Anders Hesselbom

Flera rapporter har på senare år pekat på utbredda fördomar och missförstånd gällande relationen mellan vetenskap och kristen tro. Kristna elever har i skolan fått höra lärare säga sådant som att ”de smarta tror på forskning och de dumma tror på Gud”, eller komma med hånfulla kommentarer som ”tror du på tomten också?”. Också många vuxna möter likartade attityder såväl i högskolevärlden som på sekulära arbetsplatser.

Här är argumentet man lyfter fram:

Det är allt.

I USA är ungefär 75% av medborgarna kristna. Bland akademiska vetenskapsmän i USA är siffran ungefär 30%. 30% är många, men det väcker frågan för kristna varför färre forskare än medborgare i övrigt är kristna. Och det väcker frågan för mig varför hela 30% är kristna. Gissar att det inte beror på att de tror att kristendom är på riktigt, utan att det beror på deras kultur och bakgrund. Skribenterna slänger sig med betydligt mer optimistiska siffror, med hänvisning någon gammal undersökning, men det finns aktuella och mer specifika siffror.

Om man verkligen söker sanningen skulle man titta på definitionen av ordet tro, vilken bevisbörda man avkräver i vetenskapliga sammanhang och vilken bevisbörda man kräver i religiösa. För ofta sätter vi etiketten ”religion” på en hypotes först när den visat sig vara falsk. Kreationister kallar evolutionsteori för religion, vetenskapsmän kallar Jesu uppståndelse för religion.

Den här texten gör inget annat för mig än att påminna mig om den tiden jag faktiskt köpte apologeternas böcker för att läsa och bemöta dem. Det intresserar mig inte längre, för apologeterna ger mig 90 sidor för 280 kronor, medan forskare tenderar att ge mig 280 sidor för 90 kronor.