man en rättelse som inte alls nuddade vid varför man ville skriva om nyheten för just sin publik.

Även SR rapporterar gärna händelser, helt utan hänsyn till vad som är sant eller falskt, som t.ex. nyheten att Ebba Busch vill skjuta ihjäl muslimer. Man kan alltså lugnt konstatera att Public Service gärna orsakar nyhetsankor.

I folkbildningssyfte förvaltar jag en hemsida om svensk Public Service, och jag skulle vara ytterst tacksam för mer information. Jag publicerade sidan innan Ganman/Flam publicerade ”Älskade Public Service”, så kvalitativa destilleringar därifrån är också välkomna.