Anders Hesselbom

Jag har tidigare skrivit om hur katoliker förväntas förhålla sig till arternas mångfald enligt den apologetiska organisationen Catholic Answers (CA). Som katolik får man gärna vara ungjordskreationist eller anhängare av teistisk evolution, men den vetenskapliga förklaringen till arternas mångfald får inte accepteras under några omständigheter, med hänvisning till att den är inte innefattar Gud – den är ”ateistisk”. Bibelns eventuella konflikter med verkligheten förklaras med att Bibeln beskriver händelser i en icke-kronologisk ordning. Ordningen handlar snarare om icke-definierade kategorier.

Inte heller jag förnekar att bibeln är ett korrekt historiskt dokument, givet att lämpliga förklaringar får appliceras på de påståenden som verkar vara felaktiga. Men problemet som uppstår när man hanterar Bibeln på detta sätt, är att den tappar sin förmåga att förklara och förutspå. Om en profetia bara kan förstås korrekt om den betraktas i ljuset av ett vetenskapligt anspråk, är profetian undermålig. Och här har jag, som naturalist och ateist, ett problem: Om Bibeln ger små ledtrådar, kan dessa rent av vara placerade i Bibeln av Gud, för att väcka min vetgirighet och forskningsvilja. När jag väl har studerat en fråga, kommer jag kunna återvända till Bibeln och titta på påståendet i ett nytt ljus, som bringar klarhet i vad som påstods.

Men från vad jag kan se nu, är denna hållning ännu mer problematisk för den bibeltroende, eftersom den allvetande gudens ledtrådar egentligen inte bär någon information, bara en påstådd uppmuntran att forska, som lika gärna kunde komma från något väsen som inte är allsmäktigt, kanske till och med ett litet barn.

För att illustrera bristen i argument kan man tänka sig att jag ska presentera de fem första naturliga talen i ordning, och väljer att presentera dem på detta vis: 5, 2, 3, 1 och 4. Genom att säga att ordningen inte är kronologisk, utan följer en icke-definierad kategori (kallad ”ämne”), så är sorteringen faktiskt inte nödvändigtvis felaktig, den råkar bara stå i konflikt med vad vi förväntade oss att se. Denna konflikt är inte helt olik den som anhängare av teistisk evolution ser när han läser moseböckerna, och teistisk evolution får man som sagt tro på som katolik, och då vill jag påminna om att teistisk evolution knappast är vetenskap. Enligt 1 Mos 1:3 skapade Gud ljuset, dag och natt, innan han skapade solen och stjärnorna (1 Mos 1:14), vilket endast kan vara korrekt om ordningen inte är kronologisk. Så istället för att skriva att detta är t.ex. en poetisk beskrivning av händelser som t.ex. är konsekvenser av en transcendent Guds vilja, skriver man att ”även om 1 Mos beskriver Guds verk i ämnesordning, inte i kronologisk ordning, så beskriver den Guds verk – saker som Gud verkligen gjorde”.

Kreationism, som också välsignas av Katolska Kyrkan utan att vara vetenskap, belastas inte negativt av självmotsägelser, eftersom föreställningen att vi är skapade i vår nuvarande form redan är avfärdad. Alltså, eftersom de som tror att vi är skapade i vår nuvarande form, inte gör det för att de presenterats för goda evidens, utan för att religiösa dogmer lastats på dem, är inte negativ evidens något problem för dem. Gud är större.

Och det är i kreationister tankevärld som det finns plats för Adam och Eva, ”de första människorna”. Då Katolska Kyrkan betraktar ursprungsfrågan som viktig, försöker man att hålla vetenskapen på avstånd även när det kommer till de första människorna. Berättelsen om Adam och Eva, är inte fiktion. Med hänvisning till katekesen skriver man att det handlar om verkliga händelser, så hur ska man förhålla sig till de uppenbart falska påståenden vi läser i Bibeln?

Som katolik förväntas man tycka att det inte finns någon konflikt mellan katolicismen och vetenskapen. De konflikter som vi faktiskt ser, har att göra med att Bibeln inte skrevs på ett sätt som vi skulle ha förväntat oss idag. När sakfrågorna brister, är ”andemeningen” fortfarande korrekt. Om kyrkan verkligen menade detta, skulle det inte vara några problem att avfärda Adam och Evas existens, men här är det viktigare att bevara arvssynden än att anamma vetenskap. Den Katolska Kyrkan är inte rädda för vetenskapliga framsteg, som t.ex. insikten att det inte finns någon ”första människor”, utan att arten har utvecklats över tid och i grupp, och anledningen till att man inte är rädd, är att man inte representerar en världsbild som behöver vara solid och konsekvent, vilket illustreras tydligt av hur man hanterar den vetenskapliga insikten om att vi inte är skapade i vår nuvarande form, och att Adam och Eva aldrig funnits.