Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Man vinner debatten genom att leverera, inte genom att upprepa fel
2013-07-28
Efter Torbjörn Jerlerups svar till mig angående att jag påstår att ateism är bortom all rimlig kritik, säger Jerlerup att alla läror måste kunna kritiseras, så även ateismen. Efter att jag har lagt så mycket tid på att förklara att ateister inte lever efter någon specifik lära, utan blott är en negativ grupp, är det lite förvånande att Jerlerup fortfarande betraktar ateister som anhängare av en uppsättning dogmer.
Det man menar med ”ateister” är personer som inte tror på någon gud, vilket alltså är personer som inte besitter en specifik föreställning. Debatten vore betydligt mindre pinsam om någon hade hävdat att någon lära, någon person, någon politisk eller religiös inriktning står bortom kritik, men det är det ingen som gör.
Så låt gå för att Jerlerup har sin egen syn på vad ateism är, och kritiserar den. Som jag sa i min förra replik, kan det då vara fullt rimligt att kritisera ateism, men man har istället dragit på sig ett annat problem: Det finns en fördel med att kunna termerna. Och förmodligen är det här som Jerlerup snurrar till det.
”Detta skulle stämma om det gick att finna två personer med exakt samma syn på ateism. Men det finns inte.”
Bra poäng. Alla är inte överens om vad ateism betyder, men jag hävdar med bestämdhet att det betyder att man inte tror på några gudar. Men detta inflikande är värt att ta på allvar. Trodde jag.
”Lika lite som religiös tro bara handlar om att ”man tror på Gud” så handlar ateism om att ”man inte tror på Gud”. Med ateismen följer en livsåskådning, en syn på människa och världen.”
Ingen har någonsin hävdat att religiös tro bara handlar om att man tror på Gud. Men här hävdar Jerlerup att ateismen är ett fenomen som är kopplad till en livsåskådning och en människosyn. Den invändningen som jag nyss berömde Jerlerup för, kapitulerar han nu ifrån. Och detta påstående förtjänar definitivt inte något beröm, eftersom detta är en missuppfattning som Jerlerup har haft oturen att ge uttryck för tidigare, och som jag även bemött tidigare. Kanske tänker Jerlerup på humanismen? Här har vi en livsåskådning där ateism kan betraktas som en naturlig del, och jag kan ha överseende med att den som inte förstår vad som implicerar vad är förvirrad.
Låt mig istället fokusera på Jerlerups skepticism mot skepticism, som skiner igenom i sitt hänvisande till den gode Bertrand Russel:
”Det där om kritiskt tänkande som Bertrand Russel pratade om gäller faktiskt för ateister också.”
Detta är vi överens om, men våra åsikter går isär om huruvida det finns någon rimlig kritik mot ateism. Kan man få höra på något exempel?
Slutligen vill jag upprepa att ateism liknar icke-tro på hustomtar genom att båda handlar om icke-tro på grundlösa väsen eller fenomen. Man kan givetvis hävda att icke-tro på hustomtar är förknippat med en viss livsåskådning och sedan hävda sin rätt att angripa den (se mitt exempel med den rökande pianisten i min öppningsreplik), men jag anser mig ha bemött detta. Ateism skiljer sig från icke-samlande på frimärken, genom att samlande eller icke-samlande på frimärken inte nödvändigtvis säger något om din uppfattning om verklighetens beskaffenhet – om du bekänner dig som teist eller ateist, avslöjar du något om detta. Men både ateism och icke-frimärkssamlare har det gemensamt att de är negativa grupper, vilket säger något om hur man (inte) bör referera till dem i debatt. Alltså, att Adolf Hitler inte samlade på frimärken, säger inget om mig, som inte heller gör det. Ateism skiljer sig från icke-tro på solen genom att solens existens inte är grundlös, och med det följer att det är betydligt lättare att hitta rimlig kritik mot icke-tro på solen, än vad det är att hitta rimlig kritik mot ateism.
Notera att Torbjörn Jerlerup kan fälla mig genom att presentera ett exempel på rimlig kritik mot ateism, men väljer istället att blanda ihop begrepp igen och begå nya felslut. Det säger mig något. Något konkret exempel vore trevligt, för när rimlig kritik mot ateismen presenteras, ändrar jag min uppfattning. Jag anser även att fenomenet att inte ha fallskärmshoppning som hobby är bortom rimlig kritik, men goda argument får mig att ändra mig även på den punkten.
Kategorier: Uncategorized
2 svar till “Man vinner debatten genom att leverera, inte genom att upprepa fel”
Lämna ett svar
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Låt oss utgå ifrån att ateister bara är en "negativ grupp" ("svag ateism")som inte kan kritiseras eftersom de inte följer en uppsättning dogmer. Men denna definition gör ateism irrelevant för den mänskliga erfarenheten. För om det inte går att kritisera ateism går den ju inte heller att berömma (kom ihåg det är bara en negativ grupp!). Denna definition skalar av ateismen alla konsekvenser. Det är bara en frånvaro av gudstro. Thats it, stop.
Jag vill erinra mig om att många ateister gör en koppling mellan vetenskap och ateism. Denna koppling är ju således grundlös eftersom ateism inte är något annat än en avsaknad av tro på gudar. Jag betvivlar på att du skulle skynda dig till med begreppsdefinitioner och tillrättavisa den ateisten som gör den kopplingen. – "hörrö, ateism är bara en avsaknad av gudstro".
Så givetvis är din plädering för att det inte går att kritisera ateism bara trams eftersom all form av ris eller ros mot whatsoever nästan alltid är en fråga om KONSEKVENSER. Exempelvis religionskritik handlar till 95 procent om religioners påstådda eller verkliga konsekvenser. Få kritiserar konsekvenserna av blott teism. Det är just därför som deister i princip aldrig får kritik eftersom deras gudstro inte får någon egentlig inverkan på människors liv.
Om religion inte har konsekvenser blir kritiken meningslös. Och om ”avsaknad av gudstro” får negativa konsekvenser på den enskilda människan eller mänskligheten i stort blir kritiken legitim. Den negativa gruppen de som inte tror på hustomtar gör politik av sin icke-tro och börjar problematisera gruppen som tror på hustomtar så öppnas dörren för kritik oavsett definition. Det går inte att gömma sig.
Så om exempelvis sovjetiska ateister tar livet av hundratusentals troende p.g.a att dessa trodde på gud och ”vidskepelse” (vilket hände på 1900-talet) och bolsjevikerna hade annammat ”en avsaknad av gudstro”-ideologi så är det givetvis rimligt att man kritiserar deras ateism. Huruvida Gud existerar eller inte är av helt underordnad betydelse här.
Med vänlig hälsning/ Agnostikern
Kanske att religionskritik inte är samma sak som ateism? Den öppna debatten bygger på att alla föreställningar, uttalanden och åsikter ska kunna kritiseras, men allt hör inte dit. Som du själv skriver i ditt exempel, är det inte icke-tro på hustomtar som ska kritiseras, utan utsagorna som människorna gör – problematiseringen av hustomtetro. Detta är inte alls samma sak som "svag ahustomteism eller stark ahustomteism", vilket blir helt uppenbart när man förstår skillnaden mellan att inte tro på hustomtar och att kritisera hustomtetroende. Om man inte förstår vitsen med att olika ord betyder olika, kan man göra andra lika felaktiga generaliseringar, som kan slå ut ännu värre. En som har en stark gudstro och en stark kristen identitet kanske inte alls kan ställa upp på att du kallar honom för ateist, bara för att han står på min sida i frågan om religionskritik och sekularism, när det som skiljer oss åt är hans närvaro av gudstro – teismen. Vi har alltså inte att göra med konsekvenser av en vidskepelses frånvaro, utan av konsekvenser av åsikters närvaro och ditt agerande/dina påståenden. Samma problem uppstår när ateister går med i Svenska Kyrkan eller besöker gudstjänster (Björn Ulvaeus) – de kan vara mål för den kristna religionskritikens kritik. Helt kort måste man lära sig begreppen för att förstå debatten, vilket var en av Jerlerups missar.