Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2024-11-26
Som vd för Göteborgs Stadsteater är Björn Sandmark förmodligen kändis nog att agera sakkunnig i alla tänkbara frågor, något svensken hungrar efter. Det är inte många artister eller kulturarbetare som kan tänka sig att mer kunskap kan leda till andra, kanske mer kvalificerade slutsatser, för mest rätt har den som är mest känd. Och folk köper det! Därför går det inte lång tid mellan ganska att förvirrade upprop signerade av hundratals personer publiceras, där namnet på någon som varit på tv förväntas ge tyngd i frågan.
Björn Sandmark satte häromdagen ner foten mot svensk energipolitik. Han hade hittat en artikel (kanske från Dagens ETC?) som påpekade att effektbrist kan uppstå i vinter, på grund av reaktorn Forsmark 3 kommer att stå stilla i fem månader. Texten visar på två saker: För det första är kärnkraften viktig! Vindkraften står alltid helt stilla när den behövs som bäst, men vi klarar oss ändå, utan den. För det andra har vi för få kärnreaktorer! När någon reaktor behöver servas under en oönskad tidpunkt, kan det numera komma negativa konsekvenser av det.
Men Sandmarks vinkel var att kärnkraft inte är driftsäkert, utan att kärnkraft är ”sämst när det gäller”. Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, påpekar ganska barskt att (och helt korrekt) att Björn Sandmark kanske inte är särskilt lämpad att försöka bidra med att kasta ljus över frågan om svensk energipolitik. ”Håll dig till teater, du har uppenbarligen inte en aning om vad du pratar om.”
Ganska befriande! Ska en åsikt vara kvalificerad, bör den baseras på något med mer tyngd än Lorentz Tovatts röstfiskande talepunkter! Givetvis blev folk arga, för vart ska vi vända oss i frågan om energiförsörjning om inte till kultureliten? Och självklart kommer frågan om yttrandefrihet upp. Den som blir bemött efter att ha gjort ett (korkat) påstående, kanske rent av har berövats sin yttrandefrihet?!?
De som tillfälligt har berövats sin yttrandefrihet, är de som (mot en stor summa pengar) fått det tillfälliga förtroendet att vara minister under någon eller några mandatperioder. T.ex. Carl-Oskar Bohlin. Anledningen till att du får en hög ersättning för din tid som minister är att du, under en begränsad period, företräder folket. Dina åsikter och din vilja är åsidosatt dygnet runt under mandatperioden. Om ministern för civilt försvar innerst inne delar den breda massans uppfattningar om att 1) kändisar vet bäst för de är kändisar och 2) kärnkraft är nyckfullt medan vindkraften är en stabil energikälla med en förutsägbar jämn och produktion, så måste han ändå företräda regeringens linje. Dygnet runt.
För egentligen är det inte en fråga om vem som har rätt, utan en fråga om vem Carl-Oskar Bohlin företräder. Politik är inte vetenskap, politik är folkligt mandat. Politik ska inte ha sin grund i vetenskap, politik ska ha sin grund i folkviljan. Det är den väljare som betraktar vetenskap som viktigt, som ska rösta på det parti (eller den politiker) som bäst representerar det man anser vara den vetenskapliga linjen. Men Björn Sandmark ska inte ge upp, för han är både en bra vd och en bra författare! Och tack vare Carl-Oskar Bohlin har han bjudits en chans att numera vara en ännu bättre energistrateg!
Själv finns jag på X för att bl.a. Björn Sandmark och Carl-Oskar Bohlin finns där.
Kategorier: Politik
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar