Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2013-12-24
Seglora Smedja och Dagen gjorde gemensam sak av att återinföra religiöst firande i grundskolan. Eftersom advent är en religiös högtid ska man få vara i kyrkan och fira med religiösa inslag, menar Björklund. Med avstamp i kulturargumentet kan man alltså offra den sekulära skolan. Det räcker inte att barnen blir utbildade i olika religioner och livsåskådningar, firandet ska vara religiöst.
Och idag är firandet av religiösa högtider tillåtet, men om sekulärhumanister inte vill att sina barn ska närvara, så är det frivilligt. Alltså, eftersom Seglora Smedja inte kan tänka sig en skola där alla barn kan närvara, oavsett livsåskådning, så har man fixat detta så fint så att högtiderna blir frivilliga. Glada och nöjda över att sekulärhumanisters barn blir utpekade och exkluderade har alltså Seglora Smedja fått skolan att betrakta kyrkans särintresse som en kultur för den obligatoriska grundskolan att förvalta.
Som anhängare av detta särintresse, ställer självklart utbildningsminister Jan Björklund upp på Seglora och kyrkan.
En annan intresseorganisation skulle kunna göra ett nummer av att det är ”svensk kultur” att äta julskinka. Köttindustrin kanske är intresserade? Rituellt ätande av julskinka går att motivera på samma sätt som religiöst firande i skolan – det är ”svensk kultur”, och därför inte något som skolbarnen blott ska läsa om, utan praktisera.
Det som oroar mig, är att Björklund inte håller sig ifrån detta på grund av att anhängare av en livsåskådning skulle bli exkluderad – julskinksätande kan exkludera muslimer. Nej, det går ju att göra evenemanget frivilligt och vinna nationalkulturella pluspoäng genom att peka ut muslimer som avvikande.
Det som håller Björklund ifrån detta är först och främst att det inte finns någon allmän opinion, vilket givetvis är en viktig faktor, men även att Björklund inte är allierad med köttindustrin utan med just kyrkan. Det som borde vara den avgörande faktorn, är att alla barn ska kunna närvara, oavsett vilken livsåskådning de har.
Den ”svenska kulturen” och kyrkobesöken är inte hotade av att skolan är religiöst neutral, så denna seger var inget som varken Seglora Smedja eller Jan Björlund behövde, utan snarar något som sekulärhumanister inte behövde.
Idag finns 14 länder som klassas som fria och jämlika, och Jan Björklund är tillsammans med ”statskyrkan” en av anledningarna till att Sverige inte kvalificerar till den listan.
Har inte alla barn rätt att få njuta av julskinka?
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Din länk till Seglora ledde till bl.a.: "Ena gången kan man vara i kyrkan, någon annan gång i synagogan eller i moskén, säger … Helle Klein."
Kan man? Kvinnor, flickor är väl i moskén anvisade ett eget hörn. Både kristna och ateistiska flickor kan väl då reagera.
Å andra sidan är det kanske bra, att vi får lära oss reagera. Det var jag med om på 60-talet. Två adjunkter, en mycket kristlig, en mycket ateistisk. Trots indoktrinering i nio år före gymnasiet växlade vi på rasterna glatt mellan ateism och gudstro.
Alla fick slätstruket Ba i kristendom. Engelska kunde vi få mer i, trots vår "fromhet". Den kristne adjunkten var mer fanatisk än den ateistiske.
Mina frågor är: "Blir vi indoktrinerade av undervisning? Är inte just erfarenheter av människor, både deras goda och dåliga sidor, såväl som deras dår- och kunskaper, det vi behöver, för att bli vuxna på riktigt? Tänk om din kamp för skepticism och förnuft i just detta fall är kontraproduktiv!