Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
”Spel skapas av män som hatar kvinnor”
2014-06-12
Datorspelsutveckling började hobbyrörelse som drevs av teknikintresse, som ganska snart fick sällskap av personer vars drivkraft var att få ut sina kreationer, om inte på den kommersiella marknaden, så åtminstone på ”scenen”, där jag själv närvarade. Ägde man en dator under slutet på 70-talet eller början på 80-talet, så var man troligen programmerare. Men när datorer blev var mans ägo, i Sverige mycket tack vare det kanadensiska företaget Commodore och i England mycket tack vare Sinclair, växte det marknadsmässiga intresset för datorspel. Utgivare köpte loss det bästa materialet från hobbyisterna, och sedermera började spelprogram skrivas i rent kommersiellt syfte.
Tvärt emot vad man kan tro, var kvinnor mer än välkomna in i värmen. Deras frånvaro förklaras bäst av sociala förväntningar som etablerats innan datorer var en konsumtionsvara för vanliga människor, givetvis undantaget stjärnor som Carol Shaw och Dona Bailey. Marknaden fick ha sin gilla gång på sina egna villkor, och kvinnors frånvaro var inte något problem. Men under 90-talet och 2000-talet blev datorn på allvar något som alla ägde, ung som gammal. Jag kan peka ut personalköpsdatorer och Apples framgångar med iPhone som två mycket viktiga faktorer. Nu är alltså inte ”var man” längre ensamstående 45-åringar och familjer med asociala tonårssöner, utan alla. Givetvis är programmerarnas subkultur nu inte längre en angelägenhet för programmerarna själva.
Kvinnor måste in i branschen, eftersom datorspel nu påstås skrivas av ”män som hatar kvinnor”. Jag tror inte det handlar om hat utan om att spelen skapas för att skapa adrenalinkickar, men det går inte att blunda för att spelindustrin i mångt och mycket har närmat sig en kvinnosyn som liknar filmindustrins och det är ett mycket dåligt betyg. Låt mig påminna om den underbara filmen ”This film is not yet rated” som visade hur man hellre censurerade bort sex än våld.
Krönikören som lyfter detta ämne utgår från barns självmord, och kopplar dessa till kvinnosynen i datorspel, och kopplar den till att programmerarna hatar kvinnor. Igen, jag vill inte reducera problemet, men jag vill påpeka att jag inte delar analysen av problemet. Jag har själv barn, en vuxen dotter och en son i högstadiet som, helt utan att sikta på spelbranschen, har fått lära sig att han ska kvoteras bort och att han är en potentiell våldtäktsman, som ska klara sig i en verklighet där män löper större risk än kvinnor att drabbas av våldsbrott, trots att motsatsen ofta påstås.
Jag tänker på spelet Bop’n Rumble där målet för hatet var en blind man, en äldre dam och en gorilla. Det enda som visades ömhet för, var en hund. Eller varför inte spelet Mad Nurse som låter hatet för spädbarn komma till uttryck genom att de dör av elstötar och ramlar ned i hisschakt. Så även om jag inte delar analysen, så ser jag våldet, med all tydlighet. Jag är själv en mycket blödig person. Så vad ska vi göra? Debattören skriver varken vilken åtgärd som hon önskar att vi tar, och följaktligen inte vilka konsekvenser hon hoppas få ut. Här kan jag se ett utrymme för feminismen att ta plats. Analysera! Föreslå åtgärder! Och för tusan, acceptera inte att konsumenterna av populärkultur anammar skällsord som ”hora”, ”fitta” och ”luder”.
Kategorier: Uncategorized
4 svar till “”Spel skapas av män som hatar kvinnor””
Lämna ett svar
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Nu är det inte jag som skrivit texten som åsyftas, men ändå. Jag har analyserat och kommit med förslag på åtgärder i snart tio år.
Det jag vill se är att spelföretagen tar jämställdhetsarbetet på allvar. Många av de företag jag arbetat på har inte ens haft en jämställdhetsplan. När jag och kollegor tagit upp problematiken med trakasserier och glastak har mottagandet varit ljummet. Det är naturligtvis olika på olika företag, men om det skall gå att lösa så måste problemen tas på allvar till att börja med. Det finns jämställdhetsexperter och konsulter att tillgå.
Det är första steget.
Andra steget är att se till så att det finns en bra HR avdelning på företaget så att anställningar inte enbart sker genom kontaktnät. Finns det inga kvinnor i kontaktnäten så kommer det heller inte in några på företaget.
Det tredje är att göra spel som inte är så mansdominerade. Enligt en undersökning som gjordes 2009 var ca 80% av alla spelbara personer då män. Berättelserna är dessutom fokuserade på en manlig publik och förlagen tänker sällan utanför målgruppen män i åldrarna 13 – 26 år. När jag och kollegor ifrågasatt detta har det inte funnits några riktigt bra svar på varför man till exempel inte använder kvinnor i fokusgrupper eller tester.
Det borde vara en självklarhet att även rikta sig till kvinnor, för enligt dataspelsbranschens senaste statistik utgör vi 47% av spelarbasen.
Jag vill ursäkta min okunnighet om spelens utformning, eftersom jag slutade spela under 80-talet, men jag har hört hur spelare uttrycker sig, och vilka värderingar som lyser igenom där, så problemet ser jag. Bra att du har något vi kan lobba för!
Feminismens manshat drabbar ALLA män:
Hatbloggar mot män:
http://noboytoy.wordpress.com/
http://www.arsinoe.se/
http://ladydahmer.nu/
Mina "favoriter"…
Du får väl betrakta det som att man skriver för en vuxen publik, och i värsta fall, helt enkelt läsa en annan blogg?