Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2021-01-16
År 2021 befinner vi oss i ett läge där yttrandefriheten har privatiserats och ligger i händerna på en handfull gigantiska företag, utan samhällsansvar. Vem som helst kan på lösa och godtyckliga grunder avstängd från Twitter, Facebook, Instagram och YouTube, och för den som drabbas kan konsekvenserna vara avsevärda. Anhängare av totalitära ideologier, främst på vänsterkanten, betraktar detta en önskad utveckling eftersom det flyttar maktbalansen i en mer kontrollerbar riktning: Om obekväma röster förlitar sig på privata bolag med vinstintresse för att höras, kan man få gehör för att utpeka de obekväma som oönskade, och underhålla idén att plattformen blir mer attraktiv bara dessa obekväma röster försvinner. Konton och inlägg anmäls hejvilt, och teknikjättarna samarbetar för att behaga sina användare, eftersom deras affärsmodell bygger på att kunna berätta för sina kunder att användarbasen är stor och lycklig. Totalitära krafter har lärt sig att dra nytta av de kommersiella aktörer som de rent ideologiskt föraktar, och är därför nöjda med att det offentliga samtalet ligger i deras händer. Avstängningar från sociala medier sker ofta koordinerat mellan bolagen för den som blir avstängd blir ofta avstängd från alla plattformar samtidigt.
I USA händer det faktiskt personer som vill begränsa andras möjlighet att tala fritt faktiskt helt öppet tillskriver negativa attribut till yttrandefriheten på sociala medier. Jag har själv sett hur förklaringen bakom nazismens utbredning berodde just på att Tyskland hade yttrandefrihet. Men de allra flesta säljer in yttrandefrihet som något annat än vad det är. Yttrandefrihet innebär möjligheten att bli hörd när man talar fritt, utan risk för repressalier. ”Jag är för yttrandefrihet, men” är inte mycket mer begåvat än ”jag är inte rasist, men”. Om man påstår att man är för yttrandefrihet ”men” med tillägget att man t.ex. måste bära negativa konsekvenser efter att ha yttrat sig, så är man lika mycket mot rasism som den som inte är rasist, ”men”. Den personen kommer aldrig någonsin leva upp till sitt rykte om att vara för yttrandefrihet, aldrig försvara den friheten, aldrig försvara någon som drabbas av att inte kunna bli hörd, och förmodligen aldrig någonsin ta reda på vad ordet, som är så gynnsamt att använda som delbeskrivning av det egna jaget, över huvudet taget betyder. ”Det är ingen mänsklig rättighet att få posta inlägg på Twitter” kan det heta, ironiskt nog från personer som skulle betrakta en avstängning från sociala medier som en enorm inskränkning.
Jo, möjligheten att yttra sig är en mänsklig rättighet. Den som åtnjuter mänskliga rättigheter har äganderätt, tankefrihet, rätt att betraktas som oskyldig till motsatsen bevisas, rätt till likabehandling och rätt till hjälp från domstol. Och den som åtnjuter mänskliga rättigheter har friheten att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser, och en stat som försvarar sina medborgares mänskliga rättigheter kan inte lämna frågan om yttrandefrihet bakom sig bara för att det idag är privata aktörer som möjliggör den. Om vi höjer den högsta nivån av möjlighet att nå ut med sitt budskap, tack vare Twitter, gör vi bara fallhöjden högre för den som stängs av. Ibland föreslår yttrandefrihetens fiender att den som vill ha yttrandefrihet kan bygga sin egen plattform, men det förslaget presenteras givetvis under vetskapen det inte går. För att nya aktörer ska ha en chans behöver konkurrensen fungera bättre, men det finns fler problem: Konspirationsteoretiker och extremhögern. En plattform som t.ex. Parler har inget annat att erbjuda sina användare än det fria ordet, vilket attraherar människor som högaktningsfull struntar i de inskränkningar som faktiskt finns i olika stater, som t.ex. hets mot folkgrupp och olika typer av hot. En konsekvens blir att användarbasen inte attraherar ”vanliga människor”, en annan att ingen app-butik eller webbhotell vill handskas med dem. Skulle man komma runt detta problem, kan du ändå inte gå från noll användare till något som kan tävla med t.ex. Facebook med sina knappt tre miljarder användare. Man kan alltså konstatera att konkurrensen har satts ur spel, och en kortsiktig lösning på det problemet är att stater ställer krav på sociala medier att faktiskt ha högt till tak, med en gräns som går vid hot, uppvigling och liknande.
Fria nationers konkurrensverk har inte lyckats tjänat sitt syfte. Det skulle vara lättare att nöja sig med att lägga vissa mänskliga rättigheter i privata företags händer om det fanns mer mångfald. En godtycklig avstängning från en plattform skulle vara lättare att acceptera om det fanns flera likvärdiga konkurrenter att gå till istället. Och även om så vore fallet, är det inte konstigt att en fri nations stat ställer krav på aktörer som är verksamma hos dem. Den som vill använda den Svenska befolkningen och deras offentliga samtal som underlag till sina kunder, borde vara ett självklart mål för statens motkrav på att garantera att taket är tillräckligt högt för att tillgodose alla nationens medborgare. Företagens morot för att få tillgång till ländernas medborgare ska vara att även medborgarna kan få något tillbaka. Ställs inga sådana motkrav kommer yttranden av den typen som yttrandefriheten syftar till att skydda, göras i rädsla att förlora sin chans att bli hörd. I värsta fall kommer medborgaren idka självcensur. Så att man säger sig vara för yttrandefrihet betyder ingenting. För att avgöra om någon är för yttrandefrihet måste man titta på till vilken grad de försvarar sin meningsmotståndares rätt att, utan hänsyn till konsekvenser, tala och bli hörd. Att bereda rum för oppositionella åsikter och mot vilka svåra ställningstaganden som helst, ska vara lika självklart som nolltoleransen mot överträdelser i form av t.ex. hot och uppvigling.
En redigerad version av denna text publicerades i första numret av Humanisten år 2021.
Kategorier: Yttrandefrihet
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Vad är din tanke kring vaccinmotstånd på dessa gigantiska plattformar? Är det att likställa med hets m.m. om folk sprider falska påståenden om en sån vetenskapligt belagd sak som vaccin? Är det ok att inskränka yttrandefriheten genom deplattformering om det som skrivs garanterat kommer att leda till dödsfall är väl min fråga helt enkelt?
Om dessa påståenden verkligen är falska (vilket jag såklart begriper att de är) så är de inte omöjliga att bemöta. Vänder man på steken och lämnar rätten att tala till en auktoritet och denne råkar vara vaccinationsmotståndare, då har vi problem på riktigt.
Tack för snabbt och bra svar men jag spinner vidare för att se hur det utvecklar sig. Med ny teknik kommer ju nya utmaningar och politiken släpar alltid efter, men det är alltid kul att bolla med lite tankar 🙂
1. Om ett ämne är så avancerat att gemene man kan ha svårt att bedöma evidensen, och låt säga då att antivaxxarna skulle få övertaget i debatten om vacciner generellt p.g.a. att ett specifikt vaccin i framtiden skulle visa sig ha förödande konsekvenser, då skulle ju massor av människor dö på kort sikt av mässling m.m.(tids nog inser man väl sitt misstag). Om man som ägare till privata gigantiska medier vill motverka detta av ren medmänsklighet, ska det då finnas lagar som förhindrar detta och vid vilken storlek ska dessa börja gälla? T.ex. Om jag skulle starta ett företag som heter ”Twatter” (jag vet, fantastiskt bra namn), som fungerar typ som twitter, där jag plockar bort inlägg av viss karraktär p.g.a. att jag vill ha det så, vid vilken storlek ska jag behöva underkasta mig sådana lagar i.s.f.?
2. Om det skulle finnas sådana lagar baserat på storleken av plattformen, ska man då kunna kringgå dessa genom att i förväg sätta upp vissa regler och stadgar? T.ex. om jag skulle starta en plattform ämnad för pro-vaxx-snack som skulle råka bli ungefär lika stor som Twitter.
3. Anser du att Trump gjorde sig skyldig till uppvigling i samband med protesterna och stormningen, och därmed att det var rätt att stänga av honom för att skydda demokratin? Har ju svårt att tro att det hade hänt något om han hållit fingrarna i styr, och 5 pers strök ju faktiskt med.
Så här den 10000:e september -93 kan det passa bra att titta i backspegeln lite längre och kanske till och med utelämna senaste månadens cirkus.
Under stor del av tiden som internet funnits kommersiellt till privatpersoner har det funnits omfattande diskussioner om vad som ska ligga i händerna på privata företag och inte.
Åsikterna i dessa frågor har ofta haft ganska stort överlapp med vad folk står politiskt höger-vänster.
De som problematiserat att det är företagen som styr och att bara pengar räknas har ofta fått mothugg som "men starta nåt eget utan vinstintresse om ni är missnöjda".
Över lag så har högern varit glad åt den utvecklingen där företagen skapat, och därmed kontrollerat, marknaden på nätet.
Vänstern har nog sett marknaden mer dystopiskt och varit mer medveten om att "är du lönsam lille vän?" är en ständigt aktuell fråga, vid fel svar åker man ut.
Att storbolagens agerande just nu verkar uppröra höger mer än vänster beror såklart till stor del på att det är mestadels högerfolk som åkt ut senaste tiden.
Men en ytterligare anledning är nog att många höger är väldigt besvikna när dom upptäcker att marknaden inte själva skapar ett rättssäkert och rättvist internet bara man låter bli att detaljreglera.
Från vänster är det mer "vad var det vi sa?".
1. Det är bra om ett konkurrensverk bildar sig en uppfattning om när saker och ting inte är optimalt. T.ex. borde inte Telia ha fått köpa TV4.
2. Företags egna regler får inte stå i konflikt med lagar.
3. Möjligheten att stänga av folk från sociala medier är viktig, och ska göras när sakliga skäl finns.
Den vänster som visste att detta skulle bli dåligt är inte den vänster som kritiseras. Det är den vänstern jag tar avstamp i från i texten.