Anders Hesselbom

Produktionskostnad/vinst-förhållandet för misslyckade uppföljare

2019-12-22

Det är ofta ett säkert kort inom filmindustrin att göra en uppföljare, eftersom man kan spela an på en framgång. Det blir ett slags varumärkesexploatering som inte alltid utnyttjar sin fulla potential. Ibland blir inte uppföljaren lika bra som sin föregångare, och här är tre exempel på hur budget förhåller sig till bruttointäkt i filmserier som inte lyckades följa upp sitt original. De filmer som inte når upp till 1,0 har alltså inte dragit in pengarna de kostade att producera, och här är tre exempel på ”dåliga uppföljare”. Så här ser en flopp ut:

Förhållande, inspelningsbudget och bruttointäkt:

Stålmannen, är en filmserie som varit igång sedan 1940-talet, men för de tidigaste filmerna är det inte riktigt känt vilka pengar som var inblandade, så här är inspelningsbudget och bruttointäkt (miljoner dollar) en bit in i serien, när Christopher Reeve klev in i serien:

Förhållande, inspelningsbudget och bruttointäkt:

Här ser vi exempel på där pengarna som står på spel varit så extremt framgångsrik i sitt ursprungsförfarande, så att jag var tvungen att introducera en decimal. Och trots att uppföljaren var en total flopp, så har den så pass stöd från sitt varumärke att siffrorna framöver varit svarta. Precis som i fallet med Stjärnornas krig, så har vi inte riktigt facit för filmserien än, för fler filmer är planerade i serien.

Alla helgons blodiga natt, inspelningsbudget och bruttointäkt (miljoner dollar):

Förhållande, inspelningsbudget och bruttointäkt:

Kategorier: Kultur

Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.