När man tar en debatt bör man åtminstone inför sig själv kunna definiera vad är beredd att ta intryck av, och vad man inte är beredd att lyssna på. Tillåt mig presentera en lista som riktar sig till den gudstroende som vill ta en debatt om gudstro med en ateist, där ateistens motiv för sin icke-tro grundar sig i vetenskaplig skepticism. Oavsett du vill rekrytera medlemmar till din religion eller helt enkelt bara vill debattera för den intellektuella utmaningens skull, så kommer dessa enkla och konkreta tips att servera dig segern som i en liten ask. Dessutom, om ateisten inte konverterar så har du exponerat honom som dogmatisk.
1. Demonstrera kunskap i grundläggande termers betydelse!
Ibland hör man de mest bisarra definitionerna av ordet ”ateist”. Den mest inkluderande definitionen av ordet innefattar personer som inte tror på någon Gud, oavsett orsak. Många har egna definitioner av ordet, vilket innefattar ”gudsförnekare”, ”skeptiker” och ”gudshatare”. Men att någon ateist ogillar Gud följer inte till att ateister överlag ogillar Gud, och därför bör inte något resonemang bygga på att den specifika beskrivningen är allmängiltig. Så se till att ha koll på vad ord betyder! Och om den ena parten behöver ha ett ord förklarat för sig, kan man be om ett förtydligande. Det är bara bra att göra det, då förmodligen ordet även behöver förtydligas för några av dem som följer debatten.
2. Använd gärna vetenskapliga argument!
Dessa är otroligt tilltalande för mig som skeptiker. Argument som formuleras enligt den enkla strukturen ”jag anser att X eftersom Y” är väldigt tydliga och produktiva. Och när de tvärt om inte håller så är även det väldigt tydligt. ”Vi har hittat bevis för syndafloden” eller ”kol-14-metoden fungerar inte” är exempel på argument jag har hört, som tar vetenskapligt spjärn. Om den skeptiskt motiverade ateisten får höra detta, är det svårt för honom att legitimt ducka utan att också behöva förklara varför han anser att påståendena är felaktiga. Carl Sagan summerar vetenskaplig skepticism väldigt poetiskt: ”We can judge our progress by the courage of our questions and the depth of our answers, our willingness to embrace what is true rather than what feels good.” Det finns alltså inget intresse av att varken förneka Guds existens, eller att acceptera Guds existens på alldeles för lösa grunder.
3. Recensera inte meningsmotståndarens person!
Om debatten fortlöper i civiliserad ton, påpeka inte att din meningsmotståndare är ”trevlig”, och om debatten inte går som du tänkt, så är det inte säkert att det beror på att din meningsmotståndare är ”otrevlig”. Och om det är så att debatten havererar på grund av att ateisten är otrevlig, eller rent av militant, är inte åhörarna oförmögna att uppfatta detta på egen hand. Att recensera sin meningsmotståndares påstådda (o)trevlighet, är att prata om sin meningsmotståndare – inte om meningsmotståndarens argument. Det är en ämnesflykt, en rökridå, och kan till och med vara ett personligt påhopp. Om något verkligen är trevligt, så är det att respektera ämnet man är där för att diskutera.
4. Avstå att ge uttryck för kristet högmod!
Att säga t.ex. ”vi får väl se vem som har rätt när vi dör” demonstrerar blott att man besitter en föreställning, men det är inte på något vis ett legitimt försvar för någon föreställning. Påståendet är att det inte är falsifierbart. Det inbjuder inte till samtal, utan till att man ska ”vänta och se”. Frågan om huruvida Gud finns eller inte, är en fråga om någots varande, vilket är helt fristående från vad man tror. Det intressanta är varför man tror.
5. Avstå emotionell utpressning!
Argument som tar avstamp i att man måste respektera religiös tro, är argument man kan använda inför sig själv för att legitimera sina egna val. Många frågor har obekväma och oönskade svar och om man inte vill höra svaret på en fråga, ska man inte ställa frågan! Om man inte vill bli ifrågasatt för ett påstående, ska man inte göra påståendet! Den enkla frasen ”jag tror på Gud” är inte en fras som med nödvändighet genererar respekt, speciellt inte om frasen yttras i samtal med en ateist. I många ateisters öron är det bara ytterligare ett obegripligt försanthållande.
6. Använd analogier som förtydligar istället för fördunklar!
Eftersom ateister inte tror på Gud, så kanske bara ateister tror på sådant som kan bevisas? Som vetenskaplig skeptiker anser jag inget vara bevisat bortom alla tänkbara tvivel, men att olika anspråk har mer eller mindre stöd i den kunskapsbank vi förvaltar. Både ateister och troende gör antaganden, t.ex. antagandet att yttervärlden existerar. Men som vetenskaplig skeptiker gör jag dessutom antagandet att vi kan lära oss något om yttervärlden genom att studera den, till förmån för det teistiska antagandet att Gud finns. Dessa antaganden står mer eller mindre i konflikt med varandra, och min erfarenhet säger mig att det förstnämnda antagandet är mer användbart. Om man gör antagandet om en övernaturlig agents närvaro, så måste man vid varje given härledning från sina observationer, även fundera på om det man bevittnat är ett uttryck för hur verkligheten fungerar eller ett uttryck för den övernaturliga agentens ingripande.
7. Använd aldrig omvänd bevisföring!
Om vi tänker oss att följande utsaga är ett argument för Guds existens: ”Du kan inte bevisa att Gud inte finns”, så får vi också tänka oss att detta uttalande är ett argument för att tro att det bor enhörningar på baksidan av månen: ”Du kan inte bevisa att enhörningarna intefinns”. Det är helt enkelt en logisk konsekvens – vikten som läggs vid argumentet reflekteras av konsekvensernas besvärlighet. Om vikten är låg, är det knappast legitimt att använda argumentet. Om vikten är hög, är också de pinsamma konsekvenserna mer framträdande. Det är nedlåtande att använde argument som förutsätter att man ska tro på icke-bevisade väsens existens, bara för att få igenom sitt favoritväsen. Problemen som har med intellektuell hederlighet att göra, hopar sig fort.
8. Välj rätt auktoritetsargument!
Auktoritetsargument kan effektivt föra samtalet vidare. Om två personer är oense i en fråga där en specifik vetenskapsman som båda respekterar har gjort ett tydligt uttalande, kan man enas i frågan och gå vidare i samtalet. Sen kan man gå hem och läsa på, om man är intresserad. Problemet är att teister och ateister helt enkelt ser upp till olika auktoriteter. Eftersom man inte kan bevisa, eller ens styrka, hur Gud är och vad han tycker, handlar teologiska auktoriteter om traditionell tro eller delad tro, något som inte tilltalar en ateist över huvudet taget. Om en ateist får höra vad William Lane Craig påstår, så tänker vi att han förmodligen också måste vara lite vidskeplig. Och kanske viktigast av allt: Om du själv inte förstår poängen som en auktoritet gör, avstå att hänvisa till auktoriteten! Det är inte orimligt att ena parten hänvisar till en person, och den andra parten vill ha poängen förklarad i en mening. Den andra parten kan rent av veta vad som åsyftas, men vill kontrollera att motdebattören inte bluffar.
9. Ta inte avstamp i en förljugen världsbild som om den vore självklar!
Frågan om varifrån moralen kommer om det inte vore för Gud, är förvisso ett exempel på argumentation från okunskap, men det visar också på en viss förvåning över att inte alla anser att moralen har ett övernaturligt ursprung. Men vi kan vara helt säkra på att för alla fenomen, sociala eller naturliga, som vi kan uppfatta, så har vi folk som undersöker dem. När det gäller moralen specifikt, så kan den precis som språket förklaras genom evolution. En lite annan aspekt är att påpeka att det inte finns någon anledning att förneka Guds existens. Även detta andas lite av att Guds existens vore självklar, och att ateister förnekar Gud. Jag förnekar inte att Gud finns, endast de argument som hittills presenterats för mig, i syfte att få mig att börja tro igen. Denna förnekelse kan vara gjord på dåliga grunder, vilket borde påvisas under en debatt. T.ex. istället för utlägget om min eventuella trevlighet?
Frågan om varifrån moralen kommer om det inte vore för Gud, är förvisso ett exempel på argumentation från okunskap, men det visar också på en viss förvåning över att inte alla anser att moralen har ett övernaturligt ursprung. Men vi kan vara helt säkra på att för alla fenomen, sociala eller naturliga, som vi kan uppfatta, så har vi folk som undersöker dem. När det gäller moralen specifikt, så kan den precis som språket förklaras genom evolution. En lite annan aspekt är att påpeka att det inte finns någon anledning att förneka Guds existens. Även detta andas lite av att Guds existens vore självklar, och att ateister förnekar Gud. Jag förnekar inte att Gud finns, endast de argument som hittills presenterats för mig, i syfte att få mig att börja tro igen. Denna förnekelse kan vara gjord på dåliga grunder, vilket borde påvisas under en debatt. T.ex. istället för utlägget om min eventuella trevlighet?
10. Ta hänsyn till vad som redan sagts i debatten när argumenten formuleras!
Om man fått höra både att ett argument inte accepteras och varför argumentet inte accepteras, bör man ändra argumentets förutsättningar om man vill ta upp argumentet igen. Det går också bra att angripa kritiken, för även den kan vara felaktig. Att bara upprepa ett postulat som meningsmotståndaren inte delar gagnar ingen.
Om man fått höra både att ett argument inte accepteras och varför argumentet inte accepteras, bör man ändra argumentets förutsättningar om man vill ta upp argumentet igen. Det går också bra att angripa kritiken, för även den kan vara felaktig. Att bara upprepa ett postulat som meningsmotståndaren inte delar gagnar ingen.
Med detta sagt vill jag stryka under att jag personligen gärna ansluter mig till din religion, om du vill ha mig! Det enda som behövs är goda argument. Utan sådana är det mer effektivt att rikta sig mot barn som är så pass små att de ännu har kvar sin tillit till vuxenvärldens auktoritet. Men så kan man väl ändå inte göra?
Texten är en revision av en text från mars 2014. Ovanstående version publicerades i Bright nr. 3-2015.
Lämna ett svar