Anders Hesselbom

Det finns långsiktiga risker med att belöna kriminalitet

2024-12-07

Sverige värderar kriminalitet alldeles för högt, och det påverkar samhället negativt över tid. Det senaste exemplet i skrivande stund är Susanne Ås Sivborg, f.d. generaldirektör på Lantmäteriet, som under år försörjt främmande makt med svenska försvarshemligheter. Hon ”straffas” med något som vanliga medborgare köper trisslotter för att få, nämligen 134.000 kronor i månaden i två år (3,2 miljoner kronor), utan något krav på motprestation. Till detta har hon åldern inne för att börja plocka ut sin pension. Listan över fall där kriminalitet belönas är lång. Några exempel:

En anmäld blottare fick fri tillgång att våldta pensionärer i hemtjänsten, och skyddade därefter av huvudmannen (Uppsala Kommun). Offret fick upprättelse genom ett engagemang från civilbefolkningen, initierat av ex-polisen Mustafa Panshiri. Inte förrän historien avslöjades kunde en representant för huvudmannen, vänsterpartisten Tobias Smedberg, berätta att han hade besvärats en aning av det hela. Det är alltså inte våra skattepengar som ger offret upprättelse, det är civilbefolkningen. För skattade pengar. Tack Mustafa! Skatt betalar vi ändå.

Centerpartiet organiserar många personer som utnyttjar barn sexuellt, och det i det senaste fallet där Gustav Hemming anser det vara läge att onanera framför en minderårig pojke, väljer partiet att stötta honom i hans mentala hälsa. Honom! Barnet? Nix.

När det gäller sexuella övergrepp på barn är det betydligt vanligare att offret begår självmord än att förövaren gör det. Trots detta har den skattefinansierade skittidningen Dagens ETC upprörts över de få gärningsmän som tagit självmord – de har aldrig ägnat en stavelse åt offren.

Det mest extrema fallet måste vara mannen som under tortyrliknande förhållanden våldtog ett par kvinnor, men var kompenserades för att han straffas efter åldersjustering. Belöningen blev 840.000 kronor.

Som lök på laxen är hela syftet med det skattefinansierade programmet P3 Guld främja gängkriminalitet. Så vad är det som inte står rätt till i Sverige? För att få svaret på den frågan behöver man förstå hur svenska försvarsadvokater resonerar. Peter Hellman, som normalt blir irriterad på att man måste visa upp sin biljett i kollektivtrafiken, skrev igår angående butiksstölder:

”Handlade nyligen i en självbetjäningskassa. Det blev slumpmässig avstämning. Jag visste att jag hade gjort rätt, vilket avstämningen bekräftade. Ändå höjs pulsen av ifrågasättandet. Vi måste hitta tillbaka till att lita på varandra! Mellanmänsklig tillit är samhällets grund.”

De personer som investerat i en butik och ställts på gatan på grund av att varorna han köper in till försäljning själs, är naturligtvis inte av någon relevans Hellman. Särskilt inte med tanke på att det finns andra butiker som går bra rent ekonomiskt! Det är lite som när vindkraftsförespråkare anser att 60 av rotorbladen dödade havsörnar är en struntsak då huskatter dödar miljontals sparvar. Bra att veta: Havsörn dödar huskatter, så sparvarna kan räddas av att man avvecklar vindkraften.

Det positiva med Hellmans inlägg är att jurister ibland får en inblick i vanliga människors liv, genom reaktionerna som kommer in. Försvarsadvokater är inte kapabla att hantera informationen, men de har den, och det är bra. Hur som, risken som jag ser är att vi denna gång kanske får skörda det vi sått i frågan om synen på kriminalitet, och om så blir fallet, är vi illa ute.

Men om jag får tillåtelse att avsluta med en positiv spaning, så har X (tidigare Twitter) blivit en riktigt bra nyhetsplattform under de senaste månaderna. De personliga påhoppen och hatet har avtagit, det sakpolitiska samtalet har ökat. I dessa dystra tider är det åtminstone en liten ljusglimt. Och jag avslutar gärna genom att ge centerpartisten Helena Lundgren sista ordet i frågan.

Kategorier: Politik

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.