Jacob Sunnliden har den senaste tiden stört sig på att man som kristen alltid måste försvara sig. Jag uppskattar detta. Att påpeka att man tror (på något) är förknippat med en bevisbörda, och tur är väl det. Jag säger inte att man inte får tro på vad som helst, och jag säger inte heller att man inte ska ha någon möjlighet att slippa kritik, men jag säger att jag är tacksam för att föreställningar som yttras blir ifrågasatta.

Sunnliden tillhör en kulturrelativ fallang som förvisso tror att Bibeln är Guds ord, men att olika delar i Bibeln ska appliceras under olika tidsÃ¥ldrar. Vissa delar gällde ”dÃ¥”, andra delar gäller ”nu”. Som exempel pÃ¥ nÃ¥got som gäller nu, nämner Sunnliden morarllagen (alltsÃ¥ Gudstio budord). Problemet med detta är att om jag ger Sunnliden tre instruktioner samt valet att följa eller inte följa dem, är det inte min moral utan Sunnlidens moral som reflekteras. Det samma gäller Gud. Om Bibeln är Guds ord och Gud säger att religionsfrihet är dÃ¥ligt (budord 1, 2 och 3) och att äktenskapsbrott är förenat med dödsstraff (3 Mos 20:10) och han bara väljer att följa det förstnämnda (i tron att det räcker), säger det nÃ¥got om Sunnlidens moral, inte Guds. Gud har mer att säga, det framgÃ¥r tydligt.

Jag vill ocksÃ¥ nämna nÃ¥got om faran med att generalisera om en negativ grupp. Ateister har inte nödvändigtvis nÃ¥got gemensamt. Det är den som tror pÃ¥ Gud, som har nÃ¥got han inte delar med ateister – sin gudstro. Det är en väsentlig skillnad. Att generalisera för att göra en poäng är alltid tveksamt, och det blir mycket diskutabelt när man pratar om negativa grupper. Kan t.ex. Jacob Sunnliden lastas för att han gjort gemensam sak med Adolf Hitler genom att inte samla pÃ¥ frimärken? BÃ¥da dessa herrar är nämligen icke-frimärkssamlare. Nej, självklart inte. Och om Sunnliden provocerar nÃ¥gra ateister som hugger efter enkla beten, sÃ¥ säger inte det nÃ¥got om hur ateister är eller inte är. Tänk igen pÃ¥ de enorma skillnaderna mellan icke-frimärkssamlare som Jacob Sunnliden och Adolf Hitler.

Men den stora missen är inte uttrycket för kulturrelativism eller att det generaliseras om negativa grupper, utan det är vad som insinueras i generaliseringen: Att ateister tror sig besitta en ofelbar sanning. Är det nÃ¥got som mänsklighetens samlade förstÃ¥nd har lyckats inse, sÃ¥ är det att det som stÃ¥r i Bibeln är lögn. Inget tyder pÃ¥ att Gud finns, men de som pÃ¥stÃ¥r att Gud inte finns, kan ha fel. Inget tyder pÃ¥ att nÃ¥gon religions gudomliga varelser finns pÃ¥ riktigt, men de som pÃ¥stÃ¥r att de inte finns, kan ha fel. De som säger nÃ¥got annat, gör inte det för att de är ateister. Eller icke-frimärkssamlare. Det som utmärker en ateist är frÃ¥nvaron av gudstro. Precis som vilket spädbarn som helst, som vilken sten som helst, som vilken hälleflundra som helst, är frÃ¥nvaron av en specifik vidskeplig föreställning det enda som de har gemensamt. Ateister kan besitta mÃ¥nga andra falska föreställningar, ateister kan vara osympatiska, och sÃ¥ vidare, men när vi pratar om vad som utmärker dem, behövs inte ordet ”ateist”.