Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2021-07-12
UFO:n är tyvärr inte utomjordiskt intelligent liv som besöker oss från fjärran solsystem. De två stora hindren som står i vägen för interstellära besök är avstånd och tid: Var finns intelligent liv och när finns det intelligent liv?
Avstånden orsakar givetvis ett problem när det gäller restid, och detta kan inte lösas genom teleportering (t.ex. genom s.k. maskhål), för även om man uppfinner teleportören så bjuder de gigantiska avstånden på ett annat problem: Vart ska jag teleportera mig? Det finns så otroligt många platser att välja på, att det av den anledningen kan bli svårt för en utomjording att hitta oss. En lösning som har presenterats är att skicka ut sonder som rapporterar till sin avsändare att den hittat oss och var. Men den lösningen har ett uppenbart problem:
Om det tar, säg, tjugosextusenmiljarder år för en sond att nå en intressant plats just precis när den platsen är i den intressanta tidpunkten (vilket är en extrem glädjekalkyl) så kan avsändaren ha hunnit dö undertiden (hur lång livslängd har en civilisation?) och om avsändaren lever och har hälsan vid detta tillfälle, kommer den då fortfarande leva när sonden har återlevererat information om sitt fynd? Och kommer den identifierade civilisationen överleva tiden det tar för sonden att rapportera tillbaka informationen om dess existens och tiden det tar för sonden att återleverera informationen och för rymdvarelsen att tanka sina skepp och åka dit? Här kan inte ens en glädjekalkyl prata om några få biljoner år – verkligheten är dyster.
Att byta ut något steg mot gratislunchen om ”ljusets hastighet” räcker inte.
Det är egentligen missvisande att prata om ”ljusets hastighet”, för ljus har ingen hastighet, det är ett hastighetsmått. Om du slår iväg en golfboll med en uthastighet i 200 km/h, så är uthastigheten just 200 km/h relaterat till marken under, och avtagande. Men om du slår iväg en golfboll från ett tåg som färdas i 200 km/h, och du slår bollen i färdriktningen, kommer uthastigheten vara 400 km/h relaterat till marken under. Men om du tänder en ficklampa i färdriktningen kommer inte ljuset färdas i ljusets hastighet plus 200 km/h. Att det tar 8 minuter för solljuset att nå oss, beror på att konsekvensen av att solen lyser tar 8 minuter att nå oss.
Att byta ut något steg mot den supergratislunchen ”nolltid” räcker inte heller.
Om rymdvarelsen på nolltid tar sig till destinationen, agerar den på gammal information. Väldigt gammal information, långt äldre än vad det är rimligt att tänka sig att någon civilisation någonsin kan existera. Och här krävs det att två civilisationer ska trotsa alla rimliga beräkningar: Både den besökande och den besökta.
Människan har funnits i 200.000 år, och har sysslat med radio i ungefär 120 år, vilket innebär att vår existens endast är känd för våra närmaste stjärnor i vår egen galax. Hur vanligt är supercivilisationer med superlånga livscykler egentligen? Det håller inte.
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar