Folk som vill kontrollera kvinnors klädsel skyller gärna ifrån sig
2022-01-18
Frågan om vilka krav man kan ställa på kvinnors klädsel är aktuell igen, i och med att Engelska skolan har en klädkod som säger att flickors kjol inte får vara för kort. De har dessutom leggings (trikåer för kvinnor) att låna ut för den som inte följer koden om kjolens längd. Den allmänna uppfattningen just nu verkar vara att flickor står över generell klädkod, för om inte flickor gör det, så vill man ju kontrollera kvinnors klädsel, vilket inte uppskattas. Men det där varierar något enormt och jag kan inte se något mönster. Oavsett om man tittar på förändring över tid, partisympati, eller vad det nu må vara, så verkar alla vilja bestämma hur kvinnor ska klä sig, helt utan att stå för det. För att ta det i omvänd kronologisk ordning:
År 2014 ansåg Anne Sofie Roald att kravet på ansiktstäckande slöja var ett uttryck för kvinnoförtryck, vilket säkert är sant. Det var anledning nog för henne att vilja kriminalisera sådana plagg, men har man verkligen löst problemet genom att införa ett nytt förbud? Totte Löfström hade aldrig i hela sitt liv hört något så tilltalande som möjligheten att bestämma över sina medmänniskors klädsel, och ville utöka förbudet.
År 2015 nekades en 14-årig flicka att bada topless, trots att många jämnåriga pojkar gjorde det. Badhuset Gustavsvik i Örebro slog verkligen något slags rekord i omdömeslöshet, där man erbjöd möjligheten att bada topless såvida inte någon fann det stötande om den som var topless var kvinna. Va?!
Sedan dess (2018) har vi förfärats över kvinnan som
inte fick jobb på SAS för att hon inte kunde underkasta sig uniformskravet – hon krävde att få bära slöja, men sökte ett jobb som krävde uniform. Hon hade alltså jobbet, om hon var beredd att underkasta sig den klädkod som jobbet innebar. Här är det lite oklart om det är Socialstyrelsen som diskriminerar genom framtagandet av kriterier för uniformer, om det är SAS som diskriminerar genom att inte anställa personer som de facto inte inte underkastar sig kraven.
Och har Aye Alhassani verkligen valet att ta av sig slöjan och börja jobba för SAS?
Och varför underkastar man sig inte kraven på klädkod? När det gäller Engelska skolan, så hade man ju kunnat välja en annan skola, och när det gäller Gustavsvik, så hade man ju kunnat välja ett annat badhus. Det intressanta är att det inte alltid är samma personer som kritiserar Engelska skolan för sin klädkod, som opponerar sig mot den ännu striktare klädkod som det innebär att ha skoluniform. Det är inte alltid samma personer som kritiserar skoluniformen som kritiserar den hårdare klädkoden för kvinnor på badhus, och så vidare. Det finns inget mönster, det finns bara olika läger som, mer eller mindre på slump, vill försvara kvinnor i vissa situationer och trycka ner dem i andra.
Något som verkar samla alla är dock föraktet mot svenska myndigheter. Högern verkar anse att uniformer ska vara självreglerande inom vaktbolagen, och vänstern verkar anse att det är lika självklart att pojkar inte ska ha kortbyxor på Engelska skolan som att flickor ska få ha kort-kort. Pojkarnas klädkod har varit totalt ointressant för media.
Jag tror inte att vi kan komma framåt utan personligt ansvar. Aye Alhassani kan inte kan välja vilket jobb som helst, på grund av att hon inte kan välja vilken klädsel som helst, och det är där vi måste börja. Problemet handlar alltså inte om skoluniform, vilket i sig själv är en dålig idé.
Kategorier: Klädkod
Lämna ett svar