Anders Hesselbom

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiotredje.

Ja, givetvis.

Den 4/2 2014 hölls en debatt mellan Bill ”The Science Guy” Nye och Ken Ham. Bill Nye är en före detta ingenjör som idag arbetar med folkbildning, känd från Disneys barnprogram ”Bill Nye the Science guy”.  Ken Ham är en kristen apologet och entreprenör som försörjer sig bl.a. genom att driva ett ”skapelsemuseum” som presenterar en ungjordskreationistisk version av människans historia. Ham arbetar även med en 30-miljonerdollars replika av Noaks ark.

Frågan som avhandlades under debatten i fråga, var huruvida skapelsehypotesen är en gångbar modell när det kommer till att förklara vårt ursprung. Om du inte sett debatten, så kan jag säga att svaret blev ett rungande nej. Det finns absolut inga bevis för att vi verkligen är skapade, eller några bevis för att det existerar någon som är kapabel att skapa oss. Den som tror på skapelse, tror på skapelse trots motstridig evidens, eller åtminstone i brist på evidens, för att uttrycka sig snällt. Det som gör debatten intressant i detta sammanhang är en fråga som de båda deltagarna fick, som handlade om vad som skulle få dem att ändra uppfattning om vårt ursprung.

Det svaret som Nye levererade handlade om att ta hänsyn till evidensen. Detta svar kommer från en person som, på grund av evidensläget, inte accepterar antagandet att vi är skapade av en övernaturlig agent, och som på grund av evidensläget anser att vi har utvecklats från enklare varelser. Det svaret som Ham levererade, gick i princip ut på att förklara för åhörarna att det finns en bortre gräns för viljan att ta intryck. Gudstron är för stark, så svar som inte är kompatibla med den, ignoreras.

Alltså, det som kan påverka Ken Hams uppfattning i en fråga där han agerar som kunskapsauktoritet är inget. Därför att för en trygg kristen överlever tron ifrågasättande debatter. Varför påpekades detta för mig i syfte att försvara gudstro? ”Argumentera hur mycket du vill, Anders. Jag ändrar mig inte!” En debatt om t.ex. Guds existens syftar knappast inte till att få den troende att sluta tro, utan till att pröva varandras ståndpunkter mot varandra, i syfte att låta åhörarna utveckla förståelse för de olika ståndpunkterna. Debatten kanske till och med hjälper staketsittarna att ta ställning i frågan som diskuteras. Men den som försvarar Guds existens, förväntas vara trygg i sin tro och han förväntas kunna försvara sin position i debatt. Det är givetvis ingen skada skedd om debatten slutar genom att parterna blir överens, men det kan man givetvis inte kräva eller ens räkna med.

Om debatten handlar om något som berör hur den objektiva verkligheten är beskaffad, t.ex. huruvida människan påverkat klimatet, om människan utvecklat från enklare arter eller om det finns gudar eller andra övernaturliga väsen, har alltid den ena sidan eller båda sidorna fel. Och eftersom vi egentligen inte kan veta om Gud finns, är grunden för tro eller icketro det enda vi har att förhålla oss till. Och om alla människor vore besvärade av evidensläget, skulle ju alla människor vara ateister! Grunden för gudstro vilar därför ofta på lösare grunder, som t.ex. inre övertygelser eller förhoppningar, som inte låter sig grusas av ett undermåligt evidensläge.

Föregående – Nästa