Anders Hesselbom

Politik bör handla om hur man kan putsa på samhället, så att samhället förändras i en riktning där fler personer kan försörja sig, utan stöd, genom att arbeta eller driva företag. I Sverige får det gemensamma högre utgifter för varje år som går, trots att kriminaliteten minskar och trots att utvecklingen i mångt och mycket går åt rätt håll. Vi har nämligen ett par ganska kostsamma problem: Den grova kriminaliteten har skenat totalt och antalet långtidsarbetslösa verkar ha etablerat sig på en ganska hög nivå. Båda dessa poster är någorlunda tunga, både på kort sikt men särskilt på lång sikt. Vi har även ett antal (cirka tjugo stycken) s.k. särskilt utsatta områden, som (enligt polisen) definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism.

Sveriges migrationsminister, Anders Ygeman, gjorde ett uttalande som skulle kunna tolkas att personer som kommer från länder som definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism, är överrepresenterade i dessa utsatta områden, vilket enligt den samtida diskursen är rasism. Flera politiker, t.ex. Tony Haddou och Lars Ohly, har rakt ut riktat denna anklagelse mot Ygeman. Men är anklagelsen korrekt?

Först kan vi titta på vad Ygeman faktiskt sa. Det hela börjar med en årsgammal interpellation av sverigedemokraten Ludvig Aspling om den mystiska danska modellen som bl.a. siktar på att ha max 50% utomnordiska personer i ett bostadsområde, eftersom det skulle öka integrationen. Ygemans svar då var:

”Förslaget väcker en rad frågor kring hur det överensstämmer med flyktingkonventionen. En sådan ordning riskerar även att strida mot EU:s asylprocedurdirektiv, som Sverige i motsats till Danmark är bundet av.”

Denna verkar Ygeman ha kommit att tänka på i en DN-intervju, eftersom där sade:

”Jag tror att det är dåligt att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung.”

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vilka reaktioner detta skulle generera. Jag tror inte för ett ögonblick att Ygeman verkligen är rasist, och jag är tveksam till att Haddou eller Ohly tror det, men anklagelsen har en allvarlig underton. När politik inte längre handlar om att förbättra samhället utan om makt (och förmodligen de höga finansiella ersättningarna som kommer med makten) är det betydligt mer effektivt att angripa sina politiska motståndare personligen istället för att försöka tävla om att vara bättre på konstruktiva förslag. I Sverige har denna form av debatt slagit rot rejält – svensken förstår inte politiska förslag, men svensken förstår att man inte ska vara rasist. Socialdemokraterna kan navigera i detta landskap med stor precision. SD är rasister till den grad att de skrivit en interpellation om den danska modellen. När nu Ygeman själv tänker fritt kring den danska modellen, är det kanske inte mer än rätt att han får sin släng av sleven. Dessutom kan inte termen ”utomnordisk” användas som en underförstådd referens till personer från länder som definieras av parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism. Jag har agerat inom mjukvara i större delen av mitt liv. (Mjukvara är det som gör att en datamaskin, som t.ex. en PC eller en smart telefon kan uträtta något som tjänar sin användare, t.ex. skicka ett meddelande eller spela ett spel.) I den branschen är behovet av kompetens man gärna hittar i Asien (som ligger utanför Norden) viktig. De man lyckas få hit, lever på lånad tid – en semesterdag för lite och det blir utvisning direkt. Förnedringsrån ligger inte högt på deras att göra-lista.

Men när det nu är som det är, skulle en vänlig tolkning av Ygemans (ganska spontana) utspel handla om att parallella samhällsstrukturer, hög koncentration av kriminella och religiös fundamentalism motverkas om anhängarna av dessa strukturer inte är en majoritet. Jag kastar gärna Ygeman framför bussen, för svensk vänster har samlat ihop till ett litet provsmak på sin egen medicin, men jag är rätt säker på att han egentligen menade väl.