Anders Hesselbom

Replik om Guds existens från Claes-Göran Olofsson, med svar

2024-07-25

För ett antal år sedan reagerade jag på en video av Claes-Göran Olofsson angående guds existens, som (lite förenklat) gjorde följande poäng:

1. Det man tror finns, finns
2. Många tror att Gud finns
3. Alltså finns Gud

Låt mig säga att jag faktiskt accepterar detta argument. Allt jag kan tänka på, finns i någon bemärkelse av ordet ”finns”. Stålmannen finns som en litterär karaktär, Hemlige Mollgan finns som en föreställning i Alfons Åbergs huvud, och så vidare. Resonerar man så, så finns lika många gudar som det finns gudstroende (eftersom alla har sin personliga bild av vad Gud är). Jag försökte bemöta påståendet genom att visa hur absurt det blir när det är tydligt att någon annan pratar om en annan gud än Olofssons, så jag skrev om det som sades i videon till att istället handla om asaguden Tor.

Så på något vis finns Gud, och på något vis finns Tor. Tänker man däremot på ”finns” som något som säger något om en existens i något slags gemensam yttervärld, så räcker det inte att man tror. Idag publicerar jag Olofssons replik på min omskrivning:

Måste säga att jag är imponerad av Anders Hesselbom, att han har sett min video, och sedan har han ord för ord skrivit ner det jag sa i videon och för att sedan göra den omskrivning som han har gjort. Sånt tar tid. [Nöjet är helt på min sida, min anm.]

Men när jag läser det Hesselbom har skrivit så ser jag direkt att när Hesselbom försöker sätta likhetstecken mellan den kristna Guden och Thor, och säger – ha ha, där fick du, din Gud är lika mycket påhittad som Guden Thor, så understrycker han ju bara den poäng jag ville få fram. Inte att den kristna Guden och Thor är samma Gud, utan att det övernaturliga förekommer psykologin. I min video är just inte den kristna Guden så viktig. Utan snarare som jag var inne på att det övernaturliga förekommer psykologin. För i videon försöker jag inte ge argument för att just den kristna Guden är rätt. Utan som jag sa att det övernaturliga förekommer psykologin.

För om vi ska ta reda på om Gud är något som kommer inifrån människans medvetande så måste vi ju gå utanför vårt medvetande för att utesluta så vi inte har inhämtat Gud utifrån det mänskliga medvetandet. Men om vi har möjlighet att gå utanför vårt mänskliga medvetande för att utesluta det, så finns det en stor risk att vi inhämtat vår kunskap om Gud utanför vårt mänskliga medvetande.

Så här står alltså kontrasten inte mellan de som tror på allah, Jahvé, Thor, shiva, Jehova mf, utan här står kontrasten snarare mellan dom som som tror att tron på Gud är en psykologisk orsak och de som tror att Gud förekommer psykologin. Eftersom människor i alla kulturer och i alla tider överallt på hela jordklottet har känt av något övernaturligt, så är det konstigt att dessa människor skulle ha haft fel under historiens gång. därför borde det finnas nåt övernaturlig.

Det ateister ofta försöker göra är att ta något väldigt orimligt som att tro på en Åskgud som många trodde att Thor var under medeltiden och säga att den tron som jag tror på idag är lika medeltida. Så det Hesselbom försöker ge sken av är att min tro på den krista Guden gör vetenskapen skev. men jag tror Hesselbom skulle bli väldigt förvänade när man kan läsa i bibeln att gud vill vi troende ska skilja på naturvetenskapen och gud och att naturvetenskapen är ett ämne för sig och tron på gud är ett annat ämne. gud är inte en del av skapelsen, skapelsen är inte synonym med gud, utan skapelsen är något som gud har orsakat. för det är stor skillnad på gud som skapare och gud som en del av universum, jag ska försöka förklara hur jag menar.

Om vi säger att jag levde gammeltestametlig tid och var samtida med mose, och plötsligt så började det att åska, och under denna tiden så fanns det inga förklaringar till varför det åskade, då hade jag förmodligen trott att åskan inträffade för att det fanns en åskgud som orsakade alla blixtar och alla muller, och om jag hade trott på detta sättet så hade det med all säkerhet påverkat mitt sätt att forska i vetenskapen, jag hade säkert tänkt att om jag försöker undersöka varför det åskar så hade jag tvivlat på åskguden och då hade åskguden straffat mig, men problemet är att såhär trodde inte de bibliska personerna som trodde på bibelns gud, dom var inte bundna till detta sättet att tänka alls och kopplade inte olika väderfenomen eller olika saker i naturvetenskapen till olika gudar, utan man såg dessa saker som naturliga där inga begränsningar fanns hur man skulle tänka om dom, förutom att dom inte var gudar. till exempel Mose och profeten jeremia varnade israelerna att tillbe eller behandla olika väderfenomen och olika saker i naturvetenskapen såsom solen och månen eller stjärnorna som gudar.

Tack för det, Claes-Göran Olofsson! Olika gudar är olika, men deras epistemologiska status är densamma. En enhörning och en drake är två vitt skilda väsen, men trots alla olikheter, kan deras existentiella status liknar varandras. Det finns alltså inget krav på att allt som inte finns på riktigt, måste likna allt annat som inte finns på riktigt, utan två helt olika ting kan båda vara icke-existerande i vår gemensamma yttervärld.

Dessutom finns en fundamental skillnad i hur man inom teologin (där Olofssons personliga gud hör hemma) ser på de kriterier som definierar existens, jämfört hur man ser på existens inom den naturalistiska vetenskapen – det är primärt dessa två paradigm som tävlar om att vara bäst på att beskriva vår gemensamma verklighet. Jag skulle vilja illustrera denna skillnad med en tankeövning.

Tänk dig att jag påstår att jag äger en hamster som kan jonglera med fem bollar samtidigt som den reciterar Albert Engström, som jag inte kan visa för dig. Förmodligen kommer du tänka att så inte är fallet, eftersom påståendet om hamstern kommer med en bevisbörda som jag inte har axlat.

Tänk dig då att jag påstår att jag kan gå på vatten och förvandla detsamma till vin efter behag. Här har vi en vattendelare.

För en vetenskaplig skeptiker förändrar detta inget annat än att det nu finns två icke belagda påståenden på bordet: Hamstern och vattentrollkonsterna.

För en teolog förändrar detta precis allt. För en person som är så mäktig att han både kan gå på vatten, för att sedan förvandla vattnet till vin, är väl en jonglerande hamster inget att tala om! Och vem är jag att ifrågasätta någon med övernaturliga krafter!?

Summa summarum, vi har två definitioner av ”finns” att förhålla oss till, och vi har olika metoder att skaffa kunskap att förhålla oss till. Den som försöker säga något om det jag kallar för vår gemensamma yttervärld, anser jag behöver leva upp till vissa krav. Trots att tanken på ett slags supergud, som är mäktigare än alla andra gudar, har ganska många år på nacken, har teologer inte visat något intresse för att leva upp till dessa krav. Och det är därför vetenskapsmännen inte ligger vakna om nätterna på att fundera på om Gud finns på riktigt eller ej.

Uppdatering 2024-07-26: Avslutande replik från Claes-Göran Olofsson

Kategorier: Teologi