Anders Hesselboms blogg

Kategori: Rasism

  • ”Legitim kritik mot staten Israel”?

    Efter massakern vid musikfestivalen i Re’im 2023-10-07 skriver The Guardian om australiensiska Hamas-anhängares firande utanför Sydneys operahus dagen efter det lyckade attentatet. Man påpekar att ”fuck the jews” användes som slagord, och jag som tittat på filmklipp från firandet kan intyga att det mest var ”gas the jews” som ropas, även om det ibland slank in några ”fuck the jews”. Totalt hade man lyckats döda 1200 personer, varav 364 var civila deltagare på musikfestivalen, så stämningen bland Hamas-anhängare i Australien var på topp.

    Det pratas gärna om att man måste acceptera legitim kritik mot staten Israel, men jag har aldrig sett att någon vill förbjuda kritik mot Israel, legitim eller ej. Tidningen Dagens ETC har tagit en tydlig jude-fientlig hållning, men det har inte kommit till högre pris än några glåpord och prat om att skattebetalarna inte ska behöva betala för Dagens ETC, men något tal om förbud har mig veterligen aldrig förekommit. Detta trots att undertonen verkligen handlar om ”radikala judar”, och inte bara om ”staten Israel”. Judar har inget vidare våldskapital, så samhället behöver inte sätta stopp för judehat för att t.ex. förhindra hämndaktioner.

    I Australien, två år senare, i samband med att judar samlats på Bondi Beach (en strand nära Sydney) för att fira Chanukka, sköt två Hamas-anhängare ihjäl 15 judar, och skadade betydligt fler, vilket problematiserar påståendet om s.k. ”legitim kritik mot staten Israel”. Frågan om legitim kritik är inte det som kritiseras. Avrättning med gevär kan inte betraktas som legitim kritik, och det är knappast staten Israel som firar Chanukka på Bondi Beach. Och verbal kritik (med stark betoning på ordet verbal) mot staten Israel är det ingen som ifrågasätter. Man kanske har invändningar emot den, men invändningar mot kritik är lika självklart acceptabelt som kritiken i sig.

    Som hårdrockare vill jag önska glad Chanukka till några judar vars musik jag gärna lyssnar på: Billy Joel. Paul Stanley, Gene Simmons och Bruce Kulick i Kiss. Geddy Lee i Rush. Trevor Rabin i Yes. David Lee Roth i Van Halen. Mark Knopfler i Dire Straits. Adam Lambert i Queen. Och inte minst Paul Simon och Art Garfunkel.

  • Moska Hassas borde lära sig arabiska

    När nya förmågor rekryteras till sosseriet måste de avradikaliseras från den extremt svartvita bild som odlas både i deras interna kultur, ej avsedd för allmän granskning. Till viss del hejar svensk nyhetsmedia på i radikaliseringen, som tydligt tagit ställning för terrorismen och mot demokratin, vilket i första anblicken kan kännas lite småkonstigt, men Hamas vet vad de gör.

    Västerländska mediakonsumenter hade inte gillat dem om det vore för deras politik, för deras bruk av makt eller för deras värderingar. Idag finns jättemånga svenskar som accepterar homosexualitet (eller åtminstone inte vill att en polisstat ska gripa misstänkta homosexuella för offentlig avrättning). Många vill att gemene man ska ha rösträtt, att rättigheter i samhället inte ska styras av kön, och så vidare. Men dessa värderingsskillnader till trots, så antar vi att Hamas är felfria i sin krigsföring.

    Socialdemokraternas nya stjärnskott, SSU-ordföranden Moska Hassas, poserade nyligen med en halsduk med ett rasistiskt budskap, skrivet på arabiska: ”Jerusalem är vårt”. Hon kan förmodligen inte arabiska och hon förstår förmodligen inte internationell politik – låt oss vara ärliga, sosseriet har haft svårt att attrahera brain power under de senaste 30 åren. Givetvis var en ursäkt på plats. Hassas läste inte budskapet på halsduken (hon kanske inte kan läsa det), hon valde bara att posera med den framför journalister. Fine. Så vad tycker hon om Hamas?

    Jo, hon är för en tvåstatslösning i Gaza, vilket innebär att hon vill avväpna terrororganisationen Hamas, och att hon vill samexistera med en marknadsliberal demokrati. Ursäkta, men jag tror det när jag ser det. Biståndspengar flödar aldrig från socialistiska länder till marknadsliberala länder. Biståndspengar flödar alltid från marknadsliberala länder till socialistiska länder. Och socialism är vad jag anklagar Moska Hassas för.

  • Antisemitism får inte avfärdas som ”legitim kritik mot staten Israel”

    När jag känner mig riktigt cynisk kan jag känna att den svenska vänstern inte hade haft så starka band till palestinarörelsen om inte palestinarörelsen hade haft så starka band till Hamas, och om Hamas inte hade haft så starka band till Adolf Hitler och nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Det som i de facto förenar palestinarörelsen med nazismen är just synen på judar. Man brukar säga att ”legitim kritik mot staten Israel inte får avfärdas som antisemitism”, helt utan att peka ut någon legitim kritik. Självklart kan demokratiska och HBTQI+vänliga stater som Israel kritiseras. Självklart är inte alla illdåd som begås av terroristerna i Hamas omotiverade.

    Israel har blivit sämre på att försörja Palestina med mat på grund av terroristattackerna som riktas mot dem, och det får konsekvenser för Israel. Kanske med rätta. Men låt oss studera hur påstått ”legitim kritik mot staten Israel” har avfärdats som antisemitism.

    Under Eurovision Song Contest gav den svenska juryn 0 poäng till Israel, trots att deras bidrag var riktigt bra. Tittarna gav Israel högsta (12) poäng. Sveriges Television, som producerar Sveriges sändning, tänkte inte tanken att de kan ha nominerat antisemiter till att sitta i juryn, utan påminde istället om att en judisk konspiration styr världen.

    Socialdemokraternas utrikesminister Margot Wallström gjorde nyligen ett offentligt uttalande om att den svenska regeringen styrs av Israel.

    Dagens Nyheter har precis delat sin åsikt att judar i Sverige har ett särskilt ansvar att kritisera Israel för att deras hjälpsändningar till Gaza försvåras av Hamas.

    Är detta legitim kritik mot Israel? Kan Socialdemokraterna eller Dagens Nyheter verkligen skilja på nazism från legitim kritik? Jag tror det när jag ser det. My heart goes out to you.

  • Att man identifierar sig som antirasist betyder inget – walk the walk, if you talk the talk

    Lorena Delgado Varas är folkvald riksdagsledamot för ett parti som identifierar sig som antirasistiskt, nämligen Vänsterpartiet. Helt okommenterat spred hon rasistisk propaganda på X som visade Israel som en något slags motor bakom USA och alla pågående konflikter. Själv menar hon att det var ett misstag, men Jakob påpekar på X, begår Delgado Varas rasistiska misstag ganska ofta. Hon påstår att Israel orsakar flest barns död på hela planeten, hon använder årsdagen av 7 oktober-attacken till att påstå att Israel begår ett folkmord och hon använder minnesdagen för Kristallnatten till att hävda att palestinier går igenom samma sak som Nazismen utsatte judarna för.

    Allt detta kan såklart vara misstag, men man bör fråga sig om inte misstagen säger något om personens värderingar? En annan relevant fråga är att om den som stirrar rasismen rakt i ansiktet utan att se den, verkligen ska ha rätt att kalla sig för antirasist? Nu är Lorena Delgado Varas polisanmäld för hets mot folkgrupp. Ett personligt tips är att om man oroar sig för att bli anklagad för rasism, kan man alltid testa att sluta vräka ur sig rasism.

    För den som inte vad Hamas går för kanske kan få sin nyfikenhet väckt av Dennis Prager i efter hans senaste besök till Oxford.

  • ”Allt gick ut på att manipulera och ljuga”

    År 2015 uppenbarade det sig att partiet Socialdemokraterna sysslade med aggressiv telefonförsäljning som gick ut på att ljuga och bedra, för att skattefritt sälja lotter på kredit till förmån för Partiet. Drygt nio år senare är situationen oförändrad. Det enda som egentligen har hänt är att media återigen varit tvungen att lyfta frågan, och att partisekreterare Tobias Baudin avkräver hämnd för att deras skumraskaffärer hamnat i ljuset igen. När det gäller synen på skatt, har inget förändrats. Arbetarna ska jobba för att försörja borgarna, och borgarna är sedan länge Socialdemokraterna.

    Det bästa idag vore nog att helt enkelt terroristklassa Socialdemokraterna och förbjuda finansiering av, eller medlemskap i partiet. För så länge arbetarklassens främste fiende får härja fritt, måste vi sträva emot.

    Och medias kritiska granskning av partiet börjat tidigare, hade Socialdemokraterna mått bättre idag.

    Vi vet om att Socialdemokraterna är Det Objektiva Partiet, eftersom objektiv media har tagit ställning för partiet. När Ebba Busch hade mage att kritisera rasismen, antisemitismen och nazistkopplingarna inom Vänsterpartiet, stöttade media plikttroget vänstern med standardgreppet ”jamen SD då?”. Att inte stötta något rasistiskt parti alls, är till för oss intellektuella, det är inget ligger inom räckhåll för svensk media. Att relativisera för att få andras rasism att framstå som värre än sin egna, är ungefär så långt som man har kommit.

    Kronan på verket när det gäller total dumhet måste vara när Socialdemokraterna i Malmö tyckte att judehat kanske var ett problem trots allt. Därför anordnade man en resa till förintelselägret Auschwitz för att visa sitt ungdomsförbund, SSU, att nazism kanske var lite dåligt. Men fler och fler SSU:are från Sveriges intellektuella avfallshög hoppade av. Judar hade kanske samlat ihop till det där folkmordet, de dricker arabiskt barnblod till frukost, de kontrollerar media, och så vidare. Till slut hade alla SSU:are från Sveriges Mordor (Malmö) hoppat av.

  • Malmö är Sveriges skamfläck!

    Idag skriver Karina Cubilla i den vänsterextrema tidningen Arbetet om att det är Eurovision som gör Malmö otryggt, inte Malmö som gör Eurovision otryggt. Jag tänker inte ens länka till eländet, för det är en fruktansvärt cynisk text som jag inte vill driva trafik till, men vi förväntas alltså tänka att allt från tungt beväpnad polis till att judar blir utsatta för glåpord som ”judesvin” om de visar sig offentligt, inte har något med rasistiska medborgare att göra. Det är musikens fel!

    Och Cubilla är inte den enda som påvisar ett värdelöst omdöme. Låt mig bjuda på två riktiga bottennapp!

    Eric Saade lyckades smyga in en palestinasjal när han uppträdde i Eurovision Song Contest i tisdags. När han blev ifrågasatt för tilltaget så påstod han att han har palestinskt ursprung, vilket inte är sant. Han är född i Sverige av en svensk mor och har en far som är född och uppvuxen i Libanon, vars tidigare generationer är palestinska. Palestinsk islamism eller libanesisk islamism, spelar ingen större roll. Eric lär garanterat ha lärt sig tidigt att marknadsliberala demokratier, feminism och sekularism är något dåligt. Terrorism, teokrati och islamism är något fint. Det vi tillsammans har byggt upp i Sverige, över generationer, betyder inte ett skit för honom.

    Att vifta med den röd-svart-grön-vita palestinaflaggan, som de tagit från den arabiska revolten, kanske var lite väl magstarkt även för Eric Saade, men hans budskap gick fram ändå.

    Sen har vi de som, likt papegojor, rabblar upp terrororganisationen Hamas propaganda om folkmord och dödade civila. Om Israel lägger ned sina vapen, kommer de att utplånas. Massakern i Re’im 2023-10-07 som tog 364 civila israelers liv, är ett någorlunda aktuellt exempel. Om Palestina lägger ned sina vapen och släpper gisslan, blir det fred. Att Hamas nyttjar civila som mänskliga sköldar, är ett led i deras krigsföring, och det är en strategi som är återkommande hos terrororganisationer. Officiella siffror visar att antalet judar i arabvärlden har minskat med över 99% sedan Andra Världskrigets slut, och att antalet muslimer under samma period ökat med 1500%. Men folk bryr sig inte om officiella siffror, de bryr sig om Hamas. Så nog förekommer det ett folkmord, men inte så som terroristerna påstår. Nästan alla palestinier stöttar Hamas, och de få undantagen tenderar snarare vara mer extrema, inte mindre. Muslimska brödraskapet, IS eller Al-Shabab.

    Ansvaret för varje dödat barn på Västbanken ligger på Palestina och deras företrädare Hamas, som missbrukat sin makt de senaste sexton åren.

    Hamas i sin tur har stått på Adolf Hitlers sida i kriget, vilket förmodligen är en del av förklaringen bakom deras popularitet. Svensk vänster ställer sig i detta läger på grund av en förvirrad maktanalys, som endast bärs upp av en exceptionell utrikespolitisk inkompetens. Och det är just inkompetens som är en av de viktigaste förutsättningarna för att terroristorganisationens propaganda ska få fäste.

    För vad betyder egentligen antalet civila dödsfall? Att Tyskland förlorade miljoner civila under Andra Världskriget är väl ett ganska svagt skäl för att England inte skulle gå in som motstånd mot nazisterna? Ansvaret för civila dödsfall föll på terrorstaten även den gången! Skulle inte Nazityskland ha varit en kolonial militärmakt, skulle vi slippa detta. Civila dödsfall är en fruktansvärd konsekvens av krig, men att civila dör under krig, legitimerar inte Hamas attentat mot civila judar, och är inte ett argument för att Nazityskland borde fått hållas. Om inte Palestina ville få bort mellanösterns enda demokrati, skulle vi slippa detta.

    Men nu lever vi i en värld där Karina Cubilla vill få oss att tro att folk skriker ”judesvin” efter sina medmänniskor i Malmö inte beror på att det finns några problem med den islamistiska värdegrunden (och då har jag inte ens talat om synen på demokrati, yttrandefrihet, HBTQ, feminism eller sekularism), utan på Eurovision Song Contest, som för övrigt startades på 1950-talet för att ena Europa efter just Andra Världskriget. Den som påstår att sådana glåpord används för att man är arg på israeler, bör ställa sig frågan vilka israeler man är arg på? Den växande skaran av muslimer som bor där? Nej, det handlar såklart om judarna, även denna gång.

    Uppdatering 2024-05-11: ESC-finalen blev en shit show redan innan den börjat

  • Idag röt Hanif Bali ifrån, men denna gång kan jag förstå honom

    Idag har Hanif Bali, i tre tweets i rad, kallat Daniel Swedin för sossefetto, Tony Johansson för hycklare och Johannes Klenell ironiskt för geni.

    Svensk vänster har en vana (eller ovana) att ifrågasätta flyktingars vara i detta land, baserat på ganska lite, som t.ex. brist på politiskt medhåll. Men när någon som verkligen inte hör hemma i Sverige, som i Daniel Riazat för hans tveksamma vandel som jag tyvärr fått bevittna i riksdagen, blir det ett fasligt liv. Jag tycker såklart att Riazat ska få stanna oavsett hur han behandlar kvinnor, och helt oberoende av hans andra tillkortakommanden. Men jag kan bli lite frustrerad över att svensk vänster, som uttrycker en önskan om att utvisa precis vilken flykting som helst på precis vilka grunder som helst, helt plötsligt ska låtsas som att de bryr sig om människor när en person som uppenbarligen inte delar våra sekulära och humanistiska värderingar blir ifrågasatt.

    Med tanke på att jag blir frustrerad, kan jag förstå att Bali reagerar. Frågan om rasism har inte udden vänd mot mig som infödd, och Bali är inte här av fri vilja, utan kom hit som barnflykting.

    Det hela blir ännu mer absurt, när man tänker på att den som får vänstern när han gör (påstått) rasistiska uttalanden är sverigedemokraten Richard Jomshof. Har de levt under en sten? Har de inte lärt er hur han fungerar? Det rör mig inte i ryggen att han säger saker som kan uppfattas som rasistiskt, men jag skulle bli extremt besvärad om någon med min egna politiska färg skulle göra det. Och jag har därmed faktiskt en viss förståelse för att Hanif Bali reagerar som han gör.

    Man kan inte både vara antirasist och alliera sig med rasister, vänster eller ej. Jag pratar gärna politik med mina politiska motståndare – det är så jag vet att de är mina politiska motståndare. Och jag har börjat tro att det är en av anledningarna till att jag inte är någon Daniel Swedin, Tony Johansson eller Johannes Klenell. Var en bättre människa än dem!

  • Jamal El-Hajs livsgärning

    Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj med palestinskt ursprung, har vigt sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas. Hans politiska karriär har inte precis skett i strålkastarljuset, men vi vet att han har företrätt det svenska folket på riksdagsnivå sedan 2014, vilket innebär att hans politiska liv åtminstone sträcker sig över nio år. Dessa nio år har inte ägnats åt något annat än att bekämpa Hamas, vilket bedyras av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Ändå ville samma parti i maj i år, få bort El-Haj från utrikesutskottet på grund av hans deltagande på en Hamas-vänlig konferens.

    Bilderna som cirkulerar har sett ganska Hamas-vänliga ut, vilket egentligen inte är särskilt konstigt då en förkrossande majoritet av palestinierna faktiskt stöttar Hamas. Och en majoritet av Hamas-anhängarna är nazister. Socialdemokraterna är väldigt noggranna när det handlar om armlängds avstånd till nynazister, så vad är det som är så lockande med traditionell nazism? Jag är den första att erkänna socialdemokrater tenderar att ogilla nazism, men förmodligen är en liten, men betydande del, av partiets väjare nazister, vilket innebär att den där armlängdens vara eller icke vara är ganska beroende av vilket kontext man befinner sig i.

    De flesta Hamas-kritiska motioner är skrivna av Sverigedemokraterna, och de flesta S-märkta Hamas-kritiska motioner har inte El-Haj skrivit sin signatur på. Och de som har hans signatur, är aningen för bleka för att egentligen likna resultatet av ett livsverk. Så med tanke på att han faktiskt vigt sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas, är det rimligt att tänka att han är ganska ineffektiv. Detta kan vara bra att tänka på när man går till valurnorna för EU-valet nästa år, och även till riksdagsvalet 2026.

    Då Magdalena Andersson gjort El-Hajs personliga förluster till ett politiskt argument i frågan jag avhandlar här, så vill hag säga att jag inte förstår hur det är ett argument i Anderssons favör. Att i en riksdagsdebatt välja att lyfta dödsfall i El-Hajs familj som ett argument, vädjar till frågan om vem som orsakat dessa dödsfall? Hamas? Om detta skedde som ett led i Israels försvar mot det folk som valt Hamas till sin företrädare, ser jag snarare bara ytterligare en risk att El-Haj radikaliseras. Jag förstår inte argumentet, och jag skulle aldrig någonsin frivilligt spekulera i detta, om det inte vore ett argument som lyfts i Sveriges riksdag (!!!), vilket i sig är helt obegripligt för mig!

  • Har man en gång varit antisemit är man rökt – fram till idag

    Rektor Hamid Zafar har under ett antal år lyckats få ordning på Sjumilaskolan (Biskopsgården), som sedan han deplattformeras år 2020 tryggt återgått till ett dysfunktionellt getto. I fallet Hamid så har vi att göra med en deplattformering som kom till ett väldigt högt pris. Var det värt det? I början på 2010-talet uttryckte Hamid islamistiska åsikter anonymt på nätet. Man kunde tydligt utläsa ett ogillande av homosexuella, judar och kroater. Det var tidningen Dagens Nyheter som avslöjade Hamid. Var han står idag och vad han har åstadkommit blev irrelevant över en natt.

    Har man en gång varit homofob eller antisemit, så är man rökt.

    Sverigedemokraterna grundades av nazister. Det är allt vi behöver veta om dem. Jag har full förståelse för det resonemanget, och deras ursprung är verkligen ett skäl till att jag håller mig borta från dem. Utöver det är jag marknadsliberal, medan SD är ett högskatteparti, så även idag är jag deras meningsmotståndare.

    Idag är svensk vänster ganska harmoniserad med Sverigedemokraterna i hur politiken ska se ut, så hur definierar sin fiende? Ursprunget! Socialdemokraterna kan stoltsera med ett ursprung från arbetarrörelsen, vilket innebär att man kämpar för att hålla skatterna nere som ett led i att man värnar för arbetarklassen. Att årtionden av vänsterstyre i Sverige snarare lett till att skatterna ökat spelar ingen större roll, för vänsterns kärnväljare – den Öfvre Medelklassen – har råd att beskattas och känner sig rent av goda när de gör det.

    Hamid kom till Sverige från ett land som generellt sett inte har särskilt höga tankar om kvinnor, om homosexuella eller om judar. Det är allt vi behöver veta om honom. Ursprunget är problemet och möjlighet till förbättring kan inte erbjudas, oavsett vilket pris den principen kommer med.

    Fram till idag. Betydligt fler civila tyskar dog under andra världskriget än civila britter. Tyskarna fick betala dyrt för sina nazistsympatier, och jag som humanist är den första att skriva under på att man ska älska nazisten lika mycket som man avskyr nazism. Men frågan blir komplicerad när palestinierna, som också var nazister då det begavs sig, och som idag ofta är islamister. Islamism är ett slags oförtäckt nazism där judehat inte döljs, där avrättandet av homosexuella är matinéunderhållning och där varken marknadsliberalism eller fria val knappt existerar.

    De flesta palestinier hatar homosexuella, vilket reflekteras av hur de röstar. De flesta palestinier trivs bättre i här, i en marknadsliberal demokrati. Principen om att man definieras av sitt ursprung håller inte. Tanken på att förbättring inte bara är positivt, utan rentav önskvärt, måste gälla! Och precis det är nyckeln till fred – krav på förbättring. Om Israel med krig avlägsnar den makt som palestinierna demokratiskt röstat fram, kommer palestinierna svara med något ännu värre. De palestinier som flyr kriget till Sverige, kan mötas med nya krav: Här är vi demokrater, här står vi på judarnas sida i världskriget, här får man vara homosexuell, här blir man inte försörjd av den israeliska staten utan behöver göra rätt för sig!

    Som humanist älskar jag islamisten lika mycket som jag hatar islam. Svensk vänster kommer aldrig komma så långt i sin andlighet. Svensk vänster kommer att relativisera de civila tyskarna, eller påminna om extremhögerns ursprung. För att makt. För att skatt – som legitimeras av att en liten del faktiskt går till välfärd. Men det är egentligen resten som är så härligt, vilket inte minst är sant då man håller en biljett till Malmö-operan i sin hand.

  • En intressant vänsterprofil på Twitter (eller möjligtvis på X)

    Idag när alla är publicister finns det en oändlig uppsjö tankeparadigm att utforska på Internet. Idag hittade jag twittraren (”X:aren”?) anntikapitalist, som var ytterst intressant att studera – följ henne gärna! En uttalad socialist som frikostigt delar med sig om sina tankar kring politik. Vissa saker som skrivs är förutsägbara då den politiska hemvisten deklareras i profilen, men vissa saker är ganska intressanta. Två saker fångade mitt intresse:

    1. Varför styr SD om de inte sitter i regeringen?

    För några timmar sedan skrev kontot en retorisk fråga: ”Men om SD inte sitter i regeringen, varför styr de då den?” för att sedan berömma den egna frågeställningen (”Tänkvärt, Ann!”). Den inledande kommentaren hänvisade till en kommentar av Olof Ehrenkrona som lyder (ursäkta honom eventuella stavningsmissar): ”Bra rubrik, men även DI bör skärpa sig. SD är inget regeringsparti! Jomshof är precis som Gunnar Strömmer underströk en enskild riksdagsledamot och ingen företrädare för den svenska statsmakten. Skärp er SD, ni riskerar svenskarnas säkerhethal”.

    I Sverige utgår all makt från folket, som väljer riksdag. Riksdagen är landets högsta beslutande organ. I riksdagen sitter idag åtta partier. Det exekutiva ansvaret för landet har regeringen. Regeringen tillsätts (och avsätts) av riksdagen. Vad helst regeringen vill göra, måste riksdagen godkänna. Det enda en riksdag inte får göra, är att fatta beslut som strider mot grundlagen. För dessa tillfällen finns en särskild process som måste omsluta ett riksdagsval, så att inga korrupta politiker kan inskränka medborgarens fri- och rättigheter hur som helst. Idag har vi t.ex. en diskussion om hädelse genom koranbränning (vilket är nästa ämne), på Lars Vilks tid handlade det om hädelse genom karikatyr, på Salman Rushdies tid handlade det om hädelse genom religionskritik. Utan att ta ställning för sverigedemokraten i fråga (Richard Jomshof) så styr han regeringen genom det mandat han fått från folket. Han utgör 0,29% av Sveriges riksdag och hans parti (Sverigedemokraterna) utgör 20,92% av Sveriges riksdag. En väldigt stor andel av riksdagen företräds av partier som står i opposition till regeringen, t.ex. Socialdemokraterna. Gör Jomshof gemensam sak med vänstern, mot regeringen, har inte regeringen en chans att klara sig, och eftersom en majoritet av svenskarna röstade höger i senaste valet, är det statsminister Ulf Kristerssons plikt att leverera högerpolitik, något som inte går om Sverigedemokraterna får kalla fötter.

    2. Motsvarar muslimhatet idag judehatet i Tyskland på 1930-talet?

    Även denna publicering är dagsfärsk, endast några timmar gammalt: ”Muslimhatet idag är samma gamla som judehatet på 1930-talet. Herregud vad inkompetent och rasistiskt av er att inte se detta. Ser man det inte är man en del av förföljelsen.” Även här följs inlägget upp med en kommentar: ”Sedan så hatar ju brunhögern av idag även judar, men det är sekundärt just nu.”

    Uppföljningskommentaren vill jag bara kommentera med att säga att det går åt båda hållen. Epitetet brunhöger är inte ett uttryck för kärlek, utan av just starkt ogillande. Det är naturligtvis helt i sin ordning att man uttrycker hat. Är man på en formell debatt så ska man egentligen vara saklig, alltså spela på bollen i stället för på spelaren, så där kan det inte accepteras. Men här uttrycks ett svepande ogillande med ett epitet, i ett fritt medium, utan att någon angrips, och då tycker jag att det är rimligt. (Däremot har jag ironiskt nog sett judar anklagas för att vara nazister, men det är en annan historia.)

    Men ursprungsinlägget förbryllar mig. Svenska arbetare finansierar islam. Teokratiska länder som styrs av kalifat, tar emot pengar. Verksamhetsbidrag utgår till föreningar som sprider islam och bidrag till muslimska trossamfund finansieras av svenska arbetare. Vår lagstiftning är noggrant kalibrerad för att inte diskriminera muslimer eller minoriteter, varken på grund av livsåskådning, hudfärg eller sexuell läggning. De flesta medborgare i Sverige uttrycker sin förfäran när diskriminering väl sker, vilket ger en ledtråd om att stödet är starkt. Jag vill absolut inte förminska det hat muslimer ibland möter, men detta hat är inte institutionerat. Precis som man inte ska förminska det hat som muslimer ibland behöver möta, ska man inte förminska Sveriges insats för att välkomna islam till landet. Och det verkar inte ha gått omärkt förbi! Det räcker att titta på flyktingströmmarnas riktning. Att folk på flykt väljer Sverige, beror såklart på att vi har en samhällsstruktur som gynnar mångfald. Att det finns rasister i Sverige är självklart beklagligt, men det är inte konstigare än att det finns homofober i Irak. Det vi alla kan göra, är att syna rasismen var helst vi stöter på den, och se till att de som kommit hit från en (för oss) främmande kultur, eller föds in i en dito, ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Och helst också slippa bli utsatt för hat – när du ser sådant, är det en chans att ta rätt parti! Tittar vi på flyktingströmmarna på 1930-talet, så var det inte många judar som riskerade livet för att komma till Tyskland, för Tyskland hade verkligen en regering som införde lagar som diskriminerade mot judar. Sverige har snarare problem med motsträvare.

  • Förminskandet av nazismens illdåd är ett reellt problem

    Fascismen var för ett diktatoriskt styre, introducerat av den socialistiska högerextremisten Mussolini (1920-tal). Nazismen är en vidareutvecklad högerextrem socialistisk ideologi som vi kopplar till 1930-talet och Adolf Hitler. Förståelsen för de övergrepp som begicks i dessa totalitära ideologier suddas ut i samma takt som överlevarna från dessa övergrepp dör ut, vilket är ofrånkomligt efter så pass många år, och idag är förståelsen i princip noll. När mina barn var små i slutet på 1990-talet så kämpade Svenska staten fortfarande med information. En och annan dokumentär visades på tv, boken ”Om detta må ni berätta” skickades ut. Och även när mina ungar gick i skolan, så fanns det fortfarande förintelseöverlevande som åkte ut och pratade.

    Idag betyder inte nazistanklagelsen mer än ”jag blir kränkt av dina åsikter”. Urvattningen är total, intresset för modern historia är noll.

    Teorierna bakom Lafferkurvan antas vara nazism, att vilja ha en fungerande migrationspolitik antas vara nazism, att vara intresserad av klassisk arkitektur antas vara nazism, att vilja ha tysta bibliotek antas vara nazism. Nonchalansen är total, historiedyslexin är skrämmande. Eller åtminstone nästan total, eftersom även MP reagerade på att kärnkraft är pedofili, när det egentligen är nazism.

    Rädslan för historia blir uppenbar när man känner sig manad att påpeka för någon som aldrig någonsin kan tänka sig att rösta på SD (undertecknad) att SD grundades av nazister på 1980-talet, men samtidigt blir förfärad av att Centerpartiets rötter ens diskuteras. Vi förväntas att tycka att vi inte har något att lära oss av historien bortom 80-talet, medan det är helt uppenbart att ett rimligt ställningstagande mot SD rimligtvis görs efter lärdomar som görs av den som läser Centerpartiets partiprogram från 1950 om den ariska rasens överlägsenhet. För den som gått i modern skola vill jag påpeka att antirasister fick kalla fötter redan när Tyskland förlorade det sexåriga kriget år 1945. De som skriker fascist och nazist vid varje motgång, är inte per automatik en antinazist, utan snarar någon som söker kraftuttryck som försvar när verkligheten tränger sig på. Minimal kännedom om historien hade förhindrat detta förkastliga beteende! En nazist identifieras inte bara av att han hyllar nazistiska tendenser bland SD:s anhängare, utan av förminskandet av problemen med just riktig nazism.

    Uppdatering 2022-02-17: Justin Trudeau gjorde misstaget att förväxla brist på medhåll med nazism, och förmådde inte att varken förstå problemet eller be om ursäkt.

  • Ny forskning om den nya rasismen är publicerad

    Statligt finansierad forskning har ringat in en ny samhällsfiende, nämligen kulturrasisten. Rasism definieras som ”en ideologi baserad på olika, men samtidigt besläktade, grundantaganden om människor utifrån biologiska faktorer”, men det är inte detta forskningen handlar om. Artikeln handlar om kulturell rasism eller ny rasism, och det är denna som åsyftas när ordet rasism används i texten. Sådan rasism är grundantaganden om människor utifrån kulturella faktorer. Den som t.ex. suckar över medelålders vita män är en traditionell rasist (”biologiska faktorer), medan den som t.ex. gnäller över moderater är en s.k. ny rasist (”kulturella faktorer”). I vissa fall kan egenskaperna som är mål för den nya rasismen rentav betraktas som statiska (alltså permanenta).

    ”Dessa antaganden ligger till grund för en hierarkisk indelning av människor i grupper. Gemensamt för båda dessa former av rasism är att människor ses som bärare av essentiella och (i många fall) statiska egenskaper som formar och bestämmer deras beteenden och livsbetingelser.”

    Artikeln säger att rasism inte behöver vara biologisk och kulturell. Den ena definitionen räcker för att det ska kunna kallas för rasism, och här menas den nya eller den kulturella rasismen. Vidare är målet för denna rasism som artikeln berör ”invandrare eller minoriteter”. Både invandrare och minoriteter är något vi har gott om i Sverige. Ordet invandrare definieras inte av artikeln, och beställaren av forskningen, Sveriges regering, har ett dokument på sin sida, som erkänner detta slarv.

    ”Begrepp som har en oklar innebörd eller som används med olika betydelser bör definieras.”

    Jag tror att man hamnar väldigt nära sanningen om man antar att en invandrare är född i utlandet (eftersom ordet indikerar det) av personer som då inte identifierade sig som kulturella svenskar (med hänvisning till definitionen av den nya, kulturella rasismen). Regeringen har en beskrivning av ordet minoritet som är nationella eller språkliga minoriteter, alltså personer som inte är svenska medborgare eller inte talar svenska. Detta styrker att min förståelse av hur ordet invandrare används är korrekt.

    Forskningens slutsats är att de nya rasisterna håller till på sociala medier, som t.ex. Facebook, som betraktas som alldeles för oreglerad för att kunna hantera rasisterna. Jag tror inte att detta håller, för de rasister som pekas ut av staten har antingen andra plattformar eller är plattformar av sig själv. Journalisten Per Gudmundson, oppositionspolitikern Hanif Bali, tidningarna Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Artikeln har inte pekat ut någon ny eller kulturell rasism hos regeringsvänliga politiker, journalister eller tidningar, förmodligen inte för att den inte finns, utan för artikelförfattaren, som jobbar på uppdrag av regeringen, valde oppositionen som studieobjekt.

  • Är avsky mot islam ett slags rasism?

    Jag tänker inte försvara Sverigedemokraterna i något, men jag vill kritisera ett bemötande av Sverigedemokraterna. Deras partisekreterare Richard Jomshof sa debattprogrammet Sverige möts (9/3) i SVT att han tycker islam är en avskyvärd religion. I sammanhanget pratade man med en person som flytt från islamskt förtryck, och Jomshof uttalade sig i försvar för flyktingen. Detta har genererat kritik som tar avstamp i att Jomshof gjorde sig skyldig till rasism, men det är inte detta som är rasism. Jomshof tog parti för en människa, en flykting, och mot en religion. Man behöver inte ta ställning till om islam är en god eller dålig samhällskraft och hur legitimt Jomshof negativa omdöme är, för att kunna konstatera han inte gjorde sig skyldig till rasism i detta sammanhang.

    Rasistanklagelsen kommer förmodligen från att islam är en skyddsvärd religion. Eftersom religionens anhängare i Sverige ofta antas vara skyddsvärda, och eftersom kritik mot en religion kan uppröra religionens anhängare, accepterar man inte angrepp på religionen. Så när en människa hamnar i kläm på grund av en religion, är det väldigt frestande att ta parti för religionen istället för människan. Religionen är massor av människor, en människa som flytt är bara en människa. Tänker man efter, borde man inse att detta är kontraproduktivt.

    När en idé tilldelas rättigheter, kommer ofrånkomligen personer att hamna i kläm när de inte underkastar sig dem. Man kan se sådana tendenser när man ser hur Socialdemokraterna beskriver sina meningsmotståndare som mörkermän med dolda agendor. Man verkar inte se människor som anser sig ha en bättre väg till välstånd, utan ”den onda sidan”. Ibland slängs till och med insinuationer om rasism in. Legitim och välgrundad kritik mot islam, oavsett hur väl den formuleras, kommer alltid att uppfattas som kritik mot alla muslimer, åtminstone av någon. Om vi accepterar den invändningen, tappar vi möjligheten att kritisera en religion, och således möjligheten att hålla den i schack.

    Och hur är det med sakfrågan? Är islam en avskyvärd religion? Du känner igen en religion på dess fundament, på hur den ser på reformation och hur den hanterar avfällingar. Tittar man på om många gillar en religion och om många blir saliga av den, tittar man på fel saker, för det gäller religioner som finns, inte specifikt religioner som står på ett gott fundament. För att kunna avgöra sakfrågan på ett korrekt sätt, måste du titta på rätt parametrar.

  • Hur ser vänsterns valkampanjande ut denna gång?

    Valspurten har inletts, ännu tidigare än den brukar. Denna gång ska vi inte rösta på Socialdemokraterna för att de har några nya visioner att bjuda på, eftersom de har suttit vid makten så länge att de kunnat verkställa sin vision. Denna gång ska vi rösta på Socialdemokraterna för att rädda demokratin och för att oppositionen är nazister. Ända upp på ministernivå förekommer allt från tjuvnyp om ”samarbete med SD” till retoriska uttalanden om förintelsen. Vad består detta samarbete av, och vad säger regeringen om oppositionen i övrigt?

    Att SD släpper fram en högerregering ger dem själva väldigt lite makt. Makten kommer snarare från det mandat som givits dem av folket. Valet av en höger- eller vänsterregering handlar snarare om vilket regeringsalternativ som de anser vara bäst på att driva deras frågor. Kopplingen till deras rötter i nazismen är inte starkare i denna fråga än Vänsterpartiets rötter i kommunismen när de har samma ”samarbete” med Socialdemokraterna. V släpper igenom en vänsterregering som de är lika välkomna in i som SD är i högern (d.v.s. inte alls) för att det anser att en vänsterregering är mindre dåligt för dem, för att en vänsterregering ligger närmare deras politik. Ingen vettig människa kallar Socialdemokraterna eller deras väljare för kommunister för det. Men istället för ytterligare ett tomt löfte om att ”denna gång ska vi knäcka gängkriminaliteten” så har vi alltså landat i att man måste rösta regeringsvänligt för att inte vara rasist.

    Ett oönskat sällskap till maktens vanliga klagomål på oppositionen. ”Det är bra för låginkomsttagaren att bli beskattad”, ”när man vill sänka skatten så är det välfärdsposterna man vill minska”, ”om inte P3 spelar melodiradio går demokratin under”, ”företag skulle inte anställa fler om det blir billigare att anställa”, ”om den fria marknaden producerade långfilm skulle vi bara få skräpfilmer”, ”vi vet inte förrän om ett par månader om vår coronastrategi är bäst och är den inte det så är vi bäst på att räkna”, ”vi är inte ett av länderna med högst arbetskraftsutbud, inte arbetslöshet”, ”vi har ingen elbrist och elpriserna är inte höga, för ibland exporterar vi el”, ”om marknaden får sälja alkohol kommer folk att supa ihjäl sig”, och så vidare. Jag kommenterar samtliga dessa påståenden nedan, för den nyfikne.

    Höger och höger behöver inte vara samma sak, för det finns olika sorters höger. Vi har extremhögern, som nationalsocialismen, som är extremhöger för att den vilar på tanken om A- och B-människor. Denna höger har en finansiell politik och en kulturpolitik som liknar vänsterns. Inom nationalsocialismen anses höga skatter och centrala val främja medborgaren medan fri kultur gör medborgaren själsligt förtappad. Sen har vi den höger som jag tillhör, som inte liknar extremhögern mer än socialdemokratin liknar nationalsocialismen. Jag vill ha fri media istället för statlig media. Istället för att beskatta befolkningen för att finansiera mediaproduktion, kan man sänka skatten för att förbättra förutsättningarna att producera fri media. Jag vill ha fri kultur istället för statlig kultur. Istället för att beskatta befolkningen för att finansiera filmproduktion, kan man sänka skatten för att förbättra förutsättningarna att fritt producera film. Mer pengar ska gå ut till välfärden men mindre pengar ska gå ut totalt, och statens intresse i medborgaren är inte att fostra henne, utan att försvara hennes rättigheter. Yttrandefriheten, tankefriheten, åsiktsfriheten, religionsfriheten, mötesfriheten, och så vidare. Istället för att operascenen ska göras beroende av villkorade bidrag för att överleva, på grund av att de skattar till ”Reine & Mimmi i fjällen”, ska en scen kunna göra de uppsättningar de finner passande, baserat på konstnärligt innehåll och utmaning viktat mot gångbarheten.

    Men böcker som ”Insert coin” (Ludde Nordenskjöld) och ”Så roligt ska vi inte ha det” (Mattias Svensson) vittnar snarare om att det kanske inte alltid är medborgarens väl som ligger i Socialdemokratins kikare, utan snarare en missriktad omsorg om medborgarens karaktär. Här är problemen med ovannämnda påståenden:

    ”Det är bra för låginkomsttagaren att bli beskattad”
    Även om man betalar skatt procentuellt, drabbas en låginkomsttagare mycket högre än en höginkomsttagare av skattetrycket, eftersom varje krona man inte får disponera själv faktiskt innebär försämrad ekonomiskt självstyre. Detta kan lappas och lagas med bidrag, men ett bidrag kan aldrig kompensera för en hederligt ihoptjänad slant.

    ”När man vill sänka skatten så är det välfärdsposterna man vill minska”
    Att annat än välfärden ska vara skattefinansierat, är en vänstertanke. Högern vill ha att det allmänna ska fokusera på sin kärnverksamhet. Ta in mindre pengar från medborgaren på det totala, men lägg mer pengar på vård, skola och omsorg.

    ”Om inte P3 spelar melodiradio går demokratin under”
    Syftet med den statliga melodiradion var att konkurrera ut piratradion, på den tiden det var olagligt att sända media i Sverige. Idag är statliga nöjesprogram i bästa fall bara störande element på marknaden för den som försöker försörja sig på att spela melodiradio.

    ”Företag skulle inte anställa fler om det blir billigare att anställa”
    Företag vill tjäna pengar, och där det möjliggörs av att ha anställda, vill man ha så många anställda man mäktar med. Det är inte bara medborgare utan även företag som gynnas av ekonomisk frihet.

    ”Om den fria marknaden producerade långfilm skulle vi bara få skräpfilmer”
    I princip alla storfilmer som släpps i Sverige idag är skattefinansierade, som t.ex. ”Sean Banan inuti Seanfrika” från 2012. Från USA, där det fortfarande är möjligt för den fria marknaden att producera film, har vi sett filmer som ”Bladerunner” och ”Alien”.

    ”Vi vet inte förrän om ett par månader om vår coronastrategi är bäst och är den inte det så är vi bäst på att räkna”
    Vi har facit, och vi rapporterar sent. Våra förutsättningar att hantera coronapandemin liknar våra grannländers, men svenska myndigheter har gjort dåliga val på vägen.

    ”Vi är inte ett av länderna med högst arbetskraftsutbud, inte arbetslöshet”
    Socialdemokratin sminkar grisen, inte bara genom att kalla arbetslöshet för arbetskraftsutbud. T.ex. är två arbetade timmar under en vecka av en person som söker ett heltidsjobb, inte en belastning för arbetslöshetsstatistiken.

    ”Vi har ingen elbrist och elpriserna är inte höga, för ibland exporterar vi el”
    Ibland, typiskt när det är kallt, importerar vi el som inte är klimatneutral. Ibland, typiskt när det är kallt, skenar elpriset till den grad att företag måste läggas ner och människor blir arbetslösa.

    ”Om marknaden får sälja alkohol kommer folk att supa ihjäl sig”
    Det har visat sig att begränsad tillgång skapar ett behov av att köpa när man kan. Igen, se ” Så roligt ska vi inte ha det”.

  • ”Varför kritiserar ni bara islam?”

    Alldeles för ofta får man som sekulär frågan varför man bara hackar på den religion man kritiserar just nu. Svaret är att man troligtvis bemöter den som talar. Förra årtusendet, när kristdemokrater motionerade om att kriminalisera hädelse och att biologiundervisningen i skolan skulle kompletteras med en undervisning i kreationism, ställde många frågan varför vi kritiserar kristendomen istället för islam. Idag, i ljuset av attentaten mot tvillingtornen, mot Charlie Hebdo-redaktionen och hotbilden mot Lars Vilks, ställer sig många frågan varför vi kritiserar islam istället för kristendomen. (Nazism brukar nästan alltid vara tillåtet att kritisera, bortsett från en och annan ”men judarna då”-kommentar.)

    Svaret är egentligen självklart. Vi sekulärhumanister ogillar allt irrationellt motiverat våld, och vi svarar den som tar sig ton. Just nu råkar muslimer vara en ganska stor och ganska högljudd grupp som ställer till med ganska mycket besvär. De allra flesta muslimer vill inget annat än att leva i fred i ett samhälle vars uppbyggnad de själva bidrar till, och så länge vi låter en rasistisk och våldsverkande minoritet företräda islam, undergräver vi drömmen om det harmoniska och mångkulturella samhället.

    Anders Lindberg säger att man sparkar nedåt när man angriper muslimer, men det är inte helt självklart sant. Muslimer har en stark ställning gentemot staten, och muslimska föreningar får olika typer av projektbidrag utbetalda. Muslimer har en stark ställning i samhället, och när hatbrott riktas mot muslimer väcks oerhört starka känslor, med rätta. Muslimer är dessutom den största etniska gruppen i Sverige, med åtminstone 810.000 anhängare (vilket motsvarar drygt 8% av befolkningen) år 2016, med en ökande trend.

    (Läst 2020-09-05.) Att kritisera islam är inte att sparka varken nedåt eller uppåt, för i ett civiliserat samhälle saknar idéer rättigheter, och att kritisera muslimer är inte med nödvändighet att över huvudet taget ”sparka”, och inte med nödvändighet ”nedåt”.

    Det kan alltså finnas goda skäl att kritisera kristna dogmer när kreationism jämställs med biologi, och det kan finnas goda skäl att kritisera muslimska dogmer när terror jämställs med västerländsk religionsfrihet. Det bästa sättet att slippa kritik är att inte ta sig ton, men det bästa man kan göra är att säga sin mening och bevilja meningsmotståndaren samma frihet, även om han är sekulär.

  • Mångfald borde vara djupare än hudfärgen

    The New York Times har en kulturartikel signerad Anthony Tommasini ute som argumenterar för att orkesterprovspelningar inte ska vara blindade, eftersom det kan missgynna mångfalden. I en blindad provspelning hör ser man inte den som spelar, vilket ska minska risken att någon använder sina förutfattade meningar om musikern som söker jobb i en orkester. New Yorks filharmoniska orkester praktiserar blindade provspelningar och den består av 106 man, varav 50% är kvinnor men endast en person är svart. Betyder det att blindade provspelningar inte fungerar för en orkester vars publik vill ha mångfald?
    Om man inte blindar provspelningarna finns en risk att orkesterledaren, medvetet eller omedvetet, diskriminera för eller emot baserat på information som inte är relevant för yrkesutövningen, t.ex. kön eller hudfärg, men undanhåller man den informationen kan orkesterledaren endast bedöma på vad som är relevant för yrket: Musiken.
    Att frånvaron av diskriminering på grund av t.ex. kön eller hudfärg kanske inte ger den blandning av hudfärger som så många önskar, kan bero på många olika saker, men det kan finnas korrelationer mellan vilka val man vill göra eller kan göra, och vem man är. Om vissa grupper har sämre möjligheter att förverkliga sina drömmar på grund av hur omvärlden uppfattar dem, är det ett problem som måste tas itu med, men lösningen är aldrig diskriminering.
    Ett annat problem är att det kan sitta personer i publiken som inte bara koncentrerar sig på vad de hör, utan applicerar sina rasistiska fördomar på vad de ser. Som publik till en filharmonisk orkester kan du inte räkna med att du vet speciellt mycket om musikerna, och om så skulle vara fallet, är du inte en av dem som sitter och generaliserar om dem. Den som ser en övervikt av musiker som är vita, män, svarta eller något annat, och utifrån det drar slutsatsen att mångfald saknas, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser lika dana ut också har samma bakgrund. Den som ser olika hudfärger och kön, och utifrån det drar slutsats att mångfald finns, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser olika ut har olika bakgrund. Det är helt orimligt.
    Något som intresserar mig är vad som kommer att hända om man spelar in en ny film om sydstaternas slavhandel, typ ”Nord och syd” med den fantastiske Patrick Swayze; kommer de afrikanska slavarna vara 100% svarta eller kommer det blandas? Och ännu mer intressant, om/när muslimsk slavhandel med vita nordbor på 1800-talet filmatiseras, kommer de nordiska slavarna vara 100% vita eller kommer det blandas?
    Den som lever får se.

  • Nu har DN:s ledarredaktion helt tappat förståndet

    På temat ”alla som inte tycker som jag är Hitler” låter Dagens Nyheter (DN) självaste Sverigedemokraterna (SD) företräda sekularismen i gårdagens ledartext. SD är ett kristet parti som anser att kristendomen ska ha en särställning i Sverige, medan Humanisterna, som faktiskt är sekulära, anser att alla religioner ska samexistera på lika villkor. Oavsett vilken religion någon har, om någon alls, har alla människor samma rättigheter och samma skyldigheter inför både sina medmänniskor och samhället de verkar i. Ingens religion ska begränsa någon annan, ingens religion ska legitimera egenmäktighet över någon annan. Inte riktigt SD:s syn, va? Jag har slutat hoppats att någon på DN ska ta reda på vad orden de använder betyder, jag har slutat hoppats att någon på DN inte är helt likgiltig inför sant och falskt eller rätt och fel, och texten i övrigt är ett slags dumhetens triumf – med en underton som signalerar föreställning om att ha rätt, avfärdas mer nyanserade hållningar som ”religiös dyslexi”. Tillåt mig bjuda på några höjdpunkter:

    Att vara troende är ingen mössa du tar på dig i vissa sammanhang men lyfter av i andra, som en tomteluva på julafton. Det är – åtminstone om du tar din tro på allvar – något som präglar hela ditt liv.

    Som vi alla vet är de troende som tenderar att fungera med andra människor i ett mångfacetterat samhälle, de som inte tar sin tro på för stort allvar. En troende som i all enkelhet föreställer sig personlig relation med ett övernaturligt väsen är, åtminstone vad religionen beträffar, till mindre besvär än den som säkrar sin tillgång på unga sexslavar efter sin död genom att spränga icke-muslimer (eller vad de anser vara feltroende muslimer, för den delen). Men även om du låter din tro prägla hela ditt liv, så betyder inte det att du för den sakens skull kan göra vad du vill, bara det görs in din religions namn. Det är t.ex. inte säkert att en anhängare av Det missionerande kopimistsamfundet kan dela upphovsrättsskyddat material på Internet utan risk för repressalier, och det är inte säkert att du som troende pastafarian får ha ett durkslag på huvudet på körkortsbilden. Det är inte ett hot mot religionsfriheten eller din rätt att tro, det är blott begränsningar som implementerats för att skydda andra medborgare. Dessa begränsningar är inte ens huggna i sten, utan kan påverkas via den demokratiska processen. Och så redan i nästa mening skriver man något som skulle kunna vara hämtat direkt från SD:s partiprogram:

    Att en judisk pojke enligt traditionen föddes denna dag för två tusen år sedan har kanske mer än något annat på gott och ont format den värld vi i dag lever i.

    Det man däremot inte känner till på DN är att mycket har reformerats genom åren, att guds makt över den Sveriges lag över åren har krympt och att det är något bra.

    För att parafrasera Eric Berntsson (SD) som sagt att ”din religion får du sköta på fritiden”, skriver man att ingen skulle säga att ”ateist får du vara på fritiden”. Jag är nyfiken på vad man tror att ateism egentligen är. Att man är ateist betyder nämligen inte att man inte är religiös, att man är ateist betyder inte att man inte är vidskeplig, att vara ateist betyder inte att man är sekulär, att man är ateist betyder inte att man har vissa värderingar. Gudstro är en komponent i många religioner, och ateism är bara ett ord för att man saknar föreställningen att en gud finns. Om det är vetenskaplighet och upplysning som DN försöker angripa, så är det vetenskaplig skepticism som avses, som är en del av sekulärhumanismen, och som har ateismen som del i sig själv. Men att inte tro på någon gud (ateism) är bara en komponent bland många i detta sammanhang, och många som inte tror på någon gud kan tro på spöken, på en platt jord, eller på vilket ovetenskapligt trams som helst.

    SD:s religiöst motiverade krig mot islam har inget med sekularism att göra. Vi Humanister är betydligt bättre företrädare för sekularismen, och bland våra medlemmar har SD inte speciellt mycket stöd.

  • Nyamko Sabuni är humanist

    År 2012 hade Humanisterna den stora äran att ge sitt Hedeniuspris till Liberalernas nu nyvalda partiledare Nyamko Sabuni för sitt engagemang mot hedersvåld och tvångsäktenskap. Motivationen nämner hennes ”outtröttliga arbete för att barn och ungdomar oavsett ursprung eller religion ska ha tillgång till samma mänskliga rättigheter” – allas lika värde ur ett barnperspektiv helt enkelt. Och idag valdes hon alltså till partiledare för Liberalerna, vilket gör henne till den första afrosvenska partiledaren för ett riksdagsparti. Det är i sin tur en indikation på att Sverige inte är ett speciellt rasistiskt land i jämförelse med många andra, men de problem som verkligen finns här, har bubblat upp rejält i och med att hon blev partiledare. Allt från de mest subtila anklagelser om att hon ”inte är liberal” till anklagelser om att ingå i ett underjordiskt samarbete med Sverigedemokraterna.

    Anklagelsen att någon ”inte är liberal” kommer ofta från personer med väldig starka (men totalt omotiverade) föreställningar om vad som är rätt och fel, gott och ont, som seglar under falsk flagg som ”liberal” som ett slags täckmantel framför sin väldigt bestämda uppfattning om hur världen ska vara och vad en ”utlänning” tycka och hur hon ska bete sig. Anklagelsen är givetvis falsk.

    Och falsk är den snällaste beskrivningen som kan användas för att beskriva anklagelserna om samarbete med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna – en anklagelse som ironiskt nog gärna kommer från Socialdemokraterna, det parti som systematiskt och utstuderat använder passivt stöd från Sverigedemokraterna så snart chansen finns, under devisen att ”passivt stöd inte är samarbete” (vilket ingen heller hävdar). Men det känns inte det minsta otryggt att lova att varken S eller L kommer bilda allians med varken SD eller V, då både S och L är anrika partier som funnit sin plats långt från både rasism och populism.

    Bland fotfolket kommer däremot invandrare som inte följer självutnämnda liberalers naiva förväntningar alltid att mötas med glåpord. För dem finns ett citat av Jan-Olof Strandbergs karaktär i I väntan på Godot: ”Folk? De är ena arslen.” Jag gratulerar gärna Nyamko Sabuni till sitt nya uppdrag!

  • Owe Nilsson på TT – antirasist

    Owe Nilsson på TT skrev för ganska länge sedan att Hanif Bali borde ha en viss åsikt baserat på att han själv är invandrare. Och idag kommenterar han en bild föreställande Sjöcentralens personal, föreställande människor med olika kön och olika hudfärg:

    Det här är Sverige i dag, era misogyna, rasistiska nollor!

    En vacker bild! Den aggressiva tonen Owe har, handlar inte om något annat än en markering mot de ”rasistiska nollorna” han råkat få som medmänniskor. Således står han väl inte längre för sina egna rasistiska utspel? Jag kommenterade:

    Tolkar detta som att Owe Nilsson inte längre står för sina rasistiska tweets. Bra, välkommen till den verkliga världen!

    En medveten provokation från min sida. Owe svarar:

    Och du tänker då på vad?

    Jag svarar efter bästa förmåga, nu helt utan ironi:

    Blev extremt illa berörd när du avkrävde åsikt efter ursprung från Hanif Bali. Detta är ett steg i rätt riktning, men jag tror att du har en lång väg framför dig, om du vill få erkännande från oss antirasister. Men bra!

    Därmed är sakfrågan avhandlad enligt Owe – meningsutbytet handlar nu istället om person – en person som han faktiskt inte känner, men ändå har starka åsikter om:

    Det måste rimligen finnas gränser för hur korkad du kan vara.

    Jag svarar:

    Ok, så mycket för den självinsikten. Spela på spelaren istället för bollen vid brist på medhåll. 🙁

    Därmed har jag trampat över precis alla acceptabla gränser. Owe:

    Sorry, men stor inte ut med korkade människor. Försvinn in i dimman.

    I sak har Owe Nilsson rätt. Jag spelar inte i hans liga. Men jag ifrågasätter från hjärtat hans förmåga att bemöta kritik, helt oberoende av kritikerns intelligenskvot. Nilsson blockar mig, och kommenterar för sina följare:

    Erkänner. Är inte rasist längre. Men dumskallar kommer jag fortsatt ha svårt med, det medger jag.

    Jag vet att jag gick över gränsen, och jag skulle gärna be om ursäkt till Owe. Men med det sagt, så var mitt motiv att över huvudet taget kommentera, att jag faktiskt blev jag illa berörd av hans syn på invandrare.

  • Mer rasism från Rashid Musa

    I egenskap av justitieminister har Morgan Johansson sagt att antisemitism är dåligt oavsett vem som är avsändaren och:

    Min uppfattning är den att har man fått en fristad i Sverige är det också våra regler som gäller, då kräver jag att man bidrar till avspänning och konfliktlösning och inte till ökade spänningar mellan olika grupper. Den konfliktnivån som finns i Mellanöstern kan man inte ta hit, man måste bidra till avspänning.

    Låter det vettigt? Man kan åtminstone säga att Johansson har en poäng, men Sveriges unga muslimers ordförande Rashid Musa låter sig inte imponeras, utan kommenterar på Facebook:

    Många är med all rätt förbannade över Morgan Johanssons islamofobiska utspel. Men jag är inte riktigt förvånad. Jag har liksom inte så höga krav på vita medelåldersmän från Skåne.

    Jag har däremot både högre förväntningar och krav på unga somalier, eftersom jag har det på unga – somalier eller ej – speciellt om de är avlönade med skattepengar för sina värderingar. Jag kan förstå att Musa blev irriterad på Johansson, men hans kommentar är inget annat än rasism. För även om Morgan Johansson har helt fel i att det kan finnas spänningar mellan judar och muslimer (vilket han inte nödvändigtvis har) borde Musa kunna behålla filtret, som han tyvärr tycks behöva ha mellan sina tankar och sina yttranden – han är helt klart en av de sämre investeringarna vi använder skattepengar till.

    Och apropå skattepengar drogs Sveriges unga muslimers statliga bidrag in (december 2016) vilket de överklagade. Debatten handlade mycket fram och tillbaka om huruvida de respekterar demokratins idéer eller inte, vilket för de flesta är helt självklart även om man inte får betalt för det. Men nu pratar vi alltså om någon som anpassar sin uppfattning om sina medmänniskor på deras hudfärg, som leder en organisation som återigen är skattefinansierad, vilket är ytterst tveksamt även om inte Rashid Musa vore inblandad i kråksången.

  • Rasförräderi, Hans Reuterskiöld‏?

    Ibland blir man verkligen ledsen på riktigt. Hans Reuterskiöld‏ (kommunikatör för fackförbundet Sveriges Farmaceuter) skrev ett sånt där ryggdunkartweet som omdömeslösa män med makt gärna gör, men Reuterskiöld‏ var kanske osedvanligt tanklös i sitt budskap. Om Hanif Bali skrev han idag:

    Är Hanif Bali bloggosfärens motsvarighet till Jackie Arklöv?

    Jackie Arklöv är alltså uttalad nazistsympatisör och en av dömda för Malexandermorden. Vad i hela världen är det som gör att Reuterskiöld‏ kommer på att dra paralleller mellan Arklöv och Bali? Hudfärgen såklart. Den som likt Hans Reuterskiöld‏ baserar sin uppfattning om vad man ska tycka och tänka på hudfärg, hamnar i ständig konflikt mellan sina föreställningar och sina observationer.

    Bali har förresten, på grund av sin hudfärg, avkrävts tacksamhet för sin vistelse i Sverige – rasism är inte så ovanligt som man vill tro. Bali ringde Reuterskiöld‏, vilket Reuterskiöld‏ kommenterar offentligt i en mening som dryper av härskartekniker:

    Du lät gråtfärdig i telefon, men det kanske är ditt normalläge, och bad om ursäkt om du blivit ledsen och erbjöd mig ta bort tweeten.

    Och genom att påstå att han bett om ursäkt, tänker han nog att dels att saken ska vara utagerad och dels att han inte ska behöva be om ursäkt. Jag kanske är naiv, men jag tror verkligen att Reuterskiöld‏ själv skulle förfärats om det var han som betraktade denna konversation utifrån, men han har visat sig oförmögen att förstå när han själv gått över gränsen. Eller så har han helt enkelt en dålig människosyn.

    Uppdatering: Senare samma dag, kl. 19:59, publicerade Hans Reuterskiöld en ursäkt på Twitter. Jag är frestad att säga att polletten tillslut trillade ner, men förmodligen har vi att göra med en blind höna som hittat ett korn, eftersom jag finner det mer troligt att Reuterskiöld var mer trogen sina åsikter innan han blev kritiserad för dem. Han tog även bort sin yrkesresumé från Twitter i samband med detta.

    Uppdatering 2017-08-22: Idag meddelar Sveriges Farmaceuter att Hans Reuterskiöld tar tjänstledigt tillsvidare. Jag hoppas att detta inte är relaterat till att han framfört sina privata åsikter på Twitter.