Mohammed Omar skriver en mycket insiktsfull text idag på Dagens Samhälle idag. Han påpekar att även om Islamska Staten (IS) skulle försvinna, så skulle islams heliga texter finnas kvar. Inledningsvis påpekar han att islamiska staten pryglar, stympar och halshugger, samt att allt detta har stöd i islams grundtexter, vilka anses autentiska och normativa. Omar avslutar genom att uppmana muslimska ledare att inte bara fördöma IS utan även fördöma stening, slaveri och själva tanken på en islamsk stat.
I Sverige antas islam vara ofelbar av många, speciellt icke-muslimer. Du har säkert hört att det inte är religionen som har problem, det är människorna. För mig som humanist är detta helt befängt. Om en människa från barnsben blir matad med fruktansvärda idéer, förväntas jag anta att denna människa är ond, inte idéerna som givits människan. Vilket jag givetvis inte ställer upp på. Samtidigt måste man komma ihåg att en religion inte är sina urkunder, vilket bevisas av att det finns genomgoda muslimer, trots den förskräckliga urkunden.
Men urkunden finns ju fortfarande där. Det är inte självklart att man ska tro tvärt om det som står i en religiös text. En kristen som uppmanats att följa Jesus, antas förstå att man inte ska lämna sin familj och sina barn för att sprida ordet (Matt 19:29, Mark 10:29) och att man inte ska sprida sin tro med våld (Luk 22:36). En muslim som uppmanats att följa islams skrifter, antas förstå att man inte ska döda avfällingar (Bukhari 83:37). Som sagt, texterna finns där, utan bifogad kommentar att uppmaningarna inte gäller ”äkta muslimer”, o.s.v. Jag hävdar bestämt det motsatta, nämligen att det finns goda människor, trots att det mycket väl kan vara fel på religionen. Stora fel. Och hur ska man någonsin kunna reformera en religion som antas vara felfri?
Lämna ett svar