Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2020-03-01
I Sverige har vi tre bolag inom statligt finansierad public service-media, Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR). De producerar inte fri media, utan media som är hårt reglerad för att vara bred, kvalitativ och opartisk media i allmänhetens tjänst. Det hela kostar 8,5 miljarder kronor, fördelat på människor med inkomst, 1300 kr per person och år.
SR anser inte att begreppet public service bara säger något om innehållet, utan att det även definieras av vem som producerar media. Det blir public service om ägaren är en stiftelse och om avgiften är obligatorisk, men man betonar också att det material som SR, SVT och UR är opartiskt. Denna hållning är egentligen inte alls speciellt bra. Avgiftens storlek och vem som ska betala, är en politisk fråga, och bolagen i stiftelsen tenderar att tycka bättre om politiska partier som vill utöka anslagen än de tycker om partier som vill minska dem. Detta speglas av opartiskheten, som tenderar att uppfattas av anhängare av partier som vill utöka anslagen, men inte av anhängare av partier som vill minska den. Vilka åsikter som antas vara objektiva och neutrala styrs nämligen väldigt hårt av vilka åsikter man själv har.
Det finns många goda skäl att kraftigt banta ner SR och SVT. Om dessa aktörer är mindre, lämnas fler marknadsandelar år fri media, vilket kan ge fler infallsvinklar i rapporteringen. Det ger en helt annan form av objektivitet. Istället för att en aktör ska avgöra vad som är objektivt, kan konsumenten ta in fler infallsvinklar han skapar sig en bild. Det synliggör den subjektivitet som faktiskt alltid finns, och låter istället konsumenten stå objektiviteten, vilket liknar hur det i bästa fall fungerar när det kommer till det skrivna ordet i Sverige (tidningar, bloggar och liknande).
Att skära ner public service gynnar inte bara röster som konkurrerar om att göra media av public service-karaktär, utan det gynnar även underhållningsbranschen. Några företag lever gott på att ha staten som kund när de levererar varor och tjänster till t.ex. Doobidoo eller Melodifestivalen. Men marknaden skulle givetvis må bättre av att alla tävlar på lika villkor utan att en aktör ska få pengar av staten för att arrangera jippon. Tänk på företagen i Söderhamn som hyr ut byggmaskiner, där en av uthyrarna, Arento AB, har staten i ryggen. Statens närvaro raserar företagsklimatet, och statlig underhållning är inget vi behöver, som vi således enkelt kan välja bort.
Apropå Lamotte, här är ett klassiskt klipp från programmet Eftersnack som han ledde i SVT.
Kategorier: Public Service
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar