Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Artighetsråd för hantverkande elallergiker
2015-05-04
I dagens bloggpost på DN ger Magdalena Ribbing lite artighetstips för hantverkare med elallergi. Hur ska man agera om en grupp hantverkare träffas under några timmar i veckan, när en ny medlem i gruppen är elallergiker? Kan den nya medlemmen kräva att telefonerna är avstängda?
Ribbing svarar på var hon anser att kompromissen ska ligga, helt utan att nämna den lilla detaljen att man inte kan vara allergisk mot elen i andras telefoner. Vissa av de som kommenterat på sidan är mer nogräknade.
”Ni kan ju låtsas att ni stänger av telefonerna. Han/hon lär ju inte märka någon skillnad.”
Förmodligen skulle det fungera. Så för att kunna fokusera på hantverket utan att tappa kontakten med omgivningen så kan man ha vibratorn påslagen, och helt enkelt kliva åt sidan när det ringer. Det man inte vet om, mår man inte dåligt av (vilket även kan vara något att tänka på nästa gång någon vill ha halalkött).
Kategorier: Uncategorized
13 svar till “Artighetsråd för hantverkande elallergiker”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Hahih, jag läste det där.
Ibland kommenterar jag på DNs Hyfs- och Stilblogg, jag intresserar mig för sånt, det är lite av en hobby kan man säga.
– Du Anders, och ni andra herrar, ni ställer väl inte ner vinglaset på bordet efter att ni skålat med er bordsdam innan hon ställt ner sitt glas? Då begår ni ett etikettsfel!
Damen ska inte behöva sitta ensam med ett glas alkohol i sin hand. Först när du inväntat den lilla tysta smällen när damens glas ställs ner av hennes liljevita hand – Då, ställer du ner ditt! 🙂
Det finns bakomliggande förklaringar till i stort sett all etikett – kul!
Jaha. Nu har en annan farbror gått vilse i skogen tydligen. På varmare breddgrader än uppe hos Kristian G kan man tänka, men ändå.
Björne,dags att lufsa tillbaka nu 🙂
Och Zelma, bortkollrad av ett kringresande tältmötessällskap?
Ack.
Ingen ska klaga på min medverkan; inte varit i ide på hela vintern 😉
Men ibland räcker inte skrivklådan till för en kommentar när det mesta i en tråd redan är sagt. Anders har ju trots vinkar inte introducerat någon månadstråd där vi själva kan öppna ett ämne. Det känns lite dumt nu att expandera vilken tråd som helst med helt egna ”inlägg” utan anknytning till originalet.
När det gäller elallergiker så bör de isolera sig i Lokatts skog här ovan eller söka psykvård. Inte terrorisera sin omgivning i civilisationen.
http://bjornsminusblogg.com/2015/05/05/elallergi-stoldgods-fran-hesselboms-blogg/
O nej, glad såsom få hälsar jag våren i friska natur'n!
Men de är ju bara barn…….
Ja det hade varit bra med en "Öppen tråd" à la Humanistbloggen.
Men kanske vill Anders inte det och det är ju han som bestämmer.
I en sådan tråd skulle jag vilja höra åsikter om Dagens DN:s inlågg av Anita Goldman: "Hur kan man påstå att ett barn som möter religion i hemmet "kränks"?"
All uppfostran av (lära ut till) barn är ju en form a kränkning…men värsta kränkningarna är ju att göra barnen rädda och vidskepliga. Tomten meddelas ju med glimten i ögat och här är ju de vuxna införstådda med att sanningen uppdagas så småningom.
Annorlunda är det med en osynlig gud. Det MÅSTE bara vara hämmande – på alla de sätt – att växa upp med ett hot (eller för den delen en förespegling av lycka) tills man eventuellt genomskådar (själv)bedrägerierna. Än värre blir det om religiösa lärare i skolan sedan inte fördömer vidskepelserna utan svamlar vidare med att en del tror så och andra så. Likställer tron på gud med ateism som varande lika vettigt. Bah!
Hur ska kedjorna brytas? Kanske kan Anders ge råd. Han blev ju återfödd som realist.
Man får inte ljuga för barn, inte heller vilseleda dem med utlovade och uteblivna låtsasbelöningar. Man får inte skrämma barn med hot och straff som dessutom inte finns. Det är omoraliskt att göra så.
Knepiga argument hon har Anita G. Hon låtsas att hon tror att Emma Ericson inte är bekant med hur barn påverkas och socialiseras. Men det är ju just det Emma är, när hon inser att man kränker barnen när man i den trygga miljö som ska skydda dem arbetar för att ljuga, skrämma och bluffa dem.
Konstigt resonemang från Anita G, att om vi uppfostras till att vara fria från religiositet och vidskepelse så är detta detsamma som att vi uppfostrats till att bli "lydiga konsumenter".
Men jag är inte så förtjust i just termen "kränka". Den har fått en bismak – fast egentligen är det ett ord som jag nog aldrig överhuvudtaget använt – utom på senare tid och då för att raljera.
Det kanske inte finns något mitt-i-prick ord för religiöst betingad psykisk misshandel av barn. Men det spelar ingen roll.
Som sagt, av Margo Ingvardsson: Tolvårsgräns! Sen blir det nog lite svårt med indoktrineringen, he he. För tolvåringar är normalt inte dumma.
Om man har gjort en god affär så ar det tveksamt om banken är rätta stället att gå till…
http://bjornsminusblogg.com/2015/05/06/skratta-hela-vagen-till-banken/
Hörde lite i P1 i morse.
Christer Sturmark fick utmärkt slutreplik mot Anita Goldman: (ungefär) "Ta med barnen till en synagoga, till en kyrka, till en moské! Sätt dem inte i religiösa friskolor! Det är samhällets ansvar att låta barnen se mångfalden av religioner.
Goldmans argument är bland annat att "barn fått höra ramsor och böner sedan urminnes tider" och nu vill man ta ifrån dem detta, det oroar henne. Hon sörjer också att skolbarn idag inte får lära sig kristna psalmer utantill, vilket hon trots sin judiska bakgrund fick och uppskattade.
– Man har agat barnen sedan urminnes tider också, nu har vi äntligen fattat att det är fel.
"Så har vi gjort sedan urminnes tider" är inget bra argument.
När anita Goldman började blanda in tvångssteriliseringar i diskussionen om rätten till frihet från religion tycker jag att hon sköt sig själv i foten.
Och det var ju bra 😉
Religionstvångsförsvarare på bl a Humanistbloggen blandar triumferande in Nordkorea, och säger att där är de väl jättelyckliga he he, fullständigt befriade från religion som det landet är.
Men, efter att ha sett två (tre) dokumentärer filmade inifrån Nordkorea står det klart för mig att folket är tvångsindoktrinerad att dyrka sin enväldige gud, den politiske ledaren, där hans far uppges leva för evigt. Ledaren (ledarna) sägs uträtta stordåd typ hole in one varje gång de bara närmar sig en golfbana. Likt Jesus alltså, same same but different.
Särskilt dokumentären om de starropererade gamlingarna berörde mig. Ingreppen utfördes på löpande band i en enkel skolsal där blinda eller nästan blinda mirakulöst och omedelbart fick synen åter (se Jesus) av det västerländska läkarteamet, från England, kanske Holland, minns ej.
De nyopererade reste sig en efter en och sprang extatiskt direkt fram till det pampiga porträttet på väggen av den store Kim Jong Il, föll på knä och tackade honom innerligt och vördnadsfullt. – Kanske kanske tackade någon i skaran även läkaren… men det såg man inte.
Visst är detta religion.