Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttiotredje.

Ett vanligt antagande när det kommer till religion är att om religion kan leda till inspiration, så är inspiration en produkt av religion. Och religion har inspirerat många fantastiska konstnärer och mycket fantastisk konst. Det finns till och med ett avsnitt av satirserien Family Guy av ateisten Seth MacFarlane där två karaktärer utforskar alternativa universum, och i det universum där religionen inte fick fäste lever man en bekymmersfri tillvaro utan konst. Men inspiration är en positiv biprodukt av den negativa kraft som religion är, och i frånvaron av religion kommer inspiration från de mest oväntade källorna. Naturen, vetenskapen, eller vilka andra intryck som helst. Faktum är att det gamla avantgarde-bandet Pink Floyd frontades av ateister, och låtskrivaren och den förre leadsångaren Roger Waters dessutom är aktiv humanist. Men för att verkligen understryka hur tomt uttalandet om religion och konst är, så har jag inga problem att tillstå att om Pink Floyds medlemmar vore religiösa, skulle låtarna vara lika fantastiska trots att de förmodligen vore en produkt av religiös inspiration. Visst, texterna hade kunnat vara mer naiva och navelskådande, såsom religiösa texter gärna blir. ”Oh, Gud är så stor” och så vidare. Men givetvis, hade Michelangelo inte haft religionen som inspirationskälla, hade annat funnits, till det bättre, till det sämre, eller rent av invariant.

Föregående – Nästa