Anders Hesselbom

The New York Times har en kulturartikel signerad Anthony Tommasini ute som argumenterar för att orkesterprovspelningar inte ska vara blindade, eftersom det kan missgynna mångfalden. I en blindad provspelning hör ser man inte den som spelar, vilket ska minska risken att någon använder sina förutfattade meningar om musikern som söker jobb i en orkester. New Yorks filharmoniska orkester praktiserar blindade provspelningar och den består av 106 man, varav 50% är kvinnor men endast en person är svart. Betyder det att blindade provspelningar inte fungerar för en orkester vars publik vill ha mångfald?

Om man inte blindar provspelningarna finns en risk att orkesterledaren, medvetet eller omedvetet, diskriminera för eller emot baserat på information som inte är relevant för yrkesutövningen, t.ex. kön eller hudfärg, men undanhåller man den informationen kan orkesterledaren endast bedöma på vad som är relevant för yrket: Musiken.

Att frånvaron av diskriminering på grund av t.ex. kön eller hudfärg kanske inte ger den blandning av hudfärger som så många önskar, kan bero på många olika saker, men det kan finnas korrelationer mellan vilka val man vill göra eller kan göra, och vem man är. Om vissa grupper har sämre möjligheter att förverkliga sina drömmar på grund av hur omvärlden uppfattar dem, är det ett problem som måste tas itu med, men lösningen är aldrig diskriminering.

Ett annat problem är att det kan sitta personer i publiken som inte bara koncentrerar sig på vad de hör, utan applicerar sina rasistiska fördomar på vad de ser. Som publik till en filharmonisk orkester kan du inte räkna med att du vet speciellt mycket om musikerna, och om så skulle vara fallet, är du inte en av dem som sitter och generaliserar om dem. Den som ser en övervikt av musiker som är vita, män, svarta eller något annat, och utifrån det drar slutsatsen att mångfald saknas, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser lika dana ut också har samma bakgrund. Den som ser olika hudfärger och kön, och utifrån det drar slutsats att mångfald finns, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser olika ut har olika bakgrund. Det är helt orimligt.

Något som intresserar mig är vad som kommer att hända om man spelar in en ny film om sydstaternas slavhandel, typ ”Nord och syd” med den fantastiske Patrick Swayze; kommer de afrikanska slavarna vara 100% svarta eller kommer det blandas? Och ännu mer intressant, om/när muslimsk slavhandel med vita nordbor på 1800-talet filmatiseras, kommer de nordiska slavarna vara 100% vita eller kommer det blandas?

Den som lever får se.