Anders Hesselbom

Om någon uttrycker sin tro på ett övernaturligt väsen eller fenomen, är det rimligt att ställa en skeptisk motfråga: På vilka grunder? Alltså, vad är det som får den troende att tro på detta väsen eller fenomen. Alla kan ha sina egna skäl att tro. Det känns bra att tro, man vill tro, man hoppas. Det finns många argument som vädjar till konsekvens eller känslor, men få eller inga argument som vädjar till förnuftet.

Men om den troende själv är skeptiker eller om den troende vill göra intryck på skeptikern som ställer frågorna, borde den troende välja att ge skäl som tilltalar en skeptiker. Är t.ex. hypotesen att Gud finns en reaktion på en observation, och i så fall vilken? Ett vettigt svar på den frågan skulle tillfredsställa en vetenskaplig skeptiker, men inget vettigt svar finns här. Har gudshypotesen något förklaringsvärde? Alltså, passar Gud in som parameter i någon teori? Även detta skulle imponera, men icke.

Hur troende hanterar skeptiker varierar över tid, och det som är populärt just nu är att missakta och angripa frågeställaren. Den som är nyfiken på Gud och gudstro har enligt bl.a. Svenska Kyrkans representanter ”en konstig kunskapssyn”, han ”saknar religiös musikalitet” och är ”arrogant”. En av de viktigaste anledningarna att gå med i en religiös församling borde vara att man delar församlingens tro, men med gällande strategi är den dörren stängd för den nyfikne. Så varför släpps inte skeptikerna in i värmen?

Än så länge är Svenska Kyrkan så stor att den individuelle medlemmen inte är värd något. Dessutom, med en kristen civilminister (Attefall) har man projektstöden säkrade och med en kristen utbildningsminister (Björklund) har man även säkrat tillgången på skolelever – barn har inte samma förutsättning som vuxna att ifrågasätta religiösa anspråk.

Det finns ett bättre alternativ än personliga påhopp. Utveckla argument gudstrons försvar som även en vetenskaplig skeptiker kan ta till sig av. Om Gud är transcendent är det inte helt enkelt att förstå vilka skälen att tro på honom är, för det finns inget som säger att bristen på belägg för Guds existens beror just på Guds transcendens. För allt jag kan se kan denna brist lika gärna ha samma orsaker som bristen på belägg för enhörningars existens: Det finns ingen Gud.

Kanske att mitt löfte om att ansluta mig till den religion med rimligast anspråk snarare betraktas som ett hot. Vem vill ha medlem som är tondöv?