Anders Hesselbom

Jag har följt dem en tid. Jag tyckte ”Ursäkta röran (vi bygger om)” var ok, jag gillade ”High Chaparall”, men har sedan dess tappat intresset. Jag tyvärr inte sett ”Breaking News”, men där lär man lite skämtsamt ha sagt att Jesus hade varit Sverigedemokrat, vilket naturligtvis upprör. Dessutom håller Filip och Fredrik ganska hög vänsterpolitisk profil.

Min bedömning är att de är helt rätt ute. De vänder sig till en ung publik, typ millennials födda någon gång mellan 1980 och 1995, och där finns en märkbar överrepresentation av de åsikter som Filip och Fredrik står för. Ett axplock av typiska millennialsåsikter som Filip och Fredrik kan plocka poäng genom att företräda är:

– Kultur är inte konst, det är samhällelig uppfostran, och ska därför inte vara t.ex. sexistisk.

– Samhället är patriarkalt.

– Religiösa motiv till illgärningar är egentligen politiska motiv.

– Gärna mångfald, men inte åsiktsmångfald.

– Det är upp till var och en att bestämma om man är expert.

– Kön är en social konstruktion.

– Sverige tar in för få flyktingar.

– Jag tror inte på Gud men kyrkan är en positiv kraft i samhället.

– Sveriges Television är opartiska.

– Kunskapsrelativism är inte alltid fel.

– Man får inte skända profeten Muhammed.

– Identitetspolitik är inte galenskap.

– Man är konservativ samtidigt som man identifierar sig som liberal och progressiv.

Och så vidare. Inte alla millennials, inte bara millennials, men en överrepresentation bland millennials. Detta spelar Filip och Fredrik an på, helt enkelt för att det är lönsamt.

Skämtet att Jesus skulle ha varit Sverigedemokrat fungerar i detta sammanhang, för att det är lite edgy, för att det är lagom religionskritiskt, för att det bekräftar premissen att Sverigedemokraterna är onda, och så vidare. Detta kallas för politisk korrekthet: Man påstår sig stå för något för att vinna politiska poäng. Det är en konst som Filip och Fredrik behärskar, men få andra.

Millennialgenerationen är privilegierad, har god betalningsförmåga och dålig koncentrationsförmåga. De är villiga att betala för tjänster som avlastar dem. De betalar hellre till Spotify än de köper skivor, de har minst ett betal-tv-abonnemang, de använder exklusiva mobiltelefoner, de anser sig kunna ta betalt för triviala tjänster och de anser sig kunna ta bra betalt. Igen, inte alla millennials, inte bara millennials, men en överrepresentation bland millennials.

Den goda betalningsförmågan och dåliga koncentrationsförmågan märks t.ex. genom att skräckfilm blivit mer synonymt med s.k. ”jump scare” och att traditionella böcker fått ge plats åt talböcker. Vill man bli framgångsrik så ställer man sig i detta läger, för det är där man hittar den som både är beredd och kan lägga tiden, och är beredd och kan lägga pengar.

Vi vet alltså inget om Filip och Fredriks åsikter, vi vet vara hur de profilerar sig. Jag litar betydligt mer på att personer som Edward Blom eller Paolo Roberto är ärliga, då de representerar åsikter med betydligt lägre kommersiellt värde. De förlitar sig på sin karisma och sin kompetens. Och det skulle inte förvåna mig om Filip och Fredriks vänstervridning inte är något annat än just politisk korrekthet, med tanke på att de trots allt har högre månadslön än statsministern.