Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2012-02-07
Svenska Slagruteförbundet var på 1980-talet en ganska lustig samling personer, som förvisso var ganska stolliga i vad de trodde på, men samtidigt väldigt vetgiriga. De reste runt med sina instrument och mätte saker, och de hade inga problem alls att administrera tester av sina förmågor. Ett exempel på test, kunde vara att försöka använda instrumenten för att hitta en gömd nyckelknippa på ett avgränsat område. Misslyckat resultat bortförklarades förvisso, men vetgirigheten fanns där. Då. Hur det är idag, vet jag inte.
Att försöka utmana sin religiösa tro och ifrågasätta religioners anspråk, är kätteri. De entusiastiska gubbarna i slagruteföreningen, visar med all tydlighet att man kan ha skeptiska ambitioner och ändå besitta tokiga föreställningar, men de som demonstrerar skepticismen sämst, är de abrahamiskt troende, eftersom deras gud inte alls blir förtjust i att bli ifrågasatt eller utmanad. Här lyser skepticismen med sin frånvaro, ändå är medlemskraven i klubben ”skeptiker” så pass låg, så att alla är välkomna. Skepticism är ju en ambition och en process, inte ett mål.
Om du nu vill argumentera för att det finns kristna skeptiker, så kan jag gå med på det, men det krävs en del ”skohornande” för att det ska fungera. Man kanske kan vara en utmärkt skeptiker när man hanterar ett annat ämne. Någon konspirationsteori eller någon alternativmedicinsk behandling?
Slagrutegubbarna var förvisso skeptiska, men väldigt dåliga på att applicera kritiskt tänkande. En kristen person kan vara en lysande skeptiker på andra områden. Att tro på Gud och påstå att man över lag är skeptiker, är bara tokigt, eftersom minsta ifrågasättande av Gud, gör hans icke-existens allt för tydlig. Att bilden av Gud är subtil, är inte till någon hjälp – blir något mer subtilt och mer ovetbart, är det ännu konstigare att den troende håller det för sant.
Vem av dessa förtjänar då respekt? Respekthungern brukar de troende och deras Gud stå för, men vem förtjänar respekt? De troende har ett hot som hänger över sig – den eviga elden. Den som trots det vågar förhålla sig skeptiskt, och lämna tron, förtjänar respekt. Att hävda att man är religiös, är inte ett uttalande som renderar respekt, det är bara ett uttalande som deklarerar att man tror utan evidens. Det kan vem som helst göra.
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
"Att tro på Gud och påstå att man över lag är skeptiker, är bara tokigt, eftersom minsta ifrågasättande av Gud, gör hans icke-existens allt för tydlig."
Man kan väl helt enkelt summera det såhär:
1. Det finns ingen evidens för gudshypotesen.
2. Gudshypotesen saknar förklaringsvärde. Särskilt inom biologin, men även alltmer inom fysiken.
Gudshypotesen var kanske rimlig för flera århundraden sedan, men knappast idag.
Begreppet respekt är mångbottnat.
Kan man respektera en kristen "skeptiker" som kämpar mot Antivaccin-rörelsen t.ex? Det tycker jag nog.
Det innebär inte att jag behöver respektera dennes religiösa övertygelse.
Ska religion hysa en särställing i samhället och avkräva respekt pga. detta. Nej, det tycker jag inte.