Startsidan  ▸  Texter  ▸  Teknikblogg

Anders Hesselbom

Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.

Är svensk matproduktion djurplågeri?

2023-01-15

I Sverige har vi i praktiken valt att succesivt avveckla vår inhemska matproduktion. Det är främst det animaliska benet (ost och kött) vi håller på att förlora. Detta sker genom skatter och avgifter, både på det bönderna producerar och på de råvaror som behövs för att producera, som t.ex. diesel. Skatter och avgifter leder till centralisering, alltså att man får färre och större aktörer, eftersom produktionen måste effektiviseras för att gå runt. I min hemkommun Lekeberg finns idag bara två mjölkbönder kvar. Är det rimligt att tänka att vi stoppar ett djurplågeri om vi får bort den inhemska animaliska matproduktionen? Nej.

Först och främst måste vi erkänna att vi står i beroendeställning till kor. Visst är våra vilda oxar, visenten, redan utrotade, men idag har vi istället tamkor för att fylla våra behov. Även den som inte själv konsumerar varken ost eller kött, konsumerar säkerligen ”vegetariska” produkter som också kräver kor, oavsett om det är gödsel på veteåkern eller E-tillsatser som utvinns från själva kossan. Frukt kräver pollinerare, och dessa lever inte på veteåkrar utan på betesmarker, helt oaktat om markerna betades av vild visent eller av tam ko. Kor behövs, helt enkelt.
Ett bra sätt att säkra den framtida tillgången på kor, är att köpa svenskproducerat kött, och på köpet ser man till att stötta svenska bönder, då köttet är en extrainkomst på kossan, precis som skinnet är. Det är lite dyrare än mycket importerat kött, men svenska kor har det ofta bättre. Lagskyddet för en ko är stort i Sverige, och en uttjänad ko som avlivas och slaktas behöver inte lida. Jag rekommenderar alla att ha koll på vilka bönder som är verksamma i sitt närområde, och boka gärna in ett studiebesök!
Det är inte bara svenska oxar som är utrotade, även svensk varg är borta sedan över hundra år. Men varg har man senare låtit komma in på nytt från Ryssland, och den har succesivt sökt sig nedåt i landet. Det fungerar inte lika bra nu när korna är tama, för jaktförutsättningarna har vridits till vargens favör när bytesdjuren är inhägnade. En ko som fälls av en vargflock går en plågsam död till mötes. Till viss del måste man kanske acceptera detta, men länsstyrelserna ansvarar för att hålla vargstammen kort genom licensjakten, bl.a. för att stötta bönderna. Det är trots allt inte bara mjölken, köttet och den biologiska mångfalden som försvinner när korna försvinner – i händelse av krig, är den inhemska matproduktionen i bästa fall den enda mattillgången vi har, och förutsättningarna för den måste skapas innan den krisen kommer.
Jag själv har inte möjlighet att hålla kor, men jag bor faktiskt precis bredvid en mjölkgård. Jag drar istället mitt strå till stacken som hästägare. Det ger bonden en extra inkomst i form av uthyrning av stallplats och betesmark, och även mina hästar bidrar till de öppna landskapen och den biologiska mångfald som veteåkern saknar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En blå regering kan göra företagande mer lönsamt och stoppa centraliseringen och avvecklingen av det svenska lantbruket.

Kategorier: Uncategorized

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



En kopp kaffe!

Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!

Bjud på en kopp kaffe!

Om...

Kontaktuppgifter, med mera, finns här.

Följ mig

Twitter Instagram
GitHub RSS

Public Service

Folkbildning om public service.

Hem   |   linktr.ee/hesselbom   |   winsoft.se   |   80tal.se   |   Filmtips